Katrins Snapshots

Drama hos oss idag. Åter igen behåller jag lugn och fokus. Det är ju en lite udda situation när något händer och man är ensam vuxen med små barn runt sig. Jag ville hålla ihop jacket för att stoppa blodet, så Ringo fick ringa Bingo. Ringo är som jag. Gråter mer när någon annan skadar sig än när han själv skadar sig. Jag hade inget utrymme för varken gråt eller panik, jag fick sitta i min chock och vänta in Bingo. Som var över på några få minuter. Så tog han över Rambo i sin famn. Sen var vi båda i chock. Som att hjärnan fryser typ. ”Ring barna” ”Barna vaddå?” ”Barnakut” ”Vad är det?” ”Googla” ”Googla vad?” ”Barnavård” ”Barnavård vad är det?” ”Doktor” ”Doktor? Kry kanske?” ”112” ”Ska jag ringa efter en ambulans?” ”Näää vårdupplysningen googla” ”Vad ska jag googla?” Ligger i sängen och skrattar åt hur nollad jag var i min hjärna i några minuter. Sen kom det tillbaka. Ringde och skickade ut den här bilden och jag måste igen upprepa att jag älskar den där sorten, alltså läkare. Tänk va kul att vara i en relation med en läkare det måste vara så jäääävla kul de är så övermänskliga på nåt sätt. Det här sms:et får jag av vår vän som är läkare och tyvärr bortrest:”Gör såhär: kolla vad ni har för tape och har ni superlim?Sen facetime m mig så fixar vi det?” Jag och Bingo såg förskräckt på varandra. ”Vi åker in”, skrev jag till vår läkarvän. ”Fegisar”, fick jag som svar. Skrattar ihjäl mig. Bingo åkte till Dalagatan där var de såna otroliga stjärnor. Limmade igen Rambo. På 30 minuter åkte de fram och tillbaka helt otroligt! Första gången någonsin som jag blir positivt överraskad av läkarvård. Nu sover vi alla här hemma. Jag med, heeelt tömd på energi. Jisses! #trepojkar #trevildapojkar