Jag ska avslöja en sak för er. Jag vet att det är känsligt och jag VET att ingen av er kommer att känna sig träffad för det handlar absolut inte om dig och dina barn det är andra jag pratar om. Det pratas. Ja men det gör det. Har man jobbiga barn så är man inte lika välkommen så är det. För att jag bor på Östermalm och folk är översittare här? Har inte riktigt med det att göra. Ingen tycker att det är trevligt med gapiga, hetsiga, röriga barn som stökar ner, kladdar på möbler, dunkar i parkettgolv och krossar saker. Värst är nog såna som pratar faktiskt. ”Tattin Tattin vet du vad…?” ”Ehh näe och det finns ytterst lite av intresse som du kan säga mig…”, vill man svara. Man gör det inte. Man lyssnar, ler och försöker fortsätta konversationen med den vuxna som man mött för att prata med. Det finns säkert dem som finner det intressant att prata med barn, jag ska inte dra alla över en kam men de flesta slipper nog helst. Förutom på barnkalas. Då pratar man gärna med barn. I några minuter i alla fall.
Desto jobbigare barn man har desto mindre uppskattade är dem på tillställningar så är det. Det bästa man kan göra om man vet med sig att man har jobbiga barn är att sära på sig. Mamma tar den ena på bio och pappa går på kalaset med den andra. Det är en bra lösning. Tyvärr så är nog folk alldeles för hemmablinda för att komma på såna lösningar och attackerar med sin skräniga och röriga familj. Värst är nog om man har två pojkar. Jag inser att jag ligger i farozonen för att bli en sån där om nåt år. Jag svalde jättehögt nu men minns inte hur man skriver det i text, >gulp<?
Pungen. Underifrån. Ser ni? En bra pung kan jag tycka.
Swedish blog mafia
10 september, 2013 at 11:44Detta skapade stor diskussion på denna svallerblogg, läsarna rasar:
http://swedishblogmafia.spotlife.se/2013/09/03/bingo-lagger-ut-naket/
Swedish blog mafia
10 september, 2013 at 11:46Skvallerbloggens öppen igen, skriver att Sara är oksyldig..
http://swedishblogmafia.spotlife.se/2013/09/10/skvallerbloggens-skriver-att-sara-ar-oskyldig/
MiaBelinda
10 september, 2013 at 11:49Åhh Katrin du kommer bli världens lyckligaste pojkmamma! Mina två söner – nu tonåringar – är min största gåva och jag kan inte förstå att jag någonsin önskade flickor! Jag har vänner som har helvilda flickor och de lugnaste pojkarna. Jag har en av varje…och har fått så många komplimanger för dem båda! Överför inga förväntningar på din ofödda! Att se dem tillsammans som bröder kommer göra dig lycklig!
Norrland
10 september, 2013 at 11:49Jag har två flickor, 2&4 år.. Minst lika störiga som två pojkar skulle jag tro. Detta prat.. Morgon till kväll. Varje dag. Året om.
Jag snackar hellre med mina egna kids än med andras. Så ja, jag håller med dig.
ylva
10 september, 2013 at 11:58”desto mindre uppskattade är dem”…men snälla du, vilken taskig svenska du skriver ! språkpolisen ryser ut i fingertopparna….desto mindre uppskattade är dom ska det naturligtvis vara.
Linna
10 september, 2013 at 11:58Har två killar, 8 + 1 år gamla. Vår stora kille har varit ett mönsterbarn vad gäller att uppföra sig t.ex. på kalas och i ”vuxna” sammanhang, vi har kunnat ha med honom på ALLT. Lillebror är betydligt vildare och mer högljudd, är faktiskt lite orolig för att han inte kommer vara lika ”lätt” att ha med. Vill aldrig vara den där morsan till ungen på kalaset som inte kan uppföra sig…
Petra
10 september, 2013 at 12:06Ha ha ha ha som jag skrattar. Slå upp dom och dem i en svensk ordbok så får du se vad du finner. Skrattar bäst som skrattar sist.
Petra
10 september, 2013 at 12:07Oj förlåt tillhör kommentaren under denna. Sorry
Petra
10 september, 2013 at 12:07Slå upp dom och dem i en svensk ordbok så får du se vad du finner. Skrattar bäst som skrattar sist.
Carrie
10 september, 2013 at 12:09Ha ha ha…du borde köra stand up Katrin. Hade blivit succé 🙂
Bea
10 september, 2013 at 12:13Har två vilda tjejer 1 och 3. Svårt att göra något åt prat och lek men ta sönder saker, banka i golv och hoppa i soffan är ju dålig uppfostran och beror på dig och inte dina barn…så det kommer säkert gå bra!!!
Linda
10 september, 2013 at 12:14”Dom” är faktiskt ännu mindre korrekt än ”dem”.
”De” ska det vara. Rätt usel språkpolis, kan jag tycka.
Cattis
10 september, 2013 at 12:15Håller helt med dig där, jag har precis samma erfarenhet. 🙂
Kari
10 september, 2013 at 12:19Precis!
Så kul att läsa alla tokiga påhopp som är lika fel.. bra att du Linda rättade till det!
Något som många idag har svårt att skriva är förrän. Det blir fören, för ens, för äns, förens osv… svårläst!
Madeleine
10 september, 2013 at 12:21Vet du, jag har en pojke och en flicka som är lika röriga så vi brukar dela på oss för att underlätta för alla..spelar ingen roll på kön där, du blir en kanon pojk mamma!
Ida
10 september, 2013 at 12:21Skämtar du med mig? Slå upp i en ordbok vad ”dom” betyder. Kom inte och lek ordpolis när du inte har kunskaper om ämnet, både ”dem” och ”dom” är fel det ska vara ”de”.
”Dom” får ALDRIG användas i dessa sammanhang då betydelsen är: Dom är en domstols slutliga, formella avgörande i saken prövad av en jury eller domare i en civilrättslig tvist eller ett brottmål.
Marta
10 september, 2013 at 12:34Hör att Bingo suckar på filmen och säger:
nej inte ett turbotroll till……
Men tro inte att syskon är lika! De kan vara hur olika som helst. Har tre vuxna barn, alla olika!
Anna
10 september, 2013 at 12:37Det är ju inte barnen som är jobbiga, det är föräldrarna som inte sätter gränser.
Det går att få s.k jobbiga barn lugna och harmoniska med tydliga gränser och rutiner, men det krävs ett stort arbete och man måste vara konsekvent. Sedan måste man ju möta barnet där det är och inte prata över det. Mycket kärlek och omsorg krävs så klart.
Alla barn är unika och det gäller att se vad just det barnet har för personlighet och intressen mm man måste ju se sitt barn. Barn testar hela tiden och har olika utv.faser så ett vuxet stöd måste alltid finnas där.
När det gäller kalas mm så behöver man ju inte stanna så länge om barnet ofta flipprar ur efter ett tag. En del barn orkar inte med folksamlingar en längre stund.
Att dela på sig som föräldrar till flera barn är utmärkt.
Detta är i alla fall min åsikt.
Swedish blog mafia
10 september, 2013 at 12:43Sveriges mest växande skvallerblogg söker bloggare:
http://swedishblogmafia.spotlife.se/2013/09/10/vill-du-blogga-med-oss/
camilla
10 september, 2013 at 12:48Nattbad i norr. Man kan inte tro att det är september..
3291 Twitter
24852 Facebook
anonym
10 september, 2013 at 12:52Just nu kämpar Ktistian för sitt liv’ Pojke eller flicka, vem bryr sig.
JÄVLAHELVETESSKITCANCER!!!!!!
Lo
10 september, 2013 at 13:01Ena sekunden trodde jag att jag har träffat mannen i mitt liv och nu är allt slut. Sad
Annika
10 september, 2013 at 13:01Japp, andras barn är rätt jobbiga och ointressanta. Håller med. Har bara ett som jag försöker hålla koll på :-)))
Amanda
10 september, 2013 at 13:09Kan säga såhär; Om ni utgår från att det är sanning att ”alla pojkar är vilda/bråkiga” så är risken stor att det är sådana pojkar ni får.
De förväntningar och tankar vi har styr ofta omedvetet hur vi bemöter olika sorters människor. Om ni tänker på pojkar som vilda och bråkiga så blir det lätt så att ni ”ser det ni vill se”. Ni ser sådant som omedvetet bekräftar era tankar – och voila så har ni fått en bråkig ”grabb”!
Självklart STYR inte föräldrar hur barnet blir i slutändan, men de kan definitivt PÅVERKA. Se det i så fall som en chans till just det. Tänk vad häftigt att uppfostra två fina, omtänksamma och härliga killar! Världen behöver fler av den sorten.
Esmeralda
10 september, 2013 at 13:29Det finns få bloggare som berör viktiga saker. Det förvånar mig, att man har världens chans, alltså att kunna nå ut, påverka, bemöta, men väljer att sladdra om att det finnas stökiga barn ( herregud. Är det nåt nytt under solen? Gäsp ) eller om hur många kalorier man stoppar i sig ( finns det seriöst någon som finner det intressant att lyssna till andras kaloriintag?) eller om hur nyinköpta servetter går ton i ton med hallmattan. Varför förminskar vi oss på det här sättet?
Cattis
10 september, 2013 at 13:38Trist….
anonym
10 september, 2013 at 13:41Min pappa 36 år. och döende i cancer.. Men jag bryr mig inte.Alla skall vi ju dö…..
Linda
10 september, 2013 at 13:48Hej! Jag har 3 pojkar (i åldrar mella. 3 – 9). Vi känner oss sällan välkomna och längtade efter allihopa samlade som en familj, så du har en poäng där… Rörigt och skrikigt blir det lätt. Välkommen i klubben!
Norrland
10 september, 2013 at 13:48Lugnt;)
anonym
10 september, 2013 at 14:21Tacka GUD för att ni är friska!!!!!!!!!!!!!!!
Oo.
10 september, 2013 at 14:21Ylva! Det finns inget ord som man skriver som ”DOM” det heter DE!!!!!!!!
Sara
10 september, 2013 at 14:31Jag har tre pojkar. Tre alldeles förträffligt fina, mjuka och härliga pojkar. Får ofta kommentarer kring hur härliga de är och hur bra de uppför sig. Har sedan första föddes varit mycket noga med att uppmuntra empatiska lekar, vara snäll mot andra människor och djur, bejaka deras kreativa sida och aldrig aldrig aldrig uppmuntrat till vilda lekar med vapen o.d.
Måla inte fan på väggen, vilda ungar har inte med snoppen att göra.
Amanda
10 september, 2013 at 14:36Instämmer helt med Sara här ovan! Hon poängterade precis vad jag menade i mitt tidigare inlägg.
Ursäktar man dåligt beteende med ”boys will be boys” eller hela tiden uppmärksammar sådant som man känner igen som typiskt pojkigt med ”wowwwwww eru batman? coola killen va?! wooowwwww va du skriker, är du ett häftigt monster?” så står man där sedan med en vild härjande kille och så tänker man kanske ”Ha! Jag visste det! Alla killar är så här!” men man missar sin egen/den andre förälderns/samhällets roll i det hela.
anonym
10 september, 2013 at 14:42Tacka din GODE GUD och diära och kärana n
Tacka din GODE GUD för att du och din familj är friska.
Louise
10 september, 2013 at 14:48Jag ÄLSKAR mig själv
Anna
10 september, 2013 at 15:14Bra skrivet
Sienna
10 september, 2013 at 15:43Du ÄR verkligen helt vrickad.
Sienna
10 september, 2013 at 15:50Det är obeskrivligt tragiskt det här med Kristian. Går inte att föreställa sig hur han mår fysiskt och psykiskt just nu. En varm tanke till honom. MEN…vi som lever fortsätter leva. Vi diskuterar stort som smått, viktigt som oviktigt, så är det – och det är inget fel. (Sen att så många knäppgökar vistas just här, ja det är synd.)
Ylva
10 september, 2013 at 15:55GRATTIS! Killar är jätteroligt att ha. Har inte Barn men är barnflicka åt en familj med TRE pojkar, varav ett tvillingpar. Killar kanske är lite lite jobbigare än tjejer när de är yngre men med åren så det bättre med tjejer. + Att jag tycker du är som gjord för att bli en typisk ”killmamma”. OCH alla killar blir inte jobbiga. Långt ifrån. Det är bara det att man bara ser det ”jobbiga” barnen 🙂
Njut nu av dina killar och ta en tjejkväll då och då med nova 🙂
linda
10 september, 2013 at 18:11Eh jag har 3 pojkar och inte är dom bråkiga. de leker väldigt bra tillsammans. De är så snälla så de leker till o med med sin lillasyster
Mamsen
10 september, 2013 at 18:44Det avgjort värsta är att låta sina jobbiga ungar svara i telefon så man tvingas prata med barnet för att mamma ”Inte får prata i lugn och ro annars”. I hate it.
Carrie
10 september, 2013 at 18:49I agree.
sandra
10 september, 2013 at 19:44Har 2 pojkar 3,5 och 5 år gamla ( å en tös på 6 månader) de tävlas om massor och de ska alltid va lika med allt. öppna lika många dörrar, få samma färg på muggar mm mm mm. MEN när jag ser dom leka tillsammans och bara vara, så blir ja så lycklig. De älskar verkligen varandra och hjälper varandra med allt =)
Sally
10 september, 2013 at 20:12Håller fullständigt med!
Louise
10 september, 2013 at 20:26Har du frågat vad andra tycker?
Esmeralda
10 september, 2013 at 22:25Har DU frågat vad vi tycker om att DU tycker, Louise?
Emma
10 september, 2013 at 23:40Effektiva bantningspiller till salu. Dämpar hungern, sockerberoendet och ger energi. Vid seriöst intresse mejla till [email protected]
Linda
11 september, 2013 at 03:47Det kan även handla om tex adhd ,asperger etc .Behöver inte alltid betyda dålig uppfostran
helen
11 september, 2013 at 10:16Så då kan du sluta gå till spåkvinnan nu då?
bubba
11 september, 2013 at 12:55Nej, man använder både de och dem. De använder man om man kan byta ut de mot vi, till exempel ”De/Vi hjälps åt när de/vi ska flytta”. Dem använder man när det kan bytas ut mot oss, till exempel ”De hjälpte dem/oss att flytta”
Tvåbarnsmamma
11 september, 2013 at 13:24Man får faktiskt använda ”dom” (på samma sätt som mej ist för mig, tex). Är man osäker på de/dem är det bättre att använda att ”dom”.
/Svensklärare