Katrins Snapshots

Men trodde jag verkligen att jag skulle somna klockan nio? Absolut inte det är ju omöjligt. Så nu ligger jag här och tittar på mina små pojkar som är med sin pappa i Kläppen och då slår det mig plötsligt att jag hyllar @bingorimer alldeles för lite. Alla ser ju såklart vilken grym och framför allt kärleksfull pappa han är men för mig är det liksom viktigast av alla för det är mina barn. Vägen har varit lite krokig och jag har många gånger fått höra att jag inte ska dalta och fixa och dona för att hjälpa Bingo hela tiden, men jag har aldrig låtit mig påverkas av ”barnen ska lära sig att deras pappa glömmer matsäck, jumpapåsen, tider, platser och sånt”. Jag har alltid funnits där för att hjälpa Bingo med sånt som är svårt för honom. Skickat små sms med ”Glöm inte Rambos matsäck imorgon” och sånt. Det har aldrig stört mig snarare kommentarerna om att jag inte ska ”dalta” som stört mig. Behöver jag byta till sommardäck finns Bingo där för att hjälpa mig. Vi hjälper varandra och vi gör det vi är bra på. Det vi gör så jävla bra tillsammans är att överösa de här pojkarna med kärlek. Jag har verkligen barn med världens bästa pappa. Alex är också grym med Falke, men nu handlade den här texten om Bingo. Tänk om alla barn kunde få en pappa som Bingo. I en perfekt värld kanske.