Alltså det roligaste hände mig just! Jag tänker ofta på att leva i Stockholm är som att leva i en pytteliten småstad. Man morsar på folk varenda meter, man kan trampa ner till Fältan och garanterat gå in i någon att fika eller leka med, Humlan ska vi inte tala om! Men idag alltså. Rambos cykel hade blivit stulen på gården. Han måste ha en cykel såklart. Jag gick ut på blocket hittade den här svincoola assnygga cykeln ringde direkt. ”Hej, Katrin!”, svarade killen i luren jag höll på att smälla av. Kollade på min telefon såg bara ett nummer. Tänkte att nu är jag med i Truman show. Flämtade fram ett ”Hur vet du mitt namn? Vem är du?”. Visade sig vara en gammal bekant som Ringo spelade tennis med för tre år sen som sparat mitt nummer. Inte klokt säger jag bara. Inte klokt! Men alltså fattar ni hur glad Rambo kommer att bli idag? Herregud. Min måndag kunde inte börja bättre!
G-T
26 mars, 2018 at 15:56Härligt att du fick tag i en ny cykel, trist att bli av med saker sådär.Hoppas Rambo inte blev alltför ledsen.Bedrövligt att man måste låsa med femtioelva lås! Och inte ens det hjälper.Här i stan tog de ett helt cykelställ med fastlåsta cyklar och hivade upp på ett lastbilsflak en natt. Men ingen reagerade. Märkligt kan tyckas men alla förutsatte nog att bostadsbolaget hade agerat ,eftersom cykelstället stod lite knasigt till…
Vips så var mer än 25 personer hoj-lösa….Har fått cyklar stulna själv – det är så himla tråkigt. Kunde följa riktningen vart de dragit eftersom de längs vägen kämpade med att trasha den oranga barncykelsadeln:-( Självklart var cykeln låst.. med flera lås…men vad hjälper det?
Jag tror ni Stockholmare är bättre på att hjälpa varandra än vad vi är ute i landet.Ett stort kontaktnät dessutom är inte helt fel.