Idag har jag och Bingo haft utvecklingssamtal hos både Rambo och Ringo. Samtalet hos Rambo var mysigt och positivt såklart. Rambo är glad och tycker om att dansa och sjunga och leka med små djur. Snart fyller han två vår, sist av alla, och då ska han få hålla i samlingen själv och välja sånger så det ska bli spännande att se hur han sköter det. Samtalet hos Ringo var helt otroligt. Som alltid i och för sig men shit va jag och Bingo har gjort ett bra jobb med den pojken. Ringo är en tillgång, han är alltid glad, hjälpsam och förståndig. Det är viktigt för honom att alla är med i gruppen så han tar hand om sina kompisar i alla situationer. Han älskar bollsporter och särskilt att spela pingis med Åke. Ringo slåss aldrig, utan vill prata om konflikter. Ibland med sin vän och ibland vill han ha med en vuxen för att klara upp dispyten. Det enda som han skulle vilja ändra på är att få äta lunch lite tidigare för han känner sig hungrig innan det är dags för lunch. Jag grät i vanlig ordning och den stoltheten jag känner i min kropp över min lilla son är obeskrivlig. Vilken fantastisk liten kille vi har! Fina fina fantastiska Ringo.
Jag passade på att fråga Louise om Ringo någonsin nämnt något om vår nya situation, alltså att vi inte längre lever tillsammans som en familj. Det har han inte. Han har inte visat något tecken på att han påverkats negativt över att jag och Bingo separerat. Louise tyckte däremot att vi skulle nämna något för Ringo. På ett odramatiskt sätt såklart men ändå säga något. Så nu känner jag mig lite frågande och tänkte att ni säkert har bra råd att ge mig. Jag har sagt till Ringo att i den nya lägenheten kommer jag, han och Rambo att bo och att pappa kommer att bo på landet men räcker det? Han köper det och rycker på axlarna och ler och säger ”okej”. Måste jag verkligen ta det mer än så? Bingo är ju hemma hos oss och äter middag och nattar flera gånger i veckan och egentligen är den enda skillnaden att han inte sover hos oss längre. Det är svårt för jag vill ju inte att han ska gå runt och bära på frågor och funderingar inom sig men jag vill inte hellre skapa en situation som inte behöver skapas… Vad tycker ni?
Okej nu ska jag jobba lite. Och sen se vad ni ger mig för råd.
vivvi
20 november, 2015 at 10:18Hej.
Är i samma situation. Har precis separerat och vi har 3 barn tillsammans.
Minstingen verkar ändå ok med detta men tjejerna som är lite äldre tycker detta är jätte jobbigt.
Viktigt att prata med barnen så gott de går o förklara att detta är inget konstigt och att både mamma o pappa älskar dom oavsett.
Sandra
20 november, 2015 at 10:20Var ärlig. Det tackar barnen dig för senare. Ni är inte kära i varandra men ni älskar varandra som vänner? Han kanske inte reagerar alls, eller så gråter han en skvätt eller kanske blir arg. Men vilket som så är det helt normalt. Huvudsaken ni tänker på barnens välmående i din och bingos relation – att vara vänner inför barnen och aldrig låta de behöva tvingas välja sida.
Joline
20 november, 2015 at 10:20Om han är nöjd med svaret så är det väl bra, han frågar antagligen om han börjar fundera 🙂
sara w mamma till 2
20 november, 2015 at 10:23Kan bara gå till mig själv när jag å barnens pappa separerade och jag förklara oxå så att vi inte kommer tillsammans utan pappa bor hemma hos sej och mamma hos sej å så bor dom lite hos mamma å lite hos pappa ( varannan vecka) Alwa-Louise som va 3.5 då köpte de oxå. De va senare som frågorna kom och då svarade jag helt ärligt och har aldrig undanhållit nåt ,Att jo jag älskar pappa och det kommer jag alltid att göra men vi är inte kära och kan bo tillsammans. Men vi finns alltid för henne å brorsan vad so. Än händer.. Så jag tycker de räcker med de du lagt fram nu.. Å kommer de frågor så svara då… ???? lycka till
Lina
20 november, 2015 at 10:26Svårt det där. Men möjligtvis helt enkelt börja med att fråga ”Ringo, minns du när jag satt den här lägenheten skulle du jag och rambo bo i? och sen kanske komma in på hur känner du med att pappa inte kommer bo här med oss?
I och med att, som du skrev, att bingo är där flera dagar i veckan, äter middag, nattar osv så kanske han inte har kopplat riktigt att bingo faktiskt inte bor där? Så jag rekommenderar ändå att ta upp det för att klargöra det hela så han inte en dag huxflux förstår och känner sig dum/lurad att han vetat/förstått det tidigare.
sen såklart fortfarande klargöra att bingo aldrig kommer att försvinna från er familj. tror det är viktigt.
Elin
20 november, 2015 at 10:26Var ärlig. Han kanske inte kommer få djupa psykiska men i framtiden men han kommer alltid ha någon slags negativ känsla inför hela situationen antagligen om han får reda på att saker inte vart som han föreställt sig under en lång tid. Ni har fortfarande chansen att berätta precis hur verkligheten ser ut. Han kanske få svårt att greppa familjesituationer. Det råder fortfarande en norm kring hur familjer är uppbyggda vilket kommer att drabba honom om han inte förstår hur andra respektive hans egens situation ser ut, om det inte går ihop. Om han vet läget så kommer han ju kunna stå upp för det och förklara om någon annan taskig unge säger något. Ärlighet och kommunikation, som med vuxna (i situationer som rör barnen, givetvis). Alltid!
Emilia
20 november, 2015 at 10:27Hej Katrin, det är superviktigt att du förklarar för båda dina barn att ” mamma och pappa har valt att inte bo ihop längre, för vi är inte kära längre utan bara Kompisar”. Jag brukar aldrig kommentera men detta är verkligen ett viktigt ämne. Det är inte ovanligt att barn som inte får hela sanningen förklarad anklagar sig själva vilket man som förälder kan förhindra genom att vara rak och ärlig. Det är fint att du och Bingo fortfarande kan ha en bra relation för pojkarnas skull. Lycka till!
maggan
20 november, 2015 at 10:28Klart ni måste förklara då någon av er snart träffar en annan. Sen inser ni att gräset inte var grönare och då kanske ni hittar tillbaka till varandra. Särbo kan ni ju vara ändå. ☺ Viktigt att komma ihåg att det är påfrestande för barn att behöva träffa nya bonusföräldrar även om det oftast går bra. Viktigast är att barnen får förmedla sina känslor och att ni kan ta emot dem.
Anna
20 november, 2015 at 10:29Har inte egen erfarenhet för vi har turen att fortfarande vara kära. Men i familjen har flera separationer ägt rum, bästa utfallen har varit där de förklarat att de inte längre är kära. Berättat hur det kommer att vara framöver. Sen steg för steg förklara om saker förändras, nya kärlekar etc.
Fint att höra om Ringo förstår att du är stolt. Du ska också vara stolt över ditt val av pappa. Tänk så vanligt ändå att det väljs riktiga idioter till fäder.
Anna
20 november, 2015 at 10:36Oj vad stolt man måste bli som förälder, härligt:))
Kanske bara att ha lite odramatiska samtal med han kring det? Vad han tycker om lägenheten och att pappa är i huset? Då kanske lite funderingar kommer upp och du kan då svara på dom. Spännande för dig också att få höra hans funderingar. Han verkar ju vara ett barn som gillar att få förstå och resonera, så du kanske ska ge honom chansen till det. Han verkar väldigt stabil och förståndig, tror bara att det bli en tillgång för honom (nu gissar jag eftersom jag inte känner han)
Tänker att om någon av er träffar någon ny i framtiden kan det kanske bli lite oklart. Men vad vet jag.
Men så som ni har det nu verkar ju alldeles lysande, Snyggt jobbat!!!
Annica
20 november, 2015 at 10:40Säg sanningen. Mina föräldrar gjorde exakt detta misstag eftersom de ville skydda mig ( och kanske sig själva) från allt jobbigt. Det fick mig att känna mig ensam och inte delaktig. Jag fick bära allt inom mig och vara glad och duktig för att inte göra det jobbigt för mamma. Ibland måste man låta barnen bli ledsna och stå beredd att ta emot både ilska och besvikelse. Det brukar kännas bättre efteråt och man kommer varandra närmare.
Niiinis
20 november, 2015 at 10:52Fyfan så svårt! Jag separerade för snart 13 år sen, mina barn var 5 och 7 år då. Förstod mycket och var liksom med. Vi berättade över en pizza en fredagkväll att vi skulle separera. Femåringen röck på axlarna medan sjuåringen bröt samman. Fifan så jobbigt det var. Jag vet inte vad som är rätt eller fel?! Eller om vi gjorde rätt med att berätta.
Men jag tänker såhär Katrin. Ni har ju varit isär en hel del i er relation, du har väl bott på landet och Bingo inne i stan och tvärtom genom åren. Du har varit och hälsat på pappa med barnen och sådär. Jag tänker att förändringen ju inte är större än så nu när ni separerat eftersom ni verkar ha en schysst relation du och Bingo. Ni ses, gör saker ihop och så. Det är säkert ingen större förändring i barnens ögon. Kanske är det att riva upp något som inte är någon större förändring i onödan? Måste du berätta mer än du redan gjort, att ni ska bo där ni ska bo och Bingo där han ska bo!?
Det sägs ju att barn frågar och undrar om dom tycker något är konstigt eller om de funderar över något. Kanske ska man vänta tills det kommer frågor? Så sägs det ju t ex att man ska hantera det som sker i världen nu med dessa terrorattentat och nyhetssändningar om det. Man ska berätta så mycket som man tror att barnet förstår och klarar av, sen förklarar man mer om det kommer frågor. Barn är individer med enkla tankar utan analyser….fina och vackra i själen. Utan att vara någon expert….jag tror på att säga som du gjort nu, hur ni ska bo. Kommer det frågor tar ni det då. Idag är familjer så moderna så barn lägger kanske inte samma vikt vid det som vi gjorde på 70 talet när föräldrar skilde sig…
Ja fifan så jag surrar. Lita på din magkänsla som mamma säger jag, du vet bäst!
Madelene Lindström
20 november, 2015 at 10:54Hej!
Jag tycker absolut att ni ska tala om sanningar för barnen och speciellt då Ringo. Han förstår mycket mer än vad man tror. Har själv en dotter i samma ålder och en son som är 5. Jag separerade från barnens pappa för två år sedan efter att ha levt i ett kärlekslöst förhållande ett bra tag. När vi berättade så sa vi att mamma och pappa ska bo i varsin lägenhet nu för att vi inte längre är kära. Vi älskar er och ni kommer i första hand alltid oavsett!
Jag och pappan har lyckats hålla en någorlunda bra relation under dessa två år men vissa bråk har det såklart blivit. Man tror i början att detta kommer gå skitbra! Allt kommer vara som vanligt ”typ” MEN sakta men säkert kommer ni glida ifrån varandra och börja träffa andra osv. Livet kommer helt enkelt se väldigt annorlunda ut. Du kanske inte märkt detta ännu, men om ett tag kommer du märka det. Och då kommer barnen märka det ännu mer. Som sagt de förstår mer än vad man tror och frågorna kommer att komma. Sanningen är alltid bättre även fast man känner sig som världens sämsta mamma. Jag har suttit i bilen påväg från dagis och Lova min dotter har börjat darra på läppen och undrat varför hon inte får leka i sin lekstuga längre och varför hon inte kan få bo i sitt hus där alla hennes kompisar finns på gården… Det skär i hjärtat och man känner sig värdelös. Men man måste vara stark och bara traggla igenom historien igen, att mamma och pappa inte är kära, men vi kommer få det superbra ändå! Det är inte snällt att lura de, då de så småningom kommer att lista ut det. Mamma och pappa är ju de man ska kunna lita på mest i världen. Sanningen kan vara hård, men i slutändan alltid bäst. Jag hoppas ni hittar en lösning. Hör av dig om du har frågor! Lovar att jag varit med om de flesta situationer de senaste 2 åren. Vissa stunder har jag bara velat röka ett helt paket cigaretter även fast jag inte röker i normala fall. Och vissa fall har man hoppat och studsat som världens lyckligaste på summerburst. Ah du fattar nog grejen. Det kommer vara jävligt upp och ned ett tag även fast man i början tror att allt är lugna puckar. Men barnen klarar sig alltid så länge man är ärlig och ger de tusen pussar om dagen. 🙂
Jossan
20 november, 2015 at 10:54Jag var typ 6 när mina föräldrar separerade, minns inte så mycket men jag minns att de betonade att jag skulle få två rum. Och i och med det antog jag att jag skulle få dubbelt med leksaker så det var ju bara skoj! Mina föräldrar umgås mycket än idag, äter middag, reser, firar födelsedagar (jag är 23 år nu). Så var ärlig och lyft allt som är positivt med separationen, umgås med Bingo och hitta på roliga saker 🙂
Andrea
20 november, 2015 at 10:55Jag tycker att det är bra att du sagt och vart tydlig mot honom just med att du sagt att det är du, Ringo och Rambo som ska bo ihop, det känns som att det räcker för han verkar ju inte tycka det är konstigt.. Men däremot så om du skulle vilja träffa en ny man någon gång så är det inte säkert tyvärr att han kommer jubla över att bingo är där ibland på kvällarna å nattar barnen, men det får du väl ta då.
Anneli
20 november, 2015 at 11:19Jag o barnets pappa separerade när sonen var 4 år. Sista månaden vi bodde tillsammans berättade vi att jag skulle flytta (till en lägenhet i porten bredvid) och att vi inte var kära längre och att han skulle få bo varannan vecka hos oss. Eftersom han va så pass liten så frågade han inte så mkt om det o verkade inte bry sig, utan vi kom snabbt o smidigt in in våra nya rutiner. Vi har hållt rätt hårt på att ha våra veckor så det inte blir ett hattande fram o tillbaka, så han fått sina fasta rutiner o vet vad som gäller, o ibland har vi träffats allihop eller sprungit på varandra ute osv o det har inte varit några konstigheter.
Nu när han snart ska fylla 7 så har det börjat komma mer frågor o funderingar, varför vi inte är tillsammans längre, varför vi inte kan bo tillsammans även om vi inte är kära osv. Försöker förklara lugnt o sakligt o påpekar att det är många som lever på samma sätt som oss (så han inte ska känna att han är udda jämfört med alla andra). Så jag känner väl att det har varit bra att ta det i barnets takt. Berätta odramatiskt fakta om situationen o säg till att han/dom när som helst får komma med sina frågor o funderingar när de undrar nåt. Så får man ta det allteftersom barnet mognar o har behov av att veta mer.
Pucko
20 november, 2015 at 11:22Det var som jag anade, Ringo är den vuxna i din familj. För du uppträder definitivt inte sådär moget. Du befinner dig således på en 4-årings nivå.
Arma barn som har dig som mamma. Jag tycker verkligen synd om dem.
Varför tror du att de är vegeterande kålrötter? Den biten är det du som står för. De har redan märkt av den nya situationen, har du inte det?
PS
”vegeterande kålrötter” betyder att man har lika mycket hjärnaktivitet som en kålrot. Jag inser att du inte förstår vad det betyder, du har ett mycket andefattigt språk.
PPS
Det heter MED inte hos. Utvecklingssamtal MED.
OM du har barnen fosterhemsplacerade så heter det HOS. Kanske dags för barnen att bli det…
Hanna
20 november, 2015 at 11:25Hej! Jag när jag var ca 1,5 år skiljdes mina föräldrar, jag är 20 år idag. Jag tror precis som alla andra att du ska vara ärlig och säga som det är, att det kommer vara som de senaste veckorna, att du och bingo fortfarande är vänner men att ni inte är kära längre 🙂 jag förstår att man som förälder vill skydda sina barn och att man inte vill att skiljsmässan ska påverka dem, men jag tror att ärlighet och öppenhet är galet viktigt efter att föräldrarna splittrats (jag hade väldig svårt för förändring när jag var liten pga skiljsmässan och ville gärna veta vad som hände) och jag tror att alla som är med om en skiljsmäss (både som barn och vuxen) påverkas på ett eller annat sätt, det går inte att undvika, det enda man kan göra är att ha en kärleksfull och öppen relation till sina barn och att aldrig försöka bråka framför barnen.
Lycka till! Det kommer gå jättebra, barn förstår mer än vad man tror 🙂
kim
20 november, 2015 at 11:29Så jävla fega ni är. Trodde ni var vuxna människor !!!
Stackars barn !
Anna Andersson
20 november, 2015 at 11:36Hej Katrin
Jag tycker du ska fråga Ringo om han har frågor kring att ni inte bor ihop längre. Som du säger så ska man inte göra en höna av en fjäder om inte Ringo ser det som konstigt! Som du tidigare sagt så har ni aldrig haft ett typiskt Svensson där alla varje morgon suttit tillsammans och käkat vid alla måltider osv och det kan kanske vara en orsak till varför Ringo inte ser det som något märkvärdigt och konstigt…. jag tror att barn däremot kan vara lite känsliga för invanda rutiner osv och där kanske behöver finnas mer stöd och förståelse om det blir mycket förändringar osv…. Lycka till Katrin / Anna
ilona
20 november, 2015 at 11:38Synd att du inte kan tänka själv. Men din hjärna har väl tagir skada av allt supande under årens lopp !!
Nathalie
20 november, 2015 at 11:42Kära ”pucko”.
Tycker det är lika fantastiskt att se människor som inte är sakliga men ändå känner att de måste yttra något. Pekpinne på felskrivning. Det gjorde jag också när jag var 14 år och inte hade något viktigt att säga. Men jag växte upp som tur var 🙂
Vill bara säga lycka till vidare til dig!
Natalie Einarsson
20 november, 2015 at 11:44Det kan ju komma en tid, så småningom eller låååångt fram, där Bingo inte längre är hos er i lägenheten och äter middag och/eller nattar utav olika, helt naturliga, anledningar..
Som du själv skrev är han en klok kille.. Och han förstår mer än vad ni tror.. Och hör mer också.. Läser mycket mellan raderna.. Ni har en till synes helt underbar seperation som många är avundsjuka på.. Så tar till vara på det och var ärlig mot barnen.. Redan nu.. För att undvika missförstånd eller att någon annan säger något dumt istället!
Lillan
20 november, 2015 at 11:45Ja det är lätt att sticka huvudet i sanden. Trodde jag inte om er. Medelålders människor. Huu
Jennie
20 november, 2015 at 11:46Jag tycker att du ska se det såhär. Att vara autentisk, våga tala om livet som det faktiskt är, kommer gynna Ringo att fortsätta få vara så socialt kompetent som han faktiskt är. Att han är sympatisk, pratar och är en konfliktlösare, gör honom också kompetent att ta emot det här beskedet, du kan alldeles säkert då också lita på att han kommer verbalisera sina känslor och då är det lättare för dig att veta hur han verkligen känner och mår. Att få känna att man är viktig i sådana här beslut och blir inkluderad är viktigt. Det kan faktiskt bli en lärorik erfarenhet för Ringo att kärleksrelationer inte alltid är bestående, men att de tar en annan form. Du och Bingo har ju fortfarande en relation menar jag tack vare barnen. Det är ju bra. Att få lära sig om kärlek kan också vara en resurs, även om det är ett avslut. Lycka till!
Marie
20 november, 2015 at 11:50Om du förklarat att det är ni tre som bor där och att pappa bor på landet då vet han ju. Frågar han så svara ärligt. Varför berätta mer detaljerat om de inte efterfrågar det?
Pucko
20 november, 2015 at 11:52Kära lilla ”Nathalie”
Jag har, till skillnad från dig, annat än substanslösa personangrepp att komma med. Jag är precis som Katrin är själv – rak och ärlig.
Jag tror ärligt att du inte har det minsta att säga i sak utan ser internet som din personliga stora sandlåda för att sprida personangrepp.
Isa
20 november, 2015 at 11:55Du är ju bipolär. Och då kan det vara svårt att tänka klart i bland. Gynnar inte barnen !
Caroline
20 november, 2015 at 11:59Hej! Jag tycker som så att om Ringo är nöjd med det du sagt finns det ingen anledning att förklara mer. Barn förstår mer än vad man tror och får han funderingar lär han fråga 🙂 Jag tror inte han kommer påverkas negativt i framtiden av detta, utan snarare tvärt om. Ni sköter det snyggt, inget bråk och inga konstigheter. Ni är fortfarande vänner o älskar varandra, men bor inte tillsammans… Finns ingen anledning att dra upp att du o Bingo inte älskar varandra på samma sätt längre, om han inte frågar vill säga. Man behöver inte göra som alla andra 🙂 gör vad som känns bäst för er. Det brukar vara så att är man själv lycklig och glad får man glada barn 🙂
Nathalie
20 november, 2015 at 12:07Kära ”Pucko”
Jag ser absolut inte internet som min personliga stora sandlåda för att sprida personangrepp. Det verkar spegla dig mer. Katrin bad om hjälp och du klagar över hennes skrift? Ser inte hur en felskrivning har med saken att göra. Sen att du börjar med ”kära lilla Nathalie” innebär att du försöker att förminska mig. Men vet du vad? Det går helt fint.
Vad jag har att säga?
Jag är själv ett skilsmässobarn.
Jag delar livet med min sambo och hans dotter från tidigare förhållande.
Jag tycker att det är helt fantastiskt av Katrin att fråga efter hjälp.
Hon har dessutom fått väldigt bra svar, det glädjer mig att det är så många som kommenterar med bra och väldigt viktiga synpunkter. Dock så vet jag inte hur felskrivning ska hjälpa till i frågan.
#Spridkärlek
Charlotte
20 november, 2015 at 12:07Gör det inte så omständligt. Kort och koncist bara säg att mamma och pappa ska inte bo ihop. Punkt. Har han frågor så frågar han. Nu eller sen. Att linda in och försöka förklara ingående för ett yngre barn tror jag bara krånglar till det. Han SER ju att ni inte bråkar och ni träffas ofta allihop tillsammans. Jag tror inte att det kommer att bli traumatiskt alls i och med det. Lycka till!
Lingo
20 november, 2015 at 12:13Så patetiskt. Det är klart att man inte skall ljuga för barn!!!
diana
20 november, 2015 at 12:18Trodde ni var två kloka vuxna människor.!!
Pucko
20 november, 2015 at 12:21Kära lilla ”Nathalie”.
Ta av dig offerkoftan och sluta spela kränkt.
Att du ser internet som din sandlåda står mycket klart eftersom du inte skrivit ett enda inlägg med sakligt innehåll.
Du lägger ansvaret för dina tolkningar på mig, det tyder på en stor personlig omogenhet där du inte vill ta ansvar för ditt eget agerande. Du får helt enkelt svar som du ropar.
Att kunna förmedla sig på korrekt svenska är viktigt om man inte vill bli missförstådd hela tiden. Något som idag ofta leder till att man skriker att man är så KRÄNKT. Eftersom orden HOS och MED ändar meningens hela betydelse ÄR det en mycket viktig anmärkning i sammanhanget.
Men sådant bryr du dig inte om för du har, som jag redan påpekat, enda syftet att skriva personliga påhopp.
PS.
Dina personliga erfarenheter är totalt irrelevant. Det Katrin frågade efter var RÅD inte ERFARENHET. Det jag frågade efter var SAKARGUMENT inte ERFARENHET. Förstår du inte skillnaden eller förstår du inte vad du läser eller vill du hemskt gärna ta till kränkt-kortet? Personligen tror jag på en kombination.
Ully
20 november, 2015 at 12:24Varför inte uppsöka en psykolog i stället. Kan säkert ge er råd. Men det blir kanske för dyrt. Men här är ju råden gratis. Blääää !!
pingo
20 november, 2015 at 12:33Varför fråga när du vet bäst själv. För att få fler kommentarer så klart = pengar
Du vet verkligen hur en slipsten skall dras !
Allt för pengar!
k
20 november, 2015 at 13:05Jag var sex år när mina föräldrar skildes, och de berättade för alla oss barn samtidigt. Jag förstod inte vad det innebar, men jag förstod att något skulle ändras och jag tror jag hade varit grymt förvirrad om de inte hade sagt något. Barn tar lätt på sig skulden i skilsmässor, och genom att berätta varför mamma och pappa ska skiljas (till exempel genom att kärleken tagit slut och att de bara är vänner nu) tror jag en motverkar att det händer. Jag har inga egna barn utan pratar utifrån min egen personliga upplevelse av att vara barn i skilsmässa.
LiS
20 november, 2015 at 13:06Som jag kan se har det hitintills fungerat, men Ringo börjar snart tänka till mer.
Det viktiga – NI, ni ska ta samtal med barnen tillsammans!
Inte bara du, BINGO OCH DU ska göra detta TILLSAMMANS så grabbarna (främst Ringo) ser att vi är vänner, tycker om varandra men av olika anledningar inte kan/vill leva samman.
Är ni båda med i samtalet så ser ungarna att ni är vänner, tycker om varandra och det är det viktigaste, att de ser föräldrar som trivs tillsammans men inte kan/vill leva samman.
Jag har varit i samma sits och jag och min fd man tog några samtal med barnen tillsammans. Det räcker inte med ett samtal, barn behöver påfyllning av information om hur er familjesituation ser ut nu.
Lycka till – både till dig Katrin OCH till Bingo.
Till pucko
20 november, 2015 at 13:40Du skrev ”ändar”, gissar att det ska stå ”ändrar”? OM så är fallet så innebär det att inte du heller är felfri, så vänligen var tyst. Du kan ju tydligen inte ens stava. Heja Nathalie! Råd kan även innehålla erfarenhet, eller stod det att erfarenhet inte var tillåtet som svar på detta inlägg? Förstår varför du heter ”pucko”.
Lin
20 november, 2015 at 13:54Jag tänker att eftersom Ringo nu är av sorten ”duktig pojke” så finns ju risken att han håller en del frågor inom sig. Försöker vara duktig. Är inte han i ”varför-varför-varför”-åldern? Jag tror att det kan finnas frågetecken som behöver rätas ut.
Om ni skulle köra på den linjen som ni gjort, finns inte risken att barnen skyller separationen på en ev ny partner? Iom att det i samband med en ny partner går upp för dem att ni har separerat?
Jag tror ärligt talat inte att det finns några genvägar. Detta måste bearbetas och förstås, åtminstone för Ringos del. Han måste få chansen att undra, grubbla och kanske bli lite ledsen. Möjligheten är ju stor att han ser det som att ni försöker sopa allt under mattan. Att han därför försöker vara duktig och låtsas som ingenting.
Tror det är bättre att vara nogrann, gå till botten med allt och inte försöka linda in det.
Pucko
20 november, 2015 at 14:10Kära mycket lilla ”till pucko”
Jag har sakargument, du har endast personangrepp.
Att heja på den man tror ”vinner” gör inte att det blir mer rätt utan tvärtom. Det är primitivt flockbeteende och visar en mobbingmentalitet.
Du bestämmer inte vad jag skriver så jag är inte tyst. Du bestämmer vad du ska läsa så låt bli om det inte passar. Men jag tror att du inte är mogen nog för att vara kapabel att ta eget ansvar.
JAG bad om sakargument inte RÅD. Håll reda på vad du läser och vad diskussionen handlar om. Du har mycket dålig läsförståelse så det blir nog kanske dig övermäktigt. 🙂
Sen är du inte den vassaste kniven i lådan. Om du anser att Nathalie har rätt i sin åsikt att man inte får kritisera stavning, varför gör du det i så fall själv?
Ditt inlägg visar att du gör mer fel än mig, enligt DIN egen logik. =)
Faktiskt ganska roligt hur du gör bort dig, det blir nästan lyteskomik. Fundera på den du! 🙂
Anki
20 november, 2015 at 16:08Hur mår du egentligen Pucko? Försök tagga ner lite!
Jag tänker inte ge några råd till Katrine men reagerar på att du verkar så aggressiv i tonen. Varför? Försök få utlopp för den negativa energin på annat sätt, ut och spring någon mil eller kör ett hårt träningspass på gymmet eller något annat så känns det säkert bättre!
Kanske några avslappningsövningar efter det?
Anna
20 november, 2015 at 16:09Bingo har gjort och gör ett toppenjobb med barnen medan du Katrin är ute och festar och reser. Bingo är TOPPEN!
Ida
20 november, 2015 at 16:58”Enda skillnaden är att han inte sover hos oss”, är det verkligen enda skillnaden? Mamma och pappa pussas inte längre? Även barn förstår sånt. Tänk när någon av er i framtiden träffar någon ny, då måste ni ta det då i så fall.
Pucko
20 november, 2015 at 16:58@Anki
Tackar som frågar, jag mår utmärkt.
Men du kan inte må så bra som kommer med trista insinuationer i ditt allra första inlägg.
Hur mår du? Du verkar lita av lite lätta paranoida drag som ser spöken mitt på blanka dan.
Gå och gör något vettigt istället för att sprida hat och negativ energi bland bloggar.
Ida
20 november, 2015 at 17:02Själv kände jag mig lurad och arg när jag, efter mina föräldrar separerat och flyttat, fick reda på att det var slut. Jag var äldre än Ringo men även barn förstår ju
Anki
20 november, 2015 at 17:55@Pucko
Mig veterligen ser jag inga ”spöken” mitt på blanka dagen! Tror jag skulle veta det om så var fallet 😀
Har förresten gjort inlägg på denna blogg tidigare men det var ett bra tag sedan och då gav jag faktiskt Katrin några råd av medicinsk karaktär. Ansåg mig kunna göra det i o m mitt jobb som sjuksköterska inom akutsjukvården.
Som svar på ditt förslag på att jag ska ”gå och göra något vettigt” så ska jag om några timmar åka och jobba natt. Brukar oftast vara full rulle hela natten med en massa akuta tillstånd som jag måste behärska och även kunna fatta rätt beslut då det ibland kan vara en fråga om liv och död. Vet dock inte om du anser det vara att ”göra något vettigt”, det kanske är nonsens i dina ögon? Isåfall får vi hoppas att du slipper bli akut sjuk och bli tvungen att söka vård.
Önskar dig en trevlig helg 🙂
Boo
20 november, 2015 at 18:11Katrin, säg inget så länge någon av barnen inte frågar. Tycker jag.
Pucko
20 november, 2015 at 18:16@Anki
TACK för att du fick mig att garva länge och mycket.
Den offerkoftan du visar upp är av gigantiska mått! 🙂 🙂 🙂
Först säger du åt mig att ”göra något vettigt” och när du får samma uppmaning tas den STORA offerkoftan på!
Det var riktigt kul att läsa att du inte klarar dina egna pekpinnar. 🙂 🙂 🙂
Seså nu Anki, schas iväg innan du gör bort dej än mer! 🙂
Karin
20 november, 2015 at 19:02Haha ”pucko” tack för hysteriskt rolig läsning???? det är alltid lika intressant att se personer som försöker ”vinna” eller ”plocka poäng” men misslyckas så fatalt????????????
Pucko
20 november, 2015 at 19:31@Katrin.
Alltid lika kul att jag kunnat glädja någon. 🙂
Karin
20 november, 2015 at 20:18Barn kan uppleva det obehagligt att man plötsligt kan sluta älska någon…det skulle för dem kunna innebära att ni även kan sluta älska dem (barnen). De kan inte förstå skillnaden.
Därför är det viktigast att ni säger att ni ALDRIG kommer sluta älska dem (barnen) att ni båda alltid kommer att finnas där för dom och att ni har en bra plan för hur det här ska gå till. Barnen behöver/ ska inte känna ansvar för situationen. Den största presenten till barnen är om ni kan umgås alla tillsammans bara ni grundfamiljen, göra saker ihop (även om ni träffat andra) och aldrig snacka skit om den andra vuxna inför dem. Det skadar och sårar något oerhört. All lycka till!
Åsa
20 november, 2015 at 20:37I stort sett har ni ju redan sagt att ni separerat i och med att du berättat att ni bor på olika håll. Skönt för barnen att ni kan umgås typ normalt ändå. Som er situation ser ut tycker jag att ni ska svara öppet på Ringos, och senare Rambos frågor, men inte göra en grej av det nu.
De mår bra av att ni mår bra och får de träffa pappa utan problem, så känns situationen hållbar som den är.
Johanna
20 november, 2015 at 21:30Bingo kan väl säga till Ringo typ ”jag längtar efter dig när vi inte är tillsammans”. Göra klart för Ringo att han inte gillar honom mindre nu eller att han håller sig borta pg.a. att Ringo gjort något fel (om han skulle ha någon sådan tanke vilket det ju påstås att barn ofta har i separationer).
Då öppnar ni ju också för Ringo att ställa eventuella frågor om ”varför” pappa inte är där lika ofta längre, om han har sådana frågor. Har han inga sådana frågor kanske det är onödigt att dramatisera.
Så skulle jag gjort om jag var ni.
Vera
22 november, 2015 at 21:06Vi var i PRECIS samma situation som er. Dvs nattning några gånger i veckan, sågs ändå osv. Vi berättade att vi älskar varandra fortfarande men att vi inte längre är kära och därför kommer bo på olika ställen men att allt annat kommer vara som vanligt med hämta/lämna, leka, träffa syskon osv. Dom förstod och nicka och tyckte det verkade bra och även jag har frågat på dagis och skola men förskollärarna säger att de aldrig nämnt något konstigt och bara pratar gott om allt hemma. Så för oss var detta en bra lösning 🙂
Jenny
23 november, 2015 at 22:43Åh Katrin jag har verkligen fått lära av mina misstag. Mina misstag av att jag trott och att jag velat skyddat mina barn. Samtidigt som jag har gjort det, har jag gått i tron om att de inte förstår för att jag fixat med så bra skydd runt i kring det dem (typ skydd som i ditt fall att Bingo kommer hem och nattar) osv. Mina tjejer har ju inte visat några tecken på att de påverkats eller lider av den nya situationen. MEN de har fattat ALLT och gått och byggt upp egna tankar kring det, vilket lett till att de faktiskt mått dåligt. De har bitit ihop utåt för att de har förstått att de skulle såra mig om de tog upp ämnet i fråga. Vid ett annat tillfälle fick min äldsta en fråga av en annan vuxen om varför hennes föräldrar inte bodde under samma tak när vi var tillsammans. Det var inte helt lätt för henne att hantera och svara på den frågan själv. Hon blev dessutom otroligt besviken på oss att alla visste utom hon.
Mitt råd är att alltid vara ärlig och föra en dialog med barn, det är då ett ömsesidigt förtroende byggs upp och relationen stärks. Du visar att det är okej att förändringar sker och att man talar om saker. Du med honom och kanske nästa gång han med dig.
Gör ingen stor grej av det. Det är bara säga typ att nu när jag och pappa inte är kära längre utan bara bästa kompisar så……
Stort lycka till, till fina dig!
KRAM!
Greger
26 november, 2015 at 08:43Grattis till gott föräldraskap!!
Tror att båda föräldrarna ska vara närvarande och i samförstånd förklara och sedan möta barnes frågor! ”Överförklara” inte utan försök vara observant på barnen hur mycket ni behöver säga! Var lugna o tydliga och var noga med att förklara att ni båda alltiď kommer att älska barnen! Tala om att ni är vänner och har daglig kontakt med varandra! Ordna en avslappnad stund med något gott att äta! Sedan är det så att i ens människas liv kommer det att finnas svåra stunder/tider som alltid kommer att påverka ens liv! Det är så livet är – ingen blir förskonad! Prata om det och krama om barnen!
Till oförskämda inlägg här: du/ni stämplar er själva som obehagliga fåntrattar!
Tore
26 november, 2015 at 08:49Till Pucko och några andra här!
Överför inte era egna tillkortakommanden o misslyckanden på andra! Det är så genomskinligt vad du/ni sysslar med!
Nadjia
10 december, 2015 at 18:18Jag tror att det bästa du kan göra är att berätta om ”sanningarna” som barnen är en del i, på ett sätt som blir begripligt för dem. Det skapar trygghet hos barn – att föräldrar vågar benämna det dom försätter i. Lycka till!