Jag vann EN DAG!

Jag hade den där operationen inbokad igår ni vet. Det visade sig att jag fått en spricka i roten och inte i kanalen så den var inte möjlig att se på en röntgenplåt så det var orsaken till att min tandläkare inte såg något fel år efter år. Operationen var asskön. På riktigt, jag behövde inte gapa och det kändes ingenting alls. Jag ringde till sköterskan på morgonen och hotade med att inte dyka upp, jag var helt sönderstressad, bönade om valium eller annat som kunde lugna mig. Som tur är hade jag gymet inbokat precis innan så jag fick tänka på annat. Hon sa att jag skulle få ett litet piller när jag kom som skulle lugna mig. Bra.

Ehh bara det att exakt en sekund innan jag kliver ner i gymet får jag ett sms om förfrågan på ett möte som jag väntat länge på och som kan komma att ändra hela mitt liv. Guldklot som virvlade runt i skallen på mig. Jag fattade det enda riktiga beslutet, fan jag skulle just ner på Delta gym där alla är så jävla hårda och tuffa och skulle jag träna med dom så fick jag fan ta och skärpa mig. Så jag fattade beslutet. Svarade på sms:et och gick ner på mitt pass. Efter passet satte jag mig i bilen och åkte till tandläkaren. ”Jag kommer inte att ta några lugnande, jag kommer att fokusera”, sa jag till sköterskan som jublade! De gillar inte att ge folk lugnande och hon hade förberett sig på väääääärsta övertalningskampanjen med mig men det slapp hon alltså.

Jag la mig på britsen. Tog sköterskans händer. Fick några sprutor för att bedöva ordentligt och sen körde han på i ca 45 minuter. Kände aldrig ett endaste dugg, det var aldrig varken läskigt eller obehagligt. Bara jobbigt med den där jävla långsamma borren som känns som att den sågar sönder skallen på en inifrån a ni fattar. Som vilket tandläkarbesök som vanligt. Efteråt satte jag mig i bilen, åkte till mitt möte och sajnade papper. Mer om det sen. Jag är vidskeplig så kan inte berätta förrän allt är satt. Inte ens för mina vänner berättar jag så det är inte mot er.

Sen kom jag hem och var hungrig och gissa om jag blev glad när jag insåg att jag hade en sprojlans mixer hemma som jag inte hunnit testköra trots att den stått där ett tag nu. Jag hetsar ju alltid alla om att köpa en Vitamix för fem loppor för det är såååååå värt det men den här lilla gubben skulle vara minst lika bra och kosta nästan hälften. Då jag absolut inte fick tugga igår så kokade jag upp min torsk, broccoli och EN potatis och kastade ner i min nya mixer och det känns sjukt att jag ska säga det här men jag gör det: Men Versa är snäppet vassare än Vitamixen. Den är bredare så det är mycket lättare att komma åt med en sked, den är lättare att rengöra, den är enklare att hantera med en pulsknapp mm. Jag råder er definitivt att investera i en sån här. Den finns att köpa på bagarenochkocken.se men inte så många så skynda. För ni gör väl gröna smoothies vid det här laget? Eller?! Känner nog inte en människa längre som inte gör gröna smoothies så jag hoppas att ni inte är allt för tröga heller!

Aha…så gick jag och la mig. Vaknade i morse  i toppskick. Skulle både vara svullen och blå men inget alls. Jag ser precis ut som vanligt och mår som vanligt. Inte ens en jävla Alvedon har jag tagit men vad är det med er folk egentligen? Gör ni allt för att få stanna hemma och kolla film en dag från jobbet eller? Så många som skrev att jag kommer att ha ont, ligga hemma, grina, att det är hemskt… Jag gör den här operationen alla dar i veckan i jämförelse med att göra en rotfyllning. Vill ni se hur jag ser ut? Vänta… Va heter den där booth-grejan…Där!

Ser ni stygnen längs tandraden? Coolt.

Att jag sitter i ett kök och jobbar? Ja men jag har den sämsta platsen på kontoret såklart jag är ju chef! Om ni har en chef som har ett fläskigt kontor med dyr fåtölj och annat trams så byt jobb. Det är ingen skön typ. En riktig entreprenör är aldrig pretentiös den ska gudarna veta eller hur Pim Tegner?!

I alla fall. Jag mår skitbra och eftersom jag på grund av många av er på instagram trodde att jag skulle ligga i sängen idag så har jag precis vunnit en hel dag! Hur najs?! Så här sitter jag och bloggar på liksom… Ska kila upp och hälsa på min väninnans nya bebis kanske?

Nej men Guuuuuuud jag måste berätta en sista sak ha ha ha. Ni vet att jag gillar Kygo, visst?! Minst sagt, va? Okej så jag få ett mejl igår. Det visar sig att jag har en jättegammal vän som numera jobbar på Sonymusic och med just Kygo! Vill jag gå på Way out West kanske? Men vänta datumet känns oroande bekant… Fan fan fan det är samma helg som jag och Sippi ska springa Järvsöloppet jag messar Sippan. ”Har du anmält oss till Järvsöloppet, än?” hon svarar ”Nej”. Jag skriver: ”Vill du åka på Way out West istället?” Hon svarar ”Ja!”. Jag tror att vi drar.

Over and out love you all.