Jag kommer att bli en pinsam morsa

Varför har jag sån ruggig träningsverk i överdelen av min rygg? Inte ont bara träningsverk? Är det från mina promenader ha ha ha det kan det väl inte vara heller? Nästa vecka ska jag börja jogga. Det är planen. Måste ha nya joggingskor märkte jag just. Det är det viktigaste med att börja träna igen. Nya skor.

Jag blev nyligen attackerad av en man. Det var kul. Jag gick över ett övergångsställe med min barnvagn. Plötsligt får jag ett sms och eftersom jag går med telefonen i handen så ser jag ner på den för att se vem som textar mig. Det var TV4. Mannen i Audin (typiskt audiförare) vevar ner rutan, hänger sig ut genom bilen och gormar ”Men gå för i helvete!!”. Jag ser på honom, stannar naturligtvis upp, han är ful och ser otillfredsställd ut. Ni vet en sån där klassisk sort som inte har fått doppa på alldeles för länge om som runkar framför nätet var och varannan dag. Jag tänker till. Planerar först att säga något konkret, strukturerat och genomtänkt som att ”Lugna ner dig jag såg ju bara ner på min telefon i en sekund. Var inte så aggressiv det är inte alls hälsosamt…” Nåt sånt. Men när min blick möter hans inser jag att det är idiot som jag har att göra med så impulsivt skriker jag bara rakt ut ”Håll käften!”. Jag skriker det liksom glatt och lustigt inte alls argt och upprört om ni fattar.

Naturligtvis vände sig samtliga om då jag skrek och självfallet framstod jag som idioten. Men skit samma för snubben höll på att explodera. Han liksom drog i handbromsen för att slira runt i svängen (typiskt audiförare) och ett tag trodde jag att han var på väg att svänga runt för att snacka med mig. Det hade jag gillat.

Men det gjorde han inte. Han körde sin väg.

Men Guuuuud vet ni vad jag gjorde idag? Så jävla roligt. Jag tog fel på person på Djurgårn. Jag trodde att det var Andreas Brovinger som kom springandes så jag liksom vinkade hysteriskt. Som en galning vinkade jag då både han och jag hade headset på så det var liksom inte tal om att stanna utan jag ville bara morsa! Jag vill minnas att jag till och med tog ett stort kliv åt höger med högerbenet, lutade hela min överkropp framför killen och vinkade med hela handflatan. Som ett ”HEJ HEJ” liksom. När killen var tio centimeter framför mig insåg jag att det inte alls var Andreas. Pinsamt. Han vinkade och log artigt ändå så det var ju gulligt men jag kände mig som en sån jävla tönt. Jag log nog i hela tio minuter efter att vi passerat varandra. Tänk om han såg att jag var jag? ”Asså den där Zytopolskan verkar tro att vi känner varandra…?”, ush så töntigt av mig att hålla på så där. Kan jag inte bara le och vinka som en normal människa? Måste jag vara vräkig och vulgär i min vink? Typsikt mig.

Jag vet inte vem som har gjort bort sig mest idag. Snubben i bilen eller jag. Förmodligen jag. Livet går vidare.