Nio månader och tre veckor är Rambo och idag tog han tre steg mot mig och Ringo innan han tappade balansen. Så jävla gulligt och jag och Ringo skreeeeeek och Rambo skrattade så han skakade och sen körde vi nästan en hel timme för han ville inte sluta och inte vi heller. Sen nattade jag en helt utmattad Rambo och då spelade jag och Ringo ett spel med poliser och bovar som Ringo fick i fyraårspresent som vi öppnade idag. Det ligger fortfarande oöppnade paket från hans kalas som var den 25:e maj. Det är fördelen med stort kalas. Man klarar inte av att öppna alla paket på en gång! I veckan hittade vi ett jätteroligt lego som vi byggde ihop. En grävskopa var det. Jag höll på att vinna idag och då höll Ringo på att krevera. Han klarar inte av att förlora. Inte alls på ett hälsosamt sätt, vad gör man? Förlorar han eller märker att han är på väg att förlora så tappar han besinningen helt. ”Mamma du kommer vinna, du kommer vinna, du kommer vinna…”, stammar han som Rainman. Sammanbiten och totalt förkrossad blir han. Idag sa jag ”Ja, det kanske jag kommer att göra men sånt är livet älskling”. Han började skaka och gå i cirklar men sen vände det och jag fick en massa bovar så till slut vann han men det här måste ju jobbas på.
Nu sover båda små barnen så snart ska jag lägga mig och se på The true heart hette den så? Frisör-Patrik tipsade mig om den och eftersom jag är ensam så tänkte jag att det passar. Jag kommer tydligen att böla en del. Skönt.
Jag äter en knäckemacka med smör och Nutella. Det är det godaste jag vet. Ibland brer jag på lite jordnötssmör under nutellan också. Då vet man att det är lördag.
Idag noterade jag en sak på badhuset. Bingo brukar nämligen ofta säga att jag är så hetsig och att jag missar fina stunder med barnen för att jag hetsar helt i onödan. För ingen orsak alls. Jag fick se mig själv idag och det var en väldigt ledsam syn. Jag satt och matade Rambo när det hela utspelade sig i bebispoolen bredvid där jag satt. En pappa satt i poolen med sin lilla son och sin lilla dotter. Så kom mamman in fullt påklädd hon hade till och med dunjacka på sig i den varma lokalen. Såna där blåa påsar hade hon på skorna vill jag minnas. ”Nu är jag här så nu ska vi äta”, sa hon när hon dök upp. ”Mamma!”, tjoade både flickan och pojken. ”Titta på mig!” ”Se vad jag lärt mig!”. De var så exalterade och de började skutta och kasta sig i poolen och den ena gjorde ett försök till kullerbytta men mamman såg inte åt deras håll utan spände ögonen i sin man och väste ”Jag blir väldigt varm här inne så nu får du ta och avsluta och så möts vi där ute. Jag vill att vi åker och äter nu så jag väntar alltså utanför, hej”. En fitta. En riktig fitta. Jag? Kunde lika gärna varit jag. Jag hade avfyrat ett tillgjort leende mot barnen och sagt ”Bra, gubben!”, det hade jag men jag hade lika gärna kunnat prata så där. Skita helt i att barnen har the time of their life med pappa på badhuset och den enda orsaken till att allt ska förstöras är för att det är vad som passar mamman faaaaaan va sjukt.
Jag mådde illa av henne. Ville säga till henne. Jag såg på barnen som sorgset såg efter sin mamma som gick mot utgången med bestämda steg. Jag såg på pappan som tack och lov inte slet upp ungarna på studs utan fortsatte att leka en stund till. Jag undrar om de var skilda och hade ”barnbyte” just där och då. Det kunde förklara den sura kärringen….Usch ibland har Bingo verkligen rätt. Varför blir tjejer så bittra? Är det för att våra magar hänger som skinnpåsar? För att tuttarna inte längre är pigga? Gör det så jävla mycket? Man måste kunna göra nåt.
Jag ska göra mig en till knäckemacka med choklad och en stor kopp spirulinaté. Sen ska jag böla till Julia Roberts. Inte alls en dum kväll faktiskt.
Missy
4 oktober, 2014 at 22:26Hade precis samma ”problem” med min son när det kom till att förlora. Han blev riktigt vansinnig. Alltså inte bara lite arg och besviken, utan han kunde skrika och gråta och förstöra för alla andra som spelade. Jag försökte träna på att vinna varannan gång och förklara att man inte alltid kan vinna osv osv. Det hjälpte inte. Idag är han 7 och har det senaste året inte haft några problem alls med att förlora. Han har dock fortfarande kvar sin tävlingsinstinkt men det är ju bara hälsosamt. Så håll ut, det är säkert bara en mognadsfråga.
Annika
5 oktober, 2014 at 00:34Lustigt att er son och blondinbellas son lärde sig att gå på exakt samma dag……? Intressant
Annika
5 oktober, 2014 at 00:36Det va visst igår, ännu mer intressant
bolle
5 oktober, 2014 at 07:34Ringo = Rainman???
ebba
5 oktober, 2014 at 08:09Måste vara praktiskt med en massa oöppnade paket hemma. Och snart är det tid med julklappar. Avundsjuk. Ja så in i helvete! Fast jag hade nog skänkt en del till fattiga barn har i Sverige, som hade blivit jätteglada för att få ett paket!!!
katja
5 oktober, 2014 at 08:17du vet ingenting varför hon sa som hon gjorde…Du kan inte se vad andra tänker eller varför vissa situationer uppstår.
Mc
5 oktober, 2014 at 08:24Ebba, googla lite så ska du se vilken fantastisk insats Katrin o co gjorde för barn med julklappar! Superbra!
D. DeMarkey
5 oktober, 2014 at 08:53woohooo, första steget är enormt stort
Anonym
5 oktober, 2014 at 18:25Kanske du också skulle komma till insikten att utseende inte är allt här i världen…du är så fixerad vid yta att du tror att kvinnor blir bittra av sladdrig mage och hängbröst ! Stackars stackars tomma dej …..
Sandra
5 oktober, 2014 at 19:40Fråga honom varför det är så jobbigt att förlora och sen prata igenom det. Han kanske sätter sitt värde i spelet eller något. Viktigt att få barn att förstå att de fortfarande är älskvärda osv även fast de förlorar. De är ju trots allt bara ett spel. Förstår din frustration