Okidoki, det är exakt två veckor och fyra dagar kvar tills jag ska plocka ut lillebror. Jag känner mig väldigt förnuftig, modern och feministisk som väljer att göra detta genom ett kejsarsnitt då när jag tänker på min första förlossning blir jag mest förbannad över att det finns en endaste människa i hela världen som anser att det faktiskt är något som en kvinna ska utsättas för. Det spelar ingen roll hur förlossningen artar sig faktum kvarstår – smärtan är inte human och man kan inte skylla på att ”kvinnor har gjort det i alla tider…” för kvinnor har gått barfota med en balja fylld med 50 kilo vatten på skallen också men det gör vi ju inte längre… direkt.
Igår fick jag kallelse till förberedande möte med doktorn och sköterskor. Den 5:e kl 08.30 ska det äga rum. Så spännande ska det bli! Idag ska vagnen komma så det är ju också spännande. Min egendesignade vagn och om den är snygg och bra och praktisk och allt det där så kommer ni att få köpa den också. Om ni vill!
Men jag har inget att ha på mig längre och jag pallar inte gå och köpa kläder på stan för jag har varken tid eller lust till det känner jag. Så jag mejlade till Fanny på mom2mom för att kolla om hon kunde hjälpa mig och då meddelade hon glatt att hon gärna ger mina läsare, alltså er, en rabattkod på 20% på hela deras sortiment. Det var snällt av henne tycker jag. Så ni får knappa in KATRIN om ni vill ha 20% rabatt på hela deras sortiment. Ja! Ni kanske vill veta vad jag klickade hem just?! Det ska ni få:
Saras grymma byxor som jag har i 36 och som jag nu ska ha i 42, ha ha ha!
Sköna leggings som jag tänker mig att ha efter förlossningen också
En grå kappa som jag tänker mig att jag ska ha efter att jag fött så beställde den i M.
E
21 november, 2013 at 11:41Jättefina kläder! Blev lite sugen trots att jag inte är gravid.
Då det kommer till förlossning så tycker jag att en bukoperation (kejsarsnitt) är värre än att föda vaginalt. Det är alltid en risk med att bryta hudbarriären och sen slipper jag gärna ärret.
Klart man ska göra kejsarsnitt om man inte kan föda vaginalt eller känner stor skräck för att föda vaginalt, men det betyder ju inte att det är inhumant att låta kvinnor föda naturligt. Tror många vill känna hur det känns och se vad kroppen faktiskt kan göra (jag vill då det iaf). Smärta är väldigt individuellt och alla upplever inte en naturlig förlossning på samma sätt.
Johanna
21 november, 2013 at 11:59Hej Katrin!
Tänk vad olika upplevelser man kan ha av en förlossning! Jag har två barn. Min äldsta kom den vanliga vägen och visst var det tufft. 18 timmar av ofattbar smärta och sen operation för att plocka ut moderkakan. Efter det ett missöde på BB som slutade med ett hb på 70. Mådde alltså inte som en prinsessa efter att ha fött min son. Ändå skulle jag (om ett tredje barn vore aktuellt) helt klart välja att föda vaginalt. Med min dotter blev jag snittad eftersom hon låg i säte och smärtan efter snittet var tusen gånger värre än att föda vaginalt. Och så lång tid det tog innan man repade sig. För mig tog det flera månader, vilket inte var optimalt med en vild tvååring hemma… Men man är olika, som sagt.
Varmt lycka till med förlossning och Ringos lillebror!!
vinnie
21 november, 2013 at 12:06Över 90% av tillfrågade friska kvinnor föredrar att föda vaginalt. Finns bra smärtlindring. Sedan har vi ju olika hög smärttröskel förstås.
Katharina
21 november, 2013 at 12:13Det är så olika hur förlossningar är… Jag tyckte inte det var då farligt, ingen lustgas och ingen annan smärtlindring heller. Efter 4 timmar så låg vår lilla dotter på bröstet, lätt att jag hade fött vaginalt igen ,men kanske hade tänkt annorlunda om det hade blivit koplikationer ?!
Elle
21 november, 2013 at 12:20Ett snitt känns fann inte skönt efteråt.
Det är lite skrämmande att vissa yngre verkar tro att det är väldigt lätt att få snitt, vilket det faktiskt inte är, och sen att det är en enkel operation. Det är ju en stor bukoperation med samma risker som andra bukoperationer.
bea
21 november, 2013 at 12:24Jag lider av förlossningsskräck. efter en hemsk förlossning med vårt första barn. Denna gången gick jag i terapi KBT, innan förlossningen. Och det funkade på mig i alla fall. Men det är så klart indivduellt!
Jessica
21 november, 2013 at 12:35Tycker kommentaren ovan är lite tråkig. Det är alltså smärttröskeln det handlar om, det är bara att bita ihop och kämpa på? Vissa av oss är bara lite sämre än andra på att hantera smärtan? Vad händer när man får vänta i tre timmar på sin epidural som i mitt fall inte tog, och narkosläkaren är för upptagen för att komma tillbaka? Jag förstår Katrin fullt ut, min 36-timmarsförlossning med en stooor bebis var det värsta jag varit med om med värkstimulerande dropp, usla krystvärkar som inte hjälpte kroppen för fem öre och en epidural som inte tog. Det slutade med att jag fick en knäckt svanskota och en total sfinkterruptur och med facit i hand så tycker jag inte att någon ska behöva gå igenom samma sak. Jag blir verkligen förbannad när jag tänker på att personalen lät mig ligga där och krysta i timmar när jag bad om att snittas och inte orkade mer. Det hjälper inte att säga att kvinnor har fött barn i tusentals år, för jag är övertygad om att antingen jag eller mitt barn eller båda hade dött om vi hade befunnit oss i ett fattigt land på en plats utan medicinsk vård. Mitt planerade snitt däremot var snabbt, enkelt och vackert. De första veckorna efter var ganska tuffa, men det var ingenting om man ser till alternativet.
Jag hejar på dig Katrin!! Hoppas du får en fantastisk upplevelse när lillebror kommer till världen!
Em
21 november, 2013 at 12:47Som sagt, alla förlossningsupplevelser skiljer sig åt. Allt detta dömande och onödiga diskuterande om förlossningar och vad varje kvinna ’väljer’ för sig och sitt barn är lite tröttsamt. Jag kan väl uttrycka mig så här, hade vi inte blivit beviljade ett snitt med barn nr 2 så hade vi ALDRIG skaffat ett barn till. Vi hade en riktig nära döden upplevelse både jag, min man och vår son under vår ’normala’ förlossning och kommer aldrig komma över det, varken fysiskt eller psykiskt. Är mycket less på att bli dömd och omdiskuterad i denna fråga av både nära och inte nära bekanta. Så till alla kvinnor därute, vi har alla olika erfarenheter och upplevelser, döm inte andra, ge inga ’goda råd’ om dessa inte önskas.
Vidare vill jag gratulera alla kvinnor som har fått uppleva en normal förlossning och kunnat känna den ’normala’ mamma-lyckan av förlossningsupplevelsen och faktumet att ni har fått ett barn. Det fick inte jag..
Carrie
21 november, 2013 at 13:08Det finns inga rätt eller fel sätt förrutom det som är rätt eller fel för en själv. Jag vill helst slippa kjejsarsnitt, det känns rätt för mig men jag skulle aldrig vilja försöka påverka någon annan att göra något som strider mot vad som är rätt för dem. Jag tror att de flesta kvinnor är kapabla att bedöma hur de vill föda sina barn. Jag är då det och jag vill ha en naturlig förlossning och jag känner mig lika bra som någon som inte vill det. Alla ska ha rätt att välja och planera hur sin förlossning ska se ut men sen kan man såklart aldrig veta hur det blir och vilka eventuella problem som uppstår eller uteblir. Försök aldrig överföra egna rädslor eller smärtupplevelser på någon annan. Det är bara DIN upplevelse och kan aldrig bli min.
Jenny
21 november, 2013 at 13:24Jag ”valde” också snitt.. Sövd var jag med och ångrar inte det en sekund.. Visst jag var sängliggandes i 24h efter pga smärtan, men hellre ett ärr på magen, än och ha en pinförlossning i 18h med värkar och sen spricka från Ystad till Haparanda och både kissa och bajsa på sig efter pga att sjukvården ej tar förlossningsskador på allvar!
Me
21 november, 2013 at 13:34Jag ifrågasätter inte huruvida Katrin behöver snittas eller ej, däremot reagerar jag över denna märkliga uppfattning att vi ” har rätt” att bestämma själva helt hur vi vill ha allting? Reality check please!
cindy
21 november, 2013 at 13:37Min första förlossning var hemsk och traumatisk. Medan min andra son föddes efter 45 min. Med det vill jag ha sagt att två förlossning är sällan lika. Gick på terapi före den andra förlossningen, då jag var livrädd. Funkade!
Louise
21 november, 2013 at 13:50Att föda är en häftig upplevelse. Det som inte dödar stärker du vet…. Själv födde jag mitt andra barn med bara lite lustgas som smärtlindring (första var långdraget, epidural, yttre press och traumatiskt). Du vet om att det finns teorier om att förlossningssmärta är viktig för anknytningen?… Överväg att föda vaginalt iaf. Du klarar det!
Carrie
21 november, 2013 at 13:51Jag tycker inte det är märkligt att vara med och bestämma hur man vill ha sin egen förlossning. Skulle aldrig överlåta en så stor händelse åt någon annan. Kontrollförlust hinner man nog uppleva ändå, men självklart tänker jag säga hur jag vill ha det och det ska respekteras så långt det är möjligt. Jag pratar för mig själv utifrån mina möjligheter att påverka och styra mitt eget liv inte utifrån någon annans möjligheter.
Dinnie
21 november, 2013 at 13:53Efter att ha läst alla kommentarer om hemska, fruktansvärda upplevelser vid förlossningar. Har ni fått mig att ifrågasätt om jag vågar föda barn. Det blir väl att adoptera!
Lotten
21 november, 2013 at 13:54Jag har varit med om precis det du beskriver och kommer aldrig komma över det (dödsångest et c). Fick beviljat kejsarsnitt på barn nr 2 annars hade det inte blivit något.
Håller med Katrin i stycke 1 i ditt inlägg, varför chansar vi, är ju heeelt galet.
Mitt kejsarsnitt var som att gå på SPA i förhållande till första förlossningen. Gjordes mitt på da’n, på kvällen kunde jag själv flytta mig till rullstol, nästa dag kunde jag gå. Har inte haft ett enda problem eller biverkning av snittet.
Elle
21 november, 2013 at 14:04Men vi BORDE ha det, vi är människor, inte schackpjäser.
jonna
21 november, 2013 at 14:07Håller med. Man blir ju livrädd. Har precis fått reda på att jag är med barn. Men era berättelser får mig att tänka på att göra abort!
Doktor
21 november, 2013 at 14:21Ska ni vara med och ”bestämma” er cancerbehandling eller operationsmetod när era barn har brutit benet också?
Sofie
21 november, 2013 at 14:26Så du skulle hellre döda ditt barn än att uthärda smärta för det? Jag är 18 och skulle dö för mina ej-existerande barn. Herregud alla kvinnor nästan föder barn, tuffa som mesiga, alla gör det så varför skulle inte du kunna klara av det? Ta inte allt så seriöst, tror säkert det gör ont men alla kvinnor som fött barn skryter om det hela livet sen och det kan komma att bli en tedens av överdrivt ibland..
Carrie
21 november, 2013 at 14:56Om jag får Cancer skulle jag definitivt inte vilja ha doktorns råd men om jag skulle bryta benet skulle jag gärna besöka någon som kan tejpa ihop mig 🙂
Sofia
21 november, 2013 at 15:12Att säga att du är förnuftig, feministisk och modern för att du väljer ett kejsarsnitt är bara blaj. Att säga att du är livrädd och skräckslagen inför en vaginal förlossning är nog mer rätt, och det är helt okej att vara det efter din första hemska förlossning.
Själv siktar jag på att vara med om ett par till förlossningar i framtiden!
Sofie
21 november, 2013 at 15:25Var tvungen att göra planerat snitt pga att sonen låg i säte. Blev först otroligt arg och besviken och ville föda vaginalt iaf efter misslyckat vändningsförsök. Efter bäckenröntgen avrådde läkarna bestämt och nu i efterhand är jag mer än nöjd med mitt snitt. Jag läkte bra och kan säga att det hela var närmast smärtfritt. Hoppas det går lika bra för dig!
emma
21 november, 2013 at 15:37Jag hade den mest fantastiska forlossningen i hela varlden! Jag blir fortfarande helt speedad nar jag tanke pa den! Vid 39 fulla veckor o 3 dagar sa orka jag inte vara gravid mera, jag holl pa o bli deprimerad. Orka inget o ville inget. Min doktor sa att efter 39 fulla veckor sa gor det ingen skillnad om bebisen ar ute eller inne sa vi kunde satta igang mig om jag ville. Jag blev sa lycklig! Stada hela huset, skrubba varje vra o min depression var totalt borta! Vi akte in vid 15.00, blev igangsatt. Latt som en platt tankte jag nar jag knappt kande varkarna. Sen tog hon hal pa vattnet, Ajajaajaj!!! Shit!!! Fick hjalp att andas igenom varkarna o det ar sjukt hur mycket man kan gora med mental hjalp. Funka men anda skit ont. Dom undra om jag ville ha epidural. Kan jag det redan undra jag (ca 30 min av jatte ont) Ja absolut du ar 5 cm oppen. Forst tog inte epiduralen alls nastan, (hant manga jag kanner) men da fick jag lite till. Sen kande jag inget! Jag lag o sov, skojja med min man o var jatte forvantansfull sag varkarna pa skarmen. Blev orolig att inget kanske hande o att vi skulle bli tvugna att gora kejsarsnitt for jag kande ju inget. Sen vid 23.00 kom doktorn o titta till mig igen o sa. Du ar 10 cm oppen, nu ska vi krysta sa att du far se din alskling! Hon sa till nar jag skulle krysta o jag tog i allt jag kunde. Kande fortfarande ingenting!! Var bara super exalterad. Jag tog kort pa allt o alla mellan krystarna o babbla om hur fantastiskt allt var. 40 min krystning o sen kom den finaste angel jag nagonin sett! Allt var sa fantastiskt o jag kande mig speedan pa kanslor o karlek som vallde over! Min lilla perfekta kille var pigg o glad o verka inte alls medtagen av forlossningen. Amma minst 30 min innan han somna i min famn. Jag o min man var vakna flera timmar till o njot av den lilla o allt som hant. Nu ar han 7 veckor o jag blir fortfarande hog av karlek da jag tanker pa den dagen. Min man sm filmar hajar o lejon i sitt yrke sa att det var till denna dagen det haftigaste han nagonsin upplevt.
Jag fodde i Naples Florida/ USA
Em
21 november, 2013 at 15:46Ja, oftast är man rätt så nöjd efter ett planerat snitt har jag hört, det sker under kontrollerade former… Man får glädja sig åt att det faktiskt finns alternativa vägar att gå. Är innerligt tacksam för att min son kommer att få ett syskon! 🙂 hade varit trist för honom att bli ensambarn pga tråkiga omständigheter…
Alex
21 november, 2013 at 16:14Det är inte tack vare idioter som dig som vi har rätt att göra abort i Sverige idag… Stor tack till alla som stödjer att kvinnan har RÄTT att bestämma själv över sin egen kropp!
Alex
21 november, 2013 at 16:17”Det som inte dödar stärker du vet….”
Jadu… vet du vad jag säger då? Ska vi inte ta dig och ja, tortera lite, inte döda men göra så att du uppleva stark smärta och se hur du ser på saken efteråt? Jag tycker det låter helt ok, vad säger du?
sandra
21 november, 2013 at 16:20Jag kan bara halla med, for att inte tala om hur lang tid det tar att repa sig, jag fick snitt for sex veckor sedan och har fortfarande ont.
Me
21 november, 2013 at 16:23Är du lite trög eller? Vad har abort med saken att göra? Jag menar att vi är bortskämda med att kunna bestämma om precis allt i våra liv. Hade inte en tanke på abort men snarare våra jävla i-landsproblem
Me
21 november, 2013 at 16:24…och ja, det är ett i-landsproblem att vara lite orolig för att föda…
Carrie
21 november, 2013 at 17:15Haha..Wow Alex jag vet inte vad jag ska säga men du verkar inte må bra just nu. Tycker det är astöntigt med kvinnor som tex: Louise här ovan som sätter prestige i att föda med endast lite lustgas som smärtlindring hahaha…ursäkta mig men verkligen råtöntigt och säkert menat som någon slags provokation när hon vet att att Katrin har bestämt sig för kjejsarsnitt. Men du Alex verkar ju helt väck med ditt yrslande om abort och tortyr. Vars får du allt ifrån?
Ida
21 november, 2013 at 17:39Han har helt enkelt fått nog av något..
Ida
21 november, 2013 at 17:41Samma här. Lita inte på att doktorer ska få en frisk. Dom är bara duktiga på sånt dom kan se och ta på.
Rebecca
21 november, 2013 at 17:54Jag hade inte ont överhuvudtaget, varken under själva operationen eller efteråt. Så ks kan vara väldigt olika det med. Dessutom så syns inte mitt ärr alls, det är i princip helt borta.
Lo
21 november, 2013 at 19:13Sluta svamla! Naturligtvis spricker inte alla, jag känner inte någon som har fått såna problem. Däremot känner jag två stycken som har fått andra bestående men efter snitt.
Lo
21 november, 2013 at 19:18jonna, din kommentar, gör att man undrar om du är på riktigt?
toy
21 november, 2013 at 19:20Vad menar du? Som patient är man väl alltid med och diskuterar sina behandlingar? Har du aldrig varit med om det? Oerhört konstig kommentar!
Sally
21 november, 2013 at 19:23Varför talar du om att det andra säger och känner är ”blaj” Kanske har alla rätt till egna känslor?
Jennie
21 november, 2013 at 19:53LITE OROLIG över att föda? Alltså jävla… Kan du ta och Googlapå ffobier kring graviditet och förlossning, tack? Det är helt okej att ha ångestööver en bebis som ska ut ur vaginan, du vet stället det ibland gör ont att få in en liten snopp i? Prata inte sådär som att det är larvigt med rädslor. Jag är livräddfför ballonger hur larvigt det än är, men det hjälperju iintemig cad aandrattycker? Som sagt ut och läs på.
Me
21 november, 2013 at 20:16@Jennie nedan: Är det inte då bäst att man 1. Tänker igenom allt ordentligt innan man skaffar barn. 2: får tala med en psykolog innan förlossning? Jag tycker det verkar skitläskigt att föda barn men det jag opponerade mig emot är denna tanke att vi har rätt att skaffa barn hursomhelst, det ska vara smärtfritt och vi ska kunna styra allt omkring själva. Livet funkar inte så.
Carrie
21 november, 2013 at 21:19Jaha, okej då förstår jag. Trodde först att han var helt från vettet. Sorry 😛
Me
21 november, 2013 at 21:24Äntligen nån som fattar! 🙂
Me
21 november, 2013 at 21:25@Doktor
frillan
21 november, 2013 at 22:05Jag förstår inte inlägget, så bara för att du hade en jobbig förlossning så ska alla kvinnor föda med kejsarsnitt för att det inte är humant att föda vaginalt på grund av smärtan? Nåt dummare har jag aldrig hört. Kör du på kejsarsnitt men låt alla kvinnor som klarar att föda vanligt göra det. Alla har inte den upplevelsen du har, tvärtom, så varför skulle de inte föda vaginalt?
birgitta
22 november, 2013 at 01:37Smärtan är inhuman. Du har alldeles rätt.
I bibeln står att kvinnan skall föda med smärta.
Många stöder sig nog på det.
Hoppas det går bra för dig.
Du är fantastisk.
Carrie
22 november, 2013 at 04:22Inte min uppfattning att kvinnor idag stödjer sig på vad som står i Bibeln.
m
22 november, 2013 at 06:38Korkat inlägg som vanligt höll jag på skriva, men återigen så visar katrin upp sin världsfrånvända inställning för nu borde alla ta kejsarsnitt då katrin själv inte klarar av smärtan som är en naturlig men självklart jobbig del i en förlossning, men som duktiga Blondinbella skriver så var smärtan värd besväret..Så svara Katrin varför du inte försöker att föda på riktigt denna gång då det inte behöver vara precis som förra gången..
Minna
22 november, 2013 at 09:12Nej två förlossningar är inte lika. Vilket bekräftas av några kommentarer här ovan.
Helena
22 november, 2013 at 11:44Alla kvinnors förlossning, erfarenheter och upplevelser är olika. Vissa tål smärta mer än andra och vissa ligger i X antal timmar och sen slutar det ändå m snitt. Varför all denna prestige i föda-barn, det är ingen tävling! Om det vi vore det skulle jag komma sist
lotta
22 november, 2013 at 14:58Lägg av Jonna
Anna
22 november, 2013 at 19:57Jag födde mitt första barn med snitt, det andra vaginalt. Inget alternativ är ju skönt, men man läker betydligt snabbare efter en vaginal förlossning (om du inte spricker från Ystad till Haparanda förstås). Well, du känner ju själv vad som är bäst! Lycka till och hoppas allt går bra. /Anna
lovin
22 november, 2013 at 20:33Men Jennie, jag tycker verkligen att du måste söka hjälp för dom fobier du har!
Att du tydligen inte vet att kroppen mycket väl gör sig beredd att låta en bebis födas ”där det ibland gör ont när en liten snopp ska in”… Be någon berätta för dig. Och det där om ballonger.. du vet, barn älskar ballonger! Det finns hjälp att få faktiskt! Annars för du vidare dina fobier till ditt ev. framtida barn. Så det är nog du som borde googla och läsa på tycker jag!
lovin
22 november, 2013 at 20:39m Tycker du ärligt att du har med det att göra???