Älskar honom väldigt mycket är så glad för det. Önskar jag fick tid att skiva en längre text på datorn om hur jag inte alls får ihop allt just nu men får inte ihop det heller. Tror att jag är manodepressiv på riktigt. Eller så kanske jag håller på att få en förlossningsdepression jag vet inte. Tur att @bingorimer tagit killarna så jag får lipa ifred. Inte lämnat lägenheten idag deppigt det med. Tur att jag är en företagsam person och att grymmaste barnmorskan @mariawigbrant fixade akuttid till psykologen redan imorgon. Shit alltså de här hormonerna dödar mig. Minns jag fick antidepressiva piller efter Ringo. Det var hemskt. Kommer aldrig ta såna igen. Jag har liksom INGET att vara knäckt över ändå är jag helt knäckt. Stackars alla i min omgivning. Jag vet att det går över och att det är okej och att jag inte ska ha dåligt samvete för barnen jag vet det. Säg det inte till mig för då blir jag galen.
Gunilla
27 mars, 2017 at 18:08Bra att du får hjälp så fort!! Det kommer att bli bättre!!
Camilla
27 mars, 2017 at 18:10Usch, det där känner jag igen. Mådde sådär efter mitt tredje barn. Vidrigt. Jag blev faktiskt bättre av ssri. Nu är minsta snart 5. Kan bara säga att allt blir bättre. Men ta all hjälp som finns.
R.
27 mars, 2017 at 18:53Du är grym Katrin! Jobbigt att vara ledsen, hoppas du mår lite bättre snart <3
Aina
27 mars, 2017 at 19:00Det kommer att bli bättre!
Inget varar för evigt .
Har varit där med. Det går över.
Kramar!
Anna-mamma till Vincent och Alex
27 mars, 2017 at 19:05Heja dig! Det är verkligen inte lätt alla gånger när ett nytt liv kommer. Skönt att du får hjälp med grabbarna. Viktigt att få avlastning om man inte mår bra. Kram
Agnes
27 mars, 2017 at 19:07Hej, jag tycker synd om dig alltså. Det är så tufft! Jag har mått dåligt i typ 1 år efter mina 2 graviditeter. Vet inte varför, men antar att jag inte gillar förändringar och att få barn vänder upp och ned på allt. Man hamnar i en tvättmaskin som aldrig blir klar. Hemskt är det! Men som tur är så går det över, för min del efter ett år. Lång tid men går ändå att överleva. Båda gångerna blev det värst när barnen var mellan 6-12 månader. Då var allt bara blä. Tufft på alla plan. Jag tror att allt blir ännu värre för att man är en kontroll människa. Man är ju även så trött efter graviditeten så man skulle vilja ha lite semetser (typ 6 månader) när det är slut och det är ju då allt egentligen början.
Du löser detta galant men en tuff period väntar er dock! Lycka till!
Smulan
27 mars, 2017 at 19:25Tag den hjälp du får. Och det går över. Det är jätte vanligt. Försök få så mycket vila du kan och gå på samtalsterapi. Tag också hjälp av vänner och släktingar för att få lugna stunder. Ingen orkar allting alltid. Tag hjälp av Alex att få struktur över dagen och håll dig till den så gott det går. Pröva att mata på någorlunda fasta tidpunkter. Det gör jätte mycket. Jag vet att det ligger i tiden att man ska mata jämnt och samt men ingen mår bra av att slatta. Hur jobbigt det än låter så är svaret struktur. Då får du tid att andas. Kram
Maryla
27 mars, 2017 at 19:27Katrin,
Depresja poporodowa często mylona jest ze stanem baby blues, który jest znacznie mniej uciążliwy.
Matka czuje wprawdzie niepokój o dziecko, jest smutna i płaczliwa, ale nie traci kontaktu z niemowlakiem, jak w przypadku depresji poporodowej. Depresja poporodowa wiąże się między innymi z gwałtownymi zmianami nastroju. Dlaczego tak się dzieje? Okazuje się, że winne są hormony. W okresie połogu wydziela się i oksytocyna i prolaktyna. Na dodatek, bardzo intensywnie waha się poziom hormonów płciowych oraz hormonów tarczycy i nadnerczy. Wszystko to powoduje zmienność nastrojów. Zdarza się, że kobieta zaczyna nagle płakać, aby chwilę później wybuchnąć głośnym śmiechem.
Przyczyną złego samopoczucia po ciąży mogą być szalejące hormony. W momencie porodu, u matki, występuje wysoki poziom estrogenu , który znacznie spada wkrótce po rozwiązaniu. Obniża się także poziom progesteronu. Następuje za to wzmożone wydzielanie hormonu umożliwiającego karmienie piersią – prolaktyny. Poprawy stanu emocjonalnego można oczekiwać około 10 dnia po porodzie, kiedy zostaje ustanowiona równowaga hormonalna.
PDST ( posttraumatic stress disorder ),
Często są to np. perfekcjonistki, które nie lubią niespodzianek i starają się swoje życie dokładnie planować.
Trudno im zaakceptować sytuację, w której dzieje się coś, nad czym nie mają pełnej kontroli.
W przypadku baby blues wizyta u psychoterapeuty czy psychiatry rzadko jest konieczna, ale warto poszukać pomocy u najbliższych.
Chodzi nie tylko o odciążenie przemęczonej kobiety, ale też o stworzenie jej okazji do zwierzeń.
Przy PTSD pomoc profesjonalisty jest wskazana, a przy depresji poporodowej wręcz konieczna.
Z doświadczenia wynika, że w tym ostatnim przypadku nieodzowne jest leczenie farmakologiczne. Najlepiej w połączeniu z psychoterapią.
Leki wprawdzie pomogą uporać się z depresją, ale nie rozwiążą wielu problemów z nią związanych.
Matka, która przechodzi depresję poporodową ma trzy wyjścia.
1. Brać leki i karmić piersią.
2. Brać leki i zrezygnować z karmienia.
3.Odczekać z przyjmowaniem leków do zakończenia karmienia.
Ostateczna decyzja należy do matki.
Najważniejsze jest, by nie rezygnować z leków.
Dla dziecka jest o wiele lepiej, kiedy jego zdrowa mama, która potrafi nawiązać z nim kontakt emocjonalny, podaje mu sztuczne mleko, niż gdy nieobecna, pogrążona w depresji matka karmi je piersią.
Dobra wiadomość.
Leki najnowszej generacji odnajduje się w mleku matki w ilościach śladowych, a w krwi dziecka w ogóle się ich nie wykrywa.
Podawanie środków psychotropowych kobiecie karmiącej wymaga też bardzo precyzyjnego ustalania dawek i pór przyjmowania leku (uzależnionych m.in. od harmonogramu karmienia). a potem częstszych wizyt kontrolnych.
Nie odchudzaj się gwałtownie. Spadek poziomu cukru powoduje obniżenie nastroju.
Pilnuj żeby w domu był ktoś kto, w razie potrzeby, gdy ty poczujesz się gorzej, zaopiekuje się dzieckiem.
.
G-T
27 mars, 2017 at 20:20Låt det ta den tid det tar och var öppen för att ta emot hjälp – och känner du att du inte orkar amma – för guds skull släppt det! Det finns gott om ungar som blivit flaskmatade och överlevt på det.Då kan fler rycka in och avlasta dig.Inte det minsta kostligt att du känner dig övermäktig ibland – du har ju tre nu.Och du vet att det går upp och ner som bipolär mm oxå. Så när du blir trött och ledsen så blir du VÄLDIGT trött och ledsen.Var inte så hård mot dig själv då, utan pausa där.Allt behöver inte vara perfekt när man har bebis.Jag förstår att du hatar kaos men det kan få bli lite sisådär en tid framöver.Dra ner på dina krav på dig själv så kommer du snabbare i balans igen.Du är modig som ärligt berättar som det är – den här ärligheten som jag älskar som jag sett andra ibland hatar.Säker på att du vet vad jag menar…Och HOPPAS att ni andra förstår,men är inte lika säker på det ibland.SÅ:ta det lugnt nu!Snacka med nån som kan det här.Så får du bra råd.
Sjuksyrror - livet som sjuksköterskestudent
27 mars, 2017 at 20:55Kan tänka mig att det måste vara otroligt tufft! Och speciellt att få ta emot diverse jobbiga kommentarer från vissa. Du är grym och stark, glöm aldrig det! <3
Josefin
27 mars, 2017 at 21:14Been there! Samma för mig efter alla tre…Gått på KBT efter alla och det tog ca två månader sedan var jag tillbaka på banan. Härda ut och ta all hjälp du kan få!
Sarah
27 mars, 2017 at 23:03Efter min sista förlossning, satt och grät i sängen med bebis i famnen. Grät ju utan anledning…Min man kom in och sa: Men Du, jag är ju hemma…ta en cykeltur och rensa tankarna???????????? eh jaha då mitt kön typ blivit helt uppfläkt för 3 dagar sen…Gud vad en cykelsadel lockar..,.Tack älskling❤
Hanna
28 mars, 2017 at 00:26Men om du nu vet att det går över och att du inte har nån anledning att va knäckt, varför ska du då göra livet surt för din omgivning, istället för att ”bara” gilla läget och rida ut skiten?! Allt kan ju inte handla om dej hela tiden.
Sanne
28 mars, 2017 at 04:09Kram på dig Katrin ❤ du är grym som kämpar på!
Jonna
28 mars, 2017 at 07:23Lösningen heter Levaxin.
Kanske dags att släppa stoltheten en stund?
Suck.
Camilla
28 mars, 2017 at 07:54Hanna – jag tycker synd om dig.., du är ju en liten jubelidiot!!! Jag brukar oftast se gott i alla.., men du är ju faktiskt en ond människa..! Att skriva så till en person som blottar sitt inre och berättar om det så många känner borde vara straffbart! Skäms på dig!!!
Linda
28 mars, 2017 at 07:59Många kramar!
alex
28 mars, 2017 at 08:09Sluta blogga och inse att du inte kan hålla på som förut för nu har du huset fullt med barn som behöver dig, och försök ta tag i din mentala hälsa.
lillajagigen
28 mars, 2017 at 08:50Nej sitt inte hemma och gräv ner dig ännu mer. Var är ni alla Katrins närmaste vänner? Varför inte kidnappa med henne ut och bjuda på 2 glas vin och något gott och hälsosamt att äta samt en supertrevlig tjejkväll. ( Jag räcknar kallt med att papporna ställer upp på att ha barnen några timmar.)
http://www.metro.se/artikel/professorn-du-kan-visst-dricka-alkohol-n%C3%A4r-du-ammar-xr
M
28 mars, 2017 at 09:40Har du koll på sköldkörteln? Kanske dags att ta nya prover osv.
Andrea
28 mars, 2017 at 12:18Det är bra att du tar hjälp och det är absolut inget konstigt att du mår som du gör. Tar tid att ta igen allt som kroppen faktiskt har varit med om. Sedan vill jag bara säga att amning är inte för alla och det gör inte dig till en sämre mamma för det, även om du kanske har ammat innan. Det blir starka barn av flaskmatade barn med. Heja dig!
Hanna
29 mars, 2017 at 01:17Camilla, du måste ju va otroligt naiv eller dum i huvet. Just nu gör hon reklam för nåt hårserum, och allt är frid och fröjd igen… Hon manipulerar folk, och tror jorden kretsar kring henne, sånna egofreaks behöver en spark i baken ibland, inget pluttinuttande!
CC
29 mars, 2017 at 12:28Hanna – om du stör dig så mycket så är det bara att sluta läsa hennes blogg. Om du sköter ditt så får hon sköta sitt – utan ditt dömande, i lugn och ro.
Hanna
29 mars, 2017 at 15:12CC Eller så gör jag precis vad jag vill och så kan ju du sköta ditt, och inte bry din lilla hjärna med vad jag skriver.
Lisa J
30 mars, 2017 at 07:31Det är inte så lätt alla gånger. Det är lätt att säja åt andra fast man inte vet.