Alltid när jag har flugit har jag förundrats över föräldrar som inte har pli på sina barn. Ungar som skriker och sparkar på säten. Jag har ofta undrat hur det kommer sig att vuxna människor inte klarar av att hantera sina ungar och ibland har jag till och med funderat på om det möjligen kan vara så att det inte är möjligt att ha pli på vissa barn. En gång när jag flög hade jag två riktiga skitungar framför mig. De skrek precis hela tiden. De bråkade med varandra, de kastade sig i sina säten och föräldrarna som satt på var sin ytterkant på den fyrsittsiga raden satt mest och glodde uppgivet åt var sitt håll. ”Kan ni vara så snälla och dämpa era barn?”, undrade jag vid något tillfälle när det blev alldeles för olidligt men då fick jag en uppläxning av de två vuxna. Det var som att all den frustration som de kände över sina barn gick ut över mig. ”Du kan inte ha barn själv?” och ”Det finns inget man kan göra” och ”Barn är barn” och ”De skriker utan anledning” är meningar som jag minns att de sa till mig. Eftersom jag inte hade egna barn vid det här tillfället utan min enda referens var Nova som jag aldrig hade hört varken skrika eller bråka, bet jag ihop och härdade ut resan till Arlanda.
Idag, tre år senare, kan jag konstatera att de här två vuxna (bittra) människorna hade fel. Så otroligt jävla fel. De hade rätt i att barn skriker utan anledning och jävlas och får utbrott. De hade även rätt i att barn är barn men där de hade fel är att det inte går att göra något. För det går att göra hur mycket som helst. Ett mindre utbrott och skrik på ett par minuter är svårt att undvika när det väl kommer, men att få tyst på en unge kan man alltid som vuxen. Man kan läsa en bok, sätta på en film, ta fram en spel-app, kritor och papper, lite chips eller en clementin. Är man två kan man alltid turas om och då ge barnet omväxling och en pappa som just sovit en timme är definitivt mottaglig för lite lek eller prat.
Anledningen till att jag skriver den här texten är för att informera alla er som inte har barn. Nästa gång som ni sitter på ett flyg och har en skrikande eller bråkande unge i er närhet så kan ni med gott samvete säga till föräldrarna att de ska dämpa sin unge. De kan göra det, det handlar bara om kreativitet och visad respekt för sin omgivning.
Lisa
26 december, 2012 at 22:42Oj då, låter som ni har haft fullt upp med att hålla barnen tysta…..
Håddi Jobbi
26 december, 2012 at 22:46Fashion in da hoooooof
Håddi Jobbi
26 december, 2012 at 22:46Fashion in da HoooooooooD
laila
26 december, 2012 at 23:35Helt rätt, glöm mellanmjölk och jantelag och våga ställ lite krav på samvaron! Amen med dig Katrin, grymt! <3
Heddi
26 december, 2012 at 23:50Följ min blogg för att hämta massa modeinspiration och tips! En modeblogg som växer sjukt mycket för varje dag!
Har efter drygt 5 månaders bloggande runt 4900 unika besökare dagligen och det beror på att alla som klickar in, vill inte klicka ut!
Heddi la bomba fashionista
Helena
27 december, 2012 at 00:20Ja, sant men bara om det gäller ”normalstörda barn”. Har du barn med neuropsykiatrisk diagnos t.ex autism kan du glömma att det är så enkelt.
Tusse
27 december, 2012 at 00:56Men snälla, kan du aldrig vara lite ödmjuk? Jag har tex ett barn med ADHD, jag är inte en sämre förälder än du, men hon beter sig ändå skitdåligt ibland.
Dessutom, jag träffade dig och Ringo när ni skulle ut och resa för ett tag sen… Och inte var han precis skötsam. Allt jag såg var en rätt påstridig unge som verkar van att få göra som han vill. :/ Men döma andra kan man förstås göra ändå…
Karin
27 december, 2012 at 00:58Word!!!!!
Karin
27 december, 2012 at 01:02Men Katrin?!?!?! Ibland blir jag förvånad och lite besviken på dina ”sätt att se” på saker och ting?! Se vad du säger nästa gång ni flyger och Ringo får ont i öronen och bara skriker och skriker….
Karin
27 december, 2012 at 01:03Jag blir lite besviken och illa till mods faktiskt 🙁
Estelle
27 december, 2012 at 01:43Ja klockrent! Vad ger dessa hipsterstöntföräldrar rätt att förstöra för alla andra? Nej ingenting. Hamnar ofta i liknande situationer – sist nu idag på X-2000 mellan Sth och Gbg. Helt osannolikt grymt ostyriga ungar och 2 enligt sig själva colla hipsters som säkert trodde att alla vi andra 62 personer tyckte att deras ungars moves och gap var underhållande. När kärringen passerade mig för andra gången frågade jag henne om dom hade slutat med Familjevagnar på SJ. Ha ha…hon var lite cool och svarade att ”det måste ha varit länge sedan”…till saken hör att hon var nog äldre än mig men hon fick ändå till det lite fint! Summasummarum var dock att efter min kommentar så höll deras ungjävlar käft hela vägen! Alla föräldrar kan – bara dom vill!
Estelle
27 december, 2012 at 01:45Har man en unge med ADHD så är det inte kul varken för ungen, för en själv eller för andra om man drar ut på resa. Stanna hemma tills ni har fått en bra behandling!
Estelle
27 december, 2012 at 01:46Stanna hemma i så fall – enklast för alla – speciellt för ungen!
LL
27 december, 2012 at 03:05Skämtar du?
LL
27 december, 2012 at 03:06Men vad är det med dig? Bra behandling…..? Man behöver inte behandlas för att man har ADHD!
Ett liv i Husvagn med två små ♥
27 december, 2012 at 04:56Vi flyger en del mellan USA, Kanada och Sverige och barnen sköter sig oftast väldigt bra. Jag minns dock en gång när min dotter (som är ett par månader äldre än Ringo) fick ont i öronen på vägen ner. Hon skrek och skrek och jag kunde inte göra någonting. Hon var för liten för att hålla för näsan och tryckutjämna, för liten för att tugga tuggummi, hon ville inte amma och var så förstörd att hon vägrade dricka. Flygvärdinnorna kom springandes med allting och det som till slut hjälpte var två plastmuggar med en hopvikt servett med varmt vatten på.
Men visst, det vanliga skriket kan man hantera med avledning och sysselsättning, det tror jag också. Framför allt i Ringos ålder, herregud.
1 och 1,5-åringen är svårare, de har så otroligt mycket spring i benen att det är svårt att sitta still i 8 timmar.
malin
27 december, 2012 at 05:48Usch, jag tycker synd om dem som inte (ibland är det jag) kan få tyst på sina barn. Jag tror de flesta gör så gott de kan. De föräldrarna hade kanske rest 8 timmar innan de kom till Arlanda och var väldigt trött på att tjata på sina barn. Ibland orkar man helt enkelt inte. Och en del barn är faktiskt livliga och bestämda. Då är det inte alltid mycket man kan göra. Får man inte resa då? Får bara ”väluppfostrade” barn resa?
susanne
27 december, 2012 at 06:12Vi reste fran kopenhamn till dubai o varan 2aring har helt okontrollbar hon skrek mest o ingenting hjalpte,inte film inte flaska inte juice inte lek inte snacks absolut ingenting!
Allt hon ville var att ha mamma o pappa bredvid sig men den smarta personalen hade gett dem platser I olika delar av planet och inte var det nan som ville byta sa vi fick 3 stolar bredvid varann nejda folk foredrog visst att var lilla flicka skulle vara helt forstord hela resan:(
Ninni
27 december, 2012 at 07:26Helt rätt ofta är många föräldrar lata. Sen visst finns det tillfällen tex ont i öronen som man inte kan göras nått åt. Men hörs stor skillnad på nån som tex gråter av smärta och nån unge som bara är uttråkad!
Sen tycker jag allmänt att många ungar behöver mera uppfostring hemifrån!!!!
Har själv 1 barn och hon vet att man inte beter sej som en skitunge. Hon har rest över helavärlden sen hon var 1,5 år och har aldrig hållt på att slänga sej i sättet el liknande. Och jo hon är en hög energi unge.
Helt rätt Katrin! Håll koll på era ungar och dom ska inte bestämma!!!!
Erik Svensson
27 december, 2012 at 08:08Hej! Jag tycker att du kan ta och flytta förgått till USA! Eller till Polen dom är ditt ursprungsland! Med den människosyn som du står för borde du inte få uttala dig i varken radio, tv och tidningar. Gränsen är när du skriver att tjocka är äckliga och luktar ila.
kerstin
27 december, 2012 at 08:37Barn är barn kan jag faktiskt hålla med om. men blir det outhärdligt ska självklart föräldrarna försöka dämpa sina barn. men ibland går det inte barnet kanske har ont någonstans i öronen av trycket, övertrötta barn är omöjliga att sysselsätta och dämpa ned, sitta tyst och stilla i timmar på ett plan gör inget barn inte ens Ringo, barnet kan ha någon form av störning, adhd etc. Men när föräldrar skiter i att säga till sina barn, låtsas som ingenting och ungarna sparkar, hoppar på sätena, kastar saker etc då är det något som är väldigt galet och då skulle tom jag ryta i.
Emma
27 december, 2012 at 10:28Fast om man inte orkar hålla koll och pli på sina barn under en lång resa så ska man inte resa långt. Då får man resa kortare sträckor eller stanna hemma.
Emma
27 december, 2012 at 10:33Fast herregud, ni får det att låta som att varenda unge som skriker på ett flygplan har adhd eller har ont i öronen för att de inte kan tryckutjämna. Så är det ju inte.
Om det fanns att boka så skulle jag lätt betala mera för att få flyga i ett barnfritt flyg. Det var lite elakt sagt kanske, det är ju oftast inte barnens fel, det är de slappa föräldrarnas.
Madde
27 december, 2012 at 10:49Det här med hur ungar sköter sig/uppträder på flyg avspeglas redan nedan på marken. Jag har flugit så mkt i tjänsten. Tyvärr kan man se redan vid gate hur en familj funkar. Jag har sällan fått fel. Bortskämda, gapiga ungar som springer runt väskor med föräldrar som lamt tjatar ”sluuuuta rååå”, fortsätter i samma förskräckliga anda ombord. Håll pli på era ungar på offentliga platser…de gagnar dem när de blir äldre. Visst barn är barn med barn är kloka och vet när det är skarp läge. Sluta skriv om ADHD hit och ADHD dit….även de barnen behöver struktur…ska vi skita i allt och ”skylla på” diagnoser. Kanske t.o.m. så att dessa barn behöver ÄNNU med struktur för att förstå och bli trygga.
sara
27 december, 2012 at 11:30Hej.
Jag förstår hur du menar och jag kan verkligen relatera till att det många gånger handlar om föräldrarnas förhållningsstätt. Katrin pratar inte om olika diagnoser hit eller dit utan jag antar att hon pratar om så kallade ”normalstörda” barn. Ett normaltstrört barn kan du med hjälp av kreativitet underhålla denna flygresa. För er andra kasnke det inte hjälper men men det är ju en annan sak och ett annat förhållningssätt och arbete som krävs!!!
Emma
27 december, 2012 at 11:46Jag håller faktiskt med! Min snart 2-åring har varit på 4 utlandsresor och han sköter sig rätt bra på flyget. Förmodligen för jag har ett handbagage fullt med snacks och leksaker. Har flera gånger åkt med jobbiga föräldrar som låter ungarna klättra, skrika och bete sig illa. Det är inte okej!! Sedan finns det självklart undantag, typ bebisar (går inte göra så mkt), sjuka eller något sånt.
Emma
27 december, 2012 at 11:48Fast inte alltid. Jag brukar låta min springa av sig innan vi går på planet, han håller sig lugnare då. Dock ser jag till att han inte sliter och drar i andra människor eller deras saker.
E L I N
27 december, 2012 at 11:57Ursäkta, men hur tänker du!? Samhället måste också anpassas till handikappade barn (och vuxna). Det vore knappast okej att säga att någon som sitter i rullstol borde stanna hemma, men det är tydligen helt okej att kränka folk med till exempel adhd, autism?
Hoppas verkligen inte du är vuxen, för då skrämmer din människosyn mig extremt mycket. Enligt dig är dessa barn inte lika mycket värda, då de tydligen knappt har rätt att gå utanför dörren enligt dig? Fyfan vad det skrämmer (och äcklar) mig att folk har denna synen.
E L I N
27 december, 2012 at 12:00Du Estelle verkar ju ha stora problem med att förstå andra människor och fatta att alla är lika mycket värda.
Jag har ADHD och jag har aldrig varit den skrikiga, trotsiga ungen. ADHD yttrar sig på många olika sätt. Har alltid klarat av att åka iväg utan att störa andra.
Men ok, enligt dig ska vi tydligen inte ens få gå utanför dörren eller resa? Hmm, inte för att vara elak, men skaffa dig empati? ;O
Emma
27 december, 2012 at 12:23Visst kan man hålla pli på dem. Jag har en ettåring och en tjej i Ringos ålder. Men Katrin, fan vad SVENNINGT att hela tiden förvänta sig att inte bli STÖRD. Att bli störd i bussar, flygplan etc. etc.är sånt man blir. För det är andra människor där. Det handlar om några timmar i ens liv. Då får man tåla att någon luktar illa, att någon snarkar,att någon smackar när den äter…att någon tjuter när det gör ont. Annars kan man flyga privatjet (eller hur?)
Jag menar inte att man inte ska visa respekt, när jag flyger långflygningar med ungarna ser jag det som min uppgift att underhålla dem och respektera (0inte störa medpassagerarna). MEN – sen finns det alltid surkärringar och gubbstörar som inte tål ett pip,inte ett sprattel, ingenting. Tänk vad mycket ni skulle vinna på att tåla LITE mer oljud i samhället.Sverige är ett av världens tystaste länder och vi tål inte ett pip utöver det ”normala” tysta (i världen onormalt tysta). Livet blir så mycket enklare med lite mer tolerans.
Säga till kan man däremot göra. Ännu hellre hjälpa till.
Rebecca
27 december, 2012 at 12:31Bra skrivet! Alla med barn utan speciella behov kan ju försöka ta åt sig av vad Katrin skriver… Man måste ju få lov att tycka något,även om småbarnsföräldrar,och det har gått helt överstyr på många håll… Jag hade aldrig vågat bete mig respektlöst bland folk som ett litet barn.. Och det är jag glad över-att jag har blivit väluppfostrad!;) Rebecca,förskolepedagog.
Anonym
27 december, 2012 at 12:31Kul att alla skyller på barn med ex adhd. Det är många barn som har det, men långt ifrån alla. Ofta är det föräldrarna som suger, inte barnet.
Anneli
27 december, 2012 at 12:42Så klockrent skrivet, Katrin! Tur att du har barn själv annars hade du nog fått ännu mer skit här bland kommentarerna. Jag tycker att på alla offentliga platser och färdmedel ser man till att ens barn inte stör andra och om man inte har förmåga att klara det så stannar man hemma!
Elin Dahl
27 december, 2012 at 15:01I det här fallet har Katrin faktiskt rätt. Verkar som många har missuppfattat det och att det handlar om alla typ av skrik, men självklart pratar Katrin om OUPPFOSTRADE ungar, inte barn som har ont i öronen/bebisar som är trötta eller hungriga osv. Och tro det eller ej, men det finns massor av ungar som SKULLE kunna uppföra sig om de bara hade fått lära sig lite disciplin. Det är inte ett godtagbart argument att man som förälder ”inte orkar bråka”. För då kan jag lova att du kommer att få bråka sju hundra gånger mer när de blir äldre.
Maja
27 december, 2012 at 15:41Det VÄRSTA jag vet är skrkande barn på flyget. Hur fan man kan resa halva jorden runt med småbarn begriper jag inte.
H
27 december, 2012 at 15:57Hade aldrig accepterat att inte få sitta bredvid barnet! Stackars er, tror inte det händer igen, en sådan miss från flygpersonalen! Usch vilken scen jag hade ställt till med! Ha en bra dag, hoppas ni ändå hade trevligt väl framme… 🙂
H
27 december, 2012 at 16:01Bra sagt Emma!!
Tina
27 december, 2012 at 17:45ADHD eller inte så säger man till sina barn! Sedan kanske det inte alltid hjälper men jag blir sjukt provocerad över föräldrar som låtsas som ingenting eller kör ”snälla lilla gubbelubben, sluta nu för mammisen”. Typ. Sånt får mig lacka på riktigt.
Emelie
27 december, 2012 at 18:33DU HAR RÄTT KATRIN.
Jag har själv barn och det man som förälder kan göra är att FÖRSÖKA tysta eller stilla sina barn. Man sitter inte helt passiv och låter andra människor lida.
Det är egoistiskt och äckligt!
Sen kan det hända att ungar är övertrötta eller att bebisar skriker, men då måste man som förälder göra allt vad som står i ens makt för att försöka hjälpa barnet att få ro.
Passiva föräldrar på resor är vidriga!
Elisabeth
27 december, 2012 at 18:36Erik Svensson – jag tycker att du för ditt eget bästa lämnar denna blogg och käftar på din fruntimme hemma istället – om du nu får öppna din lilla kloakmun. Troligen är du en liten skräckslagen påle som inte har så stor verkningsgrad någonstans så du använder bloggar för att få din skrumpiga röst hört. Gå tillbaka varifrån du än kom. hej då loppan!
Cecilia
27 december, 2012 at 19:45Det är fan mig inte ”svennigt” att inte vilja bli störd. Jag flyger ofta ochsa sjukt trött pa ungar som skriker. Anser inte att det är barnens fel utan föräldrarna som inte till andra resenärer.
Jag har växt upp med en handikappad lillasyster som ofta hade ont, sa visst om barnet har smärtor sa är det helt förstaeligt att det gör ljud ifran sig. Där säger jag ingenting. Men barn som hoppar, gapar, grater för att dom är uttrakade etc. är fan med jävligt jobbigt när man sitter instängd pa ett flygplan. Inte direkt att man kan ga ut pa vingen och röka för att kunna ta en paus… 😉
Anna-K
27 december, 2012 at 19:49Du har rätt Katrin! Tyvärr finns det föräldrar
som inte kan eller vill uppfostra sin barn.
Vi ska inte behöva
sitta i 5-8 timmar med skrikande ungar, bara för
att vissa föräldrar inte kan lugna ner sina små
telningar. Tyst ”läge” är bra för alla när man sitter
inklämd i ett flygplan.
Maria
27 december, 2012 at 20:48Word Emma!
Emma
27 december, 2012 at 21:28Nej. Men svenskar störs mycket lättare än i många andra länder. Det är faktiskt så. Jag reser med mina barn eftersom deras familjer bor i vitt skilda länder. Ska de inte få träffa sina farföräldrar för att ngn semestrande svenne blir störd om de piper en kvart? Märk väl – jag är aktiv hela resorna och de brukar inte störa. Men folk brukar se störda ut bara de ser barnen -fast de är knäpp tysta.I olika kulturer är man olika toleranta mot barn i icke barnvänliga miljöer som transportmedel.I Sverige är toleransen låg. Alltså: svennigt.
Lisa
27 december, 2012 at 21:31Du har faktiskt fel Katrin. Ibland tar det lång tid att få tyst och still på små barn. Jag reste ensam med mina två små och jag är verkligen inte lat, men på hemvägen var det jättetufft 1,5 h innan de somnade. Hade en obehagligt empatilös häxa framför mig som dunkade i sätet av irritation (ist för att prata med mig så jag kunnat förklara) så min ena sons matbricka åkte i golvet. Du var ju själv nervös innan du reste om ringo skulle sköta sig eller inte. Ibland har man tur och ibland otur. Kan tillägga att min ditresa gick KANON. Inte ett knyst från mina barn på 4 h. Mina barn är väluppfostrade och skötsamma, men på min hemresa satt det säkert flera Katrintyper och dömde mig. Usch för er!
Hanna
27 december, 2012 at 22:02Katrin, du skriver bara detta för att provocera. Igen. Barn ÄR barn och det finns massa olika situationer då ingenting hjälper. Som förälder gör man allt man kan (är säker på att de allra flesta gör det) och vissa flighter blir man som förälder helt genomsvettig. Vår son är väldigt aktiv, bestämd och har ett himla temperament. Dessutom vid tex öronont och övertrötthet är det väldigt svårt att nå barnet och inget hjälper. Ni hade tur just den resan och nu ska nu ta äran för att han ”skötte” sig och att ni har ”pli” på honom. Knappast.
A
28 december, 2012 at 03:451. Katrin är bombad
2. Man kan inte förvänta sig att det ska vara lugnt och skönt när man reser. Hyr ett privatplan, idiot.
Lisa
28 december, 2012 at 10:40Förskolepedagog? Aldrig hört talas om det.
Anna
28 december, 2012 at 23:30Det finns ALLTID en anledning till att barn gråter. Och det är förälderns uppgift att tolka det.
Jenny
3 januari, 2013 at 02:51Lisa: finare ord för dagisfröken, haha 😉
lisa
5 januari, 2013 at 09:15Äh katrin har ju helt rätt. Och jag tackar för tipset! Många föräldrar,är ju så jävla slappa och låter sina barn komma undan med att vara jobbiga små skitungar. Som att dom bara lutar sig tillbaks på att barn är som dom är. Vilket oerhört lamt statement. Det är att inte ta ansvar i att uppfostra en bra människa.
Arcae
21 juli, 2014 at 19:31Visst ska man försöka ha lite pli på sina barn, men jag tycker personligen att dom ”jobbigaste” är alla dessa vuxna som hinkar i sig sprit o tappar omdömet. Dom är inte bara pinsamma utan oxå jobbigare än många barn på flygplan!:-/
Sophia
22 juli, 2014 at 01:57Tja, man kanske måste? Själv flög jag kors och tvärs över Atlanten från en dryg månads ålder. Min morfar i Sverige blev sjuk – så småningom döende – och mamma kunde inte gärna lämna mig hemma i Canada, när pappa förväntades jobba hela dagarna. Min egen dotter flög när hon var 15 månader och vi adopterade henne. Teoretiskt hade vi kanske kunnat ta oss hem med henne landvägen, men det hade tagit oändlig tid. Jag skulle inte själv ge mig ut på långresa med en baby för nöjes skull, men ibland har man inte mycket val!
Sophia
22 juli, 2014 at 02:03Håller med! Det är extremt typiskt svenskt att störa sig på minsta ljud. Visst, en femåring som gapar rakt ut utan anledning i timmar blir inte populär någonstans, men här i Sverige förväntas ingen någonsin behöva notera sina medmänniskor. Vill man ha det knäpptyst omkring sig kanske man ska undvika människotäta miljöer som flygplan och sätta sig i ett torp mitt i skogen istället?
Lisa B
11 augusti, 2016 at 12:15Du tycker alltså att man ska muta barn med chips? Min upplevelse är att i Sveriger har vi blivit indoktrinerade att stoppa in barn i instutitioner från den ringa åldern av 1 år så att vi ska slippa ta ansvar och förstå vqarfor barn gråter. Barn gråter och skriker givetvis. Speciellt på flyg kan de vara så att de får ont i inneröronen. Min son har alltid varit lycklig när han flyger men jag tycker synd om de stackars barn som får ont när planet lyfter och landar. Man kan då prova att låta barnet amma eller tugga på något (helst inte chips såklart) en morot går bra. Dessutom anser att om man ska kritisera andra föräldrar bör man ha iallafall en grundläggande förståelse om barn. Man skulle kunna påstå att det är barn plågeri att inte ha läst de allra nödvändigaste kunskaperna i pedagogik såsom Vygotksy, utvecklings faserna av Piaget osv. Om man inte orkar eller klarar av att bry sig om att lära sig om barns utveckling men ändå har en halv hjärna så kan man google enkelt och hitta till exemple vår guidens svar på varför barn skriker. http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Mat-somn-och-praktiska-rad/Skrik/Nar-sma-barn-skriker/?ar=True
Anonym
29 mars, 2017 at 22:35Gammalt inlägg men det där var det värsta jag har hört Katrin! Från dig!!! Alla barn är olika och skriker för olika saker. Det går absolut INTE att få tyst på alla barn genom en spel- app, chips, läsa en bok, eller genom att visa en film. Ingenting av det där funkar i alla fall på min tiomånaders som skriker flera ggr om dagen!! Vissa barn har ADHD eller är High Need, klart man som förälder ska säga åt sitt barn att vara tyst, på skarpen om det är ett stort barn men om det är en liten baby som man ammar, vysschar, har bytt blöja på, försöker visa film för, sjunger för, osv osv, men barnet ändå gallskriker, ja då får man ju härda ut! Galning Katrin! Hu för sådana som tänker som du!!! Alla barn är inte lugna o tysta o snälla, hur snälla och rättvisa deras föräldrar än är!!!