Måndag och tisdag då jag har stått bänkad i gallerian har det tydligen varit strålande väder. Idag när vi alla är på landet för att umgås så är det pissväder. Så jag och Bingo har gjort ett schema. Förmiddagen är min och eftermiddagen är hans. Så här har jag suttit bänkad med pappersarbete och jobb. Om en timme tar jag över och då tänkte jag ta Ringo och Nova och åka en sväng till Andy´s. Jag är inte lika bra på att underhålla barn så jag löser det så här istället. Då kan jag sitta och jobba från mobilen (he he) så kan de leka av sig!
Ringo har plötsligt blivit skitjobbig och extremt krävande, det skedde över en natt. Han har drabbats av mundiarré och han slutar inte prata. Han jävlas mycket också. Inatt var jag nära på att slå honom om jag ska vara ärlig. Jag gjorde det inte men jag ville inget hellre än att ge honom en lavett rätt över trynet. Tyck vad ni vill om det. ”Jag vill ha skor”, skrek han. ”Jag vill ha byxor”, skrek han. ”Dumma dej”, skrek han till mig när jag försökte få tyst på han. Men han slutade inte skrika utan gick ut och satte sig under symaskinen i skräddarställning. Så då gick jag till slut ut och sträckte fram min hand. ”Kom nu, vad är det med dig?”, frågade jag. ”Jag vill till pappa”, sa Ringo och det fick han. Jag la ner honom i sängen med Bingo och själv låste jag in mig med Nova. Sen fick jag sova.
På morgonen när jag väckte alla (jag väcker alltid alla) så gäspade Bingo glatt och sa ”Jag och Ringo har legat och myst hela natten! ´Hur kommer det sig?” ”Ringo är dum i huvudet och han tycker inte om mig längre och jag börjar faktiskt tycka ganska så illa om honom också, så jag antar att vi har ett problem”, sa jag surt. Sen berättade jag för Bingo om nattens bravader och då höll han på att skratta ihjäl sig.
Det är lite bättre mellan mig och Ringo nu. Ja, alltså från min sida. Han har ju ingen känsla för stämning, irritation, dåligt samvete, han har inga såna tentakler. Precis som min pappa egentligen. Han är också dålig på att läsa av stämningen och tycker att det mesta bara följer hans sinnesstämning. Ringo har ärvt det. Nej men gud Bingo är ju likadan. Din kille med? Ja men där har vi det. Könsrelaterat. Kul att det börjar vid treårsålder.
Så idag är alla glada och på strålande humör. Nova leker med Skutt och rensar hans bur, Ringo kutar runt och pratar om precis ingenting – ”Pappa, har du mjölk i ditt kaffe?” ”Nova vill du fiska med mig?” ”Nova är det din boll får jag låna den?” ”Jag vill flyga drake”. Allt i ett hela tiden. Jag kommer att behöva semester snart. Läste att Josefine Sundström ska åka till Grekland en vecka själv. Jag funderar på att messa och fråga om jag får följa med. Jag lovar – jag kommer inte att säga ett ord på hela veckan. Jag är så trött på att och DÄR blev det knäpptyst. Alla har lämnat huset. De skulle bygga på kojan. Det är helt knäpptyst i hela huset och här sitter jag med min kopp Earl Grey med stevia och mjölk i. Nu kör vi.
Ps. Ser ni draken? Den lilla pricken högst upp på bilden. Coolt, va?!
Sanna
26 juni, 2013 at 13:00Jag förstår dig! Är ensamstående dock men jag vill med bara dra ibland! Är nog ganska vanligt att känna så ensam eller ej 🙂
Maja
26 juni, 2013 at 13:12Ha ha underbart roligt inlägg! Har en på 3.5 år å det är samma sak här. Sen att vi har en liten på 3 mån ökar ju inte direkt på tålamodet…;)
Pia
26 juni, 2013 at 13:14Har 2 underbara barn som endast är tysta när de sover. Men när de inte är hemma saknar jag dom så jag går sönder. Men jag bruartnka på att hellre pratiga, glada o ch friska barn än tvärtom.
Ha en skön sommar i regn och solsken.
Joanna
26 juni, 2013 at 13:14Haha, ja så känner man faktiskt ibland håller helt med. Om en vuxen person hade varit på en sådär hade man säkert dragit 😉
Catrin
26 juni, 2013 at 13:33Oj oj vad jag kände igen det där! Har en son som precis fyllt 3 år och som babblar konstant, har helt plötsligt fått massa åsikter om allt och skriker när han inte får som han vill. Var tog min glada lilla plutt vägen? Jo han visar sig ganska ofta men hans 3-årstrots är inte kul. På tal om trots har vi en son till som är mitt uppe i 6-årstrotsen. Herregud säger jag bara. Tonårsfasoner, då han är disträ och allmänt uppkäftig – medan nästa sekund vilja ha en stooor kram. Känner mig helt förvirrad och hoppas de snart är som de var för någon månad sedan. Lycka till med trotset!
Camilla
26 juni, 2013 at 13:35Du är brutalt ärlig, jag gillar det! Alla med barn bör ha känt den känslan någon gång… Jag älskar också mina barn, men de är som finast när de sitter still och myser eller när de sover❤
Bea
26 juni, 2013 at 13:38He he min äldsta är nästan exakt lika gammal som ringo och riktigt elak och jobbig ibland men faktiskt hon känner faktiskt av sinnesstämning så kanske är det könsrelaterat. Min yngsta är 10 mån och går springer klättrar och busar så jag känner igen känslor av uppgivenhet 🙂
Jenny Wilzen
26 juni, 2013 at 14:08Ringo testar gränserna med den person han är mest trygg med. Jätteenkelt men för det fortfarande lika frusterande 🙂
sandra
26 juni, 2013 at 14:52Jag tror alla mammor har känt så, att man kokar över helt enkelt, inga konstigheter alls.
Esmeralda
26 juni, 2013 at 15:18Faktiskt mitt i prick det där . Kanske finns det ärftliga komponenter i det hela, men visst känns det ( just det, KÄNNS, för jag är ju kvinna….) som om dessa söner saknar den där känsloradarn som vi kvinnor har påkopplad redan från scratch . Och som blir vårt fördärv i vår iver att tillfredsställa omgivningen och ta ansvar för allt och allas känslouttryck- ett heltidsjobb utan extra ersättning!!! Och som i slutändan gör oss frustrerade då ingen SER hur MYCKET vi GÖR och INGEN visar någon TACKSAMHET . Jag kan beundra, och önska, att jag var mer lik min lille vilde, som obekymrat springer fram genom livet. Kanske sårar man lite folk på vägen men wtf. Han har annat att göra än att stanna upp för att läsa av folks sinnesstämningar, annat att göra än att vara sur bara för ett statement, annat att göra än att be om ursäkt för sig, för sina handlingar . Han har fullt upp med att ta för sig. Och jag kan tycka att jag ser det här draget oftare hos män än kvinnor, mer hos små pojkar än hos små flickor. Och jag vill vara mer sån 🙂
Mama
26 juni, 2013 at 15:22Jag fattar inte vad många dåliga mammor det finns… Det där med olika trotsåldrar, det är bara påhitt. Alla vi som tar livet och barnen på allvar och är hemma med dem som alla mammor i Sverige var innan 1970…., vi upplever ingen direkt trots eller brist på respekt.
Mitt barn är 4 år och trotsar inte om något. Ingen stress och press, inget dra upp ungen tidigt och dra iväg honom till virus-stugan nummer 1. Inga utbrott därför barnet stänger in sina känslor under dagen på dagis och tar igen det / gånger tio när mamman kommer / hon som lämnat honom att ta sina egna strider utan henne hela dagen från 2 års ålder eller tidigare.
Klart man tappar kontakt med sitt barn då, man känner ju inte ens barnet tillslut om man lämnar det under de första viktigaste åren. Och barnet känner sig sviket och missförstått. ”Tycker det är så kul med sina kompisar” ha ha ha, det kan man ju försöka inbilla sig själv. Jag tycker inte Katrin är en riktig kvinna, hon fixar inte ens 1 barn, hur ska det då gå med 2 ? Jag har fem söner och dom avgudar mig. Undrar varför Katrins son inte gillar henne?
Hyrestanten
26 juni, 2013 at 15:25Minns så väl den där plötsliga helomvändningen när min äldste som blev 2,5 och helt förbytt. Nästa trotsålder kom när han var 6 år och blev ännu värre. Hans tonårstid har jag ännu inte hämtat mig från, trots att han är 32 nu… De andra tre barnen var en västanfläkt i jämförelse. Kanske fanns det helt enkelt inte utrymme för mer trots i familjen?
Jenny
26 juni, 2013 at 15:34Eeeh… Du skämtar va?
Camilla
26 juni, 2013 at 15:34Vad jobbar du med?
Jenny
26 juni, 2013 at 15:35Hahaha! Igenkänningsfaktorn är hög! Du skriver så roligt! 😀
E
26 juni, 2013 at 15:37Min mamma var hemma med oss och vi var jäkligt trotsiga ändå. Dina söner kanske är lite mesiga helt enkelt.
Esmeralda
26 juni, 2013 at 15:43Ett barn som aldrig trotsar- now THAT is worrying.
Malin
26 juni, 2013 at 16:11Instämmer!
Jessica
26 juni, 2013 at 16:21Haha! Du är bäst!
Jools
26 juni, 2013 at 16:26Alltså, vad lite många vet om barn som har barn själva. Hur kan man vara så ointresserad av fakta?
Barn under 4 år har inget samvete! De kan ha koll på rätt och fel men ett litet barn kan inte få dåligt samvete. de har inte de. förmågan ännu! De har inget konsekvenstänk och de förstår inte att deras agerande leder till saker. De är bara här och nu. Barn får inget konsekvenstänk förrän i tonåren. Så att sura på ett barn eller tycka att det brister i sin empatiska förmåga är ju löjligt.
Att tycka att ett barn borde ha dåligt samvete är befängt.
Marianne
26 juni, 2013 at 16:39Ska barn avguda sin mamma? De ska väl bli individer med egna tankar och värderingar? Hos oss var de de barn som inte gick på dagis som hamnade utanför i skolan. Som inte hunnit hamna i en naturlig grupp när dagiset gick över till 6 års verksamheten. De hängde liksom inte med i grupptänket och det låg kvar till vuxen ålder.
Carrie
26 juni, 2013 at 17:16Marianne:exakt så har det varit för mig. Önskar jag hade fått gå på dagis istället för att va med mamma 24/7.
liv
26 juni, 2013 at 18:14hade karl vart lika som barnet hade man dragit direkt
Pola
26 juni, 2013 at 18:50Katrin min pige, SKRIV EN BOG !!!!! Du skriver fantastisk godt !!! Let, vittig, interessant og SÅ ÆGTE !!!!
Fantastisk retorik, infaldsvinkler, sjove konklusioner etc….
En bog om daglilivet og familjei 2013 ville være skønt. Køber bogen allerede nu…
Knus og hils din pappa og farmor.
Alexandra
26 juni, 2013 at 19:47Håller med 100%!!! Och värre blir det när nr två kommer, då har man mindre tålamod och är mer stressad. Har en på 3,5 och en på 11 månader och det är väldigt ofta jag bara vill hoppa framför tåget. Så less kan man bli. Men man överlever;) och de är ju det bästa man har!:)<3
e.
26 juni, 2013 at 19:51Hej
Vill inte låta negativ, men om du är trött nu på allt tjat med EN unge, det blir tusen gånger värre med 2 ungar!!
Det blir syskonbråk, svartsjuka, gapande om uppmärksamhet, om en unge börjar skrika börjar den andre också oftast, man bör verkligen vara utrustad med tålamod med stort T när man skaffar fler än en unge.
Ibland vill man bara försvinna till en annan planet för att få lugn och ro.
Irene
26 juni, 2013 at 20:17hahahahahahahaha tur man inte har barn!
Martina
26 juni, 2013 at 21:38Kan inte hålla tyst!
Tackar gudarna för att jag slipper dig som morsa! Mer orkar av inte ens kommentera till ditt patetiska inlägg. Tyvärr morsan, du fick inga sympatier!!!
Jenny - nagelterapeut
26 juni, 2013 at 21:41Haha så brutalt underbart ärlig! 😀
Carrie
26 juni, 2013 at 22:01mama: att välja att vara mamma på heltid är ditt val och ska respekteras men fifan vilken obehaglig attityd du har gentemot oss som inte är hemmafruar. Och ett barn som inte trotsar? Va?! Ingen riktig kvinna om man inte stannar hemma. Nä, uppriktigt sagt, det osar katt här. 50-talet ringde and so on.
Bea
26 juni, 2013 at 22:06Fyffan vilket bra inlägg, det där behövde jag verkligen höra:-)höra tack! Är mitt uppe i familjelivet och går och surar på både man och barn. Du blev en liten väckarklocka.
Maria
26 juni, 2013 at 23:04Haha nu fick jag mig ett gott skratt. Du är ju rolig…
Malinka
26 juni, 2013 at 23:16Eller hur! Alla kan inte vara hemma, rent ekonomiskt och tidsmässigt.
Hon kanske slår barnen så de är tysta som man gjorde på den tiden med…
Helt vansinnigt.
Fy vad hemskt när barnen blir äldre och tvingas ha sin morsa på sig jämt, nada privatliv och ingen plats att ta andan på.
Felicia
27 juni, 2013 at 12:38Hahaha åh underbart inlägg! Min son är visserligen inte 3 (2,5) men han gör mig gaaaaalen!! Snart har som tur är hans pappa semester…. Och mor- o farföräldrarna med, ska faktiskt bli skönt att låna bort honom lite granna!!
Jag började läsa din blogg efter nån lchf diskussion, jag går själv inte på lchf (älskar älskar kolhydrater, shame on me) men jag älskar din blogg och flera av era produkter! Även en kolhydrat-lover som jag själv uppskattar bra mat gjord på bra råvaror. Ville bara säga det, att du når ut till oss icke lchfare också 😉
Maja
27 juni, 2013 at 14:17”riktig kvinna” ?
Maja
27 juni, 2013 at 14:18helt riktigt. Det är bra att läsa om barns utveckling för att förstå hur de funkar psykologiskt.
smisk
27 juni, 2013 at 15:07Äh ge han en omgång smisk på bara stjärten och sätt han i skamvrån när han trotsar! Det enda som fungerar!!