Jag har fått allt i mitt liv ändå har jag så många dagar varje månad då jag mår väldigt dåligt. Jag skäms över att erkänna det och jag hatar att det är så. Jag har provat med p-piller, hormonspiral, äter ju för fan perfekt kost, tränar regelbundet, sover som en björn hela natten utan att vakna eller grubbla. Jag tror att jag ikväll kom på vad mitt problem är. Jag trivs inte med att vara med mig själv. Jag utsätter mig aldrig för att vara själv och när jag låtsas att jag är det så lyssnar jag i själva verket på podd, pillar med mina sociala medier, pratar i telefon eller kollar på tv. Jag kan inte gå en långpromenad utan lurar eller ta en löprunda utan musik det går inte. Det ger mig panik och ångest bara tanken. Jag måste lära mig att tycka om att umgås med mig själv jag tror att jag kom på det. Hur gör man det? KBT? En bra terapeut? Jag har ju inte tid över till något alls hur ska jag ha tid att sitta och prata med någon? När? Ska jag prioritera det? Jag kan försöka såklart. Lära mig att hantera pms, hormonsvängningar det måste gå att lära sig. Jag har mens nu kanske därför jag känner mig extra labil men guuuuud hur kan ett perfekt liv kännas så tungt? Vem har en bra psykolog på Östermalm? Skriv till mig i DM. Någon som kan hjälpa mig att övervinna mina dippar. Och kanske kapa mina toppar lite för de är ju också hysteriska. Eller vill jag offra dalarna för att leva i topparna? Fan livet är tungt ibland. #fiskarintesmsfrånvänneromhurjagmårtack
Mao
28 november, 2017 at 22:01Jag är gärna själv och behöver vara själv, är mer introvert än social. Gillar också att ha olika stimuli, t.ex. lyssna på poddar. Ser det absolut inte som ett problem utan mer som ett sätt att slippa ha tråkigt. Innan jag fick barn kände jag inte alls samma behov av att utnyttja tiden.
Jag undrar om du inte skulle testa medicin typ antidepp ändå? Ge det en ordentlig chans och utvärdera sedan.
ME
28 november, 2017 at 22:14Du är inte ensam… har också pmds. Man vaknar med ”lampan släckt”, omöjligt att ändra, hur hårt man än försöker. Ko koo! Det som har hjälpt mig mest är att släppa förväntningar till omvärlden.
Aldrig kommenterat en blogg förut ; )
MariaZ
29 november, 2017 at 00:04Hej, ja, jobbigt.
Gick inte du på yoga ett tag? Kan det vare en liten del av att känna dig mer glad när du är med dig?
Lycka till.
Elisabeth
29 november, 2017 at 01:13det du behöver är att supplementera din kropp med det den behöver. Hur? Du har mitt mail – skicka bara ett hej – så ska jag leda dig vidare och jag kan lova att du blir av med all skit du lider av.
P
29 november, 2017 at 02:17Du kanske ska sluta tro att du är världens mittpunkt hela tiden, att dina barn är viktigast, att det du gör är bra men inte så superbäst om man säger. Självkritik och ödmjukhet är nog nåt du borde anamma…
Linda
29 november, 2017 at 02:26PREMALEX, medicinen mot pms. Jag har ätit den i två år. Försökt provat utan men varför?
Den har hjälpt mig något oerhört.
Jag har två barn, pms trappades upp efter sista barnet(som nu är 8 år) är 43 år har två företag och hela världen gick under ca 5 dagar innan mens varje månad. Höll på förstöra hela min nuvarande relation(skild fr barnets pappa). Ge premalex en chans. Det är så värt det. Be om recept. Börja på 10 mg och öka till 20mg om det behövs.
Det var och är iaf min lifesafer. Helt galet stor skillnad. Lycka till Katrin. Du är värd det!
Hälsningar Linda
Maria
29 november, 2017 at 08:44Mem använder inte du dig av natural cykles?
Eva
29 november, 2017 at 08:50Prova att meditera? Jag har nu mediterat under tre år, 20 minuter på morgonen 5 dagar i veckan. Det lugnar ner centrala nervsystemet och har löst en massa problem för mig. Fantomsmärtan efter operation har minskat rejält, är inte en slav under mina tankar och känslor, känner mig mer fokuserad, trots odiagnosticerad ADD, och i synk med mig själv och vad som är bra för mig. Ingen jooga eller skogspromenad har påverkat mig som meditation. Sitter på en tjock kudde, höften fram, skulderbladen ner och känner hur luften går ut och in genom näsborrarna. I början så tänkte jag på en massa, det kliade över allt och så vidare, men jag blev ändå bättre. Det är gratis, resultatet är individuellt, det är värt att prova. Changed my life.
Cemilia
29 november, 2017 at 09:05Det här är något jag sagt länge, att folk har problem att vara med sig själv och sina tankar. Därför fyller de sina liv med så mycket brus som möjligt. Du är inte ensam! Jag tycker ditt mål ska vara att bli din bästa vän. #Detmanvetomkanmanändra
Ullis
29 november, 2017 at 09:40Stort problem i samhället idag, Att vara själv och att vara i tystnad, vem möter du då? Jo dig själv och det är den du ska känna först innan du tar in allt annat…på landet kan du vara dig själv, men det tar ett tag att hitta sig själv när man har sociala medier runt om . Inte stoppa i dig tabletter,
St Lukas stiftelsen är ett bra ställe om du vill prata av dig…
Zuzanna
29 november, 2017 at 10:32KATRIN ,W Japonii istnieje Powiedzenie: „Nana-Korobi, Ya-Oki” („Jeżeli upadniesz siedem razy, wstań osiem”) to stare, japońskie przysłowie.
Musimy się nauczyć cierpliwości, rozwagi i jednocześnie wytrwałości. Nieważne bowiem, ile razy życie spowoduje, że upadniemy. Nieważne, ile razy dopadnie nas przeznaczenie, pech, nieszczęście czy cokolwiek innego. Poddać się nie będzie opcją, która przyjdzie nam do głowy jako najprostsze rozwiązanie.
Miłość do siebie to podstawa dobrego samopoczucia, tym samym jej brak powoduje odczuwanie dyskomfortu.
Brak miłości własnej jest źródłem niezliczonych konfliktów i podejmowania złych decyzji, To próżnia, która prowadzi do wykonania szeregu niewłaściwych działań, takich jak nieustające próby udowodnienia czegoś sobie lub innym, ciągłe poszukiwanie aprobaty lub obrócenie pięknego uczucia w pole bitwy.
Miłość do siebie opiera się na trzech filarach: szacunku, trosce i wiedzy.
Szacunek oznacza akceptację i docenianie siebie lub innych.
Jeśli coś szanujesz, oznacza to, że nie musisz zadawać pytań, krytykować czy próbować to zmienić. Po prostu akceptujesz, że tak właśnie jest i czujesz się z tym dobrze. Innymi słowy – uznajesz to.
Opieka oznacza, że odnosisz się do danej osoby lub rzeczy, którą kochasz w sposób sprzyjający jej rozwojowi i bezpieczeństwu.
Zarówno szacunek, jak i troska są ściśle związane z wiedzą: nie można szanować czegoś, czego się nie zna, czy też dbać o to i pomagać się temu rozwijać, jeśli nie jest się świadomym, w którym kierunku to coś zmierza.
Miłość do siebie zapewnia Ci także szacunek, opiekę i wiedzę o sobie. W przeciwnym razie tkwisz w niepewności, nie wiedząc, kim jesteś, ani dokąd zmierzasz.
Znalezienie się na dnie nie jest najgorszą rzeczą, jaka może ci się przytrafić. Gdy sięgniesz dna, oznacza to, że nie możesz już spaść niżej.
A to pozostawia Ci dwie możliwości: możesz na tym dnie pozostać, utopić się w swoim własnym bólu – będzie to najgorsza rzecz, która może się zdarzyć – lub też możesz wykorzystać to dno jako bazę, która pomoże Ci nabrać rozpędu i odbić się od niego.
Jednakże znalezienie w sobie siły do nabrania tego rozpędu nie zawsze jest łatwe. Tak naprawdę, przez większość czasu jest to dość trudne, ponieważ powierzchnia, na której stoisz, jest niewielka i bardzo śliska.
Potrzeba perfekcjonizmu
Przypuszczalnie ta potrzeba jest najbardziej niebezpieczna, jeśli chodzi o uczucie pustki. Perfekcjonizm jest bowiem bezpośrednią przyczyną niepokoju, stresu, a także niskiego poczucia własnej wartości. Perfekcjonista bezustannie dąży do ulepszania, nie bacząc na koszty i brak niezbędnego odpoczynku.
Stresu i wyczerpanie. Aby poradzić sobie z tym problemem pracoholik powinien zdać sobie sprawę z wartości wykonywanej pracy, a także powinien zaakceptować, że każdy z nas popełnia czasem błędy.
W naszym otoczeniu jest wiele osób, które nie żyją marzeniami, ponieważ żyją strachem. Czym żyjesz Ty, właśnie Ty? Bądź tym, kto cieszy się każdą chwilą swojego życia i nie marnuje czasu na poddawanie się strachowi.
Nie zamartwiaj się. Ciesz się małymi rzeczami, bo nie wiadomo co spotka Cię kolejnego dnia. Pamiętaj, że żyjesz tylko raz. Wykorzystaj to odpowiednio!
Malin
29 november, 2017 at 12:52Hej Katrin,
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag hade svår pms förut (är 32 idag) där jag hade självsmordstankar, djupt deprimerad och allt var bara skit. Jag satt hemma och grät dagarna innan och alla mina vänner tog alltid avstånd den tiden. Men, sen kom en tid i mitt liv då jag lade om min kost till glutenfri, mjölkproteinfritt och sockerfritt, inge glutamat. Allt försvann direkt. Detta är 5 år sedan och jag har inte haft pms en enda gång efter det. Jag vet ju att du är kostintresserad, så jag vet att du kan ta till dig detta när andra brukar bli väldigt pessimistiska. Detta är mitt råd, det bästa jag har gjort i flera avseenden. Lycka till/M
Jessica
29 november, 2017 at 13:00Katrin!
Jag tror att du behöver se om hur du lever ditt liv och hur du är mot dina medmänniskor. Ofta mår vi själva bättre om vi försöker göra gott mot andra. Det ger våra liv mening och jag tror att du kommer att ha lättare att stå ut med dig själv om du faktiskt är en trevlig och godare person. Hjälp de som behöver hjälp och sluta vara fördömande mot andra, så kommer du att må bättre.
Lycka till! //Jessica
Change for the better
29 november, 2017 at 13:15There will be many recommendations and tips given by friends and your readers. The big question is, are YOU willing to change?
Only YOU can make a difference for yourself. For your life.
Sabina Broby
29 november, 2017 at 15:01Pmdd, inte pms.
Som rek. över, så rekommederar även jag premalex. Det är inte värt att må så dåligt 1-2v./mån.
Mvh en med Pmdd
Linda
29 november, 2017 at 16:11Jag tror du stressar för mycket. Det låter som det när du beskriver ditt liv. Stress förvärrar pms. Och äter du så att du blir mätt? När jag åt LCHF så blev jag inte ordentligt mätt och det blev jag mer lättstresad av och därmed fick jag mer pms.
Anne
30 november, 2017 at 05:46Hur fungerar premalex? Tar man det bara vissa dagar?
Karin
1 december, 2017 at 16:33Gå ut i skogen! Ta en buss utanför stan bara.
Cissi
1 december, 2017 at 21:22Ja Anne jag tar det bara de dagar jag behöver dämpa depression och ångest orsakat av pms.
Cissi
1 december, 2017 at 21:23Btw katrin, pröva Gud. Det är rätt nice mot ångest, meningslöshet och sorg.
S
7 december, 2017 at 17:56Hej Katrin,
Såg att du skrev att du äter ”perfekt kost”. Ett tips är att kolla på dokumentären ”what the health” på netflix. Vår kropp behöver kolhydrater! Vet att du säger att du äter mycket kyckling – kyckling innehåller samma cancerframkallande ämnen som rött kött, samma kolesterol och mättat fett. Det är helt fritt från fibrer och antioxidanter. Välj baljväxter, tofu, nötter och frön istället och ät mer kolhydrater!
Missmartini
19 december, 2017 at 07:46Jag ska prova akupunktur mot min psm! B12 hjälpte mig en bit på vägen med mina dippar! Methylkobalamin (aktivt b12) , inte cyanokobalamin de säljer på apoteket , de är skit!!