Ni vet hur hemskt på gränsen till omöjligt det är komma ut och ta den där första löprundan efter ett uppehåll? Hur man vet att det kommer att kännas hemskt att bara ta sig fram? Jag ska berätta exakt hur hemskt det är. För alla er som aldrig tar sig i kragen för att fejsa den där första rundan. Det är tusen gånger värre än man kan föreställa sig. Kroppen väger bly, hållet lägger sig som en kniv i midjan redan efter fem minuter och ligger kvar, slemmet klumpar sig i munnen så man spottar stora loskor var femte minut, ögonen fylls av tårar för att kroppen bara vill gå ner på promenadläge hela tiden. På det spöregnar det och man har bara den sista timmen på dagen kvar innan det är dags att ta över barnen hemma. Det enda som kämpar emot allt skit är hjärnan. Den trogna hjärnan som aldrig ger upp och som man alltid kan lita på. Nu är jag igång igen. #sony #sonymusic
jklb
19 maj, 2015 at 17:58Du ser ju själv hur det blir då du latar dig från dina barn. Du lägger på dig vikt + att du inte orkar motionera som förr. Tänk på det nästa gång du reser flera mil ifrån dem.
V
19 maj, 2015 at 18:33@jklb: Den logiken kan du inte vara nöjd med så här i efterhand.
Plastmamman
19 maj, 2015 at 18:59Ibland tror jag du underskattar dina läsare, vi är ganska många som jobbar hårt, hanterar hämtning och lämning av barn och deras fritidsaktiviteter, tränar och äter bra.
Me
19 maj, 2015 at 19:28”efter ett uppehåll”… några dagar räknas inte som uppehåll. Tagga ner lite och var inte så elak mot dig själv.
Inger Ekholm
19 maj, 2015 at 19:55Ena dagen höjer du dig själv till skyarna och
berättar hur grymt duktig du är på gymmet och med din personliga tränare och din kost.
Nästa dag säger du att du inte har någon kraft alls att träna.
Detta klingar jävligt illa.
Vad är det du försöker manipulera oss med?
Ulrika
19 maj, 2015 at 20:37Bra kämpar glöd 🙂 Gillas!
Jlo
19 maj, 2015 at 21:12Jjkb: seriöst, skaffa ett liv.
Janell
19 maj, 2015 at 21:17Varför detta SJÄLVPLÅGERI. Din hjärna verkar inte frisk. Varför vill du straffa dig själv??
Rosa
19 maj, 2015 at 21:32Ja du verkar helt BESATT av träning Träningsnarkoman för att lindra oro och ångest. Inte bra……… Tänk på dina barn!
emma
19 maj, 2015 at 21:55Är så imponerad av dig. Jag hoppas att jag en dag kan få känna så som du beskrev i senaste podden. Det hördes på dig att du mår såå jävla bra av din träning och att se resultat. Att du orkar så mycket mer och allt det där. En dag, ska jag också prioritera min träning så jag känner så.
Malin
19 maj, 2015 at 22:01Eftersom Katrin inte läser inläggen är det väl pointless att rikta något till henne. Men ni andra som läser hur ställer ni er till hur hårt man ska kämpa vs. gilla läget (vara lite rund)? Själv tycker jag det där är en så tröttsam balansgång när man har en fysisk förutsättning som hela tiden jobbar emot en. Att varje semesterresa ska straffa sig på nåt vis.
Li
20 maj, 2015 at 00:00Malin
Jag tror Katrin läser alla kommentarer!
Däremot vill jag poängtera familjen, jag är egen företagare, min man likaså, ungar (vuxna och snart vuxna) kräver sitt.
Som småbarnsmamma, ja, jag minns inte riktigt, men DÅ var inte träning och kropp prio 1.
Jag har iofs alltid varit fysiskt ”liten”, inga problem med vikt alltså.
Med ålderns ”rätt” skulle jag vilja/önska att alla kvinnor sitter nöjda (som vissa pokerspelare gör).
Vi duger!!!
Men en familj med småbarn är viktigare än att mamma/pappa har behov av att ”sitta nöjda”.
Ungarna går först!!! Så är det.
Carina
20 maj, 2015 at 07:46Som sagt vi ä många som har fullt upp med vardagssysslor…men vi har inte en polska som sköter städning o diverse grejer…så sååå himla jobbigt kan väl knappast ditt liv va…? O som nån sa här innan..,när mina barn var små så var det de som va viktigast inte motion o egentid…sen gör var o en som de själva vill men trist o höra klagandet!!!
thelady
20 maj, 2015 at 08:00Ta bort kommentatersfältet om du ändå inte läser kommentarerna. Du har ju ditt instagram och där är det bara snälla kommentarer. Det är ju samma inlägg.Eller lägg ner bloggen. Men det förstår jag att du inte gör. Du är ju HAGALEN efter pengar, det är ju dem som gör dig LYCKLIG!!
Jag
20 maj, 2015 at 14:28Så länge det skrivs o tycks här så finns bloggen kvar?… Eller?
K
20 maj, 2015 at 15:21Ska du inte sadla om och börja sälja sportprodukter istället?
Jane
21 maj, 2015 at 00:04Grymt inspirerande! Var ute och sprang idag, och när det kändes som värst, så tänkte jag på ditt inlägg. Tack katten för att du finns :-*
@thereschampa
2 juni, 2015 at 13:44Oavsett om man har städhjälp, nanny eller är egenföretagare så är just det Katrin beskriver jobbigt. Du är en inspiration för många och det ska du fortsätta att vara. @thereschampa