Katrins Snapshots

Andas ut. Önskar jag orkade yoga nu finns inte en chans. En aktiv dag med en hel del action har sitt slut. 21.00 och jag har en timme innan jag lägger mig. Vad ska jag göra med den? Ingenting. Kollar nyheterna. Haft jobbmöte med Falke i knät, ätit lunch med familjen, poddat med Malin, hämtat barnen. Rambo ramlade och slog huvudet i en sten, sjukt mycket blod och drama. Jag var kolugn. Min stressnivå ökade inte det minsta utan jag var helt fokuserad på att hälla vatten på huvudet, leta reda på jacket. Läkare på plats, många som hjälpte till. Och jag känner ju min stenhårda lilla kille så jag visste att han aldrig skulle missa träningen så när folk sa ”åk in” sa Rambo ”Jag ska spela fotboll”. Och det gjorde han. Har koll på honom nu han mår bra. Men shit alltså jag hade båda handflatorna täckta med blod. Sen kom mamma för att göra polskan med Ringo, pappa för att visa inredningsförslag på sin nya lägenhet, sen kom min vän @patricktokarski som var på snabbvisit från Tyskland där de numera bor. Urmysigt att han kom förbi. ”Vad gör du här du bor ju i Tyskland”, undrade Rambo och vi stirrade häpet på varandra. Hur kan han minnas det liksom? Barn är fantastiska. Jag säger det ofta jag säger det igen. Barnen. Jag älskar de här små barnen!