Katrins Snapshots

Jag inser att det var både osmart och väldigt typiskt mig att skapa drama och sen inte följa upp. Podden som kom ut idag ”Mitt i livet” med mig och Malin avslutas abrupt med att jag svarar i telefon och får veta att Ringo är på väg till sjukhuset. Jag ska följa upp. Han kom aldrig till sjukhuset jag stoppade det. Jag kastade mig på moppen och mötte upp Bingo som stannat på apoteket med Ringo som låg i bilen och skrek att han hade ont i huvudet. Vi köpte sånt där saltpulver och febernedsättande då han var (är fortfarande) varm. Jag har ingen temp, har aldrig köpt en. Tänkt att jag ska göra den sen Ringo föddes men tre barn senare har jag fortfarande inte gjort det. Det är så logiskt för mig. Jag känner på ungen. Är han varm? Dricker han? Äter han? Ingen fara. Brinner han och är borta. Då åker jag in. Behöver ingen siffra på det. Så jag vet inte fortfarande. Han har feber, han har ont i huvudet. Han har legat i sängen hela dagen idag. Han har druckit massor och ätit yoghurt med mammas granola hallon/vanilj. A just det! Fraktfritt över 300 kr @cleaneating.se just nu. A men det föll sig naturligt att nämna det. Vi ger det ett dygn till sen ringer jag @doktor.se imorgon om han fortfarande är varm och svag. Inatt feberyrade han lite , det var lite läskigt jag blev orolig. Jag sover klistrad mot honom såklart så minsta suck vaknar jag. Ger honom febernedsättande, baddar med kall handduk. Jag tror han drack för lite vatten i skolan i torsdags. Inget värre än så. Långt långt långt inne i min kropp påminns jag om Dengue-febern men jag låter det inte komma åt mig förrän jag vet. Han är okej. Jag känner att han är okej. Lite uttorkad bara det blir bra.