Helt döv

Det är inte alls kul och jag känner mig inte alls glad. De här örondropparna har gjort mig helt döv. Igår var det okej för det var bara högra örat som jag inte hörde något på så igår var jag på födelsedagsmiddag på Griffin Steakhouse och hade väldigt trevligt. Kan inte minnas att jag haft så trevligt med folk jag inte känner på väldigt länge. Det var sån kul blandning och vi pratade om så intressanta ämnen verkligen kul! Bland annat vet jag nu att Niklas Svensson, som satt mitt emot mig, har en dotter som är nio år och heter Nova och så har han en liten son på snart tre så vi kom fram till att vi lever samma liv. För Nova har han med sin tidigare fru och lillen med den som han lever med nu så vi sa det att måste ses. Har ju aldrig varit med om att möta någon som har en tjej på nio och son på tre som man dessutom tycker om och har trevligt med! Sen pratade jag mycket med en man som jag inte vill hänga ut för han sa en massa härliga kontroversiella saker som ni säkert skulle bli upprörda över och ni kan lika gärna bli upprörda på mig för jag bryr mig ju inte om er som ni säker vet. Medan andra människor faktiskt tar illa vid sig och blir ledsna över vad ni skriver HA HA HA, det är fan kul tycker jag. Det enda som är trist med att ha er alla ”morons” här är att jag alltid bävar för att lägga upp bilder på andra människor. Just för att ni genast går till attack och ska lyfta fram alla de fula egenskaperna med mina vänner och det blir ju inte så trevligt för mig i slutändan om ni kanske hänger med?! Det gör ni kanske inte men skit samma. Jag tar bilderna från Hannas blogg för hon fotade och sa att jag kunde göra det sen så jag har frågat.

Martin fyllde 50 år.

Han fick kreativa och roliga gåvor som vi gjorde till en gemensam presentöppning och det var ju kul. Länge sen som jag var med på en sån strukturerad presentöppning, mer sånt!

Jag fick Martin till bordet och Hanna hade Niklas så det blev aldrig brist på samtalsämnen.

 

Andra sidan av gänget med snyggpeter i fronten. Det är Hannah Graafs man för er som inte vet. Visst är han snygg?! Det är han. Hannah och Peter har just kommit hem från åtta veckor i Thailand och efter den här kvällen vill jag göra exakt samma resa som de har gjort för det lät helt otroligt jävla najs. Svensk skola för barnen i Thailand har ni hört på maken?!

Den här nya infon som jag fick igår var SÅ SPÄNNANDE. Eftersom Ringo med all säkerhet kommer att bli fotbollsproffs så är det snart dags för oss (mest mig) att drilla honom. Det är jätteviktigt att ha föräldrar som drillar om man ska bli proffs nämligen. Antingen föds man med en naturbegåvning eller så har man föräldrar som drillar finns inget annat alternativ. Nu när Ringo snart blir tre är det hög tid att börja planera hans fortsatta karriär. Hur vi ska börja? Han ska börja gå på gymnastik och friidrott. Sen fotboll. Alltså först och främst ska jag köpa ett litet mål att ha hemma. Sen ska vi öva boll (leka med bollen) och målet så mycket och ofta som vi bara vill och kan! Sen ska han börja på gymnastik (helst med privatlärare) och sen friidrott och fotboll parallellt. Det är också viktigt att öva explosionsövningar med honom. Mellan 4-7 år är då barnet sätter grunden för allt. Ska han bli duktig på något så är det träningar varje dag under dessa tre år och sen håller man tummarna för att han vill fortsätta självmant. Annars spricker det såklart och då får han väl bli nån kreddig reklamsnubbe eller modestylist a tjena som att vi gav honom den chansen genom att döpa honom till Ringo Rimér. Näe, Ringo Henry Z Rimér heter han. Noll kredd där. Det var som att vi säkrade upp hans framtid genom att ge honom hans namn. Han kan inte göra något svårt, konstig eller tråkigt, tänk er stadsminister Ringo ha ha ha, går inte. ”Ja då ska du få träffa din fondplacerare här ja varsågod Ringo”, går inte heller. Han har möjlighet att ändra till Henry dock. Henry kan verkligen bli kreddig modestylist. En sån som man inte får ha ögonkontakt med eller hälsa på. En sån superkreddis.

Jag har lock för båda öronen nu. Tvärlock jag hör nästan ingenting. Jag försöker att tryckutjämna men det händer ingenting. Jag tror att det är dropparna som har täppt igen men vad vet jag. Jag vet bara att det är deprimerande att inte höra något när man är van vid att göra det. Så jag gick och la mig för att vila klockan nio imorse och vaknade nu. Jag har inte ont eller har feber eller andra förkylningssymptom jag har bara lock för BÅDA öronen och jag har panik över det. Det finns inget att göra men det gör även att jag inte kan göra något. Idag har en av mina bästa vänner (jag har tre bästa vänner) vernissage på Tranan och jag skulle aldrig missa det inte för allt i världen. Men det är jobbigt för den här grejen med att tjata om sina åkommor är verkligen inte min grej ”JO JAG SA ATT JAG HAR ÖRONINFLAMMATION I BÅDA ÖRONEN SÅ JAG HÖR INTE SÅ BRA” om och om och om igen. Kanske om jag nu bloggar om det och se tjoffar ut det på insta, twitter och fejan så kommer folk istället säga ”JAG LÄSTE ATT DU HAR ÖRONINFLAMMATION STACKARS DIG” och sen då? Jag nickar och ler de nickar och ler och sen vänder vi oss om och ser på tavlorna? Bra plan. Carros tavlor hänger för övrigt i en månad så det är bara att kika förbi. Tranan var det alltså.

Okej bara för att jag tappat hörseln så verkar jag ha fått diarée i händerna jag kan inte riktigt sluta skriva men det är nog paniken som gör det. Tänk om jag aldrig kommer att få tillbaka min hörsel?