Katrins Snapshots

Världens duktigaste pojke har klarat sin första natt utan napparna jag är så stolt och rörd som aldrig förr tänk er?! Han har sovit med sina nappar i hela sitt liv och plötsligt ska han klara av att göra det utan dem. Jag sitter i köket med tårar i ögonen. Lyckotårar. Ungefär samma känsla i hjärtat som när vi skulle på fest i lördags och jag från badrummet överhör hur Ringo och Patrik pratar i vardagsrummet. "Jag älskar dig", säger Ringo till min 18-åriga kusin som är barnvakt. "Jag älskar dig också", säger Patrik utan att ens reagera över orden. Då började jag att lipa och nu lipar jag också. Jag kan dö nu. Han har många som älskar honom. Jag har gjort mitt och jag har lyckats. Jag ska inte dö jag ska föda mer barn och leva i massa massa år men jag kan dö utan att ha ångest över att min lilla son kommer att ha ett bra liv. Den känslan är bra. Napparna är borta från vårt liv. Jag saknar dem lite. Känsloryck? Måste vara graviditeten för jag bölar verkligen nu…