Ett mammahjärta är ett annat hjärta än ett vanligt hjärta. Det är som att man har två hjärtan i kroppen nu. Ett som gör ont för de vanliga sakerna och ett som bara gör ont för barn. Alla barn.
Jag väntade på bussen på Karlaplan igår. Jag ser en liten pojke, han såg ut att vara åtta år men på hans skolböcker stod det 5b så jag antar att han var 11. Han var så liten. Nova är 11 och hon är två huvuden högre än den här lilla pojken. Han bar på så fruktansvärt mycket saker. En papperspåse full med böcker, papper, fina porträttbilder på honom själv, en påse med gymnastikkläder på axeln, en ryggsäck fullproppad med böcker och annat. Det var som att en idiot till vuxen släppt iväg den här lilla gossen med all den här packningen i vinterslasket. ”Har du haft skolavslutning?”, frågade jag men det hade inte.
Papperskassen gick sönder i botten. Såklart, det regnade ju. Hans papper och böcker och fotografier rann ut över den blöta marken. Allt började förstöras. Jag hjälpte honom att plocka upp de geggiga papperna och böckerna. Då kom bussen. ”Å nej nu kommer bussen”, sa pojken. Han var så duktig som frågade chauffören om han kunde vänta en stund så att han skulle hinna med. Jag ställde in Rambo i bussen. Sen tog jag plastpåsen som jag hade mina julklappar i och gick ut för att hjälpa pojken. Tänk att mitt mamma hjärta var så fokuserat på pojken att jag inte tänkte på mitt egna barn. Hade chauffören inte varit en snäll person så hade han kanske åkt iväg och då hade jag bräckt mitt rekordtid på tunnelloppet det kan jag lova, ha ha.
Vi klev på. Jag satte honom ner och började strukturera om hans packning. Ni vet som en vuxen gör. Tryckte ner böcker i gympapåsen, försökte göra det lättare för honom. Plastpåsen jag tagit gick sönder på en gång då hans packning var så tung. Jag sa ”Kan du ringa till din mamma så att hon kan komma och möta dig vid bussen? Du kommer inte att komma av bussen själv.” Han ringde. Han frågade sin mamma om hon kunde komma och hjälpa honom då han inte kunde bära allt själv. Det blev tyst. Han lyssnade och lyssnade på mamman som pratade i andra ändan. Sen kom tårarna. Man kunde inte höra på honom att han grät. Han pratade med sin mamma med en samlad behärskad ton samtidigt som tårarna rann som två kranar längs hans kinder. Hans mamma kunde inte höra att han grät.
Jag sträckte fram min arm för att prata med mamman. Jag blev rasande inombords. Jag försökte ta telefonen från honom men det gick inte. Han höll den krampaktigt vid sitt öra. Tryckte den så hårt att jag inte kunde ta den från honom. Mamman fortsatte att babbla på och han lyssnade. Med tårarna som rann.
Det blev min hållplats. Jag höjde rösten och sa ”Du måste hämta ditt barn vid hållplatsen han kan inte bära sin packning själv”. Jag var tvungen att nästan skrika det in i luren för pojken tryckte den så hårt mot sitt öra. Några sekunder gick. Sen sa pojken: ”En person som hjälpte mig att bära bara”.
Sen la han på. ”Mamma ska be barnflickan möta mig vid bussen”, sa han när han la på. ”Tack för att du hjälpte mig”, sa han sen med sina små söndergråtna ögon.
Mitt mammahjärta var då i tusen bitar. Jag kanske överreagerar men just det att han grät så tyst gjorde att jag fick så taskiga vibbar. Det var som att han lärt sig att gråta utan att det skulle märkas. Den här morsan hon bara pratade och pratade och pratade det tog aldrig slut. Vad fanns det för henne att prata om? Varför sa hon inte bara ”Jag kommer och möter dig!”.
Jag frågade inte vad pojken heter. Jag vet att han går på den där flotta skolan långt ute på Djurgårn för det stod på hans ryggsäck och jag vet att han går i 5b. Jag skulle så gärna vilja få veta att han har det bra. Är det dumt av mig att blanda mig kanske? Inte min ensak. Eller har man ansvar för alla barn i hela världen? Jag vill gärna tänka att man har det.
Annica
18 december, 2014 at 11:05Hej Katrin !
Den mamman skulle man allt vilja säga både ett och annat till.!!!!!!!
Jag får tårar i ögonen när jag läser det du skrivit .
Blir så himla arg och ledsen.
johanna
18 december, 2014 at 11:05Fint skrivet och fint gjort Katrin! Gillar dig. Alla som säger att du bara är elak och har ekonomiska motiv till allt du gör kan dra åt helvete! God jul på dig
Kajsa
18 december, 2014 at 11:06Stackars liten 🙁 gör ont i mitt mammahjärta med. Det är fruktansvärt hur vissa föräldrar är mot sina barn!
Moa
18 december, 2014 at 11:07Jag kan bara prata för mig själv. Som varit utsatt som barn. Hade någon vuxen gjort som du, ja jag vet inte, det hade gett mig så mycket. Hopp, framför allt.
En gång under tiden jag var 5-14 år valde jag att vända mig till en vuxen för hjälp -blev nekad. Sedan bad jag aldrig om hjälp igen för det var ändå ingen idé? Tycker det är otroligt fint det du gjorde och att du vill kolla upp. Så gör det. Det värsta som kan hända är att idioten till mamma flippar ur på dig men vad fan gör det om du kan ge pojken det jag och så många andra aldrig fick?
Linda
18 december, 2014 at 11:23Gud vad fint av dig Katrin!
Fick en annan bild av dig nu kan jag säga..
Ewa
18 december, 2014 at 11:23Hej Katrin
Vilket hjärta du har gulliga dig .
Men vad hjälplös man är….
Barn är alltid lojala mot sina föräldrar ,men din omtanke hjälper barnet .
emelie
18 december, 2014 at 11:28Du har ett hjärta av guld!
Jag...
18 december, 2014 at 11:40Ibland undrar jag hur det är med dig..!!
Men nu satt jag o tårarna rann och såg det framför mig…
Bra gjort, och en galen katrin man också se framför sig… Inte nådigt…
Jag hade gjort likadant om jag skulle stått där…..
Lille vännen….
anonym
18 december, 2014 at 11:44Braa gjort !!! Borde vara en SJÄLVKLARHET att varje vuxen hjälpte till i en sån här situation. ..
Carros
18 december, 2014 at 11:48Om du verkligen verkligen brydde dig om detta barn skulle du inte hänga ut honom inför hela landet. Även om du inte skrivit ut hans namn så känner nog ett gäng igen om honom ändå.
ea
18 december, 2014 at 11:50Det var bra gjort. Nästa gång du ser något sådant, ta en foto med din mobil och anmäla mamman till socialen och till skolan. Även om det inte blir en utredning blir det pinsamt för fiiina mamman, du vet ju vilken klass pojken går i och vilken fiiiiin skola på Djurgården. För djäkligt av skolan också att blunda när de ser en liten kille fullastad med sådana tunga saker behöva ta buss hem ensam i en storstad. Shame on you!!!!! Dagens taggigaste tistlar till den dåraktiga mamman!!!!. Bra att du skriver om detta för det minsta alla skolor vill ha är dålig publicitet för då förlorar de skolpengen om barnen byter skola.
Mikaela
18 december, 2014 at 12:10Duktiga du! Jag tycker att du ska blanda dig i! Ring skolan till exempel:) ❤️
lova
18 december, 2014 at 12:16Du skulle adopterat honom 🙂
gloria
18 december, 2014 at 12:17Det där har du bara hittat på. Du bara ljuger!!!!!
kelly
18 december, 2014 at 12:22Den barmhärtige samariten helt plötsligt. Hur kan det komma sig. Varför denna kovändning?????
Maria
18 december, 2014 at 12:26Fan vad bra du är!!
Ibland blir man galen på dig när du vill provocera och skriver texter så man blir förbannad. Men fasen vilken fin männsika du är!
Det är dessa texter och ditt sätt att agera som gör att jag läser din blogg!
Stackars lilla pojke, hans flotta mamma hade väl inte tid!
Vill ju bara krama den lilla pojken. Min son är också 11 och hade han ringt och bett mig komma om så det var för minsta skit grej hade varit där i givakt. Barnen betyder allt!
Pernilla
18 december, 2014 at 13:10BRY DIG, Katrin!!! ALLTID!! Känns det som du beskriver i din text är det ALLTID anledning till att bry sig och lägga sig i!!!! Skit i morsan bry dig om pojken!
Sandra
18 december, 2014 at 13:34Bra gjort!! Jag tycker visst att du ska ta reda på det, det är en skyldighet om man anar oro. Jag känner lite så här med, att om han har lärt sig att inte visa känslor och gråta tyst så är de kanske en vardag för han
Emelie
18 december, 2014 at 13:42Bry dig!! Blev tårögd av dina ord! Skulle gärna vilja höra en fortsättning på historien. Höra vad idioten, till så kallad mamma, har att säga!
Du är en jävligt cool och karaktäristisk person, älskar att läsa dina färgstarka inlägg!
Ywonne
18 december, 2014 at 14:20Så himla bra gjort! Jag har inga barn, men jag hade nog gjort samma sak – stackars lilla kille!! Vi vuxna borde bry oss mer om alla ungar som vi ser behöver hjälp, precis som du skriver! Så fortsätt lägga dig i! Kram på dig och god jul!
Emma
18 december, 2014 at 14:27Jättefint gjort Katrin. Men snälla, ta bort vilken klass han går i. Han kanske blir totalmobbad av någon elak person som går på den skolan. Det är ju lätt att ta reda på vem det är om man går på den skolan.
Så snälla, gör pojken den tjänsten och häng inte ut honom.
Du kan ju alltid kontakta skolan och be att få prata med någon om händelsen. Men skriv inget om det på bloggen. Han är ett barn.
evkalo
18 december, 2014 at 14:43Härligt att läsa om din omtanke så här i juletid. Ditt agerande kommer troligtvis att finnas med den pojken resten av hans liv! Du visade honom att det finns hopp där ute <3
Dati
18 december, 2014 at 15:26Åhhh det skriker i varje mänskliga människas hjärta efter att de har läst detta inlägg. Tycker absolut att du ska försöka ta kontakt med pojken. Dock så får du även tänka på att vara försiktig, man vill ju inte utsätta pojken för fara. Man vet ju aldrig om våld förekommer i hemmet. Ta kontakt med pojken och hjälp honom gärna om du kan fast på hans villkor och i hans takt. Uppdatera oss gärna!
Sussie
18 december, 2014 at 15:27Fint skrivet och jätte fint gjort av dig. Man ska ALLTID bry sig. Vi hoppas på att pojken har det bra och att han får en bra jul. God Jul till dig och familjen >3
Li
18 december, 2014 at 15:35Anmälningsplikt! OM man tror att ett barn på något sätt far illa har alla människor en anmälningsplikt.
Det behöver inte vara sex.övergrepp, våld, detta fallet räcker för att du såg, du såg att den lille killen hade det svårt. Anmäl!
Du kan anmäla direkt till soc. eller försöka kolla med skolan hur det ligger till.
Vid anmälning till Soc har du rätt vara anonym, men tar du kontakt med skolan ser de vem du är, men jag tror att du vågar stå rakryggad för din upplevelse med gossen.
BRA GJORT! Tänk om vi alla vore sanna medmänniskor!
Andrea
18 december, 2014 at 15:39Nästan så man blir tårögd när man läser. Så fint av dig att hjälpa, så snällt!
Anette
18 december, 2014 at 15:49Fan vad bra Katrin och vad bra att du höjde rösten när han hade luren i örat. Vad är det där för jävla fitta till mamma! Ursäkta språket men jag blev bara så arg. Jag tycker absolut att du ska fortsätta lägga dig i för det kommer pojken att uppskatta!
Mvh Anette
Cindy
18 december, 2014 at 16:24Vad fint gjort av dig o hjälpa honom. Tycker absolut du ska kolla upp vem han är.
Yodel
18 december, 2014 at 16:30Man blir lessen.
För man vill gärna tro att KZ inte ljuger nu igen.
Ja, så illa känner jag inför henne, hon är inte att lita på. 🙁
Emelie
18 december, 2014 at 16:44Fin du är Katrin! Blir varm i hjärtat av dina fina ord
Alex+Andra
18 december, 2014 at 16:47Katrin ……. You are a TRUE rock!!!
Greta
18 december, 2014 at 17:01Fan Katrin-sitter på bussen hem och tårarna rinner när jag läser ditt inlägg och mitt mamma hjärta blöder. Bra gjort-tänk om fler faktiskt brydde sig!!
sandra
18 december, 2014 at 17:03Katrin, jag alskar dig! Vilket stort hjarta du har sluta aldrig
holly
18 december, 2014 at 17:04Vad är det som säger att detta är sant. Du är ju expert på att ljuga. Har du fått kalla fötter av någon anledning?!!??
Linn
18 december, 2014 at 17:05Hej Katrin Gud så bra gjort. Mitt hjärta gjorde så ont o tiden stod lite still när jag läste inlägget. Snälla gå vidare om du orkar …gräv fram uppgifter om pojken o och hans adress. Skulle vara grymt om just du plingade på deras dörr o konfronterade mamman.. Kanske sjukt men vad fasen..11 år var han, får det vara så?Kram Linn
Angelica
18 december, 2014 at 17:15Tårarna rinner, stackars kille.. vet inte om de rinner för att det är så jävla sorgligt och synd om killen eller för att hans mamma verkar komma från en annan dimension!! Det är nog en blandning.. Tack snälla du som hjälpte honom, kommer nog aldrig glömma dig.. Kram
Maria
18 december, 2014 at 18:23It takes a village to raise a child.
Johanna Buer
18 december, 2014 at 18:45Agera! Och gör det nu!
Ta kontakt med skolan eller åk dit & hälsa på, ta kontakt med pojken & be om hans fulla namn. Jag lovar att han har separerade föräldrar & får flänga emellan. Varför har han lärt sig att gråta tyst? Varför ville hon inte möta? Det är något som inte står rätt till!
Amanda
18 december, 2014 at 18:45Katrin! Mina ögon tåras när du berättar. Hör att du har hjärtat på rätta stället. Stor kram till dig.
caroline
18 december, 2014 at 18:53Äntligen agerar du, jag hade gjort likadant. Blev besviken när du INTE agerade på puckot i simhallen.
laura
18 december, 2014 at 19:10Ok, måste bara säga att ingen känner till den här historien. Själv hade jag tagit luren och SJÄLV ringt mamman för att berätta om sonens missöden. Socialtjänsten har inget med denna historia att göra, det är inte förbjudet för en 11-åring att ta en buss ensam. Däremot skulle det vara intressant att höra mammans sida. Tänk om…. hon ligger på sjukhus / åkt in akut för ett yngre syskon till akuten och håller på och förklarar det för pojken som givetvis gråter. Allvarligt jag tycker den här historien är ensidig och bara syftar till att ge Katrin en gloria- om du nu brydde dig så jävla mycket varför inte följa pojken hem? Det hade jag gjort…Ja, faktiskt.
Sofia
18 december, 2014 at 19:13Nej, det var inte alls bra gjort. Du skulle ha hjälpt pojken hem, så klart. Ända hem. Då hade du kunnat ta reda på vem den så kallade mamman är och hängt ut henne här på bloggen. Hade hon varit hemma hade du kunnat spöa upp henne också. Skärpning Katrin! Du börjar tappa greppet. Mammahjärtat ska vara ett tigerhjärta.
/Sofia
kia
18 december, 2014 at 19:16Du fabulerar väl som vanligt!
Millan
18 december, 2014 at 19:29Fint gjort av dig men så otroligt pinsamt för mamman !
Jag hoppas hon känner ånger och tänker annorlunda iframtiden!
Hoppad kvällstidningarna får nys om hur mamman på den fina skolan behandlade sin son!
Monica
18 december, 2014 at 19:35Jag har inga barn själv men fick också jätteont i hjärtat av att läsa det du skriver….. Jag tycker att du ska agera!! Denna pojke har det inte bra, det är inte normalt att gråta tyst när man pratar med sin mamma och frågar om hon kan möte honom!! Hon sa säkert inga milda, fina saker till sin lilla pojke… Jag tycker du var jättesnäll mot honom och gjorde alldeles rätt! Gå gärna vidare i saken också! Go Katrin! 🙂
jolanta
18 december, 2014 at 19:47Det är väl en skröna av dig!!
Alexandra
18 december, 2014 at 20:23Jag känner inte dig katrin. .men läser din blogg varje dag.
Du kan vara gnällig.. retsam o irriterad .
MEN jag tror att du är en kärleksfull mor och du bryr dig om barn. Det tror jag.
Jag tycker att du ska bry dig . Kolla upp pojken. Anmäla !
Sara
18 december, 2014 at 20:26Antar att det är Campus Manilla du pratar om. Nån du känner borde ha sina barn där och kan skramla fram årets skolkatalog. Då är det inte svårt att leta upp barnet. Fy… stressade, sönderjobbande karriärsmänniskor har inte alltid det bästa tålamodet med sina barn 🙁
M
18 december, 2014 at 20:28Du har nu förstört för denna pojke, då man som stockholmsfödd vet vilken skola du menar, och så har du nämt 5b..Nu lär han bli mobbad,och som många skriver, det är säkert påhittat och tur är väl det, för du vet ju absolut inte om det hänt mamman ngt eller i familjen och därför grinade han, men det låter inte trovärdigt alls denna story..
Linda
18 december, 2014 at 20:29Blir så lessen när ja läser detta och arg samtidigt!!! Bra gjort Katrin!!
Isa
18 december, 2014 at 20:31du är en bra mamma med stort hjärta.
Till skillnad mot Anita Schulman som borde spärras in någonstans. Inte många dagar sedan hon skrev att hon hatade sitt barn för att hon inte får sova.
Shit alltså, det är väl fan ingen nyhet att spädbarn inte har fattat grejen med att sova, men att säga att man hatar sitt barn är man antingen helt dum i huvudet, eller har drabbats av en förlossningspsykos och borde söka proffesionell hjälp.
unni
18 december, 2014 at 20:49Vad har du för rätt att ge dig på Anita s på Katrins blogg.Det är en allvarlig anklagese du kommer med Isa!!!!!
T
18 december, 2014 at 21:09Klart detta är sant! Hade ni följt Katrin länge hade ni vetat att hon både är godhjärtad och empatisk men även ärlig, rak och lite naiv 😉
Denna stackars kille hade förmodligen samlat på sig en massa grejer som egentligen borde ha tagits hem tidigare. Är man 11 kan man vara tuff utåt sett men inombords väldigt liten.. Hans mamma verkar ju tyvärr väldigt tuff mot honom. Snällt av dig att hjälpa till Katrin. Kan ju dock vara bra att ta bort vilken klass han går i för även om han kanske inte blir mobbad är det säkerligen väldigt pinsamt för honom och den känslan behöver inte förstärkas så bespara honom det.
anonym
18 december, 2014 at 21:09Typiskt vidrig överklasskärring som sätter jobbet /karriären och stålarna före barnen. Sterilisera packet! !!!!!
stina
18 december, 2014 at 21:19VAD FINT GJORT. DU ÄR SÅ BRA.
Ansvo
18 december, 2014 at 21:30Pojken har väl en pappa också! Varför ringdes inte pappan upp? Va? Va? Va?
Greta
18 december, 2014 at 21:53Åh hur kan du veta att han har en pappa??? Det har inte mina barn-han är död..
Marie
18 december, 2014 at 21:54Fint Katrin att du brydde dig! Man säger ofta att ”självklart skulle jag reagerat, självklart skulle jag också ha civilkurage”- men det är inte alltid så självklart just där och då.
Tragiskt att läsa om pojken. Man vill ta hem honom, krama honom. Hoppas han får en kärleksfull jul.
Jeanette
18 december, 2014 at 22:10Alltså JA! Gör det Katrin. Man kan göra en anonym orosanmälan. Hellre en för mycket än en för lite.
Mitt mammahjärtat brast och jag började gråta som ett barn av detta. Var inte som vanliga fega svenskar – våga agera och inte bara reagera!!!
Kristina
18 december, 2014 at 22:25Ursäkta mig men va fa….! Vad är ni för idioter som är här inne och kommenterar ”hoppas hon inte fabulerar igen”, ”skröna”, ”hon ljuger…”. VAD har ni för intresse av att läsa bloggen och VARFÖR läser ni ifall ni tror att Katrin bluffar och ljuger?!!
Jag bor utomlands sedan 17 år och har enbart lärt känna Katrin genom bloggen som jag snubblade in på av en slump och läser då och då för nöjes skull. Jag delar inte alla hennes åsikter men tycker det är kul att läsa då hon verkar väldigt driftig, rakryggad, schysst, lite crazy och osvensk -tänker ’out of the box’ och dessutom vågar stå för det, sticka ut näsan och är generös och delar med sig här på bloggen. Om vissa saker är rätt eller fel är inte för mig att döma men jag skulle aldrig slösa min tid på att läsa vad jag tror är bluff och båg lika lite som att jag tror Katrin skulle lägga ner ens 15 min av sitt liv för att fabulera ihop en så detaljerad historia om en stackars liten pojke….Jag brukar aldrig kommentera någonting men jag tycker det är återkommande att en del utav er tror att bloggen är bluff och båg och det är så TRÖTTSAMT, så var snälla och stick härifrån eller håll åtminstone era åsikter för er själva (fast jag tror att K skulle klara sig utan er)! Om ni sedan varit naiva (läs korkade) nog att gå på vissa saker då Katrin uppenbarligen drivit med sina läsare well, ’tant pis pour vous’ -that’s life! Till dig Katrin vill jag bara passa på att säga; tack för en underhållande blogg och fortsatt vara den du är & lycka till med alla dina projekt. En god jul till dig och din familj!
Hyrestanten
18 december, 2014 at 23:16Bra att du bryr dig och hjälper till men i det här fallet vet du ju inte om pojkens mamma var hemma. Hon befann sig kanske på arbetet eller rentav i en annan stad. Var försiktiga med att döma andra så länge ni inte känner till omständigheterna.
Gamma
18 december, 2014 at 23:35Vad bra att du kunde hjälpa honom.
Min son är i samma ålder och åker samma väg med bussen som du åkte på idag. Jag hoppas att du hade hjälpt honom på samma sätt om han hade packat ner allt innehåll i skåpet i en papperskasse en regnig dag. Som någon skrev tidigare, 11- åringar är ibland ganska små och det blir inte alltid rätt. Om jag känner min egen son rätt hade han också börjat gråta och ringt mig (om nu inte telefonen varit urladdad). Hade det hänt så hade han fått tag på mig när jag satt som läkare på en mottagning på ett sjukhus inte helt nära Östermalm, med en avklädd patient på rummet. Att åka och möta vid bussen hade alltså inte varit ett alternativ, utan jag jade fått ge en tydlig instruktion samtidigt som jag på en annan linje försökt få tag på barnflicka/kompis förälder etc som skulle komma och möta honom.
Jag tvivlar inte på din magkänsla, känner man som vuxen att något inte är riktigt bra runt ett barn så är det ofta så, men situationen som du beskriver den är inte alltid helt lätt att lösa för alla föräldrar.
lalle
19 december, 2014 at 00:04Så överdrivet. Katrin är ju en riktig drama queen. Allt för att få uppmärksamhet.Så varför skulle man tro henne. Hahahaha Så jävla sockersött skrivet!!
André
19 december, 2014 at 01:43Bra gjort och bra skrivet! ..men egentligen ingen mening och komentera när du aldrig svarar! Varför gör du inte det? Tänker du bara money money? Du verkar vara en bra, rak och ärlig person.. men samtidigt så tänker jag ibland att du tänker på pengar först.. jag vet inte? Jag har massa pengar idag och jag kan säga dig att jag är inte lyckligare för det!
Stina-Kajsa
19 december, 2014 at 08:10Tror inte en sekund på att detta har hänt i verkligheten. Katrin hittar bara på som vanligt för att få lite sympati och klappar på axeln om hur bra hon är.
Hon har själv sagt att hon skiter i alla andra förutom sin egen familj.
Anna...fembarnsmamma
19 december, 2014 at 09:48Tror inte ett dugg på detta!
Så tuttinuttig är du inte…
Elisabet Sjödin
19 december, 2014 at 10:29Hej Katrin. En självklarhet att ställa upp på barn runt omkring. ”It takes a village to raise a Child” sa H.Clinton. Alla barn behöver bekräftelse fr omgivningen, vänlighet, positiv stöttning och ett rejält handtag av omgivningen då barnet inte mäktar med…och föräldrarnas förbannade skyldighet att ösa på med kärlek och finnas där tills barnet vuxit upp ! Punkt.
M
19 december, 2014 at 11:46Vad fint gjort av dig Katrin 🙂 God jul och gott nytt år!
Mandiz
19 december, 2014 at 12:28Vad vet ni om det mamman sa i telefonen? Hon eller ngn annan i familjen kanske är jättesjuk och hon kanske var på sjukhus när pojken ringde. Hon kanske satt i ett möte i ett annat land eller en annan stad och därför har en barnflicka som väntar hemma med x antal småsyskon till pojken på bussen. VAD vet ni och varför ska något mer om pojken skrivas ut här (”uppdatera oss gärna”)?
Jättebra att vuxna bryr sig om främmande barn men för sjutton – sluta fantisera och hitta på!!!
Mandiz
19 december, 2014 at 12:36Katrin och alla ni andra som far iväg och blir upprörda över era egna fantasiscenarion – läs ”Gammas” kommentar. Bra skrivet Gamma!
Mamman
19 december, 2014 at 12:54Hej!
Det är den ”hemska” mamman som har fått nys om att jag och min son blivit uthängda på bloggen! Tror inte att det är sant hur detta förtal får förekomma. Här kommer min förklaring på den olyckliga bussresan (om någon är intresserad av sanningen)? Vi hade bestämt att ta hem sakerna på avslutningen då jag hade bil men min son hade fått en papperspåse av sin kompis och bestämt att ta hen sakerna själv dagen innan. När han ringde mig befann jag mig på annan ort 30 min bort och kunde själv inte hjälpa honom. När han ringde hörde jag att han var ledsen och försökte desperat komma på sätt att hjälpa honom. Tillslut kom jag på att jag kunde ringa en ”barnflicka” som bodde i närheten. Som tur var var hon hemma och skyndade sig till hållplatsen för att hjälpa. Att kalla mig för en dålig mamma och att min son inte skulle våga gråta och visa mig att han är ledsen kan jag bara säga är en total fabricering!! Bra där Katrin!!! God Jul!!
Mamman
19 december, 2014 at 13:00Men jag måste ändå tacka för att du var gullig och hjälpte honom ❤️
Catherine
19 december, 2014 at 13:11Hoppas faktiskt mest på att den mamman läser detta eller att det når fram. Ledsamt. Vi vuxna måste hjälpas åt och ta hand om de barn som kanske inte har vuxna som ser dem. Mammahjärtat är verkligen en klass för sig.
Mamman
19 december, 2014 at 13:29Och nu ber jag ödmjukast att du Katrin tar bort detta inlägg. Jag tror inte att min son varken mår bra av allas spekulationer eller att det kommer ut bland klasskompisarna att du tycker han ser ut som en 8-åring (han är 150cm lång och ser ut som en normal 11-åring så fattar inte vad du pratar om???)
Tack på förhand/ mamman
Ann
19 december, 2014 at 13:47Fint gjort❤
Nancy
19 december, 2014 at 14:47Du gjorde helt rätt Katrin!! Jag hade gjort likadant och hjälpt honom….och jag hade nog försökt prata med mamman ocks Det är som du säger, vi mammor har ett extra hjärta, ett mamma hjärta för alla barn.
Jag har inte orkat läsa igenom kommentarerna med jag kan tänka mig att de flesta som är mammor tänkte som jag.
Nu läste jag två inlägg som ”mamman” skriver….men det kan förstås vara vem som helst som skrivit dem.
Men! om det är den riktiga mamman så vill jag säga att du ska vara tacksam att det finns andra mammor som bryr sig om andras barn. Vi kan få förhinder, det är klart vi kan, du löste det genom barnflickan säger du. Bravoooo, du gjorde precis som alla mammor gör.
Tack för ordet!
Jennie
19 december, 2014 at 14:55Asså Katrin, jättefint att du hjälpte till! Men alla dina bloggläsare behövde inte veta vem det handlade om och dina teorier, så länge de bara är teorier.
Det är väldigt arrogant att bara hänga ut andra människor innan man vet hur det ligger till. Tycker också man ska lägga sig i, men det behöver inte ske via bloggen, det går att hjälpa till även utanför media. Och nu har ju mamman bett dig ta bort inlägget, hur du inte kan respektera det övergår mitt förstånd?
Tina
19 december, 2014 at 16:09Katrin, ta nu bort den utpekande fakta du har i inlägget. Mamman har kommenterat och löste ju faktiskt problemet för sin son. Hur många arbetande mammor kan bara sticka från arbetet sådär? Inte jag, då skulle jag lämna en hel klass med 11-åringar utan tillsyn.. och min son(om jag hade någon) hade fått stå i regnet i 30-40 min och väntat på mig. 😉 Vet faktiskt inte vad jag gjort i mammans sits, säkert sagt ”Du skulle ju ta med sakerna imorgon när jag har bil”, plus lite irritation(helt normalt) och sen försökt få tag i pappan. 😉
Fia
19 december, 2014 at 18:53Men herregud! Vart finns det ett skäl till en oroaanmälan i detta inlägg?! Vilken unge som helst (vuxen också) hade känt sig uppgiven i barnets fall när han hade så mkt packning och påsen gick sönder. Jag vet inte många 11 åringar som öppet stället sig och bölar högt på en buss i alla fall. Han har säkert en skitbra mamma! Ni som skriver här är ju dumma i huvudet! Barn gråter utan att de är misskötta!
Anita
19 december, 2014 at 19:21Ditt inlägg berörde mig. Du verkar ha ett stort varmt hjärta för barn. God Jul Katrin!
Michelle
19 december, 2014 at 21:30Blir tårögd när jag läser detta.. Men verkligen jättefint gjort av dig, Katrin som hjälpte honom! Vad är det med mamman egentligen?? 🙁 mammahjärtat värker…
Hmm
20 december, 2014 at 02:53Själv tycker inte jag alls att Katrin gjorde helt rätt. Om så var faller så hade hon stannat kvar med killen och åkt med honom till hans hållplats, och om ingen kom ditt, hjälpt honom att bära hem sakerna.
stina
20 december, 2014 at 05:20Katrin det var jätte fint gjort av dig, mer såna som dig åt folket! Men det behöver inte betyda att mamman är en dålig mamma på något sätt.. Hon kan lika gärna vara en jätte bra mamma. En viktig synpunkt här ändå i och med att flera har kommenterat och dragit snabba slutsatser.
Linda
20 december, 2014 at 07:48Nu kanske det är dags att du tar bort en del info i inlägget o tillägger det som mamman faktiskt har svarat!!!!!
Är också mamma. Och självklart så blir man uppgiven o upprörd när man ser ledsna barn. Men i detta samhälle tror jag att vi många gånger drar för snabba slutsatser till hur barn har det o hur situationen ser ut! Hade det varit jag 11 år hade jag gjort precis som han, trots att mamma o pappa bett att få hjälpa mej dagen efter hade min envishet o kan själv släpat hem det dagen innan, sen blivit arg o ledsen på mej själv att jag inte klarade det, att det brister. Det betyder inte att ett barn far illa. Snällt att du hjälpte honom, men INTE snällt att peka ut inför hela Sverige, varken vem han är, hur han ser ut o att han skulle ha en hemsk mamma o fara illa, utan fakta!!!! Illa!!
Anna
20 december, 2014 at 08:22SJÄLVKLART hjälper man till! Herregud, fina pojken. Fina lilla som kväver alla känslor han har för att han troligtvis lärt sig det hemifrån. Det hemska i allt det här Katrin är att alla hade inte agerat som du. De hade tittat bort, tittat ned, stressat vidare med sitt julstökande, ryckt på axlarna och tänkt att: Oj vad tungt det där måste vara, påsen kommer gå sönder. Ja ja. Thank God att du inte gjorde det. Ja, jag tycker att du ska hålla lite koll på den här pojken och hans familj. Kram
Veronica
20 december, 2014 at 08:40Så oerhört härligt gjort! Stackars pojke , min magkänsla säger att allt kanske inte står rätt till. Det du gjorde för honom tror jag betyder så mycket, han kommer minnas det för alltid! God jul!
lollo
20 december, 2014 at 08:42Vet vem familjen är. Skall anmäla till socialen. Referera till ditt inlägg. Så kan vi säkert läsa i tidningar om din bragd. Bra Katrin!!
Helena O
20 december, 2014 at 10:06Fler som agerar OCH reflekterar som du och vi har en bättre värld. Ja, vi borde ha ansvar för allas barn. De är ju ändå barn, hjälplösa och har inte den erfarenhetsvärld som en kompetent, erfaren vuxen har. Även barn som beter sig illa ska vi hjälpa.
/Helena, ej mamma men lärare så lite av en plastmamma 🙂
Reneè
20 december, 2014 at 12:48Du är 1 av alla Julens Änglar Katrin..så fint gjort av dig, hoppas verkligen att du kollar upp hur pojken har det hemma.
Till er som skriver att mamman till pojken kanske var sjuk m.m. så säger jag bara glöm det.
Hade det varit som så att allt var ok i hemmet så hade pojken inte hållit sin tel i ett järngrepp och vägrat släppa taget, sen kan ni ju ställa er frågan varför han var ledsen. Ett litet barn blir normalt inte ledsen av att be sin mamma om hjälp, så helt klart är det något som inte stämmer, vad kan jag bara gissa.
God Jul Till Er Alla…
My
20 december, 2014 at 12:56ALLA föräldrar k a n inte lämna sitt arbete hur som helst, vem här kan döma någon innan de hört både skolan och föräldrarnas sida av saken och nu har Katrin dessutom hängt ut den stackars lilla pojken här på bloggen!
Mia
20 december, 2014 at 14:50Det finns stunder då jag blir rädd för folk och deras lilla lilla värld eller oerhört korkade resonemang och slutledningsförmåga. Det händer när jag ser program som ”Ullared”, ”Böda camping”, eller……. – när jag läser i kommentarsfälten i olika bloggar…… Som tex här…….. Jösses…..
Ann.B
20 december, 2014 at 16:26Lollo
Du säger att du vet vem familjen är?
Finns det anledning att anmäla och vara orolig för Katrin tycker du?
Emilie
20 december, 2014 at 17:22Jag förstår hur du tanker, ska man lägga sig i eller inte osv. Men kanske är det den pusselbiten som fattas för den här mamman ska förstå att hennes bemötande gentemot sitt egna barn inte är ok, med tanke på att en utomstående har reagerat. Nä, fy stackars pojken. Jättefint av dig att vara så snäll och att du har reflekterat over pojkens situation!
Emilie
20 december, 2014 at 17:29Tycker det är roligt att se vissa kommentarer som att ”hur kan du hänga ut den här familjen”. Va? Vad är det som har hängts ut? Finns det någon bild på pojken? Nä. Blir så trött.. Om det nu är fantastisk atmosfär hemma hos den här pojken men och visar sig bara vara ett falskt larm då ärju underbart, men om det nu är dåligt som Katrin befarar då är det väl guld värt att hon uppmärksammar det? Sluta minimera saker och lägga locket på känslor.. Shit..
Bo
20 december, 2014 at 18:21Många feta as med ärthjärnor som läser denna blogg tyvärr. Katrin, då dessa feta ärthjärnor aldrig kommer kunna nå upp till din intelligens nivå är det bara att stänga kommentarsfältet.
Matilda
21 december, 2014 at 19:00Jag skulle också ha hjälpt barnet, men tycker Katrin gjorde på lite fel sätt. Förstår att hon menade väl men det känns lite som att förvärra situationen och göra den jobbigare för barnet. Bättre hade varit att bara hjälpa honom med packningen hem. Inte utsätta honom för den förnedringen att han måste ringa sin mamma (vilken 11-åring vågar säga nej till en vuxen som ser arg & uppmanande ut?) inför alla på hela bussen och se stå ut med förnedringen att säga högt att hon inte kan hjälpa honom. Hur tänkte du där, Katrin? Och att sen förvärra allt genom att högt prata så att mamman hör dig. Jag förstår att du ville markera till föräldern, men vad vet du om den föräldern? Hur vet du att inte barnet kommer bli slaget och utskällt när den kommer hem istället? Så att ett utsatt barn blir ännu mer utsatt?
Nu ser jag också att ”mamman” till barnet har skrivit att du misstolkade hela situationen. Jag hoppas att det är sant, och att inte pojken gick hem och blev ännu mer förnedrad än vad han redan hade blivit.
Amanda
23 december, 2014 at 17:52Åker inte du så gör jag!! Klart du ska du bry dig. Ett barn är allas ”business”
Josefine Prince
24 december, 2014 at 18:29BRAAAAAAAAA gjort Katrin!!!
Detta va väldigt fint utav dig att göra och jag är helt övertygad att det betydde väldigt mycket för den här lilla killen… Verkar som hans morsa är ett riktigt ass hole sorry men ja hittar inga andra ord för det. Jag fattar inte hur man kan säga något annat än VA BRA GJORT UTAV DIG KATRIN OCH VILKEN FIN HANDLING!!! Att någon annan äns kan yttra sig om att säga något som helst negativt om detta så tycker jag att dom kan dra åt helskotta, IDIOTER!!! Önskar alla gjorde något sånt här fint när dom ser något sånt här men det är ju uppenbart att ALLA INTE SKULLE RYCKA IN OCH GÖRA DET, SORLIGT… Du gjorde en hjälte insats Katrin till ett barn som behövde dig just då, Fint gjort utav dig!
Jag förstår att du tänker på den lilla pojken, har han det bra och framför allt nu i jul och allt, JAG HOPPAS VERKLIGEN INNERLIGT ATT HAN HAR DET…
sist men inte minst så vill jag önska dig Katrin och din underbart fina familj en RIKTIGT GOD JUL….
kim
25 december, 2014 at 15:35Gud va ont man får i hjärtat när man ser sånt där… fy farao asså. du gjorde så rätt Katrin!
Fy fan för såna föräldrar…
Jag anser att alla vuxna har en skyldighet att hjälpa och ta hand om dem som inte kan själva. Det är fan en mänsklig skyldighet att hjälpa sina medmänniskor (om man kan) och spec andra barn!
Du gjorde ALL rätt som la dig i! Det hade inte känts bra i hjärtat, inget av dem, om du inte gjort vad du gjorde.
Jävla människor… man blir så arg.
kim
25 december, 2014 at 15:46Vadå hänger ut pojken??
VEM I HELVETE ska leta upp en 11åring på östermalm?!!
asså vafaan?
och till dig, ”mamman”, you make your bed, you sleep in it.
Pia
25 december, 2014 at 17:34Tänk om hans mamma jobbade som läkare, skulle just in på operation, eller satt i kassan och kunde inte bara släppa allt. Hur kan man ta för givet att en mamma bara kan komma springande? Det var väl toppen att någon kunde komma och möta honom!
Anneli
26 december, 2014 at 13:24Att läsa Katrins inlägg och många av kommentarerna här får en onekligen att börja undra en väldig massa. Vilka jobb har ni själva och vilken verklighet lever ni i egentligen? Väldigt många av oss kan inte bara lämna vår arbetsplats hur som helst och gå därifrån. En hel del av oss har även lång väg mellan arbete och hem.
Dummare inlägg och kommentarer får man leta efter…
Johnna
30 december, 2014 at 14:46Tänk om fler gjorde så som du gjorde i en sådan situation. Jag tycker du gör helt rätt i att blanda dig i!!
Sara
8 januari, 2015 at 18:33Alltså, ni alla dessa människor!! Ni tror Katrin ljuger?! Ja, det kanske hon gör men hon har även fått er att tänka till! Ni dem andra.. Klart att en handling som hjälpa någon är alltid något bra! Att ta kontakt med socialen? Gå till skolan? Ni har ingen aning var denna pojke kommer ifrån?! Hur han bor?! Syskon?! Vet ni vad som sätts i rullning bara någon lyfter telefonen till soc? Pojken kanske mår super dåligt.. Ja! Men som sagt, ni har ingenting på hans bakgrund! Inget barn i världen ska må dåligt men finns värre saker som barn får lära sej än att gråta tyst!!!