Jag har varit på andra sidan så jag vet vad ni tänker. Jag kan inte lägga ifrån mig barnet – det är helt sant. Hur mätt han än är, hur nybytt och dödstrött så är han bara nöjd om han känner kroppskontakt. Jag har hört folk säga sånt trams förr, jag har aldrig trott på det och jag förstår att de som inte tror på det aldrig kommer att tro på det för man tror inte på det förrän man är där själv. Det var inte alls så med Ringo. Ringo käkade 10 min på ena tutten, 10 på den andra och sen buffade Bingo honom till sömns i lilla sängen där han sov sött i fem timmar lätt! Den här går inte att buffa eller vagga till sömns, här om natten buffade och vaggade Bingo i tre timmar tills han gav upp och la honom vid min tutte där han snuttade sig till sömns på två minuter. Vill ni höra det värsta?! Okej. Igår natt vaknade han halv tre för att käka. Jag har min mobbe på flightmode och använder den som lampa på natten så jag har koll på tider. Halv tre sög han sig fast. Och en minut (ungefär längden på tortyren nu för tiden) senare sov jag. Halv fem vaknade jag av att Ringo skrek i sömnen och då låg fanimej den lilla och sög fortfarande. ÄR det möjligt? Det är ganska kul för de sekunderna som min hjärna behöver för att pejla av läget och koppa: födde barn – ammar – lillen är mitt barn – som äter mat – från mitt tuttet – är ganska så kul. Chocken av att en liten farbror i miniatyr ligger och suger på min tutte är samma varje gång på natten.
När Bingo och jag är hemma tillsammans med lillen är det ju hur lugnt som helst för då turas vi om att hålla honom och då får jag en massa gjort. Hur kan det plötsligt vara så mycket att göra hemma? Det var inte så här mycket innan lillebror kom. Inte på långa vägar. Tvättkorgen svämmar över jämt, det är stök och leksaker överallt, kylen blir tom på en gång, tvättmedlet tar slut snabbare, det tar dubbelt så lång till att göra sig i ordning, jag kan inte förstå det men jag får inte ihop det. Jag kommer att komma in i det jag veeeet och när jag väl gör det kommer jag att ha världens bästa simultanförmåga men just nu så är jag nära på att hamra pannan i väggen minst var tionde minut när vi alla är hemma. Och stackars Bingan då! Nova vill visa honom nya trolleritricket, Ringo vill köra lasergame, jag behöver hjälp med att hålla lillen så att jag kan byta lakan eftersom det är bajs över hela min sida efter som jag bytte blöja i sömnen, Nova vill ha hjälp med sin nya dator, Ringo vill leka pizzaleken, jag vill ha hjälp med att montera Babybjörn-selen. Det är någon som vill något från Bingo varenda sekund på dygnet. Till saken hör att han stora delar av natten får sova med lillen på bröstet så jag ska få andas ut mellan amningar och sova med en spädis på bröstet är inte att sova så igår somnade Bingo sittandes när Jessica och Måns var på besök, ha ha ha!
Idag stack Bingo med Ringo och Nova på badhus. Tillsammans med Erika, Ludde och Harry. Jag skulle ut för att köpa en napp. Det tog mig två timmar att komma ut och svetten rann och jag fick byta om på både mig och lillen två gånger för nu börjar vi med kaskadspyorna tydligen och när jag väl kom ut på gatan var jag genomsvettig. Kom hem utan napp. Glömde bort den. Träffade så många på stan. Det var trevligt. Faktiskt.
Nu ringde Bingo och sa att han är hemma om fem med kidsen. Gotta go.
Maria
6 januari, 2014 at 17:54Allt kan väl inte skyllas på ”den här”
Knappast hans fel att det ligger leksaker överallt,
eller att kylskåpet är tomt.
Amningen verkar vara ett stort problem, kanske bättre att ge flaska i stället.
Susanne
6 januari, 2014 at 18:00Babybjörn is da shit för att överleva babytiden med dessa narn, har haft ett likadant men me selen på så var baby nöjd o man fick lite gjort oxå!
Chocochock
6 januari, 2014 at 18:12Plötsligt känns det väldigt skönt att vara färdig med småbarnsåren 🙂
ambrosia
6 januari, 2014 at 18:15Samma ältande hela tiden. Så är det att vara småbarnsmamma. Du har ju Bingo som hjälper dig. Tänk på alla ensamstående mammor. Eller tror du att du är unik!
Caroline
6 januari, 2014 at 18:29Såg dig som hastigast på Sturegallerian och jag måste säga att min första reaktion var att du såg helt fantastisk ut! Det syntes inte ett spår av svett och bebisspya, snarare lyste du av glädje och mammalycka 🙂
bianca
6 januari, 2014 at 18:29”Barnet” har väl blivit smittad på restaurangen ni var på!
Dinnie
6 januari, 2014 at 18:38Varför skaffade ni ett barn till. Du verkar inte till att kunna hantera situationen. Känner du dig som en misslyckad mamma, finns det hjälp. Du verkar deprimerad!
lotta
6 januari, 2014 at 18:39+1
Somhonbryrsig
6 januari, 2014 at 18:50MEN då. Åååh TVÅ barn, GAAAAAAH jobbigt å så måste man sköta bloggen gu´va jobbigt.
Amma amma kaskadspyor bajslakan svettpattar, nämen ojdå, jag har TVÅ barn.
Som om NÅN bryr sig.
P
6 januari, 2014 at 18:54HerreGud Maria.. Hon BERÄTTAR hur det är när man just har fått en ny bebis i familjen. Att man inte har tid med något annat än bebisen. Därför blir leksakerna liggande på golvet, och man hinner inte ut och handla som man brukar.Och jag kan informera om att amning inte alltid bara flyter på, utan det kan vara stora problem innan det funkar för mamma o barn. Det låter som du är ganska ung.. du verkar inte förstå eller är det så att du inte VILL förstå eller är du bara korkad o elak?
cilla
6 januari, 2014 at 18:56Tråkigt att läsa, när man vet att hon bara slänger i väg ett inlägg, som där inte ligger mycket sanning bakom. Men allt för pengar.
P
6 januari, 2014 at 18:57Smittat av vadå!
Som jag bryr mig
6 januari, 2014 at 18:58Jag är också relativt nybliven tvåbarnsmor,har exakt 18 mån mellan mina grabbar!känner igen mig i mkt av det du skriver.att bli mamma för andra gången är ännu mer fantastiskt än första gången eftersom man inte är lika nervös men samtidigt är man ju mkt tröttare denna gången!inte en enda av mina vänner som fått sitt andra barn tycker det är en dans på rosor så du är inte ensam!bara kämpa vidare och glöm inte njuta mellan varven:-)
Sara
6 januari, 2014 at 18:59Men skojar du?!
Man kan aldrig förutse vad man ”får för barn”?
Klart småbarnsåren/tiden kan vara jobbig, inget Katrin sticker under stolen med. Och det tycker jag är fint! Att hon är så ärlig!
Du har inte barn själv va? 😉
Sara
6 januari, 2014 at 19:01”Så är det att vara mamma”? Alltså på riktigt?! Hur fan kan man uttala sig så?? Finns inget som är så. Det är olika för alla & inte alltid en dans med småbarn!
Hade du haft barn själv hade du vetat!
Jävla bitterfitta
P
6 januari, 2014 at 19:03ambrosia På den här bloggen berättar KZ hur HENNES liv är… Hon skriver inte om alla ensamma mammor..Du kommenterar bara dumheter!
Lägg ner, du bevisar bara hur korkad du är.
Pernilla
6 januari, 2014 at 19:03Ja jag känner i gen mej himla mycket i det där, min yngsta ( som nu är 18) kunde INTE på nå vis vara själv, det skulle bäras och vaggas, hon kunde inte ens ligga i vagnen, och jag har mindre än två år mellan mina, men jisses vad jobbigt det var då, hua
L
6 januari, 2014 at 19:16Har läst att barnet bara äter effektivt i ca 10 min och att det resten av tiden bara snuttar/myser. Att det därför är viktigt att inte låta det snutta för länge redan från början
LOT
6 januari, 2014 at 19:20HAHAHAHAHA!! NU är den här – tvåbarnschocken! Lider med dig men tröstar som alla…this too shall pass. Kram
Caroline
6 januari, 2014 at 19:27jag är inte Caroline, fixa bloggen för f*n KZ!!!
Johanna
6 januari, 2014 at 19:27Har ni testat dammsugaren? Vår dotter som är 5 månader nu var likadan, bara bära och närhet och tuttande som dög, vilket såklart är mysigt men man blir trött! Då upptäckte vi ( av misstag ) att när dammsugaren var på slocknade hon direkt! Än idag sover hon i timmar i sträck om den är på, helst en sånn ställbar som man kan vrida ner oljudet på så det inte låter så mycket utan bara ett svagt surrande!
Caroline
6 januari, 2014 at 19:28Säger bara BÄRSJAL!!!
Min äldsta var som du beskriver Ringo och min andra vill bara vara med och vara nära hela tiden. Med bärsjal så sover hon på mig medans jag kunde göra allt annat som måste göras. Upplever bärsjalen som mer ”stabil” och tryggare än bärsele där jag är nojjig över att barnet skall trilla ur. Funkar ju inte på alla barn men kanske värt ett försök…
BTW… Lilleman måste ju ha världens sötaste mun!
Caroline
6 januari, 2014 at 19:29Småbarnstiden är kort…det fixar du fint!
Caroline
6 januari, 2014 at 19:30Nej hon är inte ensam. MEN DET ÄR MER SYND OM HENNE, av någon anledning?
Caroline heter jag inte
6 januari, 2014 at 19:34Lika bra att vänja sig vid ”eländet”! Ha! Ha! Min yngsta är 7, nästa 11 och äldsta är 14 och om man tyckte det var intensivt förr så är det sju ggr värre idag när ungar ska lämnas och hämtas på träningar, hos kompisar, ska ha hjälp med läxor, ska tas till frissan i tid och otid, skynda hem hämta ett annat barn för att köpa nya skor, skynda hem och göra läxor med ett för att sen köra ett annat till träningen….. Tvättberget ska vi inte snacka om! Mina barn har totalt 7 pass gympa i skolan i veckan, 8-9 träningar/matcher i veckan så gissa om berget av kläder är större än när de gick på dagis? Ha! Ha! Men man lär sig på något vis att hantera det även om det händer att man bryter ihopa ibland speciellt när man blir ensam med barnen för att ens sambo åker iväg för att jobba och då rubbas alla rutiner….
elina
6 januari, 2014 at 19:41haha och det är på besökarna hon tjänar pengar! sluta läsa om de stör er 😛
Caroline
6 januari, 2014 at 19:43Jag är inte heller Caroline. Din blogg är ett stort SKÄMT, med alla dessa namn förväxlingar. Mycket IRRITERANDE!
Linn
6 januari, 2014 at 19:46Känner igen det! Även om man veeet att det går över så är kaoskänslan så övermäktig att dunka huvudet i väggen känns som det enda rätta.
Min yngste ville snutta hela tiden och somnade fort vid bröstet. Hans viktuppgång var inte bra, förmodligen handlade det om att mjölken inte räckte till och att han alltså låg och tröttade ut sig vid bröstet. Vi började komplettera med ersättning och det var rena rama drömmen efter det!
Kristina
6 januari, 2014 at 19:51Jag fick min 3e när mina tvillingar var precis 3år fyllda. Sjukt intensivt i början men efter att man kommer ur bubblan (efter ca 5-6v) så faller det mesta på plats. Nu är minstingen 20mån och vi planerar 4an med risk för att det blir 4 & 5an samtidigt. Vi fick kämpa i nästan 3år innan jag blev gravid med hjälp av SPH. Känner mig otroligt lyckligt lottad som har fått 3 trollungar. Gäller som sagt att komma ur bubblan!
Maria
6 januari, 2014 at 19:59Är varken ung, korkad eller elak.
amanda
6 januari, 2014 at 20:03Vilka jäkla idioter som kommenterar. Ni har inte barn själva antar jag? Katrin, spy ut allt du behöver här för att inte gå under. Du är en fantastisk kvinna som gör ett superjobb! Jag är imponerad av att du klarar av det, jag klarar knappt ett känns det som ibland. Fortsätt amma, det blir bättre sen och du får en lugn och trygg bebis.
L
6 januari, 2014 at 20:04Håller med!!rockin baby pouch har jag och jag hade inte överlevt utan( det hafe varit mycket jobbigare iallafall) snygga är dom också
Stina
6 januari, 2014 at 20:17Vet hur du känner dig! Yngsta sonen är nu 6 månader och vill aldrig vara själv. Sover gör han aldrig, varken på dagarna eller nätterna, och har magproblem (kolikliknande som aldrig verkar släppa). Han vägrar att ta flaska, skriker och bökar när han ammar. Fattar inte ens själv att jag fortfarande fungerar som människa:)
Lollo
6 januari, 2014 at 20:26Har HAN inget namn Katrin?
Klut
6 januari, 2014 at 20:33Läsa Bondinbellas blogg för hon vet exakt vad som ger harmoniska barn och berättar gärna om det. 😀
Mormorn
6 januari, 2014 at 20:39Jag lider lite med dig, stackare. Men samtidigt så är det väl så för många, som du har det nu. Lilla bebisen behöver dig hela tiden, passa på och njut bara.
Kan tänka mig att det känns lite jobbigare för dig också, som är lite äldre när du får barn.
Själv var jag 20 år när jag blev tvåbarnsmamma, visst tyckte väl jag att det var jobbigt ibland också. Men när jag som 26-åring hade fått mina fyra barn, så gick allt som en dans.
Ska inte sticka under stol med att jag hade mycket hjälp av mina föräldrar som bara var 37 år när dom blev mormor och morfar första gången.
Snart lugnar det ner sig och du får mer tid för dig själv, för du måste ju hinna med att träna och banta. Kanske inte ens behövs, du kanske tappar alla kilon bara av att du har det så jobbigt. I värsta fall kan det bli så att du inte ens går ner i vikt eller till och med går upp i vikt av all stress som det för med sig att vara en tvåbarnsmamma. Nej, så illa ska det väl inte vara.
Lycka till med din fina lilla familj nu och ta väl hand om de små liven. Allt ordnar sig ska du se 🙂
elliott
6 januari, 2014 at 20:41Besserwisser!
ambrosia
6 januari, 2014 at 20:44Besserwisser
Carrro
6 januari, 2014 at 20:48Tänker inte va klyschig dömmande eller något sånt men kaskadkräkandet kan bero på att han tuttar hela tiden dem brukar ju kunna spy upp överflödet av det dem inte behöver fick jag berätttat för mig när jag ammade hela tiden med nr 2 som oxå kräktes massor.
Hejjjjjjja dig du är modig som vågar lägga ut dig såhär o blir äkligt dömd av riktiga vet bäst bitterf*\~*r
Goooo girl
Frida
6 januari, 2014 at 20:55Inte konstigt att folk får problem med amningen när det sprids sådan skit! All tid vid bröstet är bra, det stimulerar mjölkproduktionen. Eftersom en nyfödd bebis växer så mycket kommer den alltid behöva mer och mer mjölk, vilket den ”beställer” genom att ligga och snutta. Man behöver inte vara rädd att ”lära barnet fel” eller skämma bort det, för tids nog kommer omvärlden vara intressantare än mammas tuttar och man har knappt tid att äta klart.
elliott
6 januari, 2014 at 20:58Menat till P
Stina
6 januari, 2014 at 20:59Haha jag dör så roligt och härligt skrivet! Förstår att i stundens hetta kanske det inte är så roligt och härligt men humorn här är på topp!! Grattis till nya familjemedlemmen! 😀
linda
6 januari, 2014 at 21:03Det finns en del som kommenterar här som kanske borde sluta göra det, ni är fan inte kloka.
Jag tycker du är en bra mamma KATRIN,
sen att visa som kommenterar inte fattar vad en blogg går ut på borde ist lägga ner sin tid på något annat än kommentera massa dynga 🙂 kram på dig.
Mikaela
6 januari, 2014 at 21:03TACK, för att du är så ärlig med hur din lilla är. Har själv en halvårs kiddo här hemma och har genomlidit (genomlider lite än) det du beskriver. Har känt att jag och min make var de enda på denna planet som hade det så då alla är så himla pretto och har helylle kiddos som sover heeelt själva i 12h i sin säng varje natt. Yeah right! I alla fall, tusen tack! Som någon tidigare skrev så är bärsjal bra och ”vyssanlull-tassar” på spjälsängen sviiinbra!!!
Maria
6 januari, 2014 at 21:12Håller med om Bärsjal! Även om de nya babybjörn kanske avlastar lite bättre än de gamla ryggknäckarna så avlastar bärsjalar ännu bättre. Trikåsjal brukar vara det de flesta börjar med till pyttisar(t ex Looma Sino, Mobywrap, Aldoria Bambu soft mfl mfl). Med träning går det även att lära sig amma i sjal(både diskret och praktiskt)
Carrie
6 januari, 2014 at 21:46Rövslickare numero Uno
Katarina
6 januari, 2014 at 21:49En av dina bättre texter.
Elis
6 januari, 2014 at 21:51Du är duktig ! Kämpa på, det blir lättare, kan för mitt liv inte begripa vad det är för människor som läser din blogg och bara har elakhet att spy ur sig….. Jag är säkert naiv och gammal men vart kommer de ifrån ????
Hannah
6 januari, 2014 at 21:55Känner igen mig. Ettan som är två och ett halvt var sådan hur länge som helst. Det var som att lägga ifrån sig en bomb när han väl somnat och oftast lät jag bli för jag orkade inte börja om med ammandet tills han lugnat ner sig igen. Tror jag hade honom på mig i stort sett konstant under de första sex månaderna. Det var skönt när det väl gick och jag kunde bli en egen person igen.
lina
6 januari, 2014 at 21:58Är ni dumma i huvudet. Hälften av vad hon skriver är inte sant. Hon bara hittar på. Och ni går på det. Men hon är väl tacksam ju mer pengar tjänar hon Hahahaha…..
lina
6 januari, 2014 at 22:09Vafan säger du Carrie?! Det är ju jag som är the asslicking queen numero uno 🙁
Carrie
6 januari, 2014 at 22:13Ursäkta lina. Glömde byta namn.
Fanny
6 januari, 2014 at 22:16Haha Gud vad du är rolig!!! Små skrattar här hemma och förstår precis hur det kan vara 😉 kram Fanny soon to be mom of 3
Malin
6 januari, 2014 at 22:35Förr doppade man nappen i lite sprit och så socker på det för smaken sen sussade de så gott så. Du kan ju testa fast byt mot Stevia för säkerhets skull!
Erika
6 januari, 2014 at 22:54lämna bort Babybjörnen, välj en sjal eller en ergo istället. Bättre för ditt barns höfter och din egen kropp. BB är obekväm för er båda.
http://hipdysplasia.org/developmental-dysplasia-of-the-hip/prevention/baby-carriers-seats-and-other-equipment/
Det blir bättre!! Tusen tack för att du delar med dig att livet inte är en dans på rosor efter andra barnet men att kärlek till alla finns ändå! 🙂
L
6 januari, 2014 at 23:03Helt ärligt så är det så deprimerande att läsa kommentarerna här. De flesta är helt korkade, bittra, elaka och låter outbildade. Ingen förmåga att förstå sig på text och sammanhang. Men visst, ni hade kunnat blockas men Katrin tjänar pengar på er så hon står väl ut. Men helt ärligt blir man verkligen chockad över hur många ignoranta läsare det finns där ute.
Josefin
6 januari, 2014 at 23:24Det blir inte alltid som man tänkt sig! Jag har en liten på 16 månader, nr 2, storebror är 6 år, och dessa två pojkarna är varandras motsatser. Storebror var tillfreds, lugn och nöjd från dag ett, lillebror…han kom in i vårt liv med ett ilsket vrål och satte reglerna för hur han ville ha det. Han var aldrig nöjd, om han inte fick ligga vid bröstet! Det gick inte att få honom lugn! Att vistas bland folk eller att ha folk hemma gick inte, han bara skrek och fick ingen ro. Nu är han äldre och är fortfarande väldigt krävande, fortfarande stor väldigt stor vilja och river i allt, väldigt aktiv:-)
Vad vill jag ha sagt med detta….jag känner igen mig i din beskrivning, frustrationen i hela situationen. Alla barn är olika, det är så lätt att jämföra med sitt tidigare barn! Det gjorde jag. Håll ut!! Det blir lättare, om en månad, eller två, eller om två år, men det blir lättare till slut, hoppas jag..:-)! Och dom är fantastiska dom här små herrarna som redan vet vad dom vill och har så mycket att säga till om!
Mamma till tre
6 januari, 2014 at 23:40Varför inte pumpa ut det du kan så har du kanske fått ihop ett el två nattmål din karl kan ge den lilla, så du får en chans o sova nån natt då o då. Hyr en pump på Bb, de är kanonbra!
eva
6 januari, 2014 at 23:55Har du fått någon diagnos på honom?
M
7 januari, 2014 at 00:02Jag är inte M
Josefin
7 januari, 2014 at 00:15Jag heter inte Josefin
Kristina
7 januari, 2014 at 00:58Du gör ju uppenbarligen det eftersom du bryr dig om att läsa och kommentera?
Carrie
7 januari, 2014 at 03:33God morgon! Uppe med tuppen idag. 🙂 nu ska jag ut på en två timmars powerwalk! *check kl 03,30* #året har börjat i sundhetens tecken hejja mig#
Carrie
7 januari, 2014 at 04:04Heja dig! Själv tog jag sovmorgon idag 😉
Sara
7 januari, 2014 at 06:58Hahaha gud vad du skriver roligt!! Jag har det precis likadant hemma med en treåring och en nyfödd. Så härligt med någon som beskriver hur det ofta är och inte bara gulligulligull!
Linda
7 januari, 2014 at 08:40Åååå vad jag känner igen mig just nu i detta:) Klockrent
Tess
7 januari, 2014 at 08:47Jag vet inte om du läser kommentarerna, men så där hade vi med vår trea. Jag skulle ha en sladdis / njutis. De andra två var 6 och 10. Den här lilla njutisen blev min undergång sömnmässigt. Han sov bara på mitt bröst i Max 40 minuter, det gick bara inte att lägga honom ifrån sig. Han hade oxå extremt hudbehov av mamma och pappa. När 10 månader gått var jag så sliten, hade sån brist på sömn. Det fanns nåt preparat (drogliknande?) man kunde ge barnet, det skrämde skiten ur mig. Ville fan inte droga min unge! Sen slog det mig, tavegyl! Jag rådgjorde med min läkare, i början av tavegylbehandling blir barnen så trötta och slöa. Vi gav vår lille det ett tag till natten, och hans sömnrubbningar blev bättre. Så vid 10 månaders ålder började han sova i tre timmar i sträck på natten. Detta var ljuvligt för en morsa som höll på att bryta ihop och bara grinade. Vi behövde inte köra med detta länge alls. Nu är det inte aktuellt på din bebis för han är så liten. Det tog mig tre år att komma ikapp med min egen sömn, folk hade jättesvårt att förstå att man under den här tiden inte orkade vara social, jag var verkligen helt slut.
Nästa dilemma, vi hade den här lilla ’njutisen’ i vår säng ända tills han var typ 6 år, han vägrade att sova själv. Han skulle prompt alltid fingra på skinnet på våra innerarmar, så hudkontaksbehovet var kvar så länge. När han skulle börja 6 års bestämde vi att det går inte längre, vi hade så ont i våra ryggar, han var så stor och sängen var inte gjord för oss alla tre. Pappa flyttade in i tre veckor till njutisens rum som stöd för att visa att det inte alls var farligt att sova själv.
Det behöver inte alls bli lika jobbigt för er, en del barn vill bara ha mer kontakt än andra. Och jag kan ärligt säga att om vi fått njutisen som första barn, hade jag aldrig skaffat fler. Så jobbigt var det med honom.
Skit i tvätt och städ, sånt går att leja bort för en tid. Lycka till!
Linda
7 januari, 2014 at 08:57Det är lite roligt att läsa om ”stressen” en nybliven tvåbarnsmamma har, när man själv har fem barn hemma. En två-åring, en fyra-åring, två sex-åringar och en nybliven 8-åring och dessutom två månader kvar till nr 6 anländer…. Allt är relativt! För mig är det semester när jag endast har 2 eller 3 barn hemma 🙂
Sara Petersen
7 januari, 2014 at 09:37Precis sådär var det för mig. Jag kunde inte lägga ner min lilla en sekund och jag ammade dygnet runt en gång i timman. Han gick upp i vikt fint för att han åt jämnt men i själva verket var han faktiskt konstant hungrig. Vi körde ersättning för att testa skillnaden å det var som en dröm när han var nöjd, mätt och sov längre stunder.
Jag gjorde också kejsarsnitt och jag är säker på att detta hänger ihop med snittet! Mammans kropp fattar inte på samma sätt som vid vagnar förlossning att bebisen är ute och mjölken blir tunnare och hormonerna får frispel.
Hoppas i alla fall att det blir bättre för er alla snart!
Josefin
7 januari, 2014 at 13:41Diagnotiserar man så små barn?
Nej det har jag inte, alla barn är olika, vår minsta är liiite mer krävande än genomsnittet men behöver inte ha diagnos för det.
Sofie
7 januari, 2014 at 15:09Varför skaffar du så många barn? Du vet att världen är överbefolkad va? Om man prompt vill ha så många kan man ju adoptera.
Sara
7 januari, 2014 at 15:55Så jäkla skönt att höra att andra går igenom precis samma saker som man själv gör/gjort. Vissa barn bara är mer krävande än andra. Och nej, har man inte haft sådana barn så kan man inte förstå hur det är. Och JA slå huvudet i väggen upprepade ggr har man varit påväg att göra många ggr.
Tack för detta inlägg Katrin.
Ps. Min son skrek på nätterna av minsta lilla lök i min mat ds.
Nina
7 januari, 2014 at 23:36Du gav ju Ringo ersättning. Då sover barnen bättre och längre.. :O)
Camilla
8 januari, 2014 at 03:29När fan har hon sagt det?
Camilla
8 januari, 2014 at 03:32Berätta för mig hur hon tjänar pengar på att hitta på halva inlägget? Visst vill Katrin tjäna pengar och det är i huvudsak därför hon har bloggen, men du är helt ute och cyklar nu. Det är pinsamt hur man kan vara så osmart?
Sanna
8 januari, 2014 at 13:27Ha ha ha, du är fan störtskön:)
Välkommen till kaoset, man känner sig som en mjölkbuss 24/7:)
Väldigt många känner igen sig, gillar att du inte förskönar eller hymlar utan verkligen berättar om vardagen. Många bloggare utelämnar gärna den riktiga verkligheten. Älskar din blogg:)
Själv skaffade man ju nummer 2 & 3 inom 1.5 år:)
Så det där med att bli en bläckfisk, kan man få det på recept tro?
Grymma du, kämpa på!!
Kram
det här med att alla barn är olika | Anastelle
8 januari, 2014 at 22:04[…] lite, lite, lite glad när hennes nya unge, Rambo, inte alls går med på metoder och regler utan kräver att få sova på sina föräldrar, amma hela nätterna och bli buren […]
Bella
6 maj, 2015 at 20:09Många som kommenterar här är verkligen okunniga och har noll koll på hur det kan vara att va småbarnsförälder. Jag känner igen mig i jättemycket av det du skriver och jag skrattade igenkännande när jag läste. Kämpa på det blir lättare men ja det är tufft emellanåt. Försök vila när du kan. Du är duktig!