Katrins Snapshots

Ja men hade man varit en gnällig person hade man kunnat gnälla och tycka lite synd om både Falke som rest 12 timmar med feber på grund av tand som kommer, ofantlig mängd saliv som flödar ur munnen, snor ur näsan och en plötslig ögoninflammation som grädde på moset. Så en ganska ynklig liten kille fastklistrad på mig i tolv timmar. Och ja då?! Ha ha ingen grym position med nacken på ett flyg precis. Så inte en blund för min del alltså jag är så trött nu. Om Falke skrek på flyget? Sluta, mina barn skriker aldrig. Preppar med nässpray, flaskor, nappar. Vi klarade oss galant såklart men jag är trött nu. Falke och Rambo sover som små björnungar på var sin sida om mig och jag kämpar. Målet var att hålla mig uppe till 21 lokal tid kommer inte hända. Jag satsar på 20. Borde gå. Men jag är ju den värsta sovgrisen av alla så jag tror faktiskt att jag med lätthet kan sova 12 timmar om den lilla inte feberyrar eller annat som väcker mig. Ååååå längtar till imorgon då vi ska göra Miami. Det var så kul när vi blev hämtade av den feta hummerlimon på flygplatsen, killarna bara gapade. ”Welcome to Miami”, sa en stor afroamerikan (hoppas jag valde korrekt ord nu) och killarna stod som två seriefigurer ”wooooaaaaaooow”, sa de i kör. Så fort de tagit plats i vrålåket sa Rambo ”Jag älskar redan Miami” och Ringo instämde ”Mmm älskar redan Miami”. Tänk att barn älskar allt ytligt och kommers. Man växer ju ifrån det sen. Mognar ifrån det skulle jag säga. Den här resan är till barnen. Nova kommer också älska Miami det vet jag. Nästa resa är mer för mig. Då kör vi tuktuk och yogar på stranden. Nu jävlar i helvete kör vi kommers all in. Bra så!