Först lever man för att utmana och lära sig själv. Sen får man barn. När de växer vill man såklart lära dem mer och mer och ofta ställs man inför beslut där man tvingas resonera moget som en vuxen men inte för moget för man vet ju hur härlig känslan är av att göra sånt man inte riktigt vet om man kommer att klara av. Jag provade mig på en bakåtvolt det gick inte så bra. Till exempel. Igår visade Rambo stor entusiasm för att snorkla. Då vill man ju peppa honom att klara det själv fast man egentligen känner att han är för liten. Det blir en större utmaning för oss än för honom och det blir ju en helt ny form av utmaning för oss. Att klara något för att våra barn ska klara själva uppgiften. De här bilderna är så härligt beskrivande. Jag och Bingo halvt förskräckta över att hålla barnet vid liv. Kallsupar, snorkel under vattenytan. Öppet hav, skalpande vågor. Jag kunde inte trampa vatten och hålla honom över ytan då han fick kallsup det blev för tungt. Bingo kunde. Och fick allt on camera. Såklart. Och så värt mödan och kampen. Stolt som fan satt Rambo sen och visade alla på båten alla fiskar han sett på sitt livs första snorkeltur utan puffar eller flytväst. Sjukt att han såg ALLA fiskar i hela boken.
