Katrins Snapshots

Ni vet man kan ranka dagar i sin hjärna. Jag brukar tänka 1-5. Då inkluderar jag tjafs, trevlig ton, aktivitet, eventuella skador/krämpor, mat, dryck, pms, kalla tår allt ni vet! Idag får 5 av mig. Jag och Ringo i skidbacken. Kan inte bli så mycket bättre. Andra släktingar också men bara de stora barnen. Med andra ord 100 procent gnällfritt och åkning utan stopp. Bara glada miner, grymma backar, fantastiska skidor och god mat. Och jag njuter så mycket av att Ringo är så sjukt bra på snowboard. Vi är väldigt bra på det mesta faktiskt. ”Vad vill du ha för skidor? Åker du bra?” ”Ringo, åker jag bra?!” ”Hon åker sjuuuuukt bra” ”Bästa proffskidorna till mig tack, jag åker väldigt bra”. I matstugan ”Å ett biljardbord, jag är väldigt bra på biljard” ”A, han är väldigt bra”. Finns det något negativt med att mata sina barn med att de är sjukt bra på saker som de är bra på? Asså när de har en mamma som är bäst på allt? Det har ju funkat för mig. Hade nog inte vågat starta eget och satsa allt ( med risk att förlora allt) om jag inte kände mig övertygad om att jag är bäst. Undrar vad ni anser i frågan.