Katrins Snapshots

Asså vissa kväller är så overkliga i mitt liv. Det blir så påfrestande att jag går in på toaletten och sköljer ansiktet i kallt vatten. Lägger mig på soffan och gör andningsövningar tio sekunder i stöten. Om de är jobbiga? Alltså mest är det frågorna. Och funderingarna. Hur orkar man filosofera kring allt hela tiden hur orkar man? Och så en liten krabat på det som konstant letar efter sätt att ta sitt liv. Min stressnivå är ganska hög såna här kvällar. Kolla paddan? Försöker jag. Näe, inte alls terrorisera min hjärna stod tydligen på menyn. För några dagar sen sa jag till Rambo ”Du ska inte hålla på och gnälla över fel färg på täckbyxor det finns många barn i världen som inte har några kläder eller mat du ska vara glad för att du har allt”. Det har han tydligen marinerat för ikväll kom ”Mamma du vet de barnen som inte har kläder och mat som du sa om. De kan ju åka till Sverige och köpa kläder och mat?”. A men typ såna diskussioner heeeeela kvällen. Mera ångestspecifikt från den äldre. ”Varför lämnar du aldrig mig på fotbollen?” Gulp. ”Fotbollen är så tidigt på morgonen jag får inte ihop det med Falke och Rambo. Sen är det så kallt i det där tältet det är svårt för mig…” Bom ångest. Bom ångest. Aja nu sover alla tre. Och jag med snart. Måste gardera natten om lillen hojtar och jag får springa. Mellan kanske vill upp och kissa. Stora skriker efter nässpray. Jag kommer absolut sakna det här jag fattar det. Klart jag kommer jag älskar att fungera betjänt åt tre terrorister. Helt sjukt att jag förhandlar med terrorister. Borde sluta med det. Godnatt.