Something´s fishy

Någon har skvallrat. Håsat som fan. Skrämt upp eller hotat. Något är väldigt skumt. Jag blir behandlad som om jag vore Sveriges prinsessa på besök och det finns verkligen ingen anledning till den här special treatment. I synnerhet då jag anländer på ett femstjärnigt hotell helt osminkad i ugs och väldigt låg profil. I Polen uppskattar man nämligen flärd och hade jag velat få lite special treatment så hade det varit lätt fixat med smycken, klackskor, solbrillor, ja lite Göteborg helt enkelt! För tio år sen hade jag betett mig så. Sminkad upp till tänderna i skyhöga klackar och nån jävla pälsmössa på sned – fråga min mamma som hon har fått stå ut med en ”primadonna” till dotter genom åren. Jag har förändrats. Vill inte dra åt mig ”skiten” om ni fattar vad jag menar.

”Du är uppgraderad”, var det första han sa. ”Varför då?”, undrade jag som inte kände något behov av ett onödigt stort rum och den finaste utsikten. ”Du bara är det!”, sa han glatt och jag log. Efter att jag angett alla kort och skrivit under där jag ska frågade han om jag behöver en bellboy för mitt bagage. ”Inte alls”, sa jag då jag har en väska och den glider fint på marmorgolvet. Inte accepterat svar. Genast kom en virvelvind svepandes över mig ”Jag heter Magdalena och jag vill introducera mig för dig…” Skumt. Sjukt skumt. Helt omöjligt för att vara Polen om jag ska tala klarspråk. Hela vägen till rummet följde hon mig skjutandes på min väska. Hon berättade om det uppgraderade rummet, om utsikten, om när det renoverades, om dess samtliga faciliteter… Skumt. Sjukt skumt. Efter att givit henne flera överdrivna leenden så lämnade hon mitt rum. Hon gav mig sitt personliga visitkort och envisades om att jag ska ringa henne direkt om jag undrar över något. ”Eller så trycker jag bara på 9:an som man gör”, sa jag. ”Det är bättre om du ringer mig”. Det står manager på hennes kort. Skumt. Sjukt skumt.

Är jag värsta superkändisen i Polen? Legath, dags att översätta boken!