Hederspris till mig

Hej bloggen. Det var länge sen. Det är av olika orsaker som jag inte har skrivit på så länge men framför allt är det för att jag skrivit en bok. Jag började skriva på den i juni och sen har jag antingen fnulat på den eller skrivit på den tills nu. Det i kombination med mycket jobb på cleaneating som vi typ erövrat Sverige med och som nu finns på alla välsorterade matbutiker i Sverige och separation och flytt och sen ny kille, ja ni hör ju… Jag har haft saker att fylla dagarna med och inte haft någon tid över alls till att skriva till er. Dåligt.

Nu har jag det lugnare i livet så då tänkte jag att det är på sin plats att skriva här igen. Verkligen! Så var jag ska jag börja? Det har hänt en del i mitt liv sen vi hördes sist. Jag har ju instagrammat så ni har ju koll på mig såklart men vi tar det från början ändå… Vi tar det från juni. Jag var inte på en bra plats då alls. Jag var frustrerad. Min relation till Bingo hade under en lång tid förvandlats till en jobbrelation där vi skulle sköta RingoRamboNova AB och så kunde man ju leva ett tag men inte för alltid. Jag blev mer och mer ledsen och panikslagen. Låg kvällar och nätter och stirrade i taket. Att fatta beslutet om att splittra en familj är vidrigt. Små barn som man älskar mer än livet, som man vill ge allt, som man vill skydda och fostra till trygga personer. Jag och Bingo bråkade inte med varandra så för barnen var allt som vanligt. Den enda skillnaden var väl att vi inte pussades eller kramades längre.

Att fatta beslutet om att flytta isär är det värsta jag gjort i mitt liv. Jag kommer aldrig att behöva fatta ett så hemsk beslut igen det är jag säker på. En dag kanske jag kommer att kunna gå in mer på djupet och känslostormen man lever i när man separerar men jag är inte alls där än. Jag är glad och lycklig idag det är inte alls så att jag är ledsen jag vet att vi fattade rätt beslut och nu har det gått ett och ett halv år sen vi gjorde det och jag har hunnit landa i vår nya konstellation men mina ögon fylls ändå med tårar när jag tänker på att jag berövat mina barn på den kärnfamilj som de förtjänar, okej en annan dag.

I juli bestämde vi oss gemensamt för att berätta för allmänheten om att vi går isär. Det gick, som allt annat jag gör, enligt plan. Inga smutsiga artiklar bara precis det vi ville att tidningarna skulle skriva. Och allt var sant såklart! Relationen mellan mig och Bingo är exakt den samma idag som den var för två år sen. Vi är goda vänner och det kommer vi alltid att vara.

Okej så jag var singel. Och som varje gång jag blir singel är jag redo att ligga med alla killar i hela världen. Skillnaden den här gången var att jag var äldre och jag var mamma. Jag sket fullständigt vad folk skulle tänka eller tycka om mig och min knullturné. Jag var redo. Jag har legat med väldigt få killar i mitt liv och det av den enkla anledningen att jag aldrig klarar av att hålla mig singel. Jag har funderat mycket på det där och jag vet inte vad det är som gör att jag alltid träffar någon som jag blir kär i på en gång. Men den här gången var det annorlunda. Jag hade två små barn och dem skulle jag leva med resten av livet. Jag skulle aldrig igen ha en relation med en man helvete heller nu fick det vara nog med att ta hand om män, nä männen skulle jag använda till att ha kul med men aldrig att jag igen skulle ha en riktig relation. Så jag började skriva en roman. Som handlar just om en småbarnsmorsa som separerar och som ska ut på knullturné. Det är inte mig jag skriver om, tyvärr. Jag lyckade inte alls med mitt knullande för jag träffade en kille på en gång typ.

En underbar kille som ger mig så mycket kärlek och positiv energi och som jag är så väldigt kär i och lycklig med. Han är så fin och kul och smart och grym på alla sätt och efter ett tag klarade jag inte av att kämpa emot längre. Jag kämpade för att stå emot det gjorde jag. Jag skulle ju aldrig ha en relation igen ju… Men vet ni när kärleken slår en på käften så är man fan maktlös och man får ta emot den så är det. Jag tog emot den. Och nu har jag den.

Okej jag ska avrunda för idag. Jag ska jobba några timmar i min butik i Sturegallerian, sen ska jag träna med Philip på Delta och sen ska jag hit igen och jobba till 19. Kanske att jag skriver lite mer då igen. Det här är ju väldigt kul!

En sista sak och kanske det som fick mig att komma igång igen. Igår fick jag hederspris på Finest awards. Det gjorde mig glad och jag minns med nostalgi hur det var när jag bloggade på finest. Tozer och Erwik var så grymma och vi kämpade tillsammans. Jag ställde till med skit och de löste alltid allt. De sa till mig på skarpen också såklart de är ju smarta. Men utåt sätt stod de alltid på min sida. Så fint.

Okej, nu kickar vi igång den här bloggen igen!