Jag har en son som är ganska så vild. Jag vet att jag måste lära mig och vänja mig vid att han kommer att slå sig och skada sig men jag vet inte hur jag ska klara av att hantera det för jag är så usel på blod och smärta. Ringo kastade sig på mig i soffan för ett par timmar sen och krockade med mitt knä. Hans mun mot mitt knä och det gjorde väldigt ont på mitt knä och spräckte upp hans underläpp. Blodet forsade och det var drama minst sagt. Jag kastade mig till kranen med honom i famnen och sa ”ingen fara ingen fara” i panik. Ringo skrek och jag baddade med vatten i hans mun samtidigt som jag försökte kika in i den för att se om vi skulle kasta oss till akuten eller om det inte skulle behövas. Det var hemsk på alla vis och jag kände hur jag blev yr. Jag kan inte se blod och jag kan inte hantera att Ringo har ont. Vi baddade och baddade och det kom blod på kläder och handdukar och mellan hulkningarna jämrade sig Ringo ”Titta mamma, blod på kläderna” och jag tröstade med att ”Det gör inget och det slutar snart att blöda”. Sen la vi oss i soffan med isbitar och handdukar och tittade på Scooby Doo och när Ringo var mer intresserad av monstret i filmen än av sin läpp kände jag att dramat var över och att det inte behövs att sy.
FY FAAAAAAN, va jobbigt. Nu sover Ringo med nappen tryggt i sin mun och jag kan andas ut i soffan. Jag är helt slut efter det här och jag undrar hur det ska gå när något allvarligt händer. Fan. Och när han skrek som värst så skrek han ”Pappaaaaa” och pappa är inte här utan på Justin Bieber med Nova, Emma och Novas mamma Erika(!!) och jag vill ju inte oroa honom i onödan när de ska ha kul men shit alltså hade jag klarat av att åka till akuten ensam? Jag kan ringa syrran kan jag… Och mamma. Tur att jag har dem runt hörnet. Aja, nu ska jag lägga mig i sängen. Jag har börjat läsa Martin Melins polisroman. Den är bra än så länge. Spännande.
Godnatt.
Fläskläpp
Julie
24 april, 2013 at 20:55Poor little man. Hope he feels better soon. And you, of course 😀
Annica
24 april, 2013 at 21:07Ett tips för dig som inte gillar blod är att ge honom strösocker på en sked. Det slutar att blöda direkt:)
Julie
24 april, 2013 at 21:12How likely do you think she is to give him a spoon of sugar?? Lol!
Bea
24 april, 2013 at 21:20Fy ja min äldsta är lika gammal som ringo och hon är helvild! Slår sig jämt och jag gillar inte blod och är orolig för ärr. Jag har anmält vissa grejer till försäkringsbolaget, det skall du göra om han skadar tänder eller riskerar ärr i framtiden. Har förresten varit på akuten ensam med henne och det är hemskt och bör undvikas, är de inte sjuka innan så blir de det…
Li
24 april, 2013 at 21:29Ha ha..
Kjerstin
24 april, 2013 at 21:46Åh blir så glad o tacksam att jag valt bott ungar i mitt liv 🙂 när jag läser sånt här 🙂
Carolina
24 april, 2013 at 21:47Skönt att det gick bra. Akuten själv är inte att föredra, sjukhus själv över huvud taget är inte att föredra. Min son föddes sjuk så vi spenderar allt för mycket tid på sjukhuset och akuten, och även om man tycker att man borde ”vänja sig” efter många nära döden upplevelser och många akuta situationer, så gör man inte det.
Men trots att du ogillar blod och det blir en dramatisk situation så kan du ju ändå vara tacksam över att du handlar systematiskt och tar hand om Ringo först och reflekterar i efterhand så man inte står där och blir handlingsförlamad…det är ändå en bra egenskap!
Ellie
24 april, 2013 at 21:50låter inge vidare. förstår känslan. Minns när min son hoppade ur spjälsängen och landade på pannan och spräckte pannan. Det blev akut in till akuten och sy. Han skrek och jag och min sambo hade panik. Men som tur var så gick allt väldigt smidigt och bra. knappt 2 timmar på akuten sen var vi hemma igen.
Även fast allt gick bra så var känslan av att han skadats sig och hade så ont riktigt hemskt. Jag kunde bara finnas där, jag kunde inte få bort det onda. Det kunde bara doktorn.
Dixie
24 april, 2013 at 21:59Vi bor i Polen och här har vi en sjukförsäkring som täcker att doktorn kommer hem till en vid akutfall. Har varit ovärderligt när jag varit ensam hemma och haft sjuk bebis på natten och min man är bortrest. Inom en timme har dom varit på plats och kan avgöra om man behöver åka till sjukhus eller hjälpa till på plats.
Nu finns motsvarande i Stockholm! Kolla http://doktorhemma.se/
Kanske världens bästa idé!
A1
24 april, 2013 at 22:38Stackars Ringo, och dig. Sår i munnen blöder ju så förbannat.
Ringo lär slå sig i huvudet också var det lider och då får du se en annan kroppsdel som det blöder sjukt mycket ifrån.
ML
24 april, 2013 at 22:47Stackars lilla Ringokillen!
Isa
24 april, 2013 at 22:57Hej.,
Man syr inte inne i munnen., på läpparna., till nästa gång skönt att veta.
Fia
24 april, 2013 at 23:16Jag jobbar på sjukus och visst vänjer man sig med sjukdomar och elände. Men såklart är inte alla skapta för detta yrke det krävs en hel del av en och samtidigt alltid ha ett glatt yttre och lämna jobbet på jobbet!
Linda
24 april, 2013 at 23:17Valt bort ungar Kjerstin? För ett par inlägg sen hade du ju ungar… Eller det är kanske inte ”bort” som ”bott” betyder?
Annica
25 april, 2013 at 06:20Av två onda ting.. SOCKER eller BLOD så kan Katrin välja vad hon vill. Det är bara ett tips som jag vill dela med mig av. Inte många som vet men det fungerar alldeles ypperligt..
Mia
25 april, 2013 at 07:33Du handlade ju helt exemplariskt. Jag jobbar på akuten och det är resan in till sjukhuset med hysteriska föräldrar som ger men för livet hos barn. Is i handduk och film – bra jobbat. Dessutom blöder det massor från läppar och tunga även om jacket inte blir så stort och han är så liten så det läker snabbt. =)
Pernilla
25 april, 2013 at 07:35Kände du på hans tänder så de inte är lösa?
Min dotter ramlade o fick dra ut ena framtanden!
Kram
Eva
25 april, 2013 at 08:19Stackars dig du har missat meningen med livet. Det är något särskilt med sina egna barn- andras ungar.
Lisen
25 april, 2013 at 09:57Uppfostra?!
BLOGG I THAILAND.SE - Följ vårt liv över världen. Just nu, info om NEW YORK!
25 april, 2013 at 10:01Sööt!
Katarina
25 april, 2013 at 11:17Vad menar du? Att en väluppfostrad unge inte slår sig? Dessutom skittrist med ett ’överväluppfostrat’ barn.
Lisen
25 april, 2013 at 13:36Det är klart de gör. Överanalysera inte. Men man kan väl prata med dom, be dom sitta still om man märker att det går för villt till
Månen
25 april, 2013 at 16:28Men snälla människa, av vilken anledning kan man inte åka till akuten själv med sitt barn??? Jag blir mörkrädd när jag hör en del av er föräldrar, varför klarar ni ingenting?? Ni är rädda för allt, kan inte säga nej till ert barn som ju kan bli ledset…(?) Klarar inte barnet själv osv
Vad har hänt, och framför allt, vad kommer att hända med dessa bortklemade barn när dom blir vuxna?
Och jo, jag har barn!
jag
25 april, 2013 at 18:37vi har jämngamla söner, ja förvånas alltid hur mkt din skadar sig. min har aldrig gjort de, han har haft ett litet skrapsår en gång på sitt knä bara (peppar peppar). likadant kompisars barn, de skadar sig hela tiden!
Linda P
25 april, 2013 at 20:12Säger som en av de tidigare kommentarerna, du skötte dig ju exemplariskt! Du skulle fixa ett besök på akuten utmärkt, där finns ju massor av människor som vet vad dom gör och kan ge stöd.
C
26 april, 2013 at 14:16Själv har jag 8stygn på överläppen…. Så visst sys det om det behövs!
Py
26 april, 2013 at 22:00Inte ny precis, fanns tom på 70 och 80 talet.
bridal ring sets
12 december, 2013 at 16:08while the sites we link to below are completely unrelated to ours, we think they are worth a read, so have a look…