Katrins Snapshots

Mitt tuffa liv med ambitionen om att vara en perfekt mamma. Kommer till julmarknaden i skolan, det regnar, det är så mycket slask, det är mörkt, kallt, det är inte kul. Förlåt men jag erkänner. En av fröknarna har skapat ett magiskt pepparkakshus som går på lotteri. Vi vinner inte besvikelsen är obeskrivlig. ”Vi åker hem och gör vårt egna pepparkakshus killar!” Mammahjärtat smärtar. Inga taxibilar i närheten, jag fryser ihjäl i regnet fortfarande i träningskläderna i brist på tid. Kommer till Coop som har slut på krisyr. Vettigt? Hemma åker jag på att sätta ihop det piiiiip huset med smält socker asså skjut mig. Ger upp innan skorstenen ber vår proffsiga nanny ta över mitt liv i en kvart så kutar jag till ICA för att komplettera med kristyr, vad är poängen annars liksom? Om killarna inte får dekorera huset. Glömmer säga att jag lämnar sockret i ugnen tjoar bara ”Sätt ihop skorstenen om du hinner!”. Kommer hem till en lägenhet där alla fönster står på vid gavel. ”Du lämnade sockret på högsta värmen i ugnen och jag badade alla tre!” Ha ha ha assåååååå ehhh okej. Ta kommandot. Fixa klart skorstenen, låta killarna dekorera. Rambo valde att ha Fox på sin sida den var lite otippad. Han tog ut dem ur pappret och klistrade fast dem med rosa kristyr. Man kan säkert analysera det på något sätt. Ja men jag hade kunnat lägga ut bilden och skriva ”Julmys och pepparkaksbak med mina älsklingar idag” men jag är inte sån. Jag står på er sida. Den humana sidan. Sidan där vi är mänskliga, ärliga och garvar åt skitsaker som inte har någon betydelse. Nu måste jag duscha efter träningen luktar svett.