Jag mötte min väninna på gatan idag. Hon är hemma med sitt första barn som nu är fem månader gammalt. ”Åh guuuud vad jag längtar efter att få börja jobba igen. XXXXX har det ju så jävla bra det är så orättvist. Hans karriär går spikrakt uppåt, han tränar varje dag, han har fan aldrig varit så fit i hela sitt liv du skulle se han! Och jag då? Så jävla trött hela tiden och sliten och labil och paranoid och vet du vad min senaste teori är?! Jo men det ska du få höra. Han säger att han jobbar mycket och tjänar alla pengar för oss! För att vi ska ha det bra, familjen, men jag vet nog inte riktigt vad jag ska tro om det här för med den stimulans som han får hela dagarna och träning och tajt kropp och utmaningar så blir ju han värsta positiva och glada människan. Men jag blir ju direkt inte vidare kul som jag går runt och daddar hela dagarna. Stressad, pressad, tjock och ful han kommer ju hinna tröttna på mig innan jag ens har en chans att komma i form och bli en kul tjej igen?! Jag blir inte ens förvånad om han lämnar mig för nån fnittrig 25-åring som inte vet vad beklagan är…”
”Mmmmm”, lyssnade jag.
”Men skit samma! Allt kommer ju att lösa sig och bli lättare när lillen börjar på dagis.”
Och det var här som hon fick igång mig.
”Lättare när han börjar på dagis?! Skämtaru?! Det är då helvete börjar. Det är då livspusslet dras till sin spets”, svarade jag omedelbart. Hon såg på mig med stora ögon och undrade vad jag egentligen menade.
”Jo men tänk dig att du nu har en uppgift och den är att ta hand om lilla barnet. När han börjar dagis så ska du upp på morgonen och göra ordning dig själv, sminka, kläder, du måste ju fixa dig lite mer än tajts och gummistövlar, sen ska du göra allt kring barnet och frukost och städa upp efter. Sen ska overallen på som han vägrar att ta på sig så där blir du totalsvettig och utkletat smink och håret frissar sig och tiden du la på plattången känns ganska så slösad. Sen ska du släpa en vagn till dagis, kanske pulsa genom snö och skit. När du kommer fram ska du lämna barn och ibland är det ganska så dramatiskt och så går du därifrån omtumlad och ledsen. Men upp med humöret för då ska det jobbas och presteras och fokuseras och avanceras. Tänkte du jobba heltid? Jaha ja okej men då ska du sluta jobbet och stressa till dagis för att sen gå till mataffären, laga maten, äta maten, bada ungen, natta ungen, däcka och så börjar det om på ny kula nästa morgon. Är det någon tid i ditt liv som du kan njuta av att vara glad och positiv så är det nog när du är mammaledig.”
I chock stod min väninna och såg på mig. ”Jag har inte tänkt på allt det där”, sa hon. Och sen skrattade vi så vi höll på att kissa på oss. Vi kramades och nickade med sammanbitna läppar och en blick av medkänsla.
När vi skildes åt och jag promenerade Karlavägen fram på väg till dagis kom jag att tänka på en sak. Det är många som skiljer sig nu. Och männen som närmar sig 40 är fan snyggare än någonsin. Jag vet inte vad som är den nya trenden men jag ser ett tydligt mönster.
Sara
30 januari, 2013 at 21:41Katrin. Du är fantastisk på många sätt, liksom alla mammor där ute som kämpar järnet. Men jag har ett tips till dig som jag lovar kommer förändra ditt liv. Som kommer göra att du och Bingo klarar det här, genom de här åren. Jag förstår att du antagligen inte kommer bry dig om det här, men jag hoppas ändå.
Lägg 169 kr på den här boken. Läs den. Ditt liv blir aldrig detsamma igen. Lovar.
”Skriet från kärnfamiljen”.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100118931&gclid=CLbeofX3kLUCFdB3cAodcm4A-w
(Nej, jag är inte författare till den eller nått. Jag bara läste den här en kväll och alla bitar föll på plats. Mitt liv blev aldrig detsamma igen.”
Jessica
30 januari, 2013 at 22:04Jadu de är ett hårt liv för oss kvinnor haha hmm Hör på denna då. Jag skaffade barn me en gift man nu står man här ensamstående trött och känner sig rätt halvsliten och han är kvar med sin familj förstås som jag trodde han skulle lämna eller något.. Jag fick iaf ett barn. 😀 men visst situationen känns rätt jobbig och man uppoffrar ju en del genom att göra som jag gjorde. men så är de karma is a bitch. Och kärleken kan fan göra en galen. Men som sagt ungarna är värda allt , då kan karltokarna slänga sig i väggen.
SweTex
30 januari, 2013 at 22:21Är det någon som vet var man kan få tag i lite Sibutramin? 15 mg, helst. Tacksam för svar.
hahaha
30 januari, 2013 at 23:34”Lol”
Ja vart är kärringen som reklamerar dem dagligen när man behöver henne?
Jag hoppas att du skämtar nu. Eller är du samma person med en annorlunda tvist i ditt daltande ang det här jäkla bantningspillret?
Tur man inte visste
30 januari, 2013 at 23:37Ha! Ha! Skulle dagistiden vara den jobbigaste? Tror du på det själv? Ha! Ha! Antagligen! Det gjorde ju jag med en gång. Vänta bara om några år så när du hämtat Ringo från fritids för att sen köra honom tre-fyra ggr i veckan till o,ika aktiviteter och sen hem och hjälpa honom med läxan, laga middag osv osv han behöver fortfarande hjälp med kläder duschning osv…. Sen matcher på helgerna, upp klockan 7:00 för att vara på plats på en kall regnig idrottsplats vid 8:00 och starta upp klubbens kiosk, koka korv och sälja osv matchens startar vid 9:00!! Ja väta bara det blir liksom bara värre! Ha! Ha!
SweTex
30 januari, 2013 at 23:43Bantningspiller? Jag som trodde det var ett kostillskott. Jaha, då har man gjort bort sig igen….
Sue
30 januari, 2013 at 23:53Hahaha!! Den va bra!! 🙂
LOT
31 januari, 2013 at 00:38Jävligt sant!
J
31 januari, 2013 at 01:10Jag kan enkelt säga att livet som mamma inte har varit lättare än nu när min dotter är snart 2 åroch går på dagis. Livet när jag var föräldraledig var hemsk. Jag hatade det så illa att jag inte känner någon som helst lust att skaffa fler barn. Men så är jag ensamstående mamma dessutom så jag tycker att jag borde veta lite bättre att föräldraledig verkligen inte är smekmånad. Nej livet efter att min dotter fyllde ett och ett halvt är en smekmånad! Vi går upp tidigt på morgonen, hon till dagis aldrig med gråt eller krångel och frukost på dagis ej hemma, jag till jobbet och sedan hämta henne vid 4 eller 5, hem och mysa och äta och duscha och sedan sover hon vid halv 7. Då får jag egentid fram till kl 10 då jag själv går och lägger mig och ska upp igen kl 6 på morgonen. Så! Detta säger jag enbart för att berätta min sida och inte skrämma alla att tro att föräldraledigheten är smekmånaden. För det tycker jag verkligen inte. Men så har inte heller alla lika snälla barn som jag fick 😉
J
31 januari, 2013 at 01:11Men det där med matcherna har du ju valt att göra. Ser ingen anledning att tycka att framtiden verkar jobbig när man själv kan välja hur mycket eller lite man tänker skjutsa runt sina barn 😉
Camilla
31 januari, 2013 at 05:13Men skyll dig själv!
Camilla
31 januari, 2013 at 05:16Så jävla glad att jag o min man bestämt oss för att inte skaffa barn 🙂 vi är typ de enda som håller ihop alla mina vänner som skaffat ungar har separerat Fy fasiken va barn sliter på en relation!
Rebecca
31 januari, 2013 at 06:23Alla perioder har sin charm och jobbiga perioder. Små barn små problem, stora barn större problem 😉
Jeanette
31 januari, 2013 at 07:17Mammaledigheten är ju så underbar.
Då styr man ju sin tid helt själv, med hänsyn till bebisen. Att få gosa och ta hand om sitt lilla mirakel. Lära känna och se en helt ny människa utvecklas. Dessutom så sover ju barnet någon/ några gånger om dagen. = egen tid. Då kan man pyssla med det man vill, ta en välbehövlig tupplur, eller fixa med disk mat och tvätt så man har lite mer tid för annat på kvällen.
Träna och bli tajt igen, kan man faktiskt göra hemma, det är ju då man har tid! Pw med barnvagn är ju toppen! Plankan tar inte lång tid, Det finns massor av bra övningar som man kan göra hemma. Och maten bestämmer man ju själv vad man ska äta. Och man har heeela dagen på sig.
B
31 januari, 2013 at 07:31Varför skall kvinnor acceptera detta skitliv, det märks så väl att du är ägd Katrin, det finns ingen man och jag vet vad jag talar om, som i längden skulle leva ett sådant liv medans kvinnan stack till jobbet innan och var piffad och klar..Nej du och hela kvinnosläktet är blåsta som aldrig gör uppror..Bränna ut sig för att mannens liv går före—
Camilla
31 januari, 2013 at 07:56Åh FY bättre o skita o skaffa barn o behålla tight kropp o man 🙂 inget låter lockande med o torka skit o spyor o lyssna på skrik USCH !
Pam
31 januari, 2013 at 08:45Karma is a bitch!
Malia
31 januari, 2013 at 09:21Vi skal dele likt på vår ledighet…ca 6 måneder hver. Da får vi begge mulighet til å bli kjent med vårt barn og jeg som kvinne havner ikke langt etter min mann karrieremessig. Mange kvinner her i Sverige blir jo hjemme med barn 1 1/2 år, om det kommer flere barn blir det flere år fra arbeidslivet. Det har også store konsekvenser for fremtidig karriereutvikling, lönn og pensjon. (spesielt ved skillsmisse).
Peter
31 januari, 2013 at 09:30Karma… 😀
Linda
31 januari, 2013 at 09:47låter inte alls så trevligt, låter väldigt jobbigt att ha barn. sånt här gör att jag inte vill skaffa barn, men någonstans måste väll allt vara värt det? Barnen måste väll ge så mycket tillbaka som alla säger?
Lovisa
31 januari, 2013 at 09:55Jessica – jag tänker inte läxa upp dig – ditt liv dina val men kan inte sluta tänka: vad tänkte du då? Där fanns en annan kvinnan som inte visste något, kände du ingenting? En sak är klart i liknande situationen: Har en man(eller kvinnan) kört bakom ryggen för sin partner kommer han eller hon göra liadant med dig – frågan är ara när det inträffar. Har väldigt svårt att ta till mig ”sagor om kärlek” med gifta bädragare i huvudrollen. Ingen som vinner på det men många blir sårade, någons liv går i spillor. Ingen kan bygga sin egen lycka på andras bekostnad… hur känns det nu? Nu är det du som har blivit lämnat, ett litet äventyr….
Rebecca
31 januari, 2013 at 10:04Hej! Har tyvärr inte fått barn än,och får väl se om det händer någon gång… Arbetar på Fsk med de minsta,så en massa barnmys får man ju då med:) Kan inte låta bli att tycka det känns konstigt o tråkigt att inte njuta av mamma-ledigheten med sitt barn…? Hur intresserad är man då? Rebecca
carina
31 januari, 2013 at 10:09Och vänta bara tills barn nr två kommer! Du har fortfarande bara en smekmånad….
E
31 januari, 2013 at 10:20Alla kommentarer från gnälliga mödrar börjar övertyga mig om att det där med barn är en dålig idé. Det verkar ju vara ett rent helvete att ha ungar :/
Linda
31 januari, 2013 at 10:21Sååå mycket skulle jag _aldrig_ offra. Jag är förälder, men jag skrev aldrig under nånstans på att sälja korv eller kliva upp i ottan varje helg. Och jag har en 8åring, så jo, jag vet att man inte behöver utplåna sig själv.
E
31 januari, 2013 at 10:23Funderar faktiskt i samma bana som dig. Blir nog hundar istället 🙂
E
31 januari, 2013 at 10:26Håller med dig helt. Har läst någonstans att en ogift kvinna lever längre än en gift, medan en gift man lever längre än en ogift.
Jessica
31 januari, 2013 at 10:38Ja karma is à bitch! Därför han sa i 2 månader hur mycket han älskade mig. Han var väldigt kär. Jag var var väldigt kär. brukar vara en väldigt eftertänksam människa men denna gången tappade jag mig själv helt. Han var verkligen beslutad om att han skulle få mig jag va i en känslig fas i mitt liv och kände mig förmodligen upplyft och vi kändes ämnade för varann. Jo, jag tänkte på henne till en början men sen nej jag blev för kär sen blev jag gravid och ville inte ta bort de (egoistiskt ja förmodligen men som sagt bästa som hänt) Sen får folk säga va dem vill för jag brukade hålla med men nu vet jag hur de är att tappa sig själv! Som sagt jag trodde han skulle lämna sin fru, nu sitter han kvar i ett olyckligt äktenskap (påstår han) och jag vill inte träffa han mer han vill förstås ha båda oss. Och han vill ligga med mig fortfarande. Men jag har fått nog eftersom han kommer aldrig lämna. Man är alltid två om en sådan sak, så man kan skylla på båda! Men som sagt var aldrig så säkra man vet aldrig med varken livet eller sig själv eller andra. Hur jag känner , jadu ibland jobbigt men som sagt jag är av inställningen att jag får skylla mig själv så de är som de är i livet och inget att lipa för.
Linda
31 januari, 2013 at 10:42Ja.. Det är jobbigt.. Men ovillkorslös kärlek förstår man inte förens man själv skaffat barn.
S
31 januari, 2013 at 10:59Vadå ”karma is a bitch” o.s.v. Om det verkligen var karma-tajm hade den ju drabbat MANNEN, som ju var det värsta svinet i det här.
Och Jessica: Alla ensamstående föräldrar som kämpar och håller sig flytande har min respekt, oavsett sammanhanget barnet kom till i.
Emma
31 januari, 2013 at 11:30Är det verkligen så hemskt att ha barn? Jag 19 år gammal blev livrädd efter jag läst detta inlägg och alla dess kommentarer. Visst förstår jag att det är mycket jobb med barn, ingen dans på rosor. Men trodde aldrig att det skulle vara så mycket lidande som många av er skriver att det är.
Jag fick helt seriöst en klump i magen; känslan av att inte orka med varken barn eller giftermål. Skilsmässa och ensamstående att se fram emot.
Är det verkligen så hemskt?
maria
31 januari, 2013 at 12:16Ruttet att ha ihop det med gifta män men en eloge till dig för att du inte valde att göra abort utan tog ditt ansvar.
elin
31 januari, 2013 at 12:38komiskt detta. efter att läst detta inlägg och efterföljande kommentarer kan man nästan tro att man slungats tilbaka till 50-talet. Om man som Katrin, och många andra gör, lever i ett förhållande, så finns det väl en annan vuxen människa som kallas för FÖRÄLDER, och som delar ansvar och sysslor? Min man tycker det är skitjobbigt att vara ifrån mig och vår dotter hela dagen och anser sig ha ensamrätt på dottern från det att han kommer hem tills hon somnar:) Vilket ger mig tid till träning eller ligga i soffan och läsa bloggar pch pilla navelludd. När man, som jag, är föräldraledig har man lyxen att var med sitt barn hela dagen, samtidigt som det emellanåt visst är slitigt och inte alltid så mycket ”ledigt”. Men om man bara vill softa runt 24/7 seven days a week så kanske man inte skaffar barn, eller man skaffar det åtminstone inte med en partner som inte är intresserad av att vara delaktig och dela på lasset.
"Morsa"
31 januari, 2013 at 12:39Nej Emma, det behöver verkligen inte vara så hemskt. Personligen tror jag att det lite är som med historierna om visdomständerna; man får bara höra de värsta. Jag och maken är fortfarande gifta efter 20 år med barn.
Moa
31 januari, 2013 at 12:43Om ni gör mer/tar större ansvar än 50% får ni fan skylla er själva!! Män är kompetenta nog men jag tror problemet ligger i att tjejjer inte släpper ifrån oss ansvaret och då kan man inte gnälla över hur jobbigt det är.
Hur kan din väninnas man jobba och träna om inte hon kan göra samma sak?
Jo hon tar större ansvar! Väldigt enkelt, släpp sargen, gör inte mer än 50% och jag lovar att din man kommer ta sin del, väldigt enkelt i praktiken men svårare i verkligheten men så viktigt och det måste göras annars är vi såna jävla losers. Och vägra skaffa barn om han inte skriver på ett sådant avtal om 50% ansvar.
Maria
31 januari, 2013 at 12:51Förstår inte människor att livet förändras när man väljer att skaffa barn? Prioriterar man egentid och party så passar inte barn in i bilden, men barn är ju inte för alla, så skaffa hellre inte barn än klaga när ni väl har dom.
Barn är underbara och värda all vår tid och kärlek. Egoism hör inte hemma här.
Det är underbart att vara förälder!
Maria
31 januari, 2013 at 12:56Såklart att det inte är hemskt. Det är underbart med barn och att vara gift/sambo/partner.
Lyssna inte på all skit som sägs från alla bittra människor 🙂
Maria
31 januari, 2013 at 13:32Håller med dig. Det är kul att ha barn.
Emma
31 januari, 2013 at 13:45Min allra största dröm och mitt livs kall i livet är att just få barn. Jag känner i hela kroppen att det är min mening med livet att bli mamma. Visst förstår jag, som många skriver; att få barn är en resa, med både upp och ned gångar, precis som livet i sig.
Jag förstår att det är tufft och tungt. Speciellt att vara ensamstående och skiljd. Men är det verkligen barnet/barnen som förstör förhållandet?
Är det inte så att man (oftast) bestämmer tillsammans att skaffa barn? Visst sliter det på förhållandet att gå igenom tuffa perioder, men jag tycker att det är så sorgligt att beklaga sig över sina barn och sysslorna runt omkring. På nått sätt offrar man ju alltid något som förälder; men är det inte värt det?
Jag är som sagt 19 år gammal, sambo med en 10 år äldre kille. Jag blir orolig när så många mammor verkar ledsna på sina liv efter barnfödseln och att man lever längre som ogift. Hur ska jag tolka detta?
Är det verkligen så at man nästan ibland ångrar sina barn på grund av allt runt omkring dem och att man känner sig uppoffrad?
Vad gör era män?
Jag bara undrar
Maja
31 januari, 2013 at 13:49Håller med! Dessutom är det jävligt illa av honom att inte ta ansvar för ert gemensamma barn (jag får intrycket att han inte gör det). Vuxna är vuxna barn är barn, vi har ett ansvar – även otrogna män!
Emma
31 januari, 2013 at 13:54Precis! Är det verkligen så hemskt att ha barn? Klart det är tufft, men är det inte värt det?
Maja
31 januari, 2013 at 13:55Jag har både barn (2 st), hund och man – är lyckligare än någonsin! finns alltid folk som gnäller, livet är jobbigt i bland. Men jag kan säga att jag ALDRIG varit i närheten av så lycklig som nu. Å då har jag alltid levt ett bra liv. Att få barn ger så mycket mer än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Relationen till min man är mycket djupare än förut, vi delar på det bästa vi har och värnar om varandra. Kanske låter töntigt och klisché men så är det verkligen för oss. Vill man inte ha barn so fine, det är ju upp till var och en. Men skippa det inte för att ni är rädda för relationen, då håller det nog ändå inte till sist.
Maja
31 januari, 2013 at 13:58Ja absolut 🙂 Å så gäller det att skaffa barn med rätt man, känner inte alls igen mig i det många skriver. Vi delar lika på föräldraledighet, VAB etc. Stöttar varandra i jobb å träning, hans liv går inte före mitt eller vice versa.
Tina
31 januari, 2013 at 14:16Håller också med, så jäkla trött på att höra detta skitsnack från egotrippade människor! Som sagt man har ett val man måste inte skaffa barn men man kan inte göra allt på en gång… Barnen är bara små en gång å då får man prioritera…. Klart att man får vara trött och att man inte kan vara på topp jämt men det är ett val man gjort!!
Lina E
31 januari, 2013 at 15:18Word!! 🙂
Annika
31 januari, 2013 at 15:51Emma, allt jag vill säga är: ta det lugnt! Det är underbart att ha barn och familj, men stressa för guds skull inte. Jag fick barn ung och jag skulle göra vad som helst för att få gå tillbaka och vänta några år. Barn förändrar ditt liv något enormt och du det kommer ta många år innan du kan vara spontan igen. Eller kolla på din favorit show, hänga med vännerna, åka på en spontan weekend, bara slappa i soffan osv. Listan kan göras lång. Det är underbart att vara mamma men när du väl är det så är det för resten av livet.
Lisa
31 januari, 2013 at 15:59Nej det är inte alls hemskt! Det är underbart att ha barn!! Katrin vill ju ha en till så hon tycker ju också det förstås.
Py
31 januari, 2013 at 16:50Hon/han skulle kanske kunnat använt skydd…?! Man behöver inte skaffa barn för att man ”tappar sig själv” Alla inblandade förlorar liksom…
jag
31 januari, 2013 at 16:57hahahaha swetex är bäst
Py
31 januari, 2013 at 16:59Så du träffar ditt barn en liten stund på morgonen och 1,5 timme på kvällen…???
Moralfjant - ung & uppkäftig genushäxa
31 januari, 2013 at 17:00Men kvinnan måste väl inte göra allt kring ungen? Farsan kan väl ta hälften av grejerna?
Py
31 januari, 2013 at 17:04Ja, mina tankar precis. Men jag tror att dom som tänker så, inte ska ha barn, helt enkelt! Låt bli bara!
Emma
31 januari, 2013 at 18:00Tack för att ni skriver bra svar!
Jag kommer inte stressa inte killen heller. Även om jag väl skulle kunna tänka mig barn nu vet jag att jag har mycket att ordna upp innan. Fast jobb, större bostad och även mer mognad.
Många stressar, tänker att skaffa barn innebär endast det trevliga och roligt. Även om det goda väger upp finns det mycket att ordna innan och inse att inte allt är lätt. Det är ett helt nytt liv att se till att få en bra uppväxt och uppfostra till en egen och väluppfostrad individ.
Men jag skulle ge mitt liv för mina framtida barn och även i tuffa tider försöka stå ut.
Jag har gått igenom mycket och haft en avskyvärd uppväxt, därför jag kanske blir upprörd över att höra så många mödrar spy ut sig hur pass jobbigt det är att ha barn.
Nina
31 januari, 2013 at 18:53Klockrent Katrin! Att vara mammaledig må vara rätt trist ( tycker jag ef två barn ) men man har massor av tid om man lär sig att ta vara på den. All tid i världen att träna när man vill. Lämna ungen på barnpassning och kör ett pass. Jag tränade under min mammaledighet. Nu när man jobbar är det svårare att få tid, men jag tar mig den tiden ändå. Blir en bättre mamma av att träna, helt klart!
Jessica
31 januari, 2013 at 19:10Ja de hade man kunnat ! Nu är de som det är. Och jag ser inte mitt barn som en förlust. han kan väl inte ta sitt ansvar så mycket för han har inte mycket möjlighet till de just nu. Men förhoppningsvis när barnet blir större så kommer han vara en pappa .. Man vet inte sånt! Sen detta att man inte rör gifta män, nä de gör man inte . Sen ibland får vi finna oss i att alla är ersättliga så är de man kan tyvärr inte paxa något kärlek kommer och går och ibland består den ej. Sen ibland kanske någon förtjänar någon mer en någon annan .. Jag ser idioter till kvinnor som är tillsammans med skitbra fina killar då kanske någon bättre snällare kvinna kommer och han blir kär och lämnar osv. Men då ska man förstås köra med öppna kort. Men allt är ta mig fan inte svart eller vitt.
❤
31 januari, 2013 at 19:28Swetex är rolig!!
❤
31 januari, 2013 at 19:45Det har överhuvudtaget absolut INTE något med barnen att göra att vuxna människor blir bittra och missnöjda med sitt liv, jobb, kropp, partner osv! Som vuxen har man sina valmöjligheter! Skyll inte på barnen om något går fel, så enormt omoget!! Barn är det MEST FANTASTISKA som finns!!!! Värda all kärlek respekt och omtanke!! Viktigare än all annan ytlig SKIT!!
J
31 januari, 2013 at 19:46Ja och sedan har vi helgerna ihop. Så blir det när man är ensamstående, då kan de flesta inte hålla på och jobba halvtid även om det vore skönt om man fick vara med sitt lilla barn oftare.
❤
31 januari, 2013 at 19:46Exakt Elin!!
❤
31 januari, 2013 at 19:48Finns inget värre än egoistiska föräldrar!! Äcklas av dem…
anna
31 januari, 2013 at 20:31Linda u rock!
trollis
31 januari, 2013 at 20:53Men det var ett förbannat gnäll hela tiden! Vad lever ni för liv egentligen??
Det är inte så jävla jobbigt att ha barn, 99% av tiden är det roligt och givande, föräldraledig/jobbande.
Och jaaaa, jag vet vad jag pratar om, jag har 2 barn och jobbar mer än heltid, min snubbe också och han är egenföretagare.
Läs skriet från kärnfamiljen och gör som det står där. Lösningen stavas j-ä-m-s-t-ä-l-l-d-h-e-t.
Sara
31 januari, 2013 at 22:14Mammaledig finns inte, man är föräldraledig. Då delar man, förutsatt att man är två föräldrar inblandade. Vid delning av ledighet blir antagligen hemma-föräldern inte heller lika slutkörd och kan därmed njuta av tiden. Dessutom får den arbetande föräldern förståelse för hur det är att vara hemma hela dagarna.
Camilla
31 januari, 2013 at 22:18Åh fy fasen det rimmar illa med mina erfarenheter ALLA mina vänner har separerat sedan de fick barn oooooja har ganska många vänner ….,,
Camilla
31 januari, 2013 at 22:24Men hallå ????!!!!!! Det är upp till var o en!!!!!!!!!!! Jag vill inte ha en äcklig unge so what??????!!!!!! Ni som vill ha en dräggelunge o ta hand om i tjugo år vassego!!
Camilla
31 januari, 2013 at 22:29Ni bara ljuger !!! Har. Sett me egna ögon bara så ni vet!!!!!!
Rebecka
1 februari, 2013 at 10:55Snälla…tror inte livets mening ligger i bekvämlighet direkt…och att jobba så mkt som möjligt…de flesta har rätt meningslösa jobb där det viktigaste är att andra anser dig vara lyckad snarare än att vara lycklig too much autopilot och fel karta fr början
Susanne
1 februari, 2013 at 11:01Hans fru måste väl veta om barnet nu? För han skrev väl på faderskapet?
Susanne
1 februari, 2013 at 11:07Detta var en målande beskrivning av hur jag också upplevt det. Ändå är man 2 i ett äktenskap. Spelar ingen roll om mannen är svart, gul eller röd (för rassarna går gärna igång på att utländska män är så ojämställda). Stämmer inte!! Männens hjärna fungerar liknande oavsett härkomst. Männen lägger nog omedvetet mycket på kvinnan, även fast de inte upplever sig själva om ojämställda.
Susanne
1 februari, 2013 at 11:10Det är egentligen inte förrän EFTER man fått barnet som man inser hur jämställd mannen du valt som far åt dina barn är. Och även om mannen gör mycket så är det förbenat svårt att dlea allt 50%. Kvinnor känner även större ansvar för att få saker att fungera……tror jag.
Susanne
1 februari, 2013 at 11:12Ge mig ett tips! Vart kan man hitta sådana avtal 🙂 🙂 🙂
Susanne
1 februari, 2013 at 11:19Man säger såklart inte till barnet att hon eller han är jobbig och förmedlar heller inte detta. Men alla vet att det är prövande att ha barn. Att få pusslet att gå ihop. Barnen är värda det tusen gånger om, men om man aldrig tillåter sig att tycka saker är jobbiga tror jag man heller inte uppskattar de bra sakerna på samma sätt. Som jag ser det, så är det ganska sunt att erkänna att man tycker det är tufft ibland. Barn måste också lära sig att vuxna kan vara ledsna & trötta ibland. Man kan inte gå på moln hela tiden och det är en orimlig bild att visa upp för barn. DET tror jag man som barn kan bli mer skadad av. Om du haft en dålig uppväxt tror jag inte det handlar om att din mamma eller pappa var trött ibland, utan helt andra saker. Vem är glad jämt? Jag fick mig ett igenkännande gott skratt faktiskt. Befriande att man kan skratta åt hur jobbigt det faktiskt är IBLAND. Om några år kommer du kanske förstå. Jag förstod mig heller inte på gnälliga föräldrar innan jag själv fick barn. Man har en helt annan bild av föräldrakskapet som barnlös.
Agnes
1 februari, 2013 at 18:01Samma här, har också en 2åring och är ensamstående, och herregud vad mycket lättare allt blev efter han började på dagis! Hämtar honom efter jobbet så går vi en promenad från dagis, handlar mat på vägen, småpratar och småleker lite, kommer hem och fixar mat tillsammans (ja han vill alltid vara med, han får skölja grönsaker, hjälpa till att blanda, duka mm) sen myser vi resten av kvällen, kanske badar eller får besök av någon till kvällsfikat. Aktiviteter har vi två ggr i veckan, helt lagom! Trodde ensamstående skulle vara pest och pina men vi har det väldigt mysigt.
Bella
1 februari, 2013 at 18:08Jag har både tight kropp OCH man OCH barn 🙂 Torka skit och spyor gör man ju bara första året
emilia
4 februari, 2013 at 14:42haha så sant, exakt så är det man försöker verkligen pussla ihop livet man förstod inte hur bra man har det just under mammaledigheten 🙂
ml i sf
5 februari, 2013 at 02:57men herregud, det finns ju preventivmedel! varfor skaffar sig svenska kvinnor barn med vem-som-helst …….??!!!
ml i sf
5 februari, 2013 at 03:05Men – WTF?!! Svenskar är otroligt bortskämda! Jag har varit gift i 40 år – japp samme man – och det är helt OK. Katrin, du och jag kommer från samma tribe, skaffa er 2 barn om det är vad du vill, håll ihop fast det inte alltid är lätt – men det är the right thing to do, du vet det.
womens sweaters
8 december, 2013 at 01:33Thanks so much for giving everyone an exceptionally breathtaking possiblity to discover important secrets from this site. It can be so terrific and also packed with a good time for me personally and my office mates to visit your site not less than three times in 7 days to see the new guides you have. And definitely, I’m just actually fulfilled with all the powerful tricks you give. Selected two areas in this article are ultimately the most effective I have had.
Glada Apan
23 augusti, 2014 at 19:30Det ligger mycket sanning i det du sade och skrev K. Det jag kan tycka är mer lite synd om din vän som längtar till dagis just för att glädjen med att få vara med sina barn 24/7 slår det mesta. Speciellt träning mm mm. Extra fint är det ju eftersom det bara är en begränsad tid. Barnen vill ju klara sig själva, träffa fler vänner, gå i skola osv. Allt har sin tid så njut av tiden hemma för sjutton gubbars.