Det kanske låter märkligt för er man jag sparar inte min blogg. Så när flera av er undrar varför jag ska snittas så börjar jag att googla. Ja minns ju att jag skrev om min förlossning nämligen och det är lika bra att jag börjar förbereda mig på det som komma ska så jag har googlat i timmar nu. Jag har googlat sen jag kom hem och jag tror att Ringo förstår att han varit dum för jag gick in till honom, tog Ipaden, släckte lampan och sa ”godnatt”. Han sa inte ett pip utan somnade själv utan att komma upp eller be om något. Jag ska ta snacket med honom imorgon jag orkade inte idag. Så jag har googlat och hittat två delar som jag skrivit om min förlossning. Om det är någon av er som kan hitta den sista delen så skulle jag bli jätteglad för det är ju den som handlar om det faktiska snittet, men jag hittar det inte.
Jag hittar det här från den 30 maj 2010:
Gud, jag vet inte var jag ska börja. Ska jag ta allt från början? Det verkar som om det är många som är intresserade så jag gör nog det. Men det får delas upp för när som helst vaknar lillen och ska ammas och jag har ännu inte kommit på ett sätt där jag kan amma och blogga samtidigt, men oroa er inte. Det kommer jag att göra.
Det hela började i måndags kl 08.30. Vi hade tid på Danderyd för igångsättning. Det var hög tid att få igång mig. Vi hade försökt att få dem att sätta igång mig vid två tidigare tillfällen veckan innan, men de ville inte göra förrän jag var mjuk, mogen och max två cenitmeter lång. Vi snackar modertapp. I måndags var jag redo. Vi körde igång.
10.30 – Ballong i muffen och sen väntade vi i tre timmar. Det var kul. Vi var lyckliga som fan. Ballongen åkte ut av sig själv och jag var öppen fyra centimeter. Vi snackar muff. Eller i muff. Skit samma, allt gick som det skulle. Ner till förlossningen.
14.00 – Dags för att ta hål på fostervattnet. Inget farligt, bara kul! Sen väntan på att jag ska öppna mig. Vilket jag gör. Det tar många timmar, men jag öppnar mig hela tiden och jag har värkar och allt är som det ska. Vi dansar och mimar och Bingo filmar och jag är superstar och jag skickar sms till Carro och Erika i formen ”smärtstillande? ha ha ha…” och ” det gör ju fan inte ont att föda barn”. Vi håller på så här tills jag är öppen sex centimeter Vi profylaxandas och allt är toppen! Men det går bara till sex centimeter.
Då bryter helvetet ut. Jag ber om lustgas. Lustgas… hmmm… Vem fan har kommit på den grejen? Vad har den över huvud taget på en förlossning att göra? Den har ju absolut ingen effekt och smärtlindrar är det sista som den gör. Däremot får jag som en hashpsykos. Jag skrattar som man gör när man rökt på, jag skriker att jag är med i film. Jag vrålar efter paddorna. Ja, när de ska börja regna ner från taket. Allt är otroligt sjukt och kul. I ca tio minuter.
Eftersom lustgasen inte alls hjälper mig mot värkarna så är den ju bara vidrig. Jag vill inte ligga där och apgarva och skrika efter paddor. Jag vill föda min son och ha full fokus på det. Jag ber om epidural.
Fruktansvärt att få bedövning i ryggen. Det gör vidrigt ont och det är på gränsen till omöjligt att ligga still, resa rygg som en katt (?!) och ta värkar samtidigt. Jag skriker, gråter, ber om nåd. Inget hjälper. Epiduralen är en bluff.
Visst, den lindrar värkarna, men all annan smärta? Den är ju kvar. ”Trycket”, jag är så sur för att de kallar det trycket. Det är inget tryck, det är en vidirg smärta som är helt omöjlig att hantera, den är ju kvar. Värkarna är smärtsamma och ”trycket” är ohanterligt. Jag skriker och kastar mig. Jag gråter och ber dem om ytterligate bedövning. Det finns inte? Men vad hände med alla som sagt till mig att ”Jag kände ingenting när jag födde barn”. Man ska ju ha den möjligheten om man vill. Om man är en jävla fegis. En vek jävel som inte klarar sig på profylax till mål. Då ska det ju finnas ett alternativ att föda barn utan smärta. Massor av folk har sagt det till mig. ”Pappan ser på skärmen. Han meddelar när en värk kommer och då krystar jag. MAN KÄNNER INGENTING!!!” Det alternativet finns inte. Jag har blivit lurad.
Det finns inget att göra. Jag måste klara mig igenom smärtan. Jag är nu öppen åtta centimeter och jag har två kvar.
Ups, Ringo är hungrig. Jag återkommer så fort som jag bara kan.
31 maj 2010:
Okej. Ringo är mätt och Bingo har satt en spruta i mitt ben. Vi är klara för natten. Bingo sover och jag ska också sova. Om en liten stund bara…
Var slutade jag? Jo, öppen åtta, ingen smärtlindring, absolut inte hanterbar smärta. Den som säger att smärtan är hanterbar vid åtta centimeter har nåt fel i sitt huvud. Jag säger inte att det är negativt eller att det inte är något att avundas, jag säger bara att klara av en förlossning utan bedövning gör man inte. Det är konstiga grottmänniskor som gör det. Inte vanliga tjejer. Det är helt omöjligt. Folk som inte fött barn frågar hur det känns. Jag frågade också. Men det går verkligen inte att berätta. Det enda jag skulle kunna jämföra det med är ”tänk er att någon sakta sakta sågar av dig armen. I armvecket sågar man. Sakta sakta tills armen är av”. Då kan ni tänka er hur frustrerande det är med alla som står runt omkring dig och säger ”slappna av i axlarna”, ”andas”, ”tänk positivt”, ”tänk att du är ett steg närmare ett armlöst liv”.
Jag vet att du får en belöning vid en förlossning och att bli av med en arm inte är så kul, men med handen på hjärtat och hur illa det än låter och med risk för att ni tycker att jag är en vidrig människa. Jag kunde inte glädjas åt tanken på att få träffa Ringo. Det gjorde för ont.
Till slut kom läkaren och kände. Han sa att vi nu skulle ge det hela två timmar till och sen blir det snitt. Han kan inte kämpa längre där inne och jag öppnar mig inte längre. Det hade vid den här punten gått 25 timmar från att ballongen åkte in och jag började känna värk i min mage.
Två timmar gick och inget hände. Ringo hade bajsat i fostervattnet men det var ingen fara sa Niels, världens snyggaste doktor enligt mig och Bingo. Han hade fått en grej på sitt huvud och han hade kämpat sig ner i så många timmar att Niels sa att han kunde känna att han hade conehead och var flint. Lite kunde jag fnissa när han sa det. Och sen kom en värk igen och då skrek jag efter att bli sövd. Niels vägrade.
I två timmar skrek jag att jag inte klarade det här mer och att jag ville sövas. Det var inte ett alternativ. Stackars Bingo som fått se mig så här. Fina barnmorskor och undersköterskor. Sanna, Lotta, Marie, Helen, jag ska skriva ett separat inlägg om sköterskorna på Danderyd sen för det kräver tid, men gud vad de är bra.
Till slut var det dags att ge upp. Niels kom in och sa att om två timmar skulle jag snittas. Alltså två timmar till av värkar att andas sig igenom. Sen skulle de skära upp min mage och plocka ut Ringo.
Det var nu som helvetet skulle börja.
Men nu måste jag sova. Fortsättning imorgon. Dock när jag har möjlighet.
Och den sista delen kan jag alltså inte hitta. Tyvärr.
Tyra
18 september, 2013 at 21:46Hade du livmodersinfektion under förlossningen? Här är en till isf och jag kommer inte våga föda barn igen (fick precis reda på att jag är gravid) om jag inte får ett planerat kejsarsnitt, så jag måste fråga hur du så garanterat får ett?
ML
18 september, 2013 at 21:52Stackare, minns när jag läste det förut. Hoppas du hittar sista delen. Nu ska det väl gå bättre iallafall, även om det är risker med kejsarsnitt, men ett planerat ska gå kanoners för dig.
Erika
18 september, 2013 at 21:59Finns ibga garanterade snitt…
ML
18 september, 2013 at 22:00Prata med din barnmorska och be att få komma till en aurorabarnmorska/klarabarnmorska….
Fia
18 september, 2013 at 22:08Hej! Jag är enl mig o jag lovar alla jag känner ”en helt normal tjej”.
Jag födde min dotter helt utan bedövning.
Kom in t förlossningen 10 cm öppen, o visst när ungen skulle krystas ut skrek jag oxå om bedövning. Sammanlagt var jag på förlossningen 40 min innan hon kom ut. O detta var 10 timmar efter första värken….
Så, snälla – det går inte att jämnföra! Din förlossning var med all säkerhet ett helvete om det var så du upplevde det! Men vi andra som födde utan bedövning är inga superbarnfödare som är grottmänniskor, vi är bara helt normala tjejer, med helt andra förlossningshistorier, värkarbete, kroppar o vad annat som kan spela in. Min första son föddes med akutkejsarsnitt pga av moderkaksavlossning, en helt annan historia- så jag kan säga att min andra förlossning (ur min synvinkel) är min ”enklaste”.
Angelica
18 september, 2013 at 22:11Födde min son vaginalt för 2 1/2 år sedan och det var absolut det jävligaste jag varit med om, jag var inte förlossningsrädd innan men nu kan jag knappt tänka att föda barn utan att må dåligt. Fick planerat snitt beviljat redan innan jag blev gravid med tvåan, och det var en fantastisk upplevelse. Lycka till 🙂
Felicia
18 september, 2013 at 22:13Jag har lekt lite detektiv och kan inte heller hitta del 3, men jag hittade klippet från the Voice när du pratar om det, klipp nr 2 om man trycker på länken: http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&date=2010-06-10
nettan
18 september, 2013 at 22:15Här är nog det enda slut jag kan hitta…
Åsa
18 september, 2013 at 22:15http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1377654
Här kanske? 🙂
nettan
18 september, 2013 at 22:15http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1375223
Kerstin
18 september, 2013 at 22:25Jag födde mitt första barn (1983) med petidinvilket fick mig att toalt snedtända och tappa bort (vilket ju kan vara helt ok med tanke på all smärta) fyra timmar av förlossningen då jag tydligen bara låg och gallskrek.
Eftersom jag var helt snedtänd av petidinet så minns jag ingenting…
Sedan fick någon vidrigt äckligt bedövning i livmpderhalsen. Ett stick på vardera sidan med minst två decimeter lång nål – jag skämtar inte – rätt upp i iffen var inte att leka med.
Slutligen så skulle bebban komma ut och på åttiotalet var man fortfarande väldigt innne på att klippa för att få rena sprickor eller så…vilket innebar att en TOTALT OPEDAGOGISK barnmorska stod och knipplade med en sax bredvid mig. Själv skrek jag åt henne (den vidriga varelsen….hmpf!) att ta bort saxen och bara försvinna!
Till slut kom dottern ut alldeles av sig själv.
Nio år senare födde jag sonen på samma sjukhus men denna gång utan alla s.k. bedövningshittepåerier….det gjorde i och för sig ungefär lika ont men kroppen kände igen smärtan och visste alldeles av sig själv vad den skulle göra.
Vad vill jag säga med det?
Agaligen att alla förlossningar är helt unika MEN att kvinnokroppen KAN det här om man vågar låta den sköta det av sig själv.
I alla fall i de flesta fall s om det inte funkar – vilket det ju inte gjorde för dig första gången – så ska man tacksamt ta emot all hjälp som finns att få.
Stort lycka till med den nära föreliggande förlossningen!
Helena
18 september, 2013 at 22:32Jag håller med, födde också utan bedövning trots att jag hade krystvärkar i över tre timmar då lillkillen fastnade… Men man har ju inget val…
Nettan
18 september, 2013 at 22:37Hej Katrin!
Jag har fött två barn. Första var en kämpig graviditet men förlossningen gick bra. Ont som fan gjorde det men ändå ok. Med andra ville man göra så jag skulle slippa gå med smärtorna för länge (lika jobbig graviditet) så jag blev igångsatt. O fyyyyyy fan va ont det gjorde!! Det var ohanterligt!! Det värsta jag varit med om. Alltså det jag vill komma till är att givetvis är alla förlossningar olika. Men att bli igångsatt känns myyyyycket värre. Förstår precis din känsla. Hoppas du får bättre hjälp denna gång!! O att du får en bra upplevelse.
Mari
18 september, 2013 at 22:44Här finns sista delen:
http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&beid=1377654
Susanna
18 september, 2013 at 22:47Känner igen mig själv i din berättelse på nr 1. Kvinnor som inte känner igen sig i din första berättelse kommer aldrig att fatta. skit i dem! Ingen känner din kropp så bra som du så lyssna på dig själv!
Nr två hade jag bestämt mig för snitt. Hon föddes i våras med planerat snitt på Danderyd och avd 17. Så jävla nervös var jag innan men det behövde jag inte vara. Allt gick super. Är du nervös så be att få prata med Gabriel (en utav läkarna som jobbar för avd 17 planerade snitt) förbannat lång, flummig, cool och otroligt bra läkare/medmänniska!
Grät och snorade (ingen trevlig syn) första gången jag pratade med honom och han var den första som lyssnade (alla andra talade om) på vad jag kände. Jag ville inte älta det gamla, jag ville gå vidare och jag ville bli snittad. Inga problem fick jag till svar och en stor kram.
Maria
18 september, 2013 at 22:49Min första förlossning var väldigt lik din, med skillnaden att jag fick börja försöka krysta och de drog 7 gånger med sugklocka innan det blev snitt. Inför den andra förlossningen hade jag också ett snitt bokat. Efter lite prat med barnmorskorna bestämde jag mig ändå för att prova en vanlig förlossning, men med löftet (inskrivet i min journal) att jag när som helst kunde bryta för ett snitt. Det löftet var en enorm trygghet för mig och dottern var ute på några timmar, en upplevelse jag absolut inte vill vara utan. Lycka till! En förlossning är ju fantastisk, hur den än utförs.
Nettan Magnell
18 september, 2013 at 23:05Hej!
Hitta din födelseberättelse på din gamla blogg.
http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&blogPage=386
Anna
18 september, 2013 at 23:16Jag tänkte på det där med Ringos utbrott. Kunde han inte fått en till äppelpåse själv, frukt är ju inte så farligt med socker ( vet ju att du tycker man ska hålla nere sockret) men gäller det också din son det är ju inte så många äppelbitar i en påse. eller ville han BARA ha just hennes påse
anonym
19 september, 2013 at 00:03Finns bara liv som gäller. Så varför död död död.
Lina
19 september, 2013 at 00:14Jag födde en bebis på nästan 5kg utan bedövning (gick över 16 dagar). Är inte speciellt stor eller lik en grottmänniska. Hade inte velat ändra på nåt. Gick hur bra som helst, kände aldrig att jag inte kunde hantera smärtan. Jag menar det! Var däremot livrädd innan, så alla andra där ute som läser allas skräckhistorier. Det behöver inte bli så! Tänk Ja istället för Nej, var hemma så länge som möjligt, rör på dig (ligg inte still och vänta), ät, profylaxandas ( in genom näsan,ut genom munnen).
ML
19 september, 2013 at 00:31Jag födde fjärde barnet 20 minuter efter jag klev in genom förlossningsrummet, en stor bjässe på över 5 kg. Värkarna började lite smått 2 timmar innan. Hanns inte med nå bedövningar och sånt heller….första förlossningen tog däremot 26 timmar. De andra 2 förlossningarna tog 2-4 timmar.
Ingen förlossning är lika. En av mina döttrar har bara åkt in på BB och fött sina två första barn hur lätt och snabbt som helst. När hon skulle föda tredje barnent då forstod hon hur det egentligen kan vara för vissa att föda barn. Ja så olika kan det vara….
erika
19 september, 2013 at 00:50http://finest.se/userBlog/?uid=28711&date=2010-5-31
Tina
19 september, 2013 at 02:30Fick min första son efter ett akutsnitt och en helvetes förlossning där kättingen på sugklockan gick av, tången inte fick nåt fäste och hjärtljuden på min son blev sämre. Efter det sa både jag och min sambo att det blir inga fler barn. Men vi blev med barn igen och inför vår andra son födsel hade vi efter många om och men fått ett planerat snitt. Precis innan bedövningen nere på operationen fick jag en akut allergisk reaktion och man fick avbryta men efter lite medicinering och vila så fick vi vårt planerade snitt vilket i sig var lite läskigt. Lycka till.
Mamma
19 september, 2013 at 06:25Jag födde båda mina barn utan bedövning, det gick bra och jag är ingen annorlunda grott människa, utan en helt vanlig tjej. Visst gör de ont men det visste väl alla redan.
anonym
19 september, 2013 at 07:20Av hela mitt hjärta önskar jag dig och din familj god hälsa.
Ta vara på dagen. för i morgon vet man inte vad som kan hända..
Från en 41 årig stroke drabbad kvinna.
anonym
19 september, 2013 at 07:25Det viktigaste är väl att barnet är friskt eller…………….
anonym
19 september, 2013 at 07:40Nämde i tidigare inlägg som namnförslag Kristian. Men blev då kallad för psykopat. Vad är det som är så hemskt med namnet Kristian???
Uggla
19 september, 2013 at 07:46Födde dottern helt utan smärtlindring. Förlossningen tog 2 dygn. Mycket jobbigt och smärtsamt men vadå föda barn har kvinnor gjort i alla tider, finns inget mer naturligt. Inget säger att nästa förlossning blir likadan. Det bästa för barnet är att födas vaginalt. Men Katrin är väl inte den som sätter någon annan framför sig själv. Inte ens sina barn….
Carrie
19 september, 2013 at 07:54Håller med det är så olika från gång till annan. Men tycker att Katrin ska få föda hur hon vill. Tycker aldrig det är ok att ifrågasätta någon annans val. Är glad att jag har sluppit snitt under mina förlossningar och om man väljer att föda hemma och utan smärtlindring så då ska det också respekteraras. Ingen vet bättre än du själv vad som är rätt för dig. Trött på experter som tror sig veta allt om allas kroppar bara för att de fött några ungar haha..
Carrie
19 september, 2013 at 08:00Du ugglan borde lära dig att respektera andra människors val.
Carrie
19 september, 2013 at 08:04Absolut inget fel på Kristian, du däremot är jävligt enerverande. Förlåt mig men mitt tålamod med dig håller på att brista. Skyller på min pms.
Nina
19 september, 2013 at 08:13Jag vill slänga in en kommentar här om att det är olika för kvinna till kvinna. Jag var livrädd för att föda barn. När jag gick genom mina värkar fick jag höra från barnmorskerna när jag ringde att jag inte var redo, i många, många timmar. När jag väl var uppe på sjukhuset i tron om att bli hemskickad så var jag klar för att föda! Jag hade bara lustgas men hade kunnat klara mej utan den! När slemproppen gick sa min kompis till mej vänta du bara tills dom riktiga värkarna kommer igång, det gör 10 gånger ondare. Så under mina 22 timmar gick jag och vänta på att det skulle bli just 10 gånger värre. Visst fan gjorde det jävligt ont menvi är skapta för att föda. Om det är någon här som läser och är gravid för första gången, mitt råd är att duscha varmt! och när ni känner er bajsnödiga, då är det nog dags 🙂 Tingiling
Chocochock.se
19 september, 2013 at 08:26Jag har hittat BLÅ Fanta!
http://chocochock.se
Carrie
19 september, 2013 at 08:49Det du skrev nyss om det din kompis sa om de riktiga värkarna hahaha det är så typiskt att en del vill överföra sina egna rädslor och upplevelser på någon och gärna en förstföderska som inte har varit med om en förlossning tidigare. Jag lyssnade på en sådan fd arbetskollega som minsann ville berätta om hur överjävligt smärtsamt det är att föda barn och hur jag kommer spricka från a till b. När det hela var över så funderade man ju vad fan snackade människan om? Kände mig nästan lite mindre värd som tyckte att det gick så smidigt att föda. Nä, dessa berättelser är något man bör ta med en rejäl nypa salt. Så olika hur man upplever smärta. Personligen så skulle jag vara mer rädd för att sövas och snittas och sen inte kunna vara rörlig och på benen direkt efteråt.
Victoria
19 september, 2013 at 09:21Det är mer du som inte är normal, att kritisera kvinnor som inte tar bedövning när dom ska föda !
Jag har fött utan bedövning tre gånger och det funka på mig, låg i badet mycket och andades på och det gjorde otroligt mycke.
Var i god kondition och förberedd.
Klart att jag hade bett om smärtlindring om jag kände att jag behövde det men både jag och dom otroligt duktiga barnmorskorna tyckte att jag hade kontroll hela vägen.
Så varför ska man då ta det ?
Det finns vis smärtlindring som är negativt för barnet som gör att förlossningen blir allt mer utdragen…
Att föda barn är olika för alla kvinnor, hur ont är också olika för oss. Alla har vi olika smärtgräns.
Klart att det känns att föda barn, men man klara mer än vad man tror om man bara tar det lugnt och fokusera sig.
Förstår inte i din ålder att du kan vara så oförstående och osympatisk ? Hälsningar från en så kallad grottmänniska som du skulle kalla mig !
Louise
19 september, 2013 at 09:23Andra förlossningen är nästan alltid lättare. Våga försöka föda vaginalt iallafall….
Smulungen
19 september, 2013 at 09:28Folk spekulerar. Hitta på egna historier varför du vill göra det. Du ska göra det som känns bäst för dig. Folk som lägger sig andras liv har tyvärr själva ett väldigt tråkigt och innehålls löst liv. Ingen har rätt att trampa ner på någon annan. Är det inte bättre att stötta och finnas där för varandra i stället.
Annika
19 september, 2013 at 09:44Jag förstår din olust inför en vaginal förlossning! Vill bara säga att alla har inte ljugit för dig. För många av oss är det inte så här att föda barn. Min förlossning klassas som lätt tror jag. Första värken (den som gör sådär förbannat ont att man bara vet att det är dags) kom 18.00. Inne på Danedryd 20.20 öppen några cm redan. Sen gick det undan och 23.41 var ungen ute. Då går det att föda med lustgas och mot slutet en sån där bäckenbotten grej. Fegade ur och skrek ”efter nåt”, men den rekommenderar jag ingen. Den gjorde ondare än allt annat att få och den hamnade i mitt ben istället.
Lycka till och hoppas du får en bättre upplevese i och med snitt denna gång!
Linna
19 september, 2013 at 10:52Jag kommer ihåg hur jag nästan tvångsmässigt läste din förlossningsberättelse innan min son (nr2) skulle födas….
När det väl blev dags för honom att komma, fanns det inte tid för epidural på bb. Jag blev helt jävla knäckt när jag fick det beskedet och pallade inte heller lustgasen. Kändes som jag tvingades till grottstadiet 🙂 Men allt gick bra och rätt snabbt som tur var. Att ha fått barn helt utan bedövning är dock inget jag nånsin skulle raljera över, hade jag fått välja hade jag inte känt något!
Yohannas.se - Livet är här och nu!
19 september, 2013 at 10:58Min första var ett helvete av 18h på förlossningen och jag fick också epidural och det hjälpte en stund, men ta bort smärtan? Verkligen inte – inte ens i närheten. Å jag fick det förbannade droppet från helvete som jag är övertygad om orsakade min förlossningsskada nummer ett (på svanskotan). Det blev ett onaturligt tryck och jag kände hur hela kroppen gick sönder av smärtorna bokstavligen. Andr förlossningen – bara 5h på sjukhuet, DET FINNS HOPP Katrin!! Men – det är fortfarande sjuuuuk smärtor. Dock har man verkligen ”banat vägen” så andra barnet har du betydligt mer kontroll över. Jag var öppen 8cm när jag kom in, gjorde allt hemma och det var inte i närheten av samma smärtor som med första! Men – jag födde vaginalt andra gången (och fick en fruktansvärd förlossningsskada).. men när man fått snitt vet jag iofs inte hur mkt man ”banat vägen”: Stackare – hoppas du hittar rätt väg för er att föda ut ert andra barn. Jag skulle gärna ha många fler barn (min sambo vägrar dock) men att föda vaginalt och få sånna här skador, aldrig mer. TYVÄRR: Ett stort TYVÄRR.
Bea
19 september, 2013 at 11:47Jag har fött två barn (nu 3 och 1) utan bedövning. Min mamma hade hemska historier om bedövningar som gått fel och påverkat krystarbetet så att förlossningen tagit längre tid och sprickor mm blivit större. Så jag födde utan. De gick båda snabbt och jag sprack ingenting. Inte ett enda stygn eller sår. Så jag tror min mamma hade rätt, att om man kan föda utan bedövning så ger man kroppen en chans att hitta en balans mellan smärta, värk och öppningsarbete. Med det sagt så tycker jag absolut att du skall få snitt Katrin, låt dem inte lura dig in i något annat!!
anonym
19 september, 2013 at 12:09Tack Katrin för att du stängt av kommentatersfältet.
Nu kan man ju fokusera på dina KLOKA ord. Tack
Pojke
19 september, 2013 at 12:46Snacka skit
Cattis
19 september, 2013 at 13:02Varför stängdes det av?
lisa
19 september, 2013 at 13:0418/9.Min skiva ”Umeå” är släppt, nu är den er!
En underbar dag tillsammans med familj och vänner.
Ser nu fram emot att få träffa er på turnén i oktober, det kommer att bli fantastiskt kul!
3307 Twitter
25095 Facebook
Rebecka
19 september, 2013 at 13:17Jag klistrar in fortsättningen:
Oki. Var var vi nu… Jo! Vid snittet var vi.
Ca 14.00 – In i operationssalen. Det här momentet är det absolut mest traumatiska som jag någonsin varit med om. Jag tror att det var det för Bingo också. Jag var så rädd och trött och svag. Jag bedövades från under bröstet och ner till lilltån, men vad hjälper en bedöving när man känner att det är en människa som gärver i kroppen på en?! Inte så mycket. Trots att han är döläcker (Niels) så känner man exakt hur han drar och sliter i huden, hur han plockar ut barnet, hur det spänner och trycker och samtidigt är det en massa (ca 10 personer) som pratar över ens huvud. Narkosläkaren var polska så hon pratade polska med mig. Det var faktiskt ganska mysigt. Tryggt på nåt sätt. Som att mamma var där.
Sen hände allt så fort. Barnet kom ut, torkades av, lades på mitt bröst. ”Han är så fin, han är så fin” hörde jag Bingo snyfta. Sen togs han ifrån mig och försvann med Bingo och underbara Helen barnmorska. Själv var jag kvar i min chock. Tur att jag hade en sköterska där som jag inte minns namnet på, men hon klapade mig och tröstade. Jag var så chockad att jag nu fick som ett epelepsianfall. Skakningar, kräkninga, frossa, kramper. Jag trodde att det var mina sista dödsryck jag kände och det gjorde mig så jävla ledsen att jag inte skulle få leva med Bingo och Ringo. Att min lycka skulle vara så kort.
Men jag dog inte. Däremot var det komplikationer som jag inte alls känner till. Jag vet bara att jag förlorade 1,4 liter blod och att själva stängningen av mig tog 45 minuter istället för tio som den tydligen ska ta. Nåt sånt.
Sen ut på uppvak. Dit kom Bingo, Ringo och Helen. Han var mätt, vägd och Bingo hade redan tjoffat iväg ansöknigar till skolor. Ha ha. Bra jobbat, Bingo! Ringo grabbade tag i min tutte och började suga på det på en sekund. Helen sa att det var mycket imponerande att han lärde sig så snabbt. Hon sa att han var det snabbaste och smartaste barnet någonsin om jag minns rätt.
Vi väntade tills jag kunde röra fötterna och sen rullades jag iväg med lillen på bröstet. Jag försökte verkligen att ta till mig hela situationen, men det var svårt. Jag tänkte att jag nu skulle hamna i en sån där deppgrej, men jag gjorde inte det.
När vi kom fram till vårt rum på avdelning 16 stod farmor, pappa, mamma och Monika där. Ni har sett på filmen hur farmor försvarar Ringo när de möts. Vi har skrattat mycket åt den filmen. Det var det första Ringo såg. Sean Connery och farmor. Pappa tror att han ser ut som Sean Connery med skägget.
Sen låg vi mest och beundrade miraklet. Jag trodde att jag nu var klar. Nu var det dags för mig att läka och bli bättre och bättre med tiden.
Fan, va fel jag hade.
Rebecka
19 september, 2013 at 13:18Och här kommer fortsättningen på det:
Den första dagen gick och jag låg i vidirga smärtor. Jag kunde inte alls röra mig. Jag bad om smärtstillande men ingenting hjälpte. De hackade ner sprutor (sprutfobi) i mina lår, de gav mig dropp, ja de till och med sköt ner morfin rakt ner i kanylen som satt i min hand. Ingenting hjälpte. Samtidigt skulle jag amma lillen som var så duktig på att suga men inte fick i sig tillräckligt med råmjölk, så han skrek och skakade förtvivalt på sitt gulliga lilla huvud. Eftersom jag inte kunde varken sitta eller ligga fick Bingo göra allt. Bingo och sköterskorna fick sammarbeta med min kropp. ”Du tar tag med de här fingrarna längst ner på hennes vårtgård. Sen trycker du som ett C. Skjuter fram mjölken”, hörde jag en sköterska säga i min morfindimma. ”Tänk att tutten ska formas som en hamburgare för barnet att få i munnen så att det blir lättare att greppa tag”, hörde jag en annan gång. Bingo kämpade, Gud han var så duktig. Jag var som en förlamad knarkare som låg och hallucinerade. ”Jag kommer att dö”, sa jag om och om igen.
På ondsdagen hade jag så ont så att jag höll på att gå sönder. Den första natten var avklarad, men det var ju en baggis. Bebisar äter inte det första dygnet så det var bara lite övning för oss med amningen. Mina bröstvårtor var nu blödiga skorpor och tanken på att någon skulle suga tag i dem var hemsk. I jämförelse mot den smärta jag kände i min mage var det en dröm. Som i jämförelse mot hur jag kände i min själ var en ljuvlig dröm där jag springer på en äng med blommor i håret.
Natten mellan dag två och dag tre var droppen. Vi ammade hela natten. Bingo sov en timme totalt och jag sov inte en sekund. Jag låg i smärtor i i alla mina organ och jag började känna mig deppig.
Dag tre kom doktor Christina och meddelade att jag fått en infektion i min livmoder och det var därför som jag hade smärtor. Jag skulle få rätt medicinering och så skulle jag bli bra. Det enda var att den här infektionen innebar att jag lätt skulle få en blodpropp så jag skulle få sprutor varje dag i en vecka. Hon sa inte att jag skulle få, det var så jag tolkade det. Jag missuppfattade henne och förstod inte att sprutorna skulle göra att jag inte skulle få en propp. Jag var ensam i rummet så det var ingen annan som hörde informationen.
Jag ringe Bingo som var och kollade lite teve med Ringo. När han kom in grät jag som ett barn. ”Jag kommer att dö ifrån er”, sa jag. ”Jag har fått en infektion och då får man en blodpropp och så dör man”, grät jag.
Sen var jag ett vrak de närmaste dygnet. Det var då som jag skrev det där inlägget här på bloggen om att jag skulle dö och så. Jag klarade inte längre av att ta hand om Ringo så sköterskorna fick ta honom över natten så att vi kunde få sova lite. Jag grät och sa till Bingo att vi var urusla föräldrar som inte ens klarade av att ta hand om vårt nyfödda barn. Bingo tröstade mig och klappade och sa att allt kommer att bli bra. Herregud vad han fått gå igenom min kille.
Dagen efter när jag låg i sängen och en sköterska kom in så frågade jag ”hur känns det när proppen kommer?” ”va?”, frågade hon förskräckt. ”Jag undrar om jag blir förvarnad eller om det bara säger pang och så är jag död? Jag har till exempel ont i fötterna nu. Kan det vara en indikator?”. Snabbt rusade hon ut och så kom en barnmorska in. ”Du kommer inte att få en propp. Varför tror du det?”, sa hon. Så jag berättade om läkaren och så klarade hon upp missförståndet.
Dagen efter var jag så jävla glad och frisk och kunde gå och bära mitt barn och amma och jag kände lycka och jag och Bingo dansade och sjöng.
Då åkte vi hem.
VASSEGO!
LINDA
19 september, 2013 at 13:25Jag har födt 4 barn utan bedövning o vanligt.
Det är svårt beskriva första barnet åkte in hela tiden de fick tills slut putta på magen med sina händer för barnets hjärta sjönk så kom han ut 🙂 ont hade väl vanlig mensvärk.
2de barnet trodde jag ärligt talat jag skulle dö. Men efter vattnet gick kom han ut på 2 sekunder. dom satte igång han för hade högt blodtryck..
3de barnet hade ont 1 timme åkte in sen kom han.
4de barnet satte de igång o hade ont i 7timmar men när vattnet gick om hon på 4 minuter. låg inne så födde på bb eftersom hade högt blodtryck.
Men om du vill veta hur det känns Katrin för barnet att komma ut där nere så e det en väldigt fin känsla,
jag tycker det e värt smärtan att föda normalt.
Det bränns väldigt mkt o det känns väl som någon eldar dig där nere med en tändare o hårt som sten. Men lovar när huvudet väl e ute så glider barnet ut lika fort;:)
Det är en härlig känsla.
Men oavsett om du föder normalt eller kejsarsnitt så blir det en upplevelse bara det. Specielt när barnet kommer i din famn 😉 Jag önskar iaf dig lycka till.Du är en bra mamma.,
Maria
19 september, 2013 at 13:55Jag födde min dotter vaginalt och de var inga problem tyckte jag! Har dock hört vänners historier om att bli igångsatta, och det är något jag aldrig kommer gå med på ! Skulle de bli tal om det denna gång så kommer jag vägra och begära snitt!
Louise
19 september, 2013 at 14:27Jag födde med bara lite lustgas som smärtlindring. Funkade det också! Det gäller nog till viss del att släppa kontrollen och inse att ”det här har jag bara en väg ur” – framåt, hänga med och krysta!!!
Anna
19 september, 2013 at 15:43Ni är så töntiga ni som håller på och skryter om hur duktigt ni fött fram era barn utan bedövning på 6,5 minuter. Ni saknar helt verklighetsförankring och insikt om att många kvinnor och barn dör i andra länder i brist på adekvat mödravård. Har ni funderat på hur det hade gått för katrin + bebis om de befunnit sig på landsbygden i Kongo? Nej, ni borde skämmas! Alla förlossningar går inte på räls och det är inte kvinnans inställning som förorsakar detta. Vet ni att set finns specialister i obstetrik som förordar snitt framför vaginal förlossning?! Nej, ni vet inte ett dugg. Ni är uppblåsta och inbillar er att ni utfört ngt förträffligt tack vare er fantastiska förmåga att föda barn. Urbota korkat!!
Carrie
19 september, 2013 at 16:19Puh! Blir helt matt. Vilken skräckupplevelse. Skönt att det slutade lyckligt. Gillar biten när hon och Bingo dansade och sjöng. Så himla fint 🙂
c
19 september, 2013 at 16:26Amen to that! Äntligen en vettig kommentar.
🙂
Smulungen
19 september, 2013 at 17:31Sluta och skräm upp folk hur jobbiga era förlossningar har varit..
Hanna
19 september, 2013 at 18:50Väl talat! Också jävligt trött på folk som har noll förmåga att förstå att människor upplever saker olika!
Louise
19 september, 2013 at 20:55Hellre skrämma upp än invagga falskt…. Katrin skriver att hon hade hört man kunde föda smärtfritt?!… se hur det gick.
Joanna
19 september, 2013 at 22:22Du verkar så vettig. 🙂
Kaa
19 september, 2013 at 23:29Är u så där korkad på tiktigt?
Mius
20 september, 2013 at 04:48Åhh här håller jag med! Blir jävligt trött på dom där präktiga som skriver här och som jag ibland möter i livet! ”naturliga morsorna”! Om de inte gör förbannat ont och bara pluppar ur dom så undrar jag om dom ljuger för sej själva lr för andra lr om dom möjligen bara är väldigt slappa i hugget! Och man är faktiskt inte duktigare på att föda barn bara för att man inte tar smärtlindring!