Jag gav @babylandsverige relativt fria händer att bestämma vad vi ska ha för säng, skötbord samt annat relevant till bebis. Ja men jag hatar att fatta såna där beslut och älskar när andra gör det åt mig och det blir bra! Det har blivit väldigt bra. Den här sängen är perfekt och inte inte alls jättedyr. Lägger direktlänk till den i min profil om ni blir sugna. #babylandsverige #babyland
Veronika
4 mars, 2017 at 09:54Hej Katrin. Jag är gravid i v 40 med vårat första barn och fick i förra veckan reda på att bebisen i magen ligger i säte, alltså med rumpan nedåt. Efter ett misslyckat vändningsförsök har jag nu ett inplanerat kejsarsnitt nästa vecka och det känns läskigt. Jag har varit så inställt på vaginal förlossning men nu, på bara några dagar, har jag behövt ändra min inställning och försökt smälta det här med planerat kejsarsnitt. Jag har sett din video från när du födde Rambo, och jag blir så rörd av att se den. De där känslorna som förmedlas i videon känns som något jag kommer kunna relatera till. Videon peppar mig på något sätt till att tänka att jag kommer klara det här. Vill ändå fråga dig om du har några tips eller råd inför det planerade kejsarsnittet, eller bara med några ord förklara lite kort hur du tänker kring ditt planerade snitt? Skulle bli jätteglad om du kunde dela med dig av dina tankar på hur du ”klarat” dig igenom födseln med Rambo.
Anna
4 mars, 2017 at 14:05Hej! Jag är inte Katrin, men har fött två barn med kejsarsnitt, ett akut snitt och ett planerat. Båda har gått bra, men det planerade snittet var klart mycket ”mysigare”. Det låter kanske konstigt att en ganska stor bukoperation kan vara mysig, men den var faktiskt det. Allt var lugnt och fint, personalen var inte stressad (som vid det akuta snittet och som jag också upplevt vid vaginal förlossning när barnmorskan haft mer än en patient och behövt gå in och ut hela tiden – inte i själva utdrivningsfasen förstås, men både före och efter) och det kändes som att de tyckte att det var en trevlig del av deras jobb att genomföra planerade snitt. Kirurgerna småpratade med varandra, en av dem visslade och jag kände mig trygg. Vår bebis fick komma direkt till mig och gosa lite innan barnläkaren undersökte honom och då blev jag ihopsydd. Sen måste man till uppvaket (kanske olika rutiner på olika sjukhus, men för oss har det varit så) och det var inte så kul eftersom man helst bara vill till sin bebis. Men, det är inte så länge, bara till man märker att bedövningen börjar gå ur och man kan vicka på tårna. Alltså, inte uppvaket för att man varit sövd utan för att man haft epidural eller spinal. En fördel för pappan är dock att han under den tiden får vara själv och mysa med bebisen och det är ju lite unikt tillfälle för dem och jag unnar ju min man det, så klart. Jag upplever att det tar lite längre tid att komma upp och röra sig efter ett snitt, men tipset där är att be sköterskorna visa rätt teknik att ta sig ur sängen (man ska liksom rulla upp) och att ta hjälp av smärtlindring. Visst är fördelarna stora med en vaginal förlossning, men det jag ändå vill säga är att det inte finns någon anledning att vara rädd för ett snitt. Och behövs det ett snitt, upplever jag det som en enorm fördel att det är ett planerat snitt eftersom riskerna är mindre än när det är superbråttom och man som förälder har svårt att hänga med i tankar och känslor när det blir akut. Kort sagt, försök slappna av, lita på läkarna och njut av att snart har du din bebis i famnen och hur han eller hon kom ut spelar egentligen ingen roll. Lycka till och kram!
Veronika
4 mars, 2017 at 17:24Tack för ditt svar Anna. Kul att höra din upplevelse av planerat snitt. Tråkigt att du behövde ligga på uppvaket själv, något jag hoppas slippa, som du säger, så beror det säkert på sjukhusets rutiner. Det tråkiga i det hela verkar vara miljön man man föder barnet i, en operationssal, massa lampor, kallt, sterilt osv. Ingen myshetsfaktor direkt. Man som mamma ligger orörlig i princip och uppkopplad till en massa slangar. Har även fått för mig att det kommer ta längre tid att få till amningen vid ett kejsarsnitt, vilket känns tråkigt då jag så gärna vill att det ska fungera på en gång. Sen vet jag inte egentligen vilka de enorma fördelarna med vaginal förlossning är, nu när man läst på en del om planerade snitt. Förutom möjligtvis i de fallen där det går ”bra” (vad man nu räknar som bra), men då kvarstår ju fortfarande ett x-antal timmar av smärta och plågsamma värkar innan barnet kommer, vilket inte heller verkar så himla lockande.
Tess
4 mars, 2017 at 17:42Veronika jag hade exakt samma sits som du, planerat snitt då bebis inte vände sig och jag ville verkligen föda vaginalt. Och snittet gick toppen men jag tror ändå personligen att en förlossning är mer speciell. Men det är otroligt skönt att få ut sitt barn direkt och höra gråten. Och efteråt när din kropp (där nere, inte snitt såklart) är i bra form. De är
Otroligt proffsiga och tar hand om en. Det som gör mig lite bitter är som ni säger stt man ligger själv på uppvak där jag födde (Malmö). I andra städer får man med sig bebis , har två vänner som fått det, då man är helt klar och bara förlamad i benen. Mon amning blev försenad av det här och jag fick läggas in på BB igen efter hemkomst då bebis hade gått ner så mycket och vägrade ammas. Hade man haft en annan start tror jag det gått bättre. Förstår inte varför vissa sjukhus tillåter och andra inte.
Tess
4 mars, 2017 at 17:45Förresten ett tips är stt pappan sitter med barnet utan tröjor på båda, alltså hud mot hud, under den stund de är tillsammans. Det ger anknytning och ska underlätta för bebis att förstå amning.
Cia
4 mars, 2017 at 18:00Jag fick också ligga själv på uppvaket efter vaket snitt. (Västerås)Tog även tid för amningen att komma igång men har inte tänk på att just det spelade roll. Här kan man få föda i säte med det kan innebära risker så jag valde snitt som blev akut.och inte så trevligt, har även varit med om utdragen vaginalförlossning ingen trevlig upplevelse det heller. Huvudsaken är att barnet är friskt.
Anna
4 mars, 2017 at 20:22Hej igen! Jo, visst finns det nackdelar med ett planerat snitt. Vi hade, som sagt, först ett akut snitt och sedan ett planerat snitt eftersom sannolikheten att det skulle sluta i ett akut snitt även då var väldigt stor. Jag fick dock välja, hade jag insisterat på att få testa vaginalt, så hade jag fått det, men då alltså med stor sannolikhet fått avbryta för ett akut snitt istället. Det som avgjorde för vår del, när vi skulle bestämma oss, var att jag frågade läkaren vad som i vårt fall var säkrast för barnet. Hon (överläkare med 25 års erfarenhet ungefär) svarade att när det finns starka indikationer på att man kommer att behöva gå över till ett akut snitt (som i vårt fall, men jag tänker att det kan bli så även när barnet ligger i säte) är det alltid säkrast för barnet att planera ett snitt. Alla snitt innebär risker, det gör vaginala förlossningar också, men ett planerat snitt innehållet mycket lägre risk än ett akut snitt. Jag tyckte det hjälpte mig mycket att tänka på det. Vi hade valt det alternativ som enligt läkarens beprövade erfarenhet var det säkraste för vårt barn i den situation just vi befann oss i, och då blev allt annat mindre viktigt (fördröjd amning, ensam tid på uppvaket, ont i snittet etc.). Så är det ju, barnets bästa går före allt. Kanske kan det hjälpa även dig att tänka så Veronika? Hoppas det! Förresten, så supermånga slangar upplevde jag inte att det var och vi var liksom ändå lite i en bebisbubbla, så jag tänkte inte på sterila operationsdukar, starka lampor etc. Allt jag lyssnade efter var mina barns skrik och sen hade inget annat någon betydelse.
sipp
5 mars, 2017 at 02:39Snälla Katrin, köp dina babyutrustning utan spons och reklam från det där företaget! Det verkar ju som att du inte har råd.