Jag var på ett ställe i veckan. En av ägarna kom fram för att prata lite med mig. Han frågade om jag var mammaledig nu när lilla Rambo är sex månader eller om jag jobbade ”såklart” eftersom jag är egen företagare. Han berättade att de var två delägare på det här stället och att hans partner fått barn för ett år sedan. Hans barn var alltså ett år nu. Han berättade att de två delägarna alltid jobbade till halv nio på kvällen sju dagar i veckan och att det var så det var. Ett måste för att businessen skulle rulla om man säger så.
”Men sa du inte att din partner fått barn för ett år sen? Har han inte varit hemma för att umgås med sitt barn en enda vardag på det året?”, undrade jag förskräckt. Mannen (som var ett par år äldre än mig) log finurligt och sa ”Nu kan vi unna oss varannan helg det kunde vi inte göra förut”. ”Men varför skaffar han ett barn om han inte har planer på att umgås med det och vad är det för lam brud som tillåter att han jobbar alla kvällar i veckan?”, undrade jag. ”Oj oj jag ska inte låta dig träffa honom det hör jag på en gång”, skojade killen. Men jag var inte ett dugg road och försökte verkligen inte skoja med honom så istället sa jag honom ett par sanningens ord. Jag förklarade för honom hur mycket hans stackars partner kommer att ångra sig när han inser hur jävla ledsamt och för jävligt det är att han missat sitt barns första levnadsår. Hur hans partner kommer att känna besvikelse mot sin partner för att han inte gett honom lite utrymme att ta ledigt några kvällar i veckan för att umgås med sin lilla. ”Det är inte coolt att jobba dygnet runt när man är i 40-årsålderna och om du en dag får barn så kommer du att ha fruktansvärt dåligt samvete för att du utgått från att din partner ska jobba lika mycket som du gör nu…”
Jag har sett det förr och jag kommer att se det igen, jag har aldrig mött en kille som inte ångrat för mycket jobb under sina barns första år. Varför kan de inte jobba varannan kväll undrar jag? En man utan barn kan omöjligt ha förståelse för en man med barn men han kan försöka. Och kanske att den här texten kan hjälpa lite vad vet jag.
fidel
5 juli, 2014 at 11:03Du har inte en relationspodd för ingenting! Det är du som är expert! Se om ditt eget hus först!!!
Lina
5 juli, 2014 at 11:09På dåligt humör? Varför så neggo?
alexia
5 juli, 2014 at 11:09aaaaah va det gör ont att läsa den där texten.. SLUTA lägg näsan i blöt och sköt ditt eget bo istället!! Jäkla moralpoliser som älskar säga till hur andra ska leva sitt liv. Det är inte KVANTITETs tid som räknas utan KVALITE. Och är det en sur gubbe så gör han dessutom rätt i att inte vara för mycket nära sitt barn. Ni har ingen aning om hur mycket DÅLIGA föräldrar det finns där ute, som barnen skulle må bättre av att vara utan. FAN värsta sorten är moralpoliser, så jävla självgoda, tror ni är Gud eller nåt. Korkade människa!! aaarrggghh
kaprifol
5 juli, 2014 at 11:21De är säkert lika bra föräldrar som NI. Vad har du för rätt att sitta och döma andra? Har det stigit dig åt huvudet, att kallas relationsexpert. Som någon sa, se om ditt eget hus först!!!
kaprifol
5 juli, 2014 at 11:27Så sant. Håller FULLSTÄNDIGT med dig!!
quintus
5 juli, 2014 at 11:35Jag sa. jag jag jag. Jävla BESSERWISSER är vad du är!!!
Josefin
5 juli, 2014 at 11:40Håller med dig Katrin. Jag förstår inte varför många blir irriterande så upprörda? Är det för att sanningen gör ont? Varför skaffa barn om man inte är beredd att göra några uppoffringar för det? Sen finns det alltid undantag: enmansföretagare, sjukdom eller att man blir ensamstående t ex vilket kanske gör att man inte har något val men i det fallet Katrin pratar om så är det bara dåligt att man inte kan vara hemma någon dag eller kväll i veckan!
minna
5 juli, 2014 at 11:43Den texten kan du stoppa upp någonstans!!
lita
5 juli, 2014 at 11:52Vad är det som får dig att LÄXA upp en främling!!
Mi
5 juli, 2014 at 11:58Rätt!!!
När vi, två egna företagare inom olika branscher, fick vårt första barn ”tvingade” min man mig att köra igång igen när sonen var 6 månader. Min man ville inte missa sonens första år. JAG var arg som ett bi, JAG ville ju vara med vår son = ego alltså.
Men jag fick köra igång min konsultfirma igen (jobbade ensam) och när vi fick andra barnet så var det lika, mannen skulle vara hemma med dotter vi fick.
Frid och fröjd, men jag var i början sur för jag ville ju vara hemma med kidsen. Mamma liksom 🙂
Idag är alla tacksamma för fd makens bestämdhet att vara med barnen när de var bebisar OCH idag känns det skönt att vi var bland de första i landet med att pappa ville vara hemma. Barnen är idag vuxna och på den tiden (tidigt 80-tal) var det inte mycket till föräldrapenning, så fd mannen var delvis hemma helt utan pengaersättning. Dj-a tur att mitt företag inte hade somnat in så jag kunde försörja oss alla 🙂
Viktigt att BÅDA föräldrarna är med barnen när de är bebisar/småungar!!!
fröken
5 juli, 2014 at 15:25alexia, du tar för givet att det är
1. En sur gubbe
2. En dålig förälder som barnet kan vara utan…
3. Kvalitet ?? Stod det någonstans att pappan istället var ledig på dagen?
A.R.
5 juli, 2014 at 15:27OK quintus, du börjar kvala in.
Day
5 juli, 2014 at 15:29Främling?
p
5 juli, 2014 at 18:21Varför ens skaffa barn om man inte vill umgås med ungen?
alexia
5 juli, 2014 at 18:23Ja OCH???? jävla tönt fröken mongo. Varför ska dessa räknas bort. Det finns ALLTID en minoritet vid en majoritet. Men du är tydligen en av dom som inte räknar med minoriteter. Jävla racist!!! Att du inte fattar att poängen är att man ska sköta sitt gör att du för mig framstår som en jävla nolla. Och ordpolis, hahaha vad tycker vi om såna.. stick å brinn
Lo
5 juli, 2014 at 20:21Hur kan man vara en bra föräldrer om man aldrig träffar sitt barn?
Lo
5 juli, 2014 at 20:22Bra Katrin! Bra text. Vissa ska inte ha barn.
fröken
5 juli, 2014 at 22:03Oj alexia, du är tydligen en sån där människa som sitter bakom din dator och sprider skit omkring dig.Jobbigt med såna. Kryp ner under din sten, tror vi kan vara utan dig.
Lo
5 juli, 2014 at 22:05Nej det kan man inte, men så är det ju inte. Var det något som var svårt att förstå? Skulle dessutom uppskatta om du inte tar mitt nick!
P
5 juli, 2014 at 22:08Vem vill inte umgås med vilken unge?
Lo nr 1
5 juli, 2014 at 22:10Svarade kaprifol och inte dig,Lo. Och sno nick? Haha är du 14 eller??
Lo nr 1
5 juli, 2014 at 22:12Och personen katrin skriver om jobbar sent sju dgr i veckan så NÄR träffar man sitt barn då??
mia
6 juli, 2014 at 06:07Men varför ens ligger dessa karlar med kvinnor och gör dem gravida om de ändå inte är intresserade av att ställa upp på att vara pappor?
Antingen är man en bra pappa eller så är man en dålig pappa. Anstränger man sig inte så är man ingen bra pappa åt sina barn.
Då kan man ta på sig en kondom när man har sex.
Barn förtjänar föräldrar.
mia
6 juli, 2014 at 06:09Jag håller inte med de andra Katrin. Jag tycker det är bra att du VÅGADE säga vad du tyckte. Idag vågar man sällan säga något som man har på hjärtat för att man inte vill trampa någon på tårna. Jag tycker inte alls det är fel att säga som du gjorde.
Jag har också flera gg hamnat i situationer där man faktiskt bara måste säga något. Annars dör man. Och det måste vara mer OKEJ att våga säga vad man tycker.
alexia
6 juli, 2014 at 10:53Haha vilken tönt du va då. Vi kan verkligen vara utan dig också. Så stick och brinn! Jävla besserwisser. INGEN tycker om besserwissers, om du inte visste det..
alexia
6 juli, 2014 at 10:58…och dessutom så anser jag att det är såna som DU som sprider skit omkring sig. OCH Katrin när hon lägger sig i andras affärer. DET är verkligen att sprida skit omkring sig!
Sara
9 juli, 2014 at 16:53Haha SHIT vad folk blev arga. Din text är SÅ SANN! Bra skrivet Katrin. Alla andra som blir griniga lever säkert i förnekelse i något sånt förhållande själva. Jag har själv sagt till min kille att om vi skaffar barn ska han fan inte jobba så mycket som han jobbar nu för det är sånt man ångrar senare i livet!