Okategoriserade

Katrins Snapshots

Katrins Snapshots

Yes nu kommer de hem! Min familj. Jag som aldrig oroar mig för något känner lite oro i kroppen över att majoriteten av de jag älskar mest ska sitta på samma flyg i det här snöovädret hoppas att jag får sova inatt. Det går bra. Man måste alltid tänka att det går bra. Det går ju alltid bra. Jo men det gör det. Åh herregud vad jag saknar mina barn nu. En vecka är inte alls ett bra påfund. Tycker ni som kör varannan vecka verkligen att det är bra?

You Might Also Like

  • Biggan
    8 november, 2016 at 19:23

    Det finns nog lika många lösningar som det finns familjer. När mina vänner bad om råd från terapeuter så sade att det är bäst för barnen med lite längre vistelser hos båda föräldrarna så att de knyter an och båda föräldrarna får ta del av barnens vardagsliv. För min del tror jag alltid att det blir ett litet sår hos någon. Barnen saknar hela tiden någon. I ert fall är ju barnen vana vid lite längre frånvaro av föräldrarna p.g.a jobb så jag tror inte det är någon fara för dina små. Dessutom har dina barn den stora fördelen av att ha två vuxna föräldrar som inte kastar paj utan hela tiden ser till barnens bästa. Sällan man ser en sådan vuxen relation som funkar så fint efter en skilsmässa. Gör som det funkar bäst för er. Skit i vad andra tycker. Det är ert liv och era barn. Som dessutom ser oerhört harmoniska ut och som är älskade till tusen. Jag slutar som jag började. Det finns lika många lösningar som det finns familjer.

  • koppar blandare
    8 november, 2016 at 19:38

    Vad roligt för er! 🙂

  • Lotta
    8 november, 2016 at 20:00

    Vilket härligt gäng! Det är NI som är stjärnfamiljen! Moget beteende och ingen prestige!

  • Maria
    8 november, 2016 at 21:32

    En vecka är smärtsamt lång när man ska vara utan sina barn. När vi separerade var dottern 3 år. Vi testade oss fram. Till en början växlade vi efter ca 3 dagar, men vi kände ganska snart att det inte var ett bra upplägg. Hon hann aldrig ”komma till ro” innan det var dags att åka till mamma/pappa. Så vi testade en vecka i taget. Mycket bättre för henne. Inte för mig, usch så många tårar det har blivit, det är en sorg att inse att man plötsligt bara kommer vara närvarande halva barnets tid. (Jag har som väl är alltid haft en bra relation med mitt ex och kunnat komma och hälsa på, leka en stund, gosa.)

  • Lotta
    8 november, 2016 at 23:31

    Skulle du själv vilja byta hem, vanor och rutiner varje vecka ? Troligtvis inte. Vi utsätter våra barn för något vi aldrig skulle vilja uppleva själva. Alla barn vill ha föräldrar som bor ihop, men de TRÄNAS och DRESSERAS och som vuxna kommer de säga med entonig röst ”bättre att ha separerade föräldrar än att de bor ihop och bråkar” och ”det gick ingen nöd på mig att bo varannan vecka”. Men få menar det med hjärtat!!!

    Det minst dåliga vore nog att barnen bodde på ett ställe och föräldrarna flyttade in och ut. Men nä, det går ju inte, föräldrarna vill ju hitta nya partners och göra nya barn… Och inte ligga i sängen som exet har varannan vecka.

    Barnen är förlorare i en skilsmässa, så är det bara… ????

  • majsan
    9 november, 2016 at 00:21

    Jag skulle aldrig utsätta mitt barn för veckopendling. Jag själv skulle inte må bra av att byta hem varje vecka så därför skulle tanken aldrig slå mig att utsätta mitt barn för det.

    Jag undrar vilka behov som egentligen blir tillfredsställa av det beslutet. Föräldrarnas kanske..?

  • Lovisa Berglund
    9 november, 2016 at 02:16

    Jag har veckopendlat från jag var 5 år till 12, då kunde jag välja själv. Veckopendla skulle jag fan inte utsätta någon för. Det är väl de som är ansvariga för situationen som får anpassa sig? När jag var 12 började jag åka dit jag ville när jag kände för det, mycket bättre. Led inte alls av skilsmässan, det var bara runtflyttandet som sög.

  • Åsa
    9 november, 2016 at 06:20

    Glöm inte alla barn som lider i en familj där föräldrarna lever tillsamman under nån sorts plikt.
    Jag skulle aldrig utsätta mina barn för varannanvecka utalar sig någon. Vakna upp i din drömvärld. Du kan bli lämnad imorgon och måste hitta en lösning.
    Jag växte upp i en dysfunktionell familj där föräldrarna höll ihop av oförklarlig anledning. Inte var det kärlek. Det har präglat hela mitt liv. Något jag måste handskas med för att finna en trygghet för mina barn. Det socialaarvet är groteskt och vi vuxna på 2000talet måste finna lösningar för nästa generationer. Om det finns kärlek där barnen är finns det värme och hopp.

  • Maria
    9 november, 2016 at 16:08

    Men alltså…Det ÄR väldigt sorgligt med en skilsmässa. För alla, och allra mest för barnen, absolut! Men att skriva att man aldrig skulle utsätta sina barn för varannan vecka…Tror det är lite som pest eller kolera. Låta barnen växa upp i ett förhållande där man håller ihop för barnens skull, dålig stämning, ett förhållande utan kärlek…Som föregående skrev, så är jag säker på att detta skadar barnen så mycket mer. Är sååå trött på alla ”duktiga” som kanske inte varit i situationen och skuldbelägger.
    Såklart vill barnen bo med mamma och pappa tillsammans, men ibland är livet inte så rosenrött. Då måste vi vuxna vara vuxna, göra allt för att barnen ska känna sig trygga ändå. Släppa bitterhet eller besvikelse gentemot exet och få till en fungerande relation, för barnens skull!

  • Cecilia
    9 november, 2016 at 17:17

    Lotta, något de förlorar ännu mer på är att leva med två olyckliga föräldrar. Vi kör två fasta dagar var per vecka och varannan fre-söndag! Man får kamma sig och lära sig bli bra ihop som föräldrar även om man säg som par. Då blir det glatt!

  • majsan
    10 november, 2016 at 15:45

    Jag växte också upp med föräldrar som höll ihop för barnens skull och jag har även separerat där barn finns i bilden. Men det är inte relevant för min argumentation.

    Jag vidhåller bestämt arrangemang det inte är bra för min som att leva i resväska och tvingas byta hem varannan vecka.

    Min son har ett hem men träffar sin pappa kontinuerligt i veckorna samt varannan helg.

    Veckopendling tror jag mer stillar föräldrarnas behov än barnens.

  • Maria
    10 november, 2016 at 21:23

    Jag förstår dig Majsan. Det bästa för barnen är självklart att ha ETT hem. Men om det nu var tvärtom, att ditt barn skulle ha sitt hem hos sin pappa istället, och inte hos dig, skulle du tycka det var ok?

  • majsan
    11 november, 2016 at 08:28

    Det skulle inte kännas bra då min kärlek och behov av mitt barn är gränslös.
    Men sett till min sons behov är det bättre för hans välbefinnande att endast ha ett hem.

    Din fråga och reflektion är helt legitim men stödjer även min argumentation. Att veckopendling syftar till att stilla föräldrarnas behov och inte barnens.