Min fina pojke med så stora tankar på sin femårsdag. Vi har just haft världens längsta nattning där vi pratat om döden. Allt började väldigt glatt då Ringo bad mig att lägga mig på honom på täcket. "Mamma! Du är så smal nu så det inte gör ont när du ligger på mig!", sa han. Jag höll på att skratta ihjäl mig. "Hur har jag blivit så smal egentligen?", undrade jag. "Men mamma du tränar varje dag och äter mycket protein", sa den lilla uppmärksamma då. Sen kom det. Första gången, men jag har såklart varit beredd. Vi pratade med den lilla oreanga ankan från Furuviksparken som vi döpt till Frida när Ringo plötsligt säger "Vet du Frida jag ska dö". Tårarna trillar längst hans kinder och hur väl förberedd jag än trott att jag var så var det väldigt svårt. Jag räknade till 100 för att demonstrera hur många år han har kvar att leva, jag pratade om babcia som är 92 år, babor som är 65. Men när Ringo då frågar när jag ska dö och jag svarar "Jag ska inte dö" då får han det till att han ska dö ännu mer. Han ska dö men jag kommer aldrig att dö. Wow, varför var det ingen som sa att man skulle ha psykologiexamen för att skaffa barn?
Cissi
25 maj, 2015 at 21:34Psykologiexamen…hahaha….vi andra fixar såna där snack med våra barn med hjälp av allmänbildning…..
Rebecca
25 maj, 2015 at 22:18Men ååå lillen. Det kom som ett brev på posten. Vid 5 års åldern kommer mkt om döden, separationsångest mm. Min systerdotter trodde hon skulle dö av ebola för hon råkat sett på nyheterna. En känslig ålder de där. Kram
Janell
25 maj, 2015 at 22:45Vad bra nu har du fått bektäftelse på att du är mager av din son. Brukar du ligga på honom??
jossan
25 maj, 2015 at 23:29@Janell
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA 😀
Marie
25 maj, 2015 at 23:40Köp Pernilla Stafeldts underbara dödenboken, tror Ringo är i perfekt ålder för den! Hjälpte båda mina barn….
TL
26 maj, 2015 at 00:51”Adjö herr muffin” är en bok som jag tycker funkar bra i den åldern ang tankar och samtal om döden. Vann augustpriset något år tror jag t o.m …
Linda
26 maj, 2015 at 07:29Varför sa du så? Du ska ju dö, förhoppningsvis före Ringo men det kan man ju inte veta!
Tänk OM du dör snart, vad tankarna ska snurra hos Ringo..
Annika
26 maj, 2015 at 09:04Döden är svår att hantera även som vuxen tycker jag.
Det här däremot, det är det nåt gal med om han verkligen sa det: ””Men mamma du tränar varje dag och äter mycket protein.”
ylva
26 maj, 2015 at 09:27Hitta på blogg ………!?
laura
26 maj, 2015 at 12:12Tror det är viktigt att vara ärlig mot barnen när dem ställer frågor och tala om att ja, en dag kommer mamma dö men förhoppningsvis inte förrän om många många år. Vi lever och vi dör, desto viktigare att ta vara på den tiden vi har och ägna den åt det som är viktigt. Mitt cancerbesked blev min väckarklocka- nu är jag ”frisk” men jag slösar inte bort min tid på kaloriräkning och att ständigt titta mig i spegeln. Att springa runt med mina barn och spegla mig i deras ögon räcker gott och väl…
Maja
27 maj, 2015 at 00:25För det första om han kommenterar din bantning och träning så är det GALET. Visst man berättar för sina barn att man inte ska äta godis, dricka läsk och grejer och att kroppen blir glad om man rör sig. Men om min 5 åring kommenterar min bantning. Då har jag involverat honom för mycket. Det ska han inte behöva oroa sig för och tänka på i den åldern. Det räcker med döden.
Det är viktigt och skitläskigt men man bör våga tala om för sitt barn. Att alla ska dö, men vi vet inte när. Så det viktigaste är att vi lever NU.
Säg aldrig att du ska inte dö än. För om en kompis/ bekant till honom råkar ut för en olycka eller blir sjuk och dör. Så kommer du att ha ljugit om det viktigaste som finns. Livet. Då blir det ännu jobbigare för honom. Bara ett råd.
Maja lärare.
SoL
27 maj, 2015 at 07:02Tragiskt!!! Tänk att barn pratar i termer som att ”mamma tränar varje dag och äter protein” Bra kunskap för ett barn….NOT
boa
27 maj, 2015 at 10:49Varför göra döden så dramatisk? Vi har varit döda typ miljoner år innan vi kom till, och det har inte skadat någon. Vad som är värre att hantera är tomrum som uppstår vid alla separationer, inte bara vid död. Så att hantera tomrum från separationer låter för mig som viktigare att diskutera igenom än döden.
Maria
27 maj, 2015 at 11:08Jag fattar inte varför folk måste vara spydiga i sina kommentarer ! Har ni aldrig hört ordspråker ” har du inget snällt att säga håll käften ”
Hoppas du inte tar åt dig av allt negativt folk skriver.
Maria B.
27 maj, 2015 at 21:13Min man/Barnens pappa dog i cancer. Livet är nyckfullt. Njut av livet!
Michelle
28 maj, 2015 at 09:47Varför blir alla känsliga jävlar irriterade över att han påpekar träningen?
Det är ett barn. Som är som en svamp. Som lyssnar när mamma pratar. Med hans pappa. Eller sina vänner. ”Nu ska jag dricka protein” Till exempel! Duuuh.
Lugna ner er, experter!
Julia
28 maj, 2015 at 22:19Jag var också rädd för döden när jag var liten, och värre blev det med åren. Jobbar varje dag med att ”förtränga” tankarna på döden så det leder till direkt panikångest om jag ens tänker på det. Jag pratade mycket med mina föräldrar om detta som liten men fick aldrig någon hjälp då det för mig blev ett allvarligt problem, jag kommer nog aldrig att acceptera döden och alltid må dåligt över det. önskar ingen annan detta så vänj din son vid tanken på döden.. hur man nu gör för mina föräldrar misslyckades, stort.
Malin
29 maj, 2015 at 19:06Min son frågade ”mamma när man dör, när börjar man leva igen sen då”? Vad säger man?