Jag har mött min första hen

Jag sitter och funderar på hur jag ska sköta om den här nya fina datorn. Jag är inte så varsam nämligen men jag vill verkligen. Jag ska inte låta Rambo se på Einstein på den… Jag ska inte låta Ringo kolla skateboardklipp på den… Jag ska lägga den högt upp på hyllan och jag ska ha den i skydd… Eller åtminstone i väskan i tryggt förvar. Den är väldigt skön att skriva på. Platt utan uppbuktande tangenter. Har lämnat in min gamla Air som är två år gammal på MStore men till och med de sa att det är fördelaktigare för mig att sälja den på blocket så är det någon som vill köpa en två år gammal Macbook Air så kan ni mejla mig på [email protected]

Idag kom jag att tänka på att jag var hos en hudläkare för ett par år sen för att jag fått vita fläckar på min rygg. ”Jobbar du som modell?”, frågade den dryga. Jag ångar att jag inte svarade ”ja” för han informerade mig genast om att jag aldrig kommer att bli av med fläckarna utan att de med all sannolikhet kommer att sprida sig över hela min kropp och framför allt i mitt ansikte och händer. Jag minns hur jag var lite deppig men mest chockerad när jag promenerade Kungsgatan ner tillbaka till kontoret. Sen accepterade jag jag situationen och peppade mig genom att tänka att det är coolt att ha vitiligo precis som Michael Jackson. Jag skrev det här vill jag minnas och Vitiligoförbundet mejlad mig till och med och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp som någon typ av profilperson då jag hade drabbats av hudsjukdomen. Nu har det gått två år och jag har inte en fläck kvar någonstans. Sjukt hur läkare har mandat att kasta ur sig vad som helst utan säkra bevis. Kunde han inte säga att han tror att jag har Vitiligo? Eller att jag med alla sannolikhet har hudsjukdomen? Istället hånskrattade han åt min chock och sa ”Jag är van vid att möta folk varje dag som jag tvingas meddela att de kommer att dö i hudcancer så lite Vitiligo är väl ingen att hänga läpp över?. Läkare. Man ska nog födas till yrket.

Det är så skönt att vara på ön nu. Jag behöver vara här ett tag efter fjortisresan på Mykonos och den helvilda natten med Puma i fredags. Behöver vara mamma ett tag och påta, klippa gräset och leka med barnen. Man får lite annan ångest över fest när man har ansvar för små barn. Ett annat liv. Ett härligt liv men man tvingas till en annan sorts balans. Vi hade så sjukt kul på Mykonos som avslutades med den roligaste incidenten som jag ska berätta för er om.

Eftersom vårt flyg gick väldigt tidigt på morgonen hade vi transfer från hotellet klockan 05.45. Det var bara jag och Sippan i den lilla minibussen som kördes av en grekisk man i 50-årsåldern. ”Can I take your bag, Madame?”, sa han till mig och jag lät honom packa in våra väskor i bakluckan. Sen satte vi oss längst bak i bussen. Trötta och tysta körde han iväg från hotellet. Efter bara några minuter sa han ”Are you gay?”. Sippan svarade ”What?”. Artigt upprepade sig mannen ”Are you gay, Madame?”. Jag och Sippan såg frågande på varandra. Efter sex dagar på den grekiska ön hade ingen frågat oss frågan och det kändes märkligt att en artig 50-årig man skulle göra det i en minibuss på väg till flygplatsen strax innan sex på morgonen. Så nu sa vi i mun på varandra ”What?” Då blev han irriterad och höjde rösten ”ARE YOU GAY?”, nästan skrek han. Men vi kunde fortfarande inte begripa den märkliga frågan så vi frågade igen ”What?!!”. Då stannade han bussen, vände sig om och gestikulerade högt och tydligt ”ARE YOU OKEY?!!” Jag tror inte att vi skrattat så mycket på hela resan. Vi skrattade hela vägen till flygplatsen, hela väntan på flygplatsen, hela flygresan till Aten och sen dess har vi skrattat ihjäl oss varje gång som någon av oss sagt ”Are you gay?!”. Väldigt kul var det.

Nästan lika kul som när vi vid sex på morgonen fick hjälp av en trevlig grek och jag hör hur Sippan frågar vad han heter. ”My name is Jorgos”, säger den trevliga. ”Oh really my grandfathers name was Jeorge”, svarar Sippan på svengelska och jag skrattade så jag höll på att kissa på mig.

Nästan lika kul som när vi var på jakt efter en supergay grek som jag fått kontakt till från min svenska vän som skulle hjälpa oss att lägga en plan för ställen vi skulle besöka på ön. Jag förstår att det här inte låter så kul men jag hade visat en bild på honom för Sippan och han såg minst sagt… gay ut. Excentrisk kan man säga. Efter att vi gått runt i stan i nån timme utan att hitta till hans butik möts vi plötsligt av en munk i svarta munkkläder och långt svart skägg. ”Hej!!”, utbrister Sippan och nästan kastar sig runt halsen på munken. Jag skrattade så jag fick andnöd. ”Trodde du att jag skulle föra oss samman med en munk?”, frågade jag Sippan mellan salvorna. ”Men fan jag trodde väl att vi skulle hitta honom någon gång”, svarade Sippan. Ja, munken såg förvånad ut över Sippans påhopp. Det var väldigt kul det med…

Men det där med ”Are you gay” var det absolut roligaste. Hoppas att ni kan föreställa er hur kul det var IRL.

På flyget mellan Aten och Arlanda var jag med om något väldigt intressant. För första gången i mitt liv fick jag beskåda ett lesbiskt par med två små barn. De satt raden framför oss så jag hade perfekt spanläge. Det äldre barnet var en gosse det kunde man se tydligt. Den yngre var ett hen. Mitt livs första hen också! Hur jag tänkte? Det lilla hade en lila napp, rödblåvitrutig flanellskjorta, turkosa tajts med gula citroner på, cerisa sandaler och målade naglar i mörk lila kanske att det var svart som blivit blekt i solen. Hen såg på Bamse på sin padda och snutten var grå med elefanthuvud. Filten var prydd med amerikanska flaggan på en sidan och en blåvitröd skog med små hus på den andra. Det var omöjligt att gissa om det var en pojke eller en flicka.

Hen var urgullig med skorpiga vattkoppor i hela ansiktet, klarblå ögon, tuperat kort hår som hen satt och tvann hela tiden. Till höger satt en kvinna i 45-årsåldern som hen kallade för mamma och till vänster satt en kvinna i samma ålder som hen kallade för mamma. Jag kan avundas den lilla att ha två mammor, vilket litet barn skulle inte önska sig två av det käraste ett barn har? Att hen exkluderas en pappa är inget man behöver tänka på i stunden. Kanske att hen även har två pappor vad vet jag det hela var i alla fall väldigt fint och de två mammorna verkade fantastiska. När den lilla gick från mammas famn till mammans famn för att ta sig en lur började hen genast att tvinna sin mammas hår vilket var väldigt gulligt och rogivande. Även för mig som satt bakom och beskådade det hela.

Bredvid mig däremot hade jag något mindre rogivande. Snarare pulshöjande. Jag hade lyckats bli placerad bredvid en väldigt överviktig kvinna i 60-årsåldern som vräkte i sig allt på brickan i form croissanter, chokladkex, drack coca cola och avslutade målet med en massa piller. Det var groteskt. För att hon inte skulle välla över på mitt säte var hon tvungen att hålla armarna i kors i en krampaktig position. Ibland somnade hon till och slappnade då av sin kropp. Genaste tappade hon greppet och den högra armen la sig som en klump över mitt säte. Hur tydlig jag än är i min kommunikation hade jag inte mage att väcka henne utan la mig snällt på Sippan och andades tungt i hennes nacke. Panikandades gjorde jag. Ni vet hur svårt jag har för överviktiga människor och de som vräker i sig kolhydrater och socker för att sen svälja ner piller med den sista klunken av colan är för mig som smittade av en livshotande sjukdom. Klart att jag blir sugen på att informera henne om livsfaran i det hon gör men jag orkar inte. Jag hade då inte gjort annat än att informera folk om dagarna. Jag skulle då vara en sån där som är med i Livets ord eller vad är det nu de heter de som knackar på dörren och pratar om Jesus…? A ni fattar. Men så väldigt tragiskt ändå. Stödstrumporna på hennes ben ska vi inte gå in på. Strumpa på strumpa förmodligen för att hålla henne på benen. För att de ska klara av att hålla hennes kropp uppe. Okej släpp det nu. Jag släpper det.

Jag älskar att sitta vid min nya dator och smattra. Skulle väldigt gärna skriva en roman. Helt omöjligt tyvärr. Mycket på jobbet och vi förbereder oss för att göra ett försök i USA och Kanada med våra fantastiska produkter så det blir en del jobb framöver. Mest nattjobb för jag är ensam på ön med de små aktiva liven men när de somnat kan jag jobba. Väldigt bra. Men jag läser den där härliga boken som Hugo och Denis skrivit och jag måste säga att jag blir sugen på att skriva en själv… Har det på min bucketlist. Nån dag. Nu är det fokus på att få USA-etiketterna klara och sen köra på LA. Vem vet kanske att de uppskattar våra produkter lika mycket over there och det vore ju coolt. Kanske att jag kan få gästa Sharktank, ni vet att om man bara tänker sina önskningar och drömmar på rätt sätt så slår de oftast igenom? Alltid i mitt fall.

Jag har så väldigt mycket tur i mitt liv. Lite för mycket. Ibland kan jag tänka på att det snart måste hända mig något dåligt för man kan inte bara ha en massa tur hela tiden men så räcker det att jag pratar med nån smart terapeut som informerar mig om att människor som tänker positivt drar positivitet till sig och då slutar jag att tänka på det dåliga omedelbart.

Men vad med vädret då? Ska vi huttra här i tre veckor nu? Jag ger det två veckor från och med idag. Får vi inte sol och värme så hoppar vi på flyget till Nice i några dagar. Jag och mina små pojkar. Det var kul att komma ut till dom igen. Det märks att jag varit borta och Bingo gett dom lärdom. ”Mamma mamma dra i mitt finger!”, tjoade Ringo det första han gjorde. Jag låtsades inte förstå och drog i det lilla pekfingret och prutt och ha ha ha… A ni fattar nivån. ”Mamma vet du vi har busat lite när du har varit borta”, sa Ringo och log finurligt. ”En gång fick vi äta flingor med mjölk till middag”, sa han glatt. Sen satt de klistrade på mig hela första dygnet. ”Mamma jag har saknat dig”, sa Ringo. Sen sov han på mig hela natten. ”Men var det okej att jag åkte till Grekland med min kompis?”, undrade jag. ”Det var okej mamma, vi har haft jättekul med pappa men nästa gång vill jag följa med”, sa han. ”Nästa år hyr vi ett hus på Mykonos”, sa jag till Ringo och berättade om alla härliga stränder med killar som klär ut sig till tjejer och killar som är kära i andra killar och det tyckte Ringo var superspännande fast han har ju träffat Pontus och Lasse och Freddan och de är ju tre killar som är kära och lever i ett förhållande så han börjar få koll på att världen inte bara är tråkig utan kan innebära olika former av härliga konstellationer. Som lilla hen på flyget med sina mammor. Jag undrar fortfarande om det var en flicka eller en pojke. Ni får ursäkta mina fördomar men jag bor på Östermalm och här ser man väldigt klart och tydligt om det är en flicka eller pojke. Vi skulle må bra av lite mer hen på den här sidan av stan faktiskt.

Nu kryper jag ner hos min lilla pojke. Lilla Rambo sover nere med min mamma som är på besök så jag och Ringo får sovmorgon imorgon igen! Igår var barnflickan här. Hennes sista dag för sommaren som hon var hos oss. Känner separationsångest. Att jaga en vild ettåring är inte alls min melodi. Se bort i en jävla fucking sekund räcker för att han ska rulla ner för ett stup, en trapp eller ner i ett hav. Men jag har fått vara med mig själv i en vecka så nu är det på sin plats att jag tar hand om mina barn. Så är det och jag älskar det! Älskar att jaga Rambo. Jo men jag gör det. Kan inte tänka mig något annat jag hellre vill göra. Så är det. Godnatt.