Åh vilken helg vi fick jag och min lilla son. Bingo är som bekant i Götet och gigar och Nova är med sin andra lillebror så det har varit jag och Ringo hela helgen. Vi har gosat, lärt oss cykla, varit på dop hos Pascal, börjat på dansträning på Base 23 – disciplin ä men vi måste stanna redan där. Sverige är ju uruselt på disciplin, proffs på mjäk och daltande och ”låta barnet utvecklas genom lek och skoj” men disciplin har jag inte stött på fram tills igår and I love it! Jag har helt glömt hur mycket jag uppskattar det och nu funderar jag på att skriva in Ringo på Tyska skolan, ha ha närå. På dansen får inte föräldrarna vara med. De ombeds att omedelbart lämna rummet och visst det står nån annan unge och bölar eller skriker efter mamma men det får ta sin tid och sen går det över. Jag mesade ihop i och för sig och tog flickan för att leta reda på hennes asiatiska mamma (typiskt att det var en asiat – ord och inga visor) som lämnat sin lilla. Men mamma hade dragit för att shoppa kläder och satt inte alls som alla andra ”svenska” föräldrar och häckade utanför i kafeterian ha ha är det inte kul när man får sina fördomar infriade men alltså på ett bra sätt jag är inte alls ironisk nu det får ni ju hålla med om att tyskar och asiater kan det där med disciplin?! Ä jag gillar Ringos nya dansställe och hoppas att han kommer att fastna för dansen och stanna där länge. Jag tror det. Jag tror ju att Ringo kommer att bli en musikalartist eller ett fotbollsproffs.
Ja, att han blir ett proffs på något sätt hoppas jag att ni vid det här laget är med på. Han är ju en naturbegåvning på det mesta och det finns inget som han inte gör genom att bara göra. Ja ja, ni suckar men ni får väl se. Jag kommer att lägga all min vakna tid på att engagera mig i den här lilla gossens utveckling och det i kombo med begåvning (och min energi) blir bra så är det. Det leder oss in på nästa ämne. Tvåan. Jag har nu fått höra från olika källor att man dels inte bejakar tvåan på samma sätt som ettan viket gör att man mjäkar ännu mer med det barnet, alltså typ ”Vill du ha glass för tredje gången idag – okej” typ så. Men det värsta jag hört är att man som mamma känner ett starkare band till en pojke än till en flicka. Att pappan lyfter flickan och formar henne medan mamman lever för sin lilla pojke. Jag har inte bara fått höra det från en person utan flera nu så det måste väl kanske ligga nåt i det? Jag kan ju omöjligt föreställa mig hur jag ska kunna älska någon som jag älskar Ringo men jag tänker mig att jag ska försöka? Sara sa att jag har så mycket kärlek i mig att det inte kommer att vara något problem alls att lägga det på ytterligare ett barn och hon kanske har rätt men tiden då? Hur ska man ha tid att åka på aktiviteter med tre barn och dessutom hinna med jobbet, vänner, resor, fila fötterna och ta sig en fylla?
Appropå fylla så börjar jag längta efter just den lilla vännen. På Roberts bröllop var det mycket hot shots i omlopp och jag blev så sugen, sugen på att banta också. Längtar efter att banta och festa och ni tror att jag inte kommer att göra det mer som trebarnsmorsa? Vi får väl se… Lagom till våren nästa år är jag smal, färdigammad och redo. Jag minns förra gången som jag varit gravid. Erika (Novas mamma) sa till mig att efter att man varit tjock och gått ner säg 15 kilo så känner man sig smal fast man egentligen inte är det alls. Man har ju typ 15 kilo kvar till sin målvikt men efter att man burit på skiten så länge så längtar man så mycket så man blir hetsig. Jag minns att det blev precis så. Jävlar vad jag skulle pressa mig i tajta kläder när jag vägde 65 kilo kan jag minnas… Man skrattar åt sånt sen.
Vi ska till ön idag. Jag, min lilla ögonsten och min mamma. Och Bella såklart. Det blir höstigt och mysigt. Det blev en lång harang så här på morgonkvisten men jag har tid. Ringo sover och jag orkar inte yoga idag. Oj! Det är första september ser jag plötsligt min första pojkvän Chrille fyller år idag! 38 år blir han. Undrar om han har barn och familj? Vad han jobbar med? Aja, grattis Chrille på födelsedagen!
anonym
1 september, 2013 at 09:03Det du skriver är väl till stor del inte dina egna åsikter, utan du hittar väl bara på för att PROVOCERA = pengar. Om så inte är fallet, måste du vara en hemsk människa!!!
anonym
1 september, 2013 at 09:13Du låter helt manisk! Har du glömt din medicin?
Stackars barn!
anonym
1 september, 2013 at 09:31Vilket jävla sammelsurium!!!
Anna
1 september, 2013 at 09:50Tycker det är härligt när du skriver så här spontant Katrin, det är ju precis så här vi gillar dig. Och just så här som alla vill vara fast vissa ska sätta sig på höga hästar och låtsas att det inte är ”fint”. Trams!
carolina
1 september, 2013 at 10:01vi tänker de katrin säger det. härligt!äntligen någon som skriver om livet i allmänhet, det riktiga livet..kan inte göra annat än älska de.
Lina
1 september, 2013 at 10:13Ja Katrin. Jag kanske inte tycker som du alltid (helt normalt fö :), men en sak är säker – jag uppskattar verkligen din spontanitet och att du inte ’förfinar’ din blogg, står för vad du säger och ändrar du din åsikt så är du öppen med det. Prestigelös är du vilket är skönt. Och… nej, ni som redan tänkt ut ett surt svar, jag har inte betalt för att skiva det här. Tycker bara K ska få lite ros också – inte bara ris. Ingen är felfri. Ha en bra dag alla! 🙂
Lina
1 september, 2013 at 10:15Men är du igång igen anonym? Trodde du bestämt dig för att sticka. För det är väl inte en ny knäppanonym på g? 🙂
Dinnie
1 september, 2013 at 10:26Från en ny knäppskalle. Det träffade tydligen mitt i prick.
Maria
1 september, 2013 at 10:30Fick min andra för tre månader sedan och blev förundrad över hur mycket jag älskade honom direkt när han kom ut. Med den första så växte det fram, men nu är det som om hjärtat redan har en plats för den andra ungen, man älskar båda lika mycket så du behöver inte oroa dig.
Li
1 september, 2013 at 10:37Du verkar gilla att använda ordet sammelsurium? Eller du kanske inte kan fler ord?
Lina
1 september, 2013 at 10:47🙂
Dinnie
1 september, 2013 at 10:50Googla gärna Li
Kristina
1 september, 2013 at 11:43Heja Katrin, idag var det härligt att läsa din blogg!
Good luck med familj och jobb!
margareta
1 september, 2013 at 13:02Hej…här nu ätit allt s k i t i 67 och 1/2 år !!! Blev LCHF tack vare dig Katrin för 6 mån sedan och mår såååå bra…inte för jag var sjuk förut …men men….alla mina värden på topp…får kämpa hårt mot alla fördomar…mina barn och barnbarn får bara rätt mat när de är hos mig…trots lite klagomål….haha…men jag jobbar på att omvända dom också…vill bara TACKA för en härlig blogg ….du är bara så BRA…och var inte orolig du kommer att älska ditt nästa barn lika mycket (och även dina barnbarn) och lära även det barnet att socker och stärkelse är GIFT…. pusåkram från mormor/farmor maggan ♥
Petra
1 september, 2013 at 17:53Hur man känner för sina barn är ju såklart olika, som med allting! Så mycket spelar in i sina känslor, t.ex. hade min andra son kolik vilket gjorde att vår start blev jättejobbig och jag kan inte säga att jag älskade honom från första stund men nu är han mitt allt! Hjärtat har otroligt mycket plats, det gäller bara att hitta vägen dit…
Esmeralda
1 september, 2013 at 20:31Nej Carolina. ”Vi” tänker inte det Katrin skriver. Det finns fler ”sanningar” än de som Katrin Zytomierska levererar.
Helene
1 september, 2013 at 22:48Jag har ett gäng barn och man avgudar och älskar vart barn lika mycket, sen är det ju så att perioder i livet behöver någon av dem en lite extra ! Men på något sätt ömkar man för sina killarna mer, är ju så att man känner sig själv som tjej, därför blir man tryggare med att tjejerna klarar sig alldeles utmärkt ….. märkligt men med ”mitt” facit är det så ! Har barn mellan 4 och 30 år 🙂
Benny
1 september, 2013 at 22:54Prata för dig själv du Anna. Vad vi andra gillar respektive ogillar vet du inget om.
Benny
1 september, 2013 at 22:57Prata för dig själv du Carolina. Vad vi andra tänker och tycker vet du inget om. Antagligen tänker och tycker majoriteten INTE som Katrin.
Benny
1 september, 2013 at 22:58Vilket fjäskande………
Hyrestanten
2 september, 2013 at 02:02Du ska se att det finns ett rum i ditt hjärta för nästa barn också. Ju fler barn man får ju mindre tid får man för sig själv. Bara att gilla läget. Jag låter väl som nån moraltant nu men jag blir så ledsen när du så ofta längtar efter att supa. Små barn märker direkt om en förälder är berusad och det är skrämmande för dem. Hur har du tänkt göra när barnen blir större? Kan du förbjuda dem när du själv älskar att bli berusad?
kerstin
2 september, 2013 at 07:09Tror du försöker citera förskolans läroplan lite lustigt här. Med meningen:
proffs på mjäk och daltande och ”låta barnet utvecklas genom lek och skoj”
Självklar ska man ha disciplin också och regler annars fungerar det ju inte om barnen får fara runt som de vill. Nog har Sverige det också.
Utdrag u läroplanen på vad förskolan har för åtagande:
Förskolans
uppdrag
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig,
trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling
och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn
på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande
bildar
en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande
människor och samhällsmed
lemmar främjas
Carrie
2 september, 2013 at 10:06När jag läser din kommentar hyrestanten så känns det som att du tycker att när man skaffat barn så kan man aldrig mer festa till det någonsin. Aldrig mer gå på en tillställning och bli berusad. Det jag reagerar på i din kommentar är ditt sätt att få en förälder som Katrin att framstå som att hon skulle göra Ringo illa för att hon säger att hon är sugen på att festa. Man behöver inte nödvändigtvis förneka sig själv att vara den man är bara för att man fött barn. När man läst på den har bloggen så länge som du har gjort hyrestanten så borde du ha sett och förstått hur mån Katrin är om sina barn. Blir faktiskt förvånad att du blir så ledsen och illa till mods när hon längtar efter att bli sig själv igen. Sen om hon nu skriver att hon vill supa sig full för att provocera, vad vet jag. Många andra bloggare hade nog inte erkänt det eller uttryckt sig på ett annat sätt. Men jag tycker nog att det finns många andra barn runt om i världen som det finns anledning att känna oro och vara ledsen för. Ringo, Nova och deras ofödda syskon tillhör inte den gruppen.
Tuss
2 september, 2013 at 12:56Fast man ”super” väl ändå inte med barnen närvarande. Nej, man har en barnvakt och går ut och roar sig när barnen är hemma. Du vet, man måste inte göra allt tillsammans.
bianca
2 september, 2013 at 18:23summelsarium !!!