Jag får olika bud

Åh vilken helg vi fick jag och min lilla son. Bingo är som bekant i Götet och gigar och Nova är med sin andra lillebror så det har varit jag och Ringo hela helgen. Vi har gosat, lärt oss cykla, varit på dop hos Pascal, börjat på dansträning på Base 23 – disciplin ä men vi måste stanna redan där. Sverige är ju uruselt på disciplin, proffs på mjäk och daltande och ”låta barnet utvecklas genom lek och skoj” men disciplin har jag inte stött på fram tills igår and I love it! Jag har helt glömt hur mycket jag uppskattar det och nu funderar jag på att skriva in Ringo på Tyska skolan, ha ha närå. På dansen får inte föräldrarna vara med. De ombeds att omedelbart lämna rummet och visst det står nån annan unge och bölar eller skriker efter mamma men det får ta sin tid och sen går det över. Jag mesade ihop i och för sig och tog flickan för att leta reda på hennes asiatiska mamma (typiskt att det var en asiat – ord och inga visor) som lämnat sin lilla. Men mamma hade dragit för att shoppa kläder och satt inte alls som alla andra ”svenska” föräldrar och häckade utanför i kafeterian ha ha är det inte kul när man får sina fördomar infriade men alltså på ett bra sätt jag är inte alls ironisk nu det får ni ju hålla med om att tyskar och asiater kan det där med disciplin?! Ä jag gillar Ringos nya dansställe och hoppas att han kommer att fastna för dansen och stanna där länge. Jag tror det. Jag tror ju att Ringo kommer att bli en musikalartist eller ett fotbollsproffs.

Ja, att han blir ett proffs på något sätt hoppas jag att ni vid det här laget är med på. Han är ju en naturbegåvning på det mesta och det finns inget som han inte gör genom att bara göra. Ja ja, ni suckar men ni får väl se. Jag kommer att lägga all min vakna tid på att engagera mig i den här lilla gossens utveckling och det i kombo med begåvning (och min energi) blir bra så är det. Det leder oss in på nästa ämne. Tvåan. Jag har nu fått höra från olika källor att man dels inte bejakar tvåan på samma sätt som ettan viket gör att man mjäkar ännu mer med det barnet, alltså typ ”Vill du ha glass för tredje gången idag – okej” typ så. Men det värsta jag hört är att man som mamma känner ett starkare band till en pojke än till en flicka. Att pappan lyfter flickan och formar henne medan mamman lever för sin lilla pojke. Jag har inte bara fått höra det från en person utan flera nu så det måste väl kanske ligga nåt i det? Jag kan ju omöjligt föreställa mig hur jag ska kunna älska någon som jag älskar Ringo men jag tänker mig att jag ska försöka? Sara sa att jag har så mycket kärlek i mig att det inte kommer att vara något problem alls att lägga det på ytterligare ett barn och hon kanske har rätt men tiden då? Hur ska man ha tid att åka på aktiviteter med tre barn och dessutom hinna med jobbet, vänner, resor, fila fötterna och ta sig en fylla?

Appropå fylla så börjar jag längta efter just den lilla vännen. På Roberts bröllop var det mycket hot shots i omlopp och jag blev så sugen, sugen på att banta också. Längtar efter att banta och festa och ni tror att jag inte kommer att göra det mer som trebarnsmorsa? Vi får väl se… Lagom till våren nästa år är jag smal, färdigammad och redo. Jag minns förra gången som jag varit gravid. Erika (Novas mamma) sa till mig att efter att man varit tjock och gått ner säg 15 kilo så känner man sig smal fast man egentligen inte är det alls. Man har ju typ 15 kilo kvar till sin målvikt men efter att man burit på skiten så länge så längtar man så mycket så man blir hetsig. Jag minns att det blev precis så. Jävlar vad jag skulle pressa mig i tajta kläder när jag vägde 65 kilo kan jag minnas… Man skrattar åt sånt sen.

Vi ska till ön idag. Jag, min lilla ögonsten och min mamma. Och Bella såklart. Det blir höstigt och mysigt. Det blev en lång harang så här på morgonkvisten men jag har tid. Ringo sover och jag orkar inte yoga idag. Oj! Det är första september ser jag plötsligt min första pojkvän Chrille fyller år idag! 38 år blir han. Undrar om han har barn och familj? Vad han jobbar med? Aja, grattis Chrille på födelsedagen!