Katrins Snapshots

Jag gråter alldeles för sällan men som med allt annat jag gör så gör jag det ordentligt när jag väl gör det. Jag råkade sätta på en film som heter Notebook. Det var den vackraste kärleksfilm jag sett i mitt liv. Å fy fan fysiskt krävande. Så när jag väl började gråta så kunde jag inte sluta. Folket på flyget måste trott att jag är på väg till begravning. Men det var skönt. Befriande. Som en mental rensning. Jag hade den mest underbara flygningen ville aldrig att den skulle ta slut. Hade köpt mig själv sovplats, får inte det för mamma och pappa egentligen – ett jävla slöseri med pengar – så tur att jag fyllt 18 och får göra vad jag vill. Älskar de där små båsen, känner mig så bortskämd när jag får ligga i det. Så kommer en vuxen person och matar mig, ser till så jag mår bra, tvättar mina händer, ger mig vatten. Ha ha låter det som att jag har en störning en fetisch? Det har jag inte bara så otroligt sällan som någon tar hand om mig. Annars tar ju jag hand om alla och allt. Precis som det ska vara jag klagar inte! Njuter lite av det bara. Så hoppas att mamma och pappa kan förlåta mitt strösslande och ej visad uppskattning för värdet av pengar. Jag har ganska svårt att se värdet i pengar. Trots att mina föräldrar inte fostrat mig till det. Märkligt hur en avkomma kan bli så annorlunda från resten av familjen. Jag är en bracka. #jagarenbracka