Lite tankar bara

Jag sitter på flygplanet och tänker på två saker. På att jag har som krav på mig själv att tjäna väldigt mycket pengar inom snar framtid och på att åldersnoja är hur larvigt som helst och helt upp till betraktaren och inte alls något som ligger hos en själv.

Vi börjar med den här pengarfixeringen som jag har. Den största orsaken till att jag har den är för att jag vill slippa folk. Klart att det fins vänliga människor men tyvärr så finns det så många osympatiska typer och jag avskyr att jag och mina barn ska behöva utsättas för dom med jämna mellanrum. Jag vill sätta mina egna förutsättningar för vem som kommer i min väg, vem som har möjligheten att kommentera och påverka mitt liv och vem som jag ska utsättas för. Prylar i all ära det är skitkul att shoppa det tycker väl nog de flesta på ett eller annat sätt men det är inte prylarna som gör skillnad på livskvalité det är människorna som man rör sig kring.

Vi sitter på ett Norwegian-plan när jag skriver det här. Jag och min lilla son. Först knackar en man på min axel och undrar om tygpåsen med kartongen i är min. Jag svarar att det är min och då säger han, och han säger så här ordagrant: ”Kan du ta den så att vi får plats med våra väskor?” Han ansåg alltså att eftersom jag har en tygväska med en kartong i – alltså är jag en lite enklare resenär än han med sin maximalt stora kabinväska då han han uppenbarligen är för snål för att pynta 160 kr för att checka in den som jag gjort – har större rätt att ta platsen till sin väska. Jag tar i alla fall emot min påse och ser häpet på honom då han bufflar in sin jävla väska och fyller halva utrymmet och snabbt som bara fan fylls det på med andra som pressar in sina kabinväskor. Sen sätter sig idioten bakom mig och så var han klar med den saken. Ehhhh okej så jag lackar naturligtvis. Jag reser mig upp och harklar mig. ”URSÄKTA MIG, men tycker du att jag ska sitta och hålla min väska i knät hela resan för att du ska ha platsen till din väska? När jag dessutom hade lagt min väska där före dig? Det var väl inte vidare gentlemannaaktigt av dig?” Den 60-årige svenske mannen fnös. Sen reste han sig och drog ut sin väska och skulle just tjoffa in min. ”Om du kan vara försiktig med den det är min sons radiostyrda bil i den och det vore väldigt olyckligt om den gick sönder”, sa jag och log. Det sprutade rök ur hans öron om ni kan föreställa er. ”Men om du låter mig göra ett litet pussel här så ska vi nog se att vi får plats med allas väskor”, så gjorde jag det.

Vidriga människa nummer ett. Vidriga människa nummer två var f****n framför Ringo som uppenbarligen inte sovit tillräckligt för att ryta så till en femåring har jag aldrig varit med om tidigare. Han sparkade på hennes rygg EN gång och genast sa jag åt honom att han inte får sparka eller buffa på sätet – SÅKLART – gjorde jag det jag är inte dum i huvudet jag fattar men han är fem år och han fattar inte. Och även om han fattar så glömmer han på fem sekunder och gör samma sak igen. Jag är skitledsen för det. Det var vad jag sa till henne då hon vände sig om, spärrade upp ögonen i Ringo och sa ”SPARKA INTE PÅ MIG FÖR DET GÖR ONT”. Han blev så ledsen lilla gubben. Sen sa han med plutande underläpp ”Mamma jag är faktiskt fyra år och inte fem som du sa till henne”. ”Förlåt älskling du är fyra år och hon framför dig är en väldigt ledsen och olycklig person och såna blir väldigt arga för småsaker så du får inte sparka på hennes säte okej?”. Sen lutade den ö*********a sitt säte på max och  sket fullständigt i att ta upp det vid mat när andra normala sofistikerade personer gör det. Hon satte på sig sin luva och sov i tre timmar. Vettigt. JAG vill inte möte dessa människor i mitt liv jag vill sitta i business eller första klass alltid. Inte bara ibland.

Har ni sett The Americans? Jag har just börjat på den och dels lever jag mig in i mammans roll så det var typ nära att jag körde några karate moves både på hon framför och han bakom. Men framför allt så insåg jag plötsligt att jag inte tänker tillåta mig själv att ha någon åldersnoja mer och definitivt  inte låta mig hamna i nån larvig 40-årskris om några år. Hon mamman i The Americans vad-hon-nu-heter är för jävla läcker. Hon har en perfekt kropp, en fräsch feja, hon är ascool och hon har två barn på typ 13 och 15. Säg att hon är ca 45 år. Så jävla bra, hon ger mig en helt ny bild av mina kommande år. Sen tänker jag så här också, de grymma åren jag haft som jag minns som vuxen har varit de senaste 20 och jag har lätt 20 till i samma anda och då hamnar jag på… Madonnas nuvarande ålder typ. Och hon har pojkvänner som är 25?! Ja men jag menar det åldersnoja är bullshit allt handlar bara om hur man lever sitt liv och jag är ganska bra på att leva mitt.

Jag skulle kunna skriva en roman om jag bara hade tiden. Jag har funderat på det lite nu när jag varit i Nice i fyra dagar för tre av dem har jag sprungit på morgonen. När man springer så tänker man. Man har liksom inget annat val. Man tänker. Om jag skulle vara i Nice i 30 dagar och springa varje morgon och sen sätta mig direkt efter och skriva i ett par timmar så skulle jag få ihop den härligaste chicklit-boken för jag kan berätta och innehållet finns där hela tiden. Det är så vackert med fiskehamnen som börjar leva tidigt på morgonen, folk samlas sömndruckna på PADI-centret, en och en annan prostituerad släntrar hem tändandes på en gammal slump från gårdagens bravader, många snygga killar som tar sin morgonjogg. Minns ni filmen ”Det stora blå”? Ja inte Luc Beson utan den andra superhunken minns ni honom? Så ser killarna ut som joggar på promenade des Anglais mellan 8-9.30 på morgnarna i april det kan jag säga er tjejer snygga killar är något som Nice inte saknar. Ja men ni fattar svenska flickan reser ner för att plugga franska och jobba på privatstrand i Nice. Träffar hon en dykinstruktör kanske? Utger han sig för att vara dykinstruktör men är i själva verket Steve Jobs hemliga son som han fick med en brasilianska för 25 år sen? Är han som äger dykklubben en snuskig elak man som vill utnyttja söta flickor? Som kanske handlar med trafficing av polska småflickor? Och är den svenska flickan egentligen en 37-årig småbarnsmamma som flyr lite grann? Ha ha…

Imorse blev jag faktiskt uppraggad av en sån riktigt Fabrizio-strandraggare. Ja vill minnas att man tyckte att den här typen av kille var superlattjo då man var mellan 15-25. Mellan 25-35 blev man mest brydd och störd då de närmade sig. Ett ”kissikissi” på semestern var det värsta man kunde utsättas för och HUR kunde de förolämpa oss tjejer på det här sättet jag är väl inget jävla OBJEKT eller var han blind kanske??? Jag skulle säga att från 35 och framåt har man ändrat inställning. Plötsligt tycker jag att Fabrizio, för er som inte har en klar bild framför er så: Mörkt hår, bakåtslickat och i en bulle i en snodd. Inte hästsvans och inte utsläppt det ska vara en bulle i en snodd. Har den här typen blå ögon är det naturligtvis ett plus men andra färger går bra. Naturligtvis har han muskler och är brunbränd. Han bär blåa jeans, en vit t-shirt (han äger nog inga andra plagg då han fattat att det här är ett vinnande koncept) och han bär sneakers. Han har alltid välmanikurerade händer och han ler. Då visar han sina vita perfekta tänder.

Imorse mötte jag honom på rollerblades, herregud jag rodnar när jag skriver det här. ”Excuse me I recognize you”, sa han. Jag tog ut ena luren och sa ”What?” Väldigt smickrad över att han inte ser på mig som den småbarnsmorsa jag faktisk är. Ja men jag menar tror ni att Fabrizio skulle digga att hänga med mig och mina små barn? I dont think so ha ha. Han repeterade ”Where do I recognize you from?”. Alltså jag sprang fortfarande. Han körde rollerblades bredvid mig. Ja döööööör av den här händelsen fattar ni hur kul den är eller måste man vara 35 plus med små barn och degig mage för att fatta det roliga? Skit samma jag njöt över situationen i exakt 10 sekunder då jag log och såg varmt på Fabrizio. Sen förklarade jag att jag är från Stockholm och att han omöjligt kan ha mött mig tidigare. Jag var väldigt nära på att säga ”But THANK YOU for showing interest in me” men det gjorde jag inte. Jag joggade vidare och han rullade iväg. Han rullade iväg ha ha ha. Det skulle vara väldigt lätt för mig att skriva en roman i Nice…