Okategoriserade

Hej hej i trebarnsträsket

Okej nu ska ni inte tro att det här är någon ny vana jag kan lyxa med men just idag så sov lillen till 9.30 (första gången) och mamma kom just för att passa honom lite så jag kan sitta vid datorn ett par timmar. Så då passar jag på att skriva för jag undrar verkligen över några saker som jag är säker på att ni har både koll och åsikter om.

Jaha ni vill höra hur det går med mitt liv som trebarnsmamma först? A men så där om jag ska vara ärlig. Det är inte alls lätt att rodda tre och det är lite humoristiskt hur det redan är minst fem bekanta som kommit fram till mig på stan och sagt ”Tre är inte alls bra två är så mycket bättre”. Alltså bekanta som har tre. Undrar varför de inte sa något innan men fattar att det inte var möjligt precis. Det hade liksom inte stoppat mig men nu har däremot jag chansen att stoppa er. Har ni två och är med samma pappa fortfarande så skaffa inte en trea. Det är mitt ärliga råd. Det är skitjobbigt och man räcker inte till.

Har man ny kille, som jag har, så är det ett annat läge såklart men det är tufft med tre små det är det. Varför? Hur?

Här ska ni få ett exemple; Förra helgen var jag i parken med alla tre. Alex var tvungen att sticka iväg på ärende i två timmar och det var ju lugnt för mig. Trodde jag. Det var inte alls lugnt. Det slutade med att jag stod upp och ammade lillen med båda pattarna i vädret under ett träd, kollade höger på fotbollsplanen där Ringo sökte uppmärksamhet och bekräftelse ”Grymt, Ringo! Ja! Måååål!”, vrålade jag i örat på bebin som tydligen ska ammas i lugn och ro med ett glas vatten och rena händer enligt manualen från sjukhuset. Till vänster hade jag Rambo på skateboardrampen. Rambo saknar ju helt konsekvenstänkande och är en vild treåring så det tog inte många sekunder innan han slet tag i Henriks stora vuxenskateboard och kastade sig ut för rampen. Åkte av (såklart) och slog upp underläppen så den sprack och började blöda. A men ni hör ju det går inte med tre i de här åldrarna. Jag satt till slut och grät över att lillen hade sand i ansiktet, att Rambo blödde, att Ringo inte kände sig älskad och sedd. Carro skrattade och sa att hon borde filma mig för att jag garanterat kommer att skratta åt det här om bara några månader. Förmodligen.

Så nu har jag struckat som fan. Jag är ju inte dum som ni vet! Jag har gjort scheman över precis allt. Sov-schema med Alex för jag kan inte ta alla nätter trots att jag är ledig och han jobbar jag blir galen av att inte sova så nu tar han två nätter i veckan. Vi har inte börjat med det än men gör det imorgon så låt mig få återkomma. Igår tog syrran Rambo på playdate hos Leah S så jag hämtade bara Ringo så hade vi trevligt i tre timmar. På fredag ska Ringo till Harry så då är jag med Rambo och Terror, det är så jag får göra. Jag måste ta mig in i trebarnsläget på ett lugnt sätt inte kastas in i det som jag gjorde. Sen blir det bra. När jag slutar amma och får sova på natten kommer allt såklart att bli bra. Några månader bara.

Sen har jag satt autoreply på min mejl, så väldigt avstressande. Så nu kommer jag kolla och svara på mejl på tisdagar och fredagar förmiddag och då kommer mamma eller syrran att sitta med lillen. Perfekt!

Ja men ni ser jag är på banan nu. Paniken har lagt sig kan man säga. Nu till min undran. Jag har en vän som har en son som har ADHD. Barnet är sju år om det nu spelar någon roll. De går regelbundet till en psykolog för att lära sig att hantera det nya läget med ett barn med diagnos. Igår berättade min vän för mig att deras psykolog råder dem att låta barnen sitta med varsin Ipad vid middagsbordet. Ja, det är sant. Eftersom deras middagar går ut på att min vän konstant får säga till den äldre pojken med ADHD och även lillasystern utan diagnos om allt från att de ska sitta stilla, inte vicka på stolen, inte torka händerna på kläderna, äta maten, inte leka med maten osv – EXAKT samma sak som föräldrar med barn utan diagnos håller på med eller? Alltså för att förtydliga: Jag ägnar också middagarna till att konstant säga till Ringo och Rambo om att de ska äta, inte vicka på stolen, inte torka sig på kläderna osv. Varför skulle ett barn med ADHD må bättre av att äta middag med sin Ipad som sällskap och inte mina barn? Alltså jag trodde att det var BIG NO NO att barnen satt med paddan och åt. Den här psykologen menar att det är så typiskt Sverige att inte låta barnen äta med paddan och att det är bättre att barnen äter i lugn och ro med sin padda än under otrevliga omständigheter utan.

Vad säger ni? Intressant att höra vad nu anser.

You Might Also Like

  • Gluttan
    6 april, 2017 at 11:20

    Angående möjligheten att titta på ipad vid matbordet: jag tänker mig kring resonemanget att en kille som har ADHD kanske får fler tillsägelser riktade mot sig som han till slut tolkar som kritik mot sin person, vilket i sin tur kan leda till att han får en sämre självkänsla. Får man sämre självkänsla mår man sämre som individ. För att undvika detta kan det vara så att psykologen kanske föreslår detta som ett försök till att välja sina strider i syfte att undvika en negativ spiral. På så sätt kan man även ge dottern/systern (som säkert också påverkas negativt av att brodern har ADHD) lite lugn och ro, och man får matro.

    I det stora hela är det kanske inte hela världen att sitta vid matbordet och glutta på ipad om det ger mer ro. Man behöver faktiskt inte vara så principfast i alla lägen.

  • Anette
    6 april, 2017 at 11:22

    Herregud en sexåring eller vad nu Ringo är kan överleva om han inte blir sedd o hörd varje sekund… om inte annat borde han få lära sig det. Så ser inte världen ut. Och framförallt är det en omöjlighet att få bli sedd varenda sekund med två småsyskon. Måste man göra det så jobbigt för sig?,

  • Li
    6 april, 2017 at 11:24

    Men ärligt Katrin du är väl ändå inte ledig på dagarna? Du har ju en bebis att ta hand om=ett jäkla jobb, så dela upp nätterna om det går och ha inte dåligt samvete. Angående matsituationen så tänker jag att man måste anpassa kraven efter barnets ålder och låta vissa saker vara. Det blir väldigt tråkigt för både barn och vuxna om man var 10 sekund måste rätta eller rättas. Det viktigaste är att alla trivs och äter. Paddan kan man väl används om man är på restaurang eller nåt men annars tycker jag inte det.

  • Ulrika
    6 april, 2017 at 11:26

    I-pad är avkoppling för barn ned adhd. Dom som annars har väldigt svårt att sitta still o fokusera kan göra det med en iPad. Ofta så får dom ju snabb respons där genom att kunna tex se på youtube på filmklipp och byta klipp o filmer när dom vill. Likadant när dom spelar spel, det händer nåt hela tiden när dom trycker o spelar. Det ger dom en tillfredställelse o vila. Vet detta pga att jag har en 7-åring med den diagnosen och fått detta tips från vår psykolog på BUP. Däremot barn som inte har adhd dom ska kunna sitta still och äta utan iPad. Det låter konstigt men så är det. Vanligt tänk om hur man uppfostrar barn funkar inte riktigt på barn med adhd, därför så blir man lite av en curlingmorsa till barn med den diagnosen. Hoppas detta hjälpte dej lite… följer dej och tycker du är så härlig och verkligen en fin mamma till dina killar. Kram på Dej!

  • Martina Ross
    6 april, 2017 at 11:26

    Hej
    Har också 2 grabbar
    Och JA vi tjatar om samma saker vid varje måltid, utan iPad!
    Har haft iPad vid fåtal gånger vid maten men försöker undvika det såklart då man fått till sig att det inte är bra ????
    Jag har svårt att veta var jag står i frågan men visst hade de varit trevligt att äta ihop då barnen är tillfreds.
    Och de är ju inget som kommer vara för evigt tänker ja, får väll tänka att det är under en period precis som med mycket annat när barnen växer upp.
    Tror dock inte det är många familjer som har barn som sitter lugnt och fint och äter sin mat utan tjat från föräldrarna.
    Svår fråga helt klart!
    Med vänlig hälsning, Martina

  • Johanna
    6 april, 2017 at 11:27

    Fullt medveten om att det inte ar idealt och att middagen ska vara en lugn familjestund tillsammans och allt det dar…men. Nar fyraaringen kommer hem fran en heldag i skolan (bor i Frankrike sa skola 8.30-17.40) sa ar han oftast trott och vill ta det lugnt och vila. Och jag forstar honom for jag skulle ocksa vara trott efter en heldag med umgange och vilja ha lite tid for mig sjalv. Sa ja, istallet for att varje kvall tjata och tjata om att han maste sitta och ata med oss osv sa far han titta pa TV alternativt surfplatta nar han ater middag om han vill det. Han tycker det ar jattemysigt. Jag och pappan far lite tid for oss sjalva. Vi slipper ett stort brak osv. Har daligt samvete ibland, visst, men vi forsoker faktiskt sa gott vi kan och ibland orkar man bara inte ta alla brak. Och pa helgerna ater vi ju tillsammans.

  • Malin
    6 april, 2017 at 11:28

    Kan förstå hur du resonerar. Däremot stödjer jag också tanken att ett barn (vid behov, kanske under en kortare period) hellre får äta ”ifred” med iPad istället för att bli kontant korrigerad i sitt beteende. Att bryta ett negativt mönster kan vara av större vikt i vissa fall tänker jag.

  • Linda
    6 april, 2017 at 11:30

    Hej! Jag har hört vid flera tillfällen att psykologer rekommenderar detta till barn med diagnos!
    Jag upprepar..barn med diagnos!!
    Detta just för att deras hjärna inte fungerar likadant som ett barn utan diagnos!
    Ett barn är alltid ett barn,vissa kan inte sitta still och ordentligt vid bordet..men det är nog mer åldersrelaterat och går i perioder. Barnet med diagnos kommer liksom aldrig att kunna det.
    Så,om man som förälder låter sitt barn utan diagnos sitta med en iPad i ansiktet,för att sitta still. Så blir det lite fel belöning. Tror jag!
    Det är nog bättre att belöna med att få sin iPad efter maten,om du sitter fint.
    Om barnet inte får träna/vara barn vid bordet..hur ska barnet då klara det när den blir större och förväntas att kunna sitta vid bordet ordentligt!!?
    Min åsikt..min tanke..
    vid bordet ska man väl dessutom prata med varandra och ha ett möte om hur dagen har varit? Typ!
    Det går ju inte om alla ska sitta och glo på en iPad.
    Dessutom använder barn av idag sina iPads för mkt ändå..
    Barnet måste kunna ha tråkigt/leka/sitta fint/gå i en affär/åka bil..utan att titta på en iPad som stimulans hela tiden. Detta är lite bara för att förenkla för föräldrarna.
    En barnvakt.
    Livet som förälder går ju ut på att uppfostra vildingar till ordentliga vuxna.. mig veterligen,har inte en iPad den förmågan!
    Sen givetvis kan det ju fungera att ta till den där iPaden som en sista lösning,när man längre inte orkar vara konsekvent! Helt ok!
    /trebarnsmamma

  • Charlotte
    6 april, 2017 at 11:31

    Älskar ditt upplägg på storyn! Vi har bara ett barn, men ett barn med många viljor och en envishet utan dess like. Vill inte föreställa mig att ha tre sådana haha. Men hur som helst, hon är vårt allt, vårt första barn och man försöker såklart vara den bästa och den perfekta föräldren. Men nä.. det går inte efter 70 tillsägningar och ingen respons, då tappar man det till slut. Då åker ”vill du spela på mammas telefon?” fram, då orkar man inte låtsas att man orkar längre utan då är man besegrad. Besegrad av en minimänniska som man vet gör som du gör och beter sig precis som du gjorde när du var liten. Så ja, jag tror på att man ibland måste gå emot sina principer. Låta plattan/mobilen vinna och att man under den tiden kan hinna andas och samla kraft till nästa övning. Men, jag är mer för att man behöver tjata och gnälla och vara den där jobbiga föräldren. Det är det som format mig till den jag är som mamma idag. Det finns gränser och så finns det gränser, alla barn mår bra av en bra uppfostran och en bra uppfostran för mig är att lära sitt barn regler om det så är med eller utan teknikens hjälp, det avgör man bara själv.

  • Anna
    6 april, 2017 at 11:34

    Jag tycker nej till iPad vid maten. Vi har som regel att man får lämna bordet en stund om man inte kan uppför sig, när man är 3 år och uppåt. Tex banka med bestick i bordet etc. När man sagt till ca 2 ggr får våra barn gå ifrån. Dom förstår att dom stört och kommer tillbaka efter en stund. Tycker det är trevligt om man kan prata vid middagen vad man gjort under dagen:) Alltså inte titta på iPad. Barnen måste ju se sina föräldrar precis som vi ser våra barn ????

  • Eva
    6 april, 2017 at 11:44

    Jag blir galen! Är det inte typiskt Sverige att låta barnen ta över mer och mer göra som de vill? Bor utomlands och det finns inte på kartan att frågan om paddor och annan distraktion ens skulle komma upp till diskussion. Mobiltelefoner är förbjudet i skolan, barnen får betyg i uppförande och föräldrarna blir kallade till rektorn och får stå till svars för sin uppfostran ifall deras barn uppför sig illa och t.ex. mobbar andra i skolan osv. Vårt jobb som föräldrar är att uppfostra våra barn till goda individer som respekterar andra och regler annars så kommer de bli ordägliga eller kriminella och då gör vi dem väl inte en tjänst, eller?! Jag har bott utomlands i snart tjugo år och blir så trött ibland när vi kommer hem och man ser barn som skriker, slåss och uppför sig illa i lekparker, på stranden eller restauranger och föräldrarna bara sitter där och låtsas som det är normalt eller att det regnar. Mina ungar skulle aldrig göra detta och OM de uppför sig illa så säger jag till dem på skarpen eller så räcker det med en blick för de vet hur de bör uppföra sig. Det har hänt att jag sagt till andras barn vänligt men bestämt att ”det där är inte ok” och vilka blickar man får….JAG är själv bara tacksam ifall någon annan säger till mitt barn om det inte uppför sig korrekt på t.ex. en lekplats, kollektivt ansvar är bra, det betyder att man bryr sig. Anyway, jag ska sluta nu men vill bara säga att här är det väldigt få som talar om ADHD och i Sverige verkar det som det är en epidemi OCH jag är själv trebarnmor (plus två stora bonusar) och brukar säga: 1 barn ”piece of cake”, två barn kräver lite mer planering i vardagen, tre barn = totalt kaos 🙂 så välkommen Katrin!! Skämt åsido, det blir bättre ju äldre och självgående de blir och trean kommer lära sig allt hundra gånger snabbare än de andra och så blir det ju SÅ mycket mer kärlek ! Lycka till !!

  • Anna
    6 april, 2017 at 11:46

    De flesta neuropsykiatriska utredningar som görs idag utreder till störst del barnens beteendemönster och innefattar en mycket liten del medicinsk undersökning.
    Forskare är idag inte överens om vad ADHD egentligen är.
    Enligt diagnosmanualen går det exempelvis inte att ha kombinerade diagnoser. Men läkare sätter idag kombinerade diagnoser för att kunna skriva ut centralstimulerande mediciner (vilket du endas får skriva ut till barn med adhd och inte de som är inom autismspektrumtillstånd).
    Det är vad jag har läst mig till, det finns så mycket för och emot inom neuropsykiatriska diagnoser idag.

    Om barnen kan sitta still och äta framför en iPad anser jag att det inte har med någon medicinsk felkoppling i hjärnan att göra utan att det istället är ett beteendeproblem och beteenden går att jobba med. Exempelvis genom KBT.
    Upp till familjen vad de tycker är en optimal matsituation för barnen..

    Bra kost, sömn, fysisk aktivitet, mindre skärmtid, positiv gemenskap, mindre valmöjlighet mm tror jag mer på.
    En del behöver såklart medicin men MÅNGA barn blir feldiagnostiserade.

  • anonym
    6 april, 2017 at 11:47

    Tänk vad tiden ändrar på allt–jag är av den äldre generationen–när barnet åt sig mätt var tredje -fjärde timma.tre barn med 2 årsmellanrum.Aldrig behövt ta upp nån o amma ute de har legat i vagnen o sovit.Varför ska dagens barn hänga vid bröstet jämt o ständigt ?

  • Mica
    6 april, 2017 at 11:47

    Kanske använda teckenekonomi som strategi

  • Lindha
    6 april, 2017 at 11:48

    För mig är paddan BIG NO NO vid middagsbordet och vill nog att det förblir så. Tänker lite längre, jag tycker att sen när barnen är i 8-10 års åldern + så skall dom kunna sitta vid matbordet och chilla. Dels verkar barn behöva det i detta stressade samhället.
    Sen får vår dotter ibland titta på paddan på restaurang så klart????.
    Men vi har oxå tjat vid middagsbordet, sitt still, sitt ner, sitt kvar, vänta tills alla ätit klart osv.
    Men jag tror att man kommer få igen allt tjat när vår dotter blivit äldre ( hon är 6 år nu) det är min personliga uppfattning!

  • D
    6 april, 2017 at 11:49

    Nej, hade aldrig tillåtit ipad vid matbordet oavsett diagnos eller inte.
    Jag tror alla barn har adhd. Man behöver inte ha diagnos för det. Men vad vet jag?
    Vilka barn gillar att sitta still?
    Jag känner då inga..
    Jag har än bara ett barn och vissa gånger är jag väldigt nöjd med just ett.

  • Pauline
    6 april, 2017 at 11:51

    Nej till Ipad. Punkt slut.
    Det är en uppfinning som inte ens fanns för några år sen. Menar inte att man ska ta vara på tekniken för det ska man. Men snälla. Sluta upp med detta jävla daltande med ungarna. Vare sig de har diagnos eller inte. Det gör inte saken ett skit bättre.
    Finns inget värre än alla dessa söndercurlade snorungar som inte kan ta ett nej, som inte lyssnar på sina lärare och andra vuxna och som helt enkelt gör precis som de vill. För så är de uppfostrade. Det blir konsekvenser av det sen. Tro mig.

  • Anna
    6 april, 2017 at 11:53

    Tycker att du endast ska värdera komentarer där föräldrarna har ett barn med diagnosen då övriga omöjligt kan förstå hur det är att hantera barn med denna diagnos. Låter ju så klart helt galet för föräldrar utan insyn i diagnosen, att man curlar å skämmer bort sitt barn. Har själv en son med denna diagnos och kan förstå hur omvärlden ser på vår uppfostran utan att alls veta nåt om vår egentliga situation och vår kamp för en dräglig och normal vardag som ”vanliga föräldrar” uppnår med konventionell uppfostran….tyckte själv likadant innan jag riktigt förstod diagnosen och allt som kom på köpet med det….

  • Linda
    6 april, 2017 at 11:58

    Mycke intressant !
    Bra tanke där !

  • Leja
    6 april, 2017 at 12:07

    Hej Katrin!

    Jag har inga egna barn men jag har en åsikt i det hela, jag tycker att man ska göra det lätt för sig! Att inte använda iPhone eller padda vid matbordet känns snarare som en reaktion från tidigare generationers nej-sägare. Det är en annan tid nu och jag tycker att du ska släppa taget att allt inte ska vara så perfekt, dina barn är fortfarande små och värderar över huvudtaget inte era middagsstunder. De tänker liksom inte ”åh, vilken härlig gemensam middag vi har haft” det är ju endast för din egen skull. För att det låter bra i ditt huvud och efter normer etc… Dina kids är som sagt små, deras hjärna är inte utvecklad än, spara era trevliga middagar tills de blir tonåringar och faktiskt själva kanske uppskattar det! Eller i värsta fall i typ 20 års åldern, dåååå kommer ni kunna sitta och ha skithärliga och mysiga middagar. Men när man är liten så är det inte kul att sitta och bli tillsagd hundra gånger för att man vickar på stolen, bara för att det är så jävla tråkigt att sitta still och äta middag som att det är nått heligt.

    Jag är inte mamma men det var inte så längesedan jag var barn och kommer ihåg vilken tristess man kände vid middagsbordet, inte så att man får men för livet men, man ville ju bara leka och ha kul liksom ☺️

  • Tina
    6 april, 2017 at 12:07

    Vi säger nej till iPad vid bordet, skulle aldrig ge mig på den punkten, vi har åxå barn som inte vill sitta still, som kladdar med maten, häller medvetet ut all mat på bordet, kastar mat på varandra , ska hälla själv (alla vet vi ju hur det slutar) och måltiderna tillsammans är oftast enbart tjatiga, men jag skulle aldrig tillåta en iPad vid bordet. Antingen så äter man eller så tittar man på ipaden..väljer man det sistnämnda riskerar man att bli utan middag. Må så vara då. Varför? Jo för att mina barn har inga diagnoser och jag vill att dem ska lära sig HUR man uppför sig vid matbordet. Dem kan ju det redan, dem gör ju det på förskolan, men inte hemma. Och med 3 barn så kan inte barnen få ”vinna” alla ggr..mkt får man ge efter på med 3 små barn hemma, men INTE det! Så tycker jag ????

  • Lillan
    6 april, 2017 at 12:11

    Har två söner, en sjuåring och en 8 åring som har ADHD. Dessa barn sitter lugnt och stilla vid bordet då vi har lärt dem det. Visst, ibland busar de med varandra och man kan få påminna dem om att äta istället för att prata oavbrutet, men vi har aldrig någonsin skällt på dem. Barnen stänger själva av TV:n för att de inte vill ha den på i bakgrunden. Det låter säkert präktigt men vi pratar om dagen som varit.
    Jag håller helt och hållet med Eva som skriver att Sverige är så slappt i barnuppfostran. Föräldrar ska sätta gränser och lära barnen vad som är rätt och fel. Att ett barn med ADHD ska slippa sitta still är dumt enligt mig. De behöver precis som alla andra barn lära sig hur man ska uppföra sig. Sen att man måste ha tålamod med alla de gånger det blir fel för dem är en sak, men att inte ställa samma krav på dem är en redig björntjänst. Min son sitter snällt och lydigt på in stol tills alla ätit klart…visst kan det krypa i kroppen på honom när hans bror äter betydligt långsammare men övning ger färdighet. Det handlar om att lära barnen respekt för andra människor.

  • Tess
    6 april, 2017 at 12:20

    Nej va fan för några år sedan när inte paddor fanns vad gjordeman då . Jag tycker det börjar gå till överdrift med det. När man äter middag då ska allt sånt bort för både barn och vuxna , då samtalar man . Efter maten ok ! På förskolan klarar dom att äta utan paddor det gör familjer också . Jag tror man skjuter sig själv i foten om man börjar med sånt ! Jag är inte emot iPads men det får vara i begränsade former och absolut inte samtidigt som alla sitter och tuggar mat !

  • Caroline
    6 april, 2017 at 12:21

    Tycker det är förfärligt att läsa alla dömande kommentarer helt utan insyn. Föräldrar som kräver lydnad helt utan någon tanke på hur det påverkar barnet.

    Amning ger mat och trygghet. Magen är skapt gör att äta den lättsmälta maten ofta. Däremellan trygghet. Varför ska man neka det utav princip?

    Jag vill uppfostra trygga barn med bra självkänsla. Som lyssnar för att de vill samarbeta. Inte för att de lyder av rädsla för straff.

    Ang barn med diagnos så kräver det andra strategier. Folk utan förståelse el insikt borde inte ens uttala sig.

    Avslutningsvis så rör det inte mig i ryggen vad andra tycker om hur vi bemöter våra barn. Hur våra barn mår är det enda väsentliga!

  • Jennie
    6 april, 2017 at 12:25

    Vi hat Inland ( Kanäle en gång i månaden) gör vad du vill middag, betyder kort och gått att alla får sitta var de vill, kolla på tv/ iPad ja ni förstår. Men annars är det förbud av iPad/ telefon vid matbordet. Nu är mina äldre ( 8 och 10) så de betett sig vid matbordet och tjatets tid är förbi!

    Jag tänkte dock på lilla Terror, testa att sluta med mjölkprotein, min lilla kille var alltid missnöjd och skulle amma hela tiden. Vi trodde bara att han var en missnöjd, pipig bebis, tills jag fick tipset att sluta med mjölkprotein, efter två dagar var han en ängel, kunde ligga nöjd i vagnen. Han var alltså laktosintolerant och hade ont i magen. Testa i ett par dagar, och se om det blir bättre!

  • Jennie
    6 april, 2017 at 12:26

    Oj såg nu att jag hade engelskt tangentbord i mitt förra inlägg, därmed alla felstavningar ovan ????????

  • Cecilia
    6 april, 2017 at 12:29

    När jag var liten fick vi läsa Kalle Anka vid matbordet OM vi åt själva. Åt vi tillsammmans så pratade vi och åt. Kollade på TV gjorde man inte heller till maten. Nu var detta 30 år sedan men min 7 åring får inte ha ipaden vid bordet och har aldrig fått . Hon har den så mycket ändå så kan tycka att hjärnan kan vila när man äter. Visst så kanske hon hade fokuserat på något annat än att trotsa mig med vad Och hur mycket hon ska äta men tar hellre den diskussionen än att hon inte skall kunna lära sig att äta utan digital stimulans. Säkert helt annorlunda för ett diagnos barn.

  • Fembarnsmamman
    6 april, 2017 at 12:35

    Jag har fem barn varav två av dem har adhd. Dom får inte titta på paddan vid matbordet. Men antar att din kompis psykolog rekommenderat paddan som hjälpmedel vid matsituationerna för att helt enkelt välja bort en strid. För det är ju så, man måste välja sina strider.
    Barn med adhd får i regel mer ”skäll” och tillsägelser än andra barn. om man kan undvika det och surfplattan kan ge matro till resten av familjen och göra att barnet ifråga äter så kanske alla vinner på det under en period. Man måste helt enkelt pröva sig fram och hitta vad som är rätt just för sin familj.

  • Elsa
    6 april, 2017 at 12:36

    Jag tänker så att psykologen kanske ser besvär hos mamman som han inte talar om. Hon kanske är för agresiv i sin beskrivning rymt middagarna vilket gör att psykologen föreslår detta. Det kanske inte är för barnens skull egentligen.
    Sen blir det bättre med barnen. Ni är ff en nybliven 3 barnfamilj. Jag har haft 3 i åtta år nu och minns kaoset i början. Som någon annan skrev. Barn Måste inte bli sedda konstant. Vi föräldrar idag får oxå mycket mindre pauser från våra barn än våra föräldrar fick. Vi var ute mycket mer själva. Mindre tjat om spel och skärmtid osv. Hoppas ni snart kan hitta en lunk som passar er. Kram

  • Sara
    6 april, 2017 at 12:44

    Jag har tre barn i åldern 3,8,10 och första åren upp till minsta var ca 2 år var verkligen asjobbig. En på dagis (15 h/v) en i förskoleklass 8-11 och en bebis. Skjut mig. Men men det blev bättre. Men det är jobbigt. Och det blir ju inte lättare förrän minsta är ca 2 år enligt mig. Ringo o Rambo är så små ännu också. Det blir lättare när de blir äldre.
    Ang I-pad…. nja. Förekommer inte hemma hos oss. Middagen är ju enda gången man kan sitta ner och prata med varandra på riktigt tycker jag. Låt dem äta upp och sen när alla barn har ätit kan de gå från bordet ev så kan man sitta i lugn o ro som vuxen.

  • Jenny
    6 april, 2017 at 12:48

    Jag är tillsammans med samma man sen 10 år tillbaka. Har tre söner som du. I åldrarna 6 och 3år och den sista nu som är 2månader. Lite samma upplägg som dig alltså ???? vår början nu med tredje barnet har också varit en jävla bergochdalbana. Inte räcka till. Inte hinna med. Bara sitta i soffan och amma och säga nej till dom stora barnen. ”Slåss inte, dela mer er, nej inte fika nu, bara ipads en liten stund, jag sätter på en film sen. Jag kommer och torkar rumpan om en stund, väääääänta. Sen sen sen” Min tröst och kärlek till det hela är ju att jag inte skaffade barn för att dom ska vara spädbarn för evigt. Dom kommer bli äldre. Kommer leka tillsammans. Kommer stötta varandra och ha vänner i varandra förhoppnings. Jag drömmer om stora middagar på landet när dom är vuxna och har med sig sina respektive och alla sina barn och vi faktiskt kan kalla oss för en STOR familj. Två var en baggis jämfört med tre än så länge, absolut. Men vi kan ju inte efter den här korta tiden veta om det är värt det eller ej? Vi MÅSTE ju i allafall tro att det kommer bli lättare med tiden. Kämpa på Katten det kommer bli lugnare. Du duger perfekt åt dina tre prinsar. Jag Lovar. ????????

  • Knoppfröken
    6 april, 2017 at 13:06

    Jag har då aldrig kommenterat här innan. Men nu kände jag att det var dax. Sluta ha så höga krav på dig själv! Dina barn överlever och dom mår bra över att få ta ansvar. Nu får ni klara er en stund själva här för jag måste ta hand om Terror tex… Att du faktiskt inte kan vara där hela tiden. När det kommer till iPad så säger jag klart nej! Varför? Jo för de kan gå å leka när de ätit färdigt i stället!! Så gjorde vi som barn. Å lmed tanke på att barn rör sig allt mindre i Sverige så låt dem gå och leka. Och ni vuxna får en lugn stund vid matbordet att samtala. Dina barn kommer sitta kvar som vuxna jag lovar…. Win win för allla tycker jag.

  • G-T
    6 april, 2017 at 13:08

    Nummer ett är att dra ner på kraven!
    Du BEHÖVER INTE vara överallt hela tiden.Du är en bra morsa ändå.Och dessutom så GÅR DET INTE rent praktiskt ihop som du börjar har märkt – att du kan joddla ihop allt.Det viktigaste är att du är NÄRVARANDE Med dina barn när du väl är där. Personligen tycker jag att en IPAD vid matbordet är att föredra framför alla de föräldrar som ständigt går omkring med barnvagn/ barn mm och den ständiga mobilen i handen eller vid örat. BLABLA BLA.Barn gör inte som vi säger – de gör som vi gör. Till viss del så är tekniken en del av vardagen men att få TID och verkligen SNACKA med sina barn – det är A och O och maten är ett gyllene tillfälle att fånga dagen. Fysisk aktivitet hjälper oxå.Sonen och jag gav oss ut på cykeltur emellanåt – när man liksom märkte att det va nåt:attans vad mycket man fick veta då hahaha utan att han egentligen tänkte på det…utan att jag drog d ur honom heller….

  • Emmelie
    6 april, 2017 at 13:16

    Jag är mamma till en fin kille på 12 år som har NPF-diagnos (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innefattar bla ADHD och autism) Han har Aspergers. Han äter alltid med sin IPad som sällskap efter rekommendation av BUP och barnhabiliteringen. Utan IPad har han helt enkelt svårt att få i sig maten. Med ipaden tar det ofta upp till en timme att äta en normal middagsportion. Jag ser inga som helst problem med hans IPad vid bordet. Problemet är ångesten han får över förändringar i skolan, att han gråter flera kvällar i veckan för att han hatar sig själv och skriver i sin skoldagbok att han vill dö. Kan vi fokusera på det som är viktigt i livet? Man får välja sina strider som förälder och vi har alla olika barn med olika behov. Möt ditt barn och få det att känna sig älskat på det viset som ditt barn behöver. Vi har regler hemma, min son är väluppfostrad, svär aldrig, gör sina läxor mm. Men att han har IPad vid bordet… ja, det är som sagt minst viktigt. Varför lägga sig i från början?

  • kers
    6 april, 2017 at 13:18

    Jobbar på Korttids (avlastning för familjer med krävande barn och ungdomar). Samtliga barn där har diagnoser, vissa flera (ex. Adhd och autism) men alla sitter och äter tillsammans och har en trevlig stund vid bordet. Finns inte på kartan att någon skulle få ta med sig paddan eller telefonen till bordet. Vilken idiotisk psykolog!

  • Isabella
    6 april, 2017 at 13:22

    Äh Vafan ibland kan man väl få äta med paddan. Så mycket regler i det perfekta förälder Sverige ????

  • Charlotte
    6 april, 2017 at 13:26

    Förfärligt i mina ögon att inte kunna äts utan en iPad. Vid middagsbordet är alla samlade och det är en härlig stund att reflektera och prata om dagen eller annat att ventilera. Det är väl inte hela världen om dem inte sitter helt stilla, huvudsaken att dem äter. Man kan höja rösten ordentligt en gång istället för och hålla på och tjata hela tiden. Att skaffa barn nummer tre var för oss helt underbart och jag skulle råda alla att göra det! Uppfostra barnen istället för och kom undan med och ge dem ip-adress hela tiden!!

  • Annika
    6 april, 2017 at 13:35

    Hej! Går direkt på sak! Allt som ingår i ett bordsskick och finmotoriken kring det och det sociala och alla det andra aspekterna är en träningsak, något som utvecklas över tid ju äldre barnen blir!
    Dom får mkt svårare att lära sig om deras sinne ska uppehållas av en iPad! Helt galet! Dom kan inte heller lära sig knyta skorna, torka sig , eller lära sig klä på sig osv om dom är upptagna av intryck från en iPad! Sen ett äldre barn med adhd uttalar jag mig inte om , men verkligen inte en treåring! Dom har fullt upp som det är!

  • erica
    6 april, 2017 at 13:36

    Jag kan förstå tänket med att barnet med diagnos ska få lugn och ro genom att ägna sig åt paddan en stund, men jag tycker att det är konstigt att man inte kan rekommendera annat då barn med diagnos har funnits länge och klarat sig bra utan den tidigare. Personligen har jag ingen Ipad i huset. Mina barn får se barnprogram på tv thats it. Idag använder man sig av paddor i både förskola och i skolor mer och mer och det tycker jag räcker för barnen. Är kanske gammalmodig men jag anser att barnen klarar sig bättre utan det digitala och faktiskt sorry, så tycker jag föräldrar som låter sina barn sitta vid paddor i tid och otid är oengagerade och lata. Tids nog kommer dom dit ändå.

  • Annika
    6 april, 2017 at 13:39

    Glöm inte också att det är 1 persons åsikt, det finns läkare som inte Rekomenderar gravida att sluta röka för att den stressen är värre än röken, vilket är helt absurt! Hoppas det snart löser sig för dig men trebarnsdilemmat ????

  • Sofia
    6 april, 2017 at 13:40

    Jag har två pojkar på 3 och 6 år (snart 4 och 7) dom får ofta äta med plattan vid bordet. Ja jag har känt mig som en slapp mamma men ärligt…. Jag själv älskar att äta medans jag tittar på något så varför ska inte mina barn få göra det. Kan inte se vad det skulle vara som är så farligt med det. Middagarna blir vääääldigt mycket lugnare och barnen äter i lugn och ro. Dom äter faktiskt mycket bättre när dom ser på plattan. Typiskt oss svenskar att alla ska va så jäkla bra å rediga hela tiden. Go for it!!!

  • Jessica
    6 april, 2017 at 13:41

    Precis likadant sover jag o mini på nätterna:) skillnaden är att hon sover med bröstet i munnen och om man tar bort det eller försöker lägga sig bekvämt så vaknar hon o gråter.
    Har själv nyss fått vårt 4e barn (14 /3). De äldre syskonen är snart 6 år , 4,5 år o drygt 2 år . Tyckte inte det blev kaos när 3e kom. Han hängde liksom bara med. Men nu med 4an är det supersvårt. Hon sover oroligt, ammar hela tiden (20ggr /dygn), eller gnäller och är missnöjd. Hoppas man kommer in i det o hittar rutiner snart 🙂

    Ipad vid matbordet skulle jag aldrig låta mina barn utan diagnos ha men om det är bra för ett barn med adhd så hade jag inte tvekat. Om det kan skänka alla lite ro så kör på.

  • Therese
    6 april, 2017 at 13:44

    Har dina barn inga diagnoser så nej . Barn med diagnoser lär man helt enkelt takla annorlunda. Du vill inte att dina barn ska bli osociala varelser som sitter med sin mobil i tid och otid när dom blir äldre och det är dit det kommer bege sig. Är ni på resturang en annan sak men hemma no no .

  • Sara
    6 april, 2017 at 13:47

    Alternativt så kan ju föräldrarna sluta säga till om allt hela tiden. Låt barn vara barn, hyfset kommer successivt allt eftersom de mognar.

    Men absolut, om det är omöjligt för föräldrarna att behärska sig och skapa en lugn och mysig stund vid middagen (typ 15min?) , släng dit en padda eller tre.

  • erica
    6 april, 2017 at 14:06

    Förstår inte er som säger att är man på restaurang etc så är det okej. Vad ger det för signaler till barnen? ”Är vi hemma kan ni göra som ni vill men är vi på restaurang så måste ni beter er på ett speciellt sätt som ni inte klarar av om ni inte får sitta med Ipad? ” Tycker man att barnen inte kan bete sig ute bland folk så behöver man kanske tänka över sin uppfostran. Tror att man faktiskt har ett ansvar som förälder att uppfostra sina barn och inte låta en Ipad göra jobbet.

  • Natalie
    6 april, 2017 at 14:07

    Dina barn är stora nu. Sätt dig och prata med dom om just sånt här. Ex till din äldsta, när bebis äter och mitten bror är på vift kan jag inte titta på dig. Men det betyder inte att jag inte älskar dig. Jag vill titta på det du gör och gör det när minstingen är mätt och nöjd. Förklara att minstingen behöver massor av närhet och klarar inte sig själv. Lika som när du var bebis. Visa kort och bilder på dina äldsta när dom var små och du gjorde lika för dom. En 3 åring förstår mer än vad man tror. Så mitt tips är att förklara för barnen varför det är annorlunda nu. Prata på deras nivå och lyssna på deras tankar. Och maten, sätt få regler som går att hålla som du orkar vara konsekvent på just nu. Ät med bestick och rumpan i stolen? Lika där, sätt upp reglerna berätta om dom för barnen. Är det dagar du inte orkar ta en slappar middag och säg det till barnen ”ååh idag orkar jag inte, fram med plattorna!” Men positivt att ni ”bryter mot reglerna på ett bus vis” så kommer barnen tycka att du är lite knäpp som gör så men det blir en kul grej man gör ibland.

    Vi vuxna målar ut oss som perfekt i barnen ögon och behöver visa oss mer mänskliga och operfekta. Då genom att förklara hur vi känner oss. Det genererar i sin ordning att vi lär barnen förklara hur dom känner sig.

    Väntar på min 3a med 2ndra pappan med skräck blandad förtjusning…. ????

  • Anette
    6 april, 2017 at 14:10

    Överlag är jag nog lite gammaldags i min barnuppfostran…. Men jag känner rakt av att om middagarna blir mer lugna o harmoniska med paddan, så why not?
    Och detta är viktigt :-
    Mycket av det det man trodde va livsviktigt i uppfostran när barnen va upp till typ 8,9 år…. Känner man idag när de är 11 o 15 att herregud varför tog jag den striden!? ????
    Kärlek, omtanke, ömsesidig respekt, beröm o uppmuntran formar barnen till fantastiska personer! ????
    Kram Anette

  • Merran
    6 april, 2017 at 14:12

    Mitt tips är att skita i alla jävla regler och istället göra allt som underlättar ditt liv.
    När jag själv var liten hade jag extremt svårt att sitta still, jag satt ofta framför TVn och åt middag, enda sättet för mig att hålla mig lugn. Funkade hur bra som helst och det har absolut inte påverkat mig negativt som vuxen direkt. Så iPad, TV, telefon, bok eller whatever som gör dina barn lugna, GO FOR IT! Tro mig, dom mår själva bättre av det!

  • Pernilla Moraeus 
    6 april, 2017 at 14:16

    Ååh vad jag känner igen mig! När min 1:a var 2 år och min 2:a var 2 veckor träffade jag några vänninor (med barn i samma ålder som min 1:a) i Humlegården för pick-nick. Riktigt riktigt dålig idé!
    2:an skrek så fort jag inte bar henne (så hade vi det i typ 4 månader btw) och 1:an gjorde revolt och bara drog iväg utan att lyssnade ett skit på vad jag sa. Med 2:an i famnen, ammandes sprang jag efter 1:an som var på väg rakt mot den fullt trafikerade Sturegatan. Samtidigt springer en hund fram till 1:an (som är livrädd för hundar) och börjar hoppa runt honom vilket gör att han får panik och gallskriker.
    Det var bara ett av scenariorna som utspelade sig den pick-nicken. Ingen skadade sig, men det var sånt kaos!
    Nu vill jag såå gärna ha en 3:a, men kanske borde tänka om!

  • Pernilla
    6 april, 2017 at 14:17

    Ååh vad jag känner igen mig! När min 1:a var 2 år och min 2:a var 2 veckor träffade jag några vänninor (med barn i samma ålder som min 1:a) i Humlegården för pick-nick. Riktigt riktigt dålig idé!
    2:an skrek så fort jag inte bar henne (så hade vi det i typ 4 månader btw) och 1:an gjorde revolt och bara drog iväg utan att lyssnade ett skit på vad jag sa. Med 2:an i famnen, ammandes sprang jag efter 1:an som var på väg rakt mot den fullt trafikerade Sturegatan. Samtidigt springer en hund fram till 1:an (som är livrädd för hundar) och börjar hoppa runt honom vilket gör att han får panik och gallskriker.
    Det var bara ett av scenariorna som utspelade sig den pick-nicken. Ingen skadade sig, men det var sånt kaos!
    Nu vill jag såå gärna ha en 3:a, men kanske borde tänka om!

  • Anna
    6 april, 2017 at 14:27

    Det här handlar väl om hur hjärnan hos någon med ADHD fungerar och inte om vad som är bra barnuppfostran generellt? Barn med ADHD kan behöva ha speciella ljud i bakgrunden för att sova, det här med ipad vid matbordet är inte det enda exemplet på hur teknik kan vara till hjälp i vardagen med ADHD. Ämnet är intressant, hoppas att några av er läser på istället för att bara reagera utifrån hur ni uppfostrar barn som inte har en diagnos.

  • Fyrbarnsmamma och lärare
    6 april, 2017 at 14:27

    Jag tycker du ska vara smart-lat. Lite win-win. DU bestämmer och meddelar R & R att DU bestämt en ny regel. Man får äta med ipad. Men DU bestämmer tydligt vid vilka tillfällen som det är tillåtet – så vet de vad de ska förhålla sig till. Du visar alltså inte att du ”gett med dig”. Du har bestämt detta för att det är bäst för dig och bebben. Därmed visar du R & R att du har makten och de lär sig ta hänsyn. ????

    Här har vi ätit olika mat vid olika tider OCH på olika platser i huset. Har 4 barn och bestämde vid nr 4 att nu släpper vi på onödiga regler. Min fyra har ett svårt funktionshinder och då blev det tydligt VAD som är viktigt; Att bli mätt och nöjd, få ett bra bordsskick och SLIPPA strider. När vi har gäster o helgmiddagar äter vi ihop. Nu är de stora tonåringar och uppför sig galant. Skit i det pretentiösa med kvalitetstid vid middagsbordet. Det existerar bara på film. Dina barn verkar ha en uttomordentlig uppväxt med stimulans och aktivitet.

    Jag har fått höra att jag curlar mina barn. Det gör jag gärna. Jag skämmer gärna bort dem genom att de får mat de gillar (ej skräp- där går gränsen) och får äta i lugn och ro, vid TV eller på rummet ( delvis för att slippa nr fyra…) MEN en sak är jag benhård med. De ska vara snälla, och vänliga, visa civilkurage och kämpa i skolan. DET är sååå mkt viktigare än pretto-middagar.

  • Lindha
    6 april, 2017 at 14:29

    Har en dotter med autism, lindrig utv. störning och add, så när det gäller paddor för barn med npf diagnoser så säger jag JA! Det fanns inga paddor när hon var liten men det enda sättet att få henne att äta var att hon fick titta på film på en bärbar cd-spelare. Till barn utan diagnoser vet jag inte om det är nån höjdare, men testa någon gång bara för att se hur det funkar? Det kan ju inte skada 🙂

  • Marie
    6 april, 2017 at 14:42

    Johanna,
    Hur känns det att dumpa över ditt barns uppfostran på skolan i Frankrike för att sedan muta ungen med tv så att du och din man får kvalitetstid?

    Varför skaffa barn om man ändå inte tänker ta hand om dem?

  • Nina
    6 april, 2017 at 15:01

    Hej,
    Vi låter våra barn se på Ipad/TV ibland vid middagsdags. Min man och jag får tillfälle att prata ostört en halvtimme, och barnen är glada! Därefter har man ork till att leka och läsa för barnen! Tycker det alternativet är bättre än tjat, gnat och gnäll 😉

  • Elin
    6 april, 2017 at 15:01

    Fan nu känns det jävligt skönt att börja tänka på tvåan först nu när min son snart är sju år. En trea blir det inte. Tycker du och alla andra med många barn är hjältar, på riktigt. Min bror har tre små, typ 1-2 är mellan alla tre. Blir typ galen av att hänga med dom ett par timmar. Då kobbar jag ändå på förskolan.

    Angående ipaden – hur tror du självkänslan blir av att ständigt tjata? Jag låter min son äta vid tvn ibland. Han får gå när han inte klarar att sitta kvar. Tar med ipaden om vi ska äta ute varje dag, som nu när vi är utomlands. Ingen diagnos men väldigt mycket energi och vid en film blir han sååååå lugn. Trevligt för alla. Vi samtalar och umgås ändå, inte vid matbordet. Ibland går det bra. Men oftast inte. Skit i det – alla blir vuxna till slut och dina barn kommer vata väluppfostrade ändå.

    Ett citat som påverkat mig i jobbet och som mammma, tänk att ”jag gör så gott jag kan” – det e vad barnen gör. De är inte små vuxna. De är barn.

    Lycka tlll nu – toppen med scheman och rutiner. Det mår alla bra av.

  • Sara
    6 april, 2017 at 15:07

    En klok utvecklingspsykologi professor sa en gång på en föreläsning något som fastnat hos mig. Man ska se på barnet som en drake där man börjar med snöret tät inpå för att den ska lära sig sväva. Sedan ska man ge mer och mer snöra tills det är högt uppe i luften. Man kan alltid dra in snöret om den håller på att trilla ner, men målet är att draken ska sväva självständigt i luften. Vi är föräldrar först och främst. Inte våra barns vänner. Man ska såklart välja sina strider, men man ska alltid ha i åtanke att vår främsta uppgift är att våra barn ska bli så trygga att de sedan kan sväva själva. De ska veta hur man ska bete sig i olika situationer och med detta följar det massa konflikter, vilket är en del av uppfostran. Barn blir större och sedan kommer du att bli glad att du stod på dig i dom frågorna, där du inte tog lättaste vägen, utan den som kändes rätt. Släpp snöret lite (kontrollen)- de växer med uppgiften:) kram från en annan trebarnsmamman (1,3,5 år)

  • Cia
    6 april, 2017 at 15:38

    Vi får också säga till barnen hela tiden vid matbordet annars får man sitta där i evigheter. På helgerna brukar de få äta vissa mål framför datorn ibland tv men då äter de ju sakta och blir distraherande. Barn har nog med skär mtid och tänker att måltid ska vara ett grej i och tillfälle att umgås och prata också.

  • Malin Olsson
    6 april, 2017 at 15:50

    Äh vafan fram med paddan om nån behöver de, allt som gör de enklare att va föräldrar är okej tycker jag som har en terror till unge ???? Och min lilla var precis som eran, satt fast på mig hela tiden. Man blir så slut som människa. Måste säga att de som hjälpte var när jag slutade att amma och han fick ersättning. Oj va mycket nöjdare han vart!! Och de är mycket skönare att jobba, så de borde vara så att den som jobbar tar nätterna för man får faktiskt vila och varva ner när man jobbar känns de som.
    Du är iallafall en grym mamma så de är bara att kämpa på!! Och de är jäkligt kul att följa dig, du som inte förskönar sanningen. ????

  • Matilda
    6 april, 2017 at 15:55

    Vore intressant att veta ålder på dina läsare i bloggen.
    Är själv mamma till 2 barn (3 år och 1år) är 32 år själv. Jag använder själv min telefon, ipad eller dator oavbrutet.
    Med det menar jag att mina barn ser ju vad jag gör. Ipad vid matbordet är en självklarhet för oss. Min dotter är sprallig, social och väluppfostrad. Självklart är hon trotsig och vild också.
    Våra barn äter middag runt 17.30 och då äter inte jag och min man middag. Barnen tittar på ipad och äter tillsammans.
    Dagarna är fyllda med aktiviteter och intryck för båda barnen. Så dom är nöjda med sin lugna stund framför ipad.
    När jag var singel åt jag nästan alltid framför tvn när jag åt själv…
    Är det fel också då?

    Tror föräldrar i allmänhet kanske ska se över sitt eget brukande av skärmar innan man börjar skära ner på barnens skärmtid…
    Tror nog vuxna har mer skärmtiden än barn emellanåt…

  • Inez
    6 april, 2017 at 15:59

    Plakac mi sie chce kiedy wiedze ile dzieci w Szwecji spedzajä czasu z elektronikä . Nie tylko zresztä w Szwecji. Masakra!!! Zdaje sie to wlasnie psycholog powinnien wiedziec,ze vid middagsbordet po to siedzi sie razem,zeby byc ze sobä. Niekoniecznie trzeba miec aktywnä, interesujäcä dyskuje, ale czesto jest to jedyna chwila w ciagu dnia kiedy rodzina siedzi razem , bez tego,ze kazdy jest på väg någonstans. Nasze mozgi nie sä stworzone to tego zeby przetwarzac tak ogromne ilosci informacji jakie ich dostarzczamy – zwlasza dziecku z adhd powinno sie ilosc tych tzw. stimuli ograniczac i bardziej trenowac z nim bycie tu i teraz anizeli wbijac mu do glowy obrazki z Ipada. Nie wiem kto dal legitymacje psychologowi, ktory daje takie rady, ale zdaje sie ten psycholog nie ma podtawowej wiedzy o dzialaniu ludzkiego mozgu – a powinnien. Zdecydowane NIE dla Ipadow w czasie wspolnego spozywania posilku!!!

  • ylva
    6 april, 2017 at 16:23

    Tur att Ringo och Rambo är så ofta hos deras pappa. så du får avlastning.

  • Sofia
    6 april, 2017 at 16:28

    Hej. Såhär gör jag . Låter barnen äta före eller efter jag o min man ätit. Om vi vill ha lugn o ro. Är kvar i köket och sitter ner med dem men orkar inte att middagar är stressiga. De märker inget ändå. Men ingen padda.

  • Ninnie
    6 april, 2017 at 16:35

    Det handlar om att UPPFOSTRA sina barn, varken du eller Bingo verkar kunna säga åt era barn på skarpen. Då blir barnen gapiga och skrikiga.
    Onödig bekräftelse av barnen i tid och otid är att göra barnen en björntjänst.

  • Maja
    6 april, 2017 at 16:45

    Det låter som att du har det tufft med 3 barn, jag tror att du ska sänka ambitionerna. Rejält. Men blanda inte in en massa barnvakter till de större barnen. Det kan leda till att de känner sig bortvalda. Det är då ett bättre alternativ att du utnyttjar att de har olika pappor. Låt de äldre vara hos sin pappa som älskar dom mest tillsammans med dig. Då undviker man känslan av bortvaldhet. Om föräldern har extremt svårt att ge sina barn tillräckligt med uppmärksamhet under dagen. Vilket är väldigt vanligt nu mer. Var på en föreläsning om barns hjärnor och utveckling av en professor från Harvard i ämnet. Hen som föreläste menade att barns hjärnor förstörs av Ipadandet. Om middagarna och dagarna är så förstörda så är det bättre att barnet får ha ipad och slipper lyssna på förälderns klagan.
    Lär man barnen från bebisstadiet att 1. Äta tillsammans hela familjen.
    2. Sitta på stolen
    3. Äta samma mat.
    Så blir det aldrig ett problem, oavsett om barnet har adhd enligt min erfarenhet.
    Men det där tjatandet på barn över 3 år om matbordet. Det är meningslöst. Det ska sitta i ryggmärgen vid den åldern.
    Ett annat tips, tänd ljus och duka fint till hela familjen så att barnen tycker det är mysigt.
    Börja måltiden med en ”förrätt” (en isglasspinne eller frukt/grönsak som barnet gillar). Barn med funktionsvariationer kan ibland ha problem med försurningar om de blir hungriga som kan göra att de har svårt att hantera matsituationen. Det allra bästa då är att ge ett fjärdedels äpple. Det förstör inte aptiten och dämpar försurningen mest effektivt.

  • Hanna
    6 april, 2017 at 17:43

    Tycker inte man har rätt att dömma familjer som gör så! Självklart ska barnen ha ipad vid bordet om det ger familjen och framför allt barnen en bättre middagsro! Allt annat känns lite 1800 tals ”pedagogik”. Ställ lagom höga krav på dina barn ???? våra barn är inte hundar som ska disciplineras!

  • Thessa
    6 april, 2017 at 19:05

    Det jag tycker man ska komma ihåg är att på förskolan och i skolan så får man ingen padda vid matbordet. Har jobbat på förskola och i andra kulturer är det ibland vanligt att barnen hemma äter först, själva framför TV:n. Dessa barn har ofta extremt svårt för att sitta stilla och vara trevliga vid förskolans matbord, ibland har det varit så illa att vi fått jaga dem och ha dem i knäet. så visst, det är typiskt svenskt att inte ha padda vid matbordet, men så länge du bor här rekommenderar jag att du bara låter dem äta med paddan typ på helgen.

  • Hanna
    6 april, 2017 at 20:42

    Varför ska man komma ihåg det? Förskola och hem är inte samma sak. Dit uttalande om hur de gör i ”andra kulturer” anser jag är otroligt klumpigt, onödigt, ogrundat och ja faktiskt rasistisk ( men man törs ju inte kalla rasistiska uttalanden rasistiska i det här landet ). innan du går i taket kan du ju slå upp ordet! Sen hur du beskriver att du agerar i situationen… fruktansvärt! Varför jagar du barnen och tvingar dom sitta ditt knä och äta? Hoppas och tror inte du jobbat kvar på någon förskola! Eller har med barn att göra!

  • Hanna
    6 april, 2017 at 20:47

    Om de jobbiga matstiderna är kopplat just till helgen är det ett logiskt tips att enbart tillåta paddan på helgen. Annars kan man ju tänka att man tar hjälp av den då situationen behövs lugnas ner! Ett annat tips om man tillhör teamäldredärförhatarjagnyteknik men ändå vill hjälpa sina barn kan vara att läsa en bok vid middagen eller lyssna på kasettband (om man accepterat bandspelaren vill säga).

  • Skånetjej
    6 april, 2017 at 21:04

    Jag har 2 barn, 7år och 3 år. 7 åringen äter på max 5 min sen är hon klar. Medan 3 åringen kan man sitta med i 1 timme. Jag tycker att vid middagen har man möjlighet att sitta och prata tillsammans. Om hur dagen varit, deras tankar och funderingar. Jag skulle aldrig tillåta iPad vid maten. Ja det är kämpigt med 3 åringen, han sitter inte still och ska bara hela tiden. Men hur kul är det att äta med sina barn om de ska kolla på iPad? Jag hade kännt mig så ensam. Kan ju vara för att jag är ensamstående mamma. Men det är kvalitetstid med båda barnen.

  • Anette
    6 april, 2017 at 21:08

    Förstår inte varför dagens barn inte ska kunna äta utan tjat? Är dom inte hungriga? Hungriga barn sitter väl still och äter? Sitter dom i nte still är dom väl inte hungriga? Ge dom ingen mat om dom inte sitter still? Prova….???? Dom svälter inte ihjäl.

  • Sopan
    6 april, 2017 at 21:25

    Har själv tre barn, varav en med diagnos. innan jag fick barn själv var jag full av åsikter om hur man skulle ”uppfostra” sina barn. Nu känner jag bara att det inte finns några generella råd. Alla familjer är olika och alla barn är olika. Det viktiga är att man som familj bestämmer vad som är viktigt att prioritera. Har man ett barn med diagnos kan det för vissa barn funka med ipad vid maten och för andra barn funkar det inte. Det är viktigaste är att inte döma andra familjer eller ha alltför mycket åsikter om vad andra gör. För familjer där det finns barn med diagnoser är det ofta viktigt att välja sina strider, så att inte hela livet blir en kamp. Dessutom blir eventuella syskon (och föräldrar) ofta lidande av alla konflikter och svårigheter i vardagen. Därför kan tex ipad vid bordet vara en lösning för vissa, för att skona övriga familjen.

  • Elisabeth
    6 april, 2017 at 21:29

    Jag har 4 barn och de får inte ha paddan dygnet runt MEN när vi äter. För det här med att välja sina strider: det blir mkt lugnare och skönare för alla hos oss. De tittar på 1 tillsammans: Netflix. Jag hör min röst tjata jämt ändå så jag blir less

  • Jenna
    6 april, 2017 at 22:16

    Vi har tre pojkar, lite äldre visserligen, 11,13 & 15 och vi har sedan flera år tillbaka mobil/iPad förbud vid alla måltider. Jag ser det som ett perfekt tillfälle att uppdatera sig om dagen och att få samtalet. Har även en svåger med två små döttrar, 4 & 6 som är uppväxa med IPad vid matbordet. Totalt osociala, deras måltider tar minst 1,5 timma varje gång! Ingen adhd visserligen men jag tänker ändå att det riktiga samtalet måste vara viktigt även för dessa barn?

  • Malin
    7 april, 2017 at 05:25

    Min 2-åring kollar på hopphatten när han äter. Han äter inte annars så att ta bort det är inget alternativ. Bryr mig inte så mycket om det är rätt eller fel ????

  • lottie
    7 april, 2017 at 07:49

    jag tänker alltid på vad alternativen är. dvs – har man extremt stökigt läge exempelvis vid middag och inte får det lugnt alls = ok med paddan om det innebär lugn och ro och ätande av maten. tänker att galet stök sällan är bättre än lugn och ro för barnen med paddan (om man använder detta resonemang med sunt förnuft, dvs väljer sina tillfällen väl när man tycker det är bättre för barnen med paddan)

  • Mamma till 2
    7 april, 2017 at 08:45

    Jag tänker att man måste hitta sitt eget sätt. Om nu paddan underlättar för att ni ska kunna äta en lugn och skön middag tillsammans så är det väl ingen big deal? Någonstans måste man ju tillåta sig själv att få sitta ner vid matbordet utan att behöva tjata och gnata. Jag menar, det är ju din middag också, du och Alex kanske vill kunna diskutera hur dagen varit till exempel! Sedan kanske inte jag tycker att man ska göra det till en vana att vid varje middag ha med paddan vid bordet men om det är det som krävs för en mysig måltid så varför inte? Man kan ju vänja bort det beteendet när barnen blivit lite äldre tänker jag.
    Du är grym Katrin! En förebild som är så öppen med dina tankar. You go girl, du är en fantastisk mamma!

  • Karinas bäst i test
    7 april, 2017 at 09:55

    Jag hörde precis din intervju i Cafes podcast och shit va grym du verkar vara! =)

  • AnnaJesper
    7 april, 2017 at 11:14

    Hej! Tycker att barn både kan titta på padda, tv eller telefon när man äter själv. Dock tycker jag att om man äter gemensamt ska inte sånt va på borden. Då kan man faktiskt prata med varandra.

  • Anna
    7 april, 2017 at 23:42

    Många här verkar beskriva måltiderna som ett enda stor tjat-maraton. Mitt tips är att låta barnen kladda (det är så de utforskar saker), vicka på stolen (barn har inte ont i ryggen för att de automatiskt rör på sig och inte ”sitter fint” som vuxna, eller banka (barn blir lätt uttråkade, är ljudet jobbigt kan man banka med en smörkniv ex). Barnen kommer ändå lära sig hur man ”äter fint” då deras kognitiva förmågor har utvecklats klart och de är förmögna till det. Tänk själv, är anledningen till att man inte bankar i bordet som vuxen att man blev tillsagd som barn eller är det för att man begriper varför man inte ska göra det, sociala koder etc. Låt måltiderna vara trevliga istället för en negativ tjatfest och skippa kraven på hur det ”ska vara”.

  • Mona
    9 april, 2017 at 09:50

    Vi har två barn med diagnoser, adhd/autism. Jag tycker att den där psykologens råd är riktigt sopigt. Med eller utan diagnos så leder konsekvent barnuppfostran till att man får skörda det man sår. I dag är våra grabbar 11 år och 15 år och vi har nu i någrq år med stolthet kunnat gå bort på middag eller gå på restaurang. Hade de fått sitta med ipads så vi ”sluppit” uppfostra dem hade vi ju bara skjutit fram problemen. Jag är väldigt glad att psykologen vi träffade gav oss tipset att ha tydliga regler och direkta konsekvenser. Jag resonerar som så att om man behandlar kidsen som driftstyrda ouppfostribgsbara små monster så lär de bete sig som sådana också.

  • Sarah
    12 april, 2017 at 17:54

    Så bra att du är så ärlig med allt älskar det. Har funderat på en trea men min man vill inte och när du skrev hur tufft det är så nöjer vi oss nog med våra två älsklingar.