Det är nåt gulligt med pappor och barn

När jag ser mammor med sina barn så tänker jag ingenting. Möjligen att jag tänker på vad barnet har på sig, om det har snor i ansiktet om det beter sig väluppfostrat eller om det känns stökigt. När jag ser en pappa med ett barn så tänker jag bara på hur gulligt det är att se dem ihop. Jag tänker att pappan är duktig som har satt på barnet mössan och vantarna och om kläderna är missmatchade så är det bara ännu gulligare. Det gulligaste av allt är när en pappa går bredvid sitt barn alltså inte kör det i sin vagn utan att de promenerar bredvid varandra. Jag tycker mig höra deras gulliga konversation om viktiga saker. En mamma pratar inte med sin treåring på samma sätt, en mamma pratar antingen om banala saker så som vad som sker på dagis eller relevanta saker så som barnuppfostran. En pappa kan prata om samma sak med sin treåring som han gör med sin kompis och det är så jävla gulligt det med. Idag stod jag länge och såg efter Bingo och Ringo när de promenerade iväg till dagis i allén. Jag kände mig väldigt lycklig över att jag har en familj som håller ihop och att Ringo tar för givet att ha sin mamma och pappa hos sig alltid.

I går var vi på namngivningskalas hos Lea som namngavs av en präst och en rabbin. Det var en härlig ceremoni där Leas mamma Sara hade gjort de godaste västerbottenpajerna. ”Sara de här pajerna är magiskaaaaaa!”, sa jag. ”Ja! I fortsättningen kommer jag alltid bara att göra LCHF-pajer, det är ditt recept från Sött och annat gott det vet du va?!”, sa Sara och när hon sa det så mindes jag fast jag mindes inte när jag sa det för jag har svårt att relatera till att jag är så jävla duktig. Ni måste göra den här pajen. Och mixa inte sesamfröna för de är godast när de är hela. (Vill ni att jag skriver en hälsning i boken så mejlar ni bara till lchfklubben.se)

Vi badade igår också på förmiddagen. Med Laulau, Leo och Bianca. Det var kul tänk att barn älskar att bada, va! Varför gör de det egentligen? Som vuxen är det ju inte så väldigt roligt att hänga i en pool men barn älskar det! Jag och syrran älskade det också när vi var små minns hur vi låg i poolen och skvalpade i timmar när vi var på semester. Nu ligger våra barn i timmar och skvalpar medan vi inte alls är så roade.

Intressant det där med psykologen som jag skrev om igår. Många som uttryckt sina åsikter kring det på instagram. Själv har jag kollat runt med de som jag känner och jag tror inte att jag frågat en enda person som INTE säger ”Nu går jag” till sina barn när de vägrar att gå utan står och är bångstyriga på gatan. Vad är grejen med det tänker jag?! Tomt hot? Men det är ju inte ett tomt hot. Jag går när jag säger det. Jag har ännu inte varit med om att Ringo då inte kommit efter men om han inte skulle göra det så skulle jag bestämt marschera tillbaka och ta honom i armen och dra med honom alternativt bära med honom trots att han skriker och sparkar men jag skulle fortfarande gå. Precis som jag sa. Inte hot alls. Jag säger ju inte ”Jag går nu och lämnar dig här så att nån snuskig gubbe ska komma och äta upp dig eller ta med dig”. Jag säger bara att jag ska gå. För att jag SKA gå.

Vissa dagar sköter sig kidsen exemplariskt @monikanisell. Man ska minnas dessa dagar.