A men asså hallå? Feber. Hur ledsamt? Jag kom hem till en skållhet liten bebbe som satt rödflammig i ansiktet och det bara rann ur ögonen, rann ur näsan, rann ur munnen, hemskt var det. Så jag rotade fram den termometer som jag fått när jag var gravid med Ringo alltså över fem år sen och skakade liv i den. Jag vet inte om den fortfarande funkar efter så många år men jag har aldrig använt den. Vet inte hur man använder den. Stoppade in den i Rambos armhåla men då visade den 38,4 så jag misstänker att det inte stämmer då han brinner men jag har ingen aning egentligen. Så jag stoppade in den i hans mun. Omöjligt att hålla kvar den. Okej då ska den in i rumpan. Eller jag tar min egen (som jag mäter mig med från NC) och stoppar i hans rumpa. Men hur långt in ska den? Jag vill ju inte skada honom… Svalka med våta handdukar och ge honom socker är rådet jag får när jag ringer 1177. ”Socker?!”, båda jag och Bingo skriker rakt ut. Kan det gå bra med en banan frågar jag och det gör det absolut OM han kan tänka sig att äta säger sköterskan. Hon rekommenderar isglass och glass. Märkligt tycker jag. Ge socker till en bebbe känns så sponsrat så jag dör men det är väl jag som är LCHF-fanatiker som vanligt.
Innan jag hann lägga på med sköterskan hade Bingo fått lillkorven att sova. Med öppet fönster i rummet har febern lagt sig och när vi lägger oss plockar vi med oss tjockisen och lägger mellan oss i sängen. Gosebullen fy va mitt hjärta värker hur klarar man av att se sitt barn sjukt på riktigt? Barn som får cancer, vad gör man som förälder? Lider man bara och kämpar på? Knarkar man? Skär sig själv om kvällen? Pratar man med andra i samma sits? Håller man i varandra för att inte falla, jag fattar inte hur man klarar det.
Till något helt annat. Ja, Rambo har inte vaknat än så jag passar på att knappa lite på min dator. Ringo klättrar i sitt rum och jag skulle ALDRIG kunna följa tipsen i den där boken om barns självkänsla. Appropå den där boken så har jag försökt att prova mig på det som sägs i den lite grann och känner ännu mer att det är åt fanders med den teorin. Istället för att fråga Ringo vad han gjort och sagt att han är duktig har jag frågat hur han känner och och tänker och funderar och försökt att bemöta hans känslor och tankar men jag vet inte vem som blivit mest irriterad jag eller han. ”Mamma sluta fråga hur jag känner över min batmobil den är cool bara tycker du inte att den är cool eller?”, säger Ringo. ”Jo, den är cool men vad skulle du göra om du var Batman för en dag?”, svarar jag men jag får inga svar. Bara suckar och stön. Nej, Bingo har inte heller ändrat sitt beteende vad han än sitter och säger i pappapanelen i TV4. Spel för galleriorna.
Jag har även börjat säga till andra. På skoj såklart men jag påpekade senast idag på Ringos Taekwando att man inte ska säga ”Vad bra du var!” till sitt barn. ”Inte? Vad ska man säga då?”, säger ALLA. ”Man ska säga att det var bra att barnet ansträngde sig och sen fråga vad han känner och tänker om Taekwandon idag”. ”Men beröm är väl bra”, svarar ALLA. ”Nope för säger du att han var bra så tänker barnet att om pappa inte säger att jag var bra så var jag dålig och på så sätt bygger man upp barnets självkänsla på fel sätt”. A ni hör ju det funkar inte. Och hade det funkat hade väl inte fröknarna sagt att barnen var bra på saker hela tiden? Eller?!
Ringo snubblade på vägen hem. Han envisas om att ha sina nya ascoola Salomon-kängor på sig trots att de är för stora. Så pussade jag i handen men så började jag spotta och sa ”Å nej du har ju kladdat på den där smutsiga mattan på gymet, bläääää!”. ”Men mamma den var inte smutsig”, sa Ringo snopet. Så jävla gullig jag kunde inte sluta skratta. Kom att tänka på när jag fick svinkoppor över halva ryggen efter att han gnidit mig mot just den mattan. Eller var det mattan på Rellos kanske? Skit samma kul att han inte SER att mattan är smutsig. Gullis. Världens bästa träning hos Gago. Stenhård träning för barn. Ascoolt tycker jag. Och Ringo fick beröm från tränaren. Jag ska tydligen vara stolt över honom. Han lyssnar, tar in, anstränger sig, är fokuserad, kämpar, lyder, uppför sig som man ska och är snäll! Det säger alla om Ringo att han är så snäll. Trots att jag hyllar honom varje dag om och om igen! Och trots att jag säger ”Nu lägger du dig i sängen och är tyst annars stänger jag båda dörrarna och släcker lampan punkt och slut nu får det vara nog med tramsande och klättrande. Godnatt!”
Okidoki, jag ska lägga mig nu. Det kommer att bli en aktiv natt med lillkorven misstänker jag. Morgondagen delar vi upp på mig, mamma och barnflickan. Jag tar morgonpasset. Till tolv. Okej, upshaggy har somnat, Bingo har somnat, Rambo sover och jag lägger mig nu. Godnatt.
lollo
4 februari, 2015 at 21:47Vilket provocerande svammel!
CL
4 februari, 2015 at 21:58JÄTTEKONSTIGT att man föreslog socker, säkert inget annat, som vätskeersättning med socker och salt? Utan skeda i honom socker…??? Sade sköterskan på 1177 så, verkligen intressant?
Om Katrin någonsin besökt ett akutsjukhus med sina barn så är det rätt vanligt att erbjuda ex isglass el dyl vid uttorkning, feber mm. Vill man ej ge sina barn socker så fine. Men att man föreslår socker på sjukvårdsrådgivningen låter fascinerande.
amy
4 februari, 2015 at 22:04Vilken termometer har du använt när Ringo tempat?
Bea
4 februari, 2015 at 22:19Har aldrig fått rådet att ge socker…men isglass, glass eller söt dryck med is i har jag fått höra. Det kyler, och vätskan och sockret förhindrar uttorkning… tror också att de flesta febernedsättande medel på flaska är fulla med socker.
Vad gäller beröm så har ja inte läst boken men borde det inte vara ok att ge sitt barn beröm så länge den är konstruktiv? Typ…jag tyckte du var duktig idag när du lyssnade på läraren…eller liknande
Tjohoo
4 februari, 2015 at 22:23Är det du som har feber? Oerhört snurrigt inlägg.
lada
4 februari, 2015 at 22:30alltså den där jäkla sjukvården, fan va kassa dom är. Jag blev också erbjuden saft efter ett kirurgisk ingrepp. Borde vara 0-tolerans för socker på sjukhus. Dom har ju inte en aning om bra kost. Dags att utbildningssystemet förnyas snart!!!! Ungarna får bara lära sig massa skit i skolan som man har 0 användning för i riktiga livet sen. Shit va förbannad man blir. Vill inte betala en krona till i skatt till vare sig vård eller skola som vägrar förnya sig och hänga med i utveckling. usch för det här svennelandet! Och snart får vanliga svenskar sätta sig å tigga på gatorna tillsammans med romerna för att våra ledare och politiker har misskött sig, är bara en tidsfråga…snälla svenskar, sluta fokusera på små skitsaker och försök se helheten.. lär er om finansiell intelligens.. en bra bok att rekommendera ”rich dad poor dad”, R. Kiyosaki, eller ”guide to investing in gold and silver” M. Maloney! Så kan ni lära er en vettig inställning till livet och framför allt ekonomi!!!!
anonym
4 februari, 2015 at 23:12Men Anna Wahlgrens tips på barnuppfostran tyckte du ju var toppen när trummisen var liten !? Ändrade du dej när det framkom hur dåligt hennes vuxna barn mår ?
anonym
4 februari, 2015 at 23:15TACK GODE GUD !!! Att barnen har Bingo !
anonym
4 februari, 2015 at 23:19Att Trummisen än snäll är enbart Bingos förtjänst ….det vet alla !
Marja
5 februari, 2015 at 00:49Jag antar att det är sockervatten eller söt saft som sjukvårdsupplysningen har ordinerat. Vid feber är risken för uttorkning stor för små barn och de kan snabbt få feberkramper. Kroppen och hjärnan behöver snabb näring och sockret går snabbast ut i blodet. Så ibland får man göra ett undantag, även om det låter tokigt.
Rebecca
5 februari, 2015 at 06:57Vi har en as bra termometer. Du klockar och så är det som en ”laserstråle” mot pannan som möter av tempen. Intaget man behöver stoppa in eller upp i barnet. Skönare.
Ha koll med den o ge alvedon vid HÖG feber för att förhindra feberkramper. Kram
Rebecca
5 februari, 2015 at 06:59Vi har en asbra termometer. Du klickar o så är det som en ”laserstråle”mot pannan som läser av tempen. Inget man behöver stoppa in eller upp i barnet. Skönare. Ha koll o ge alvedon vid HÖG feber för att förhindra feberkramp.
Kram
Linda
5 februari, 2015 at 08:32Jag tror du missuppfattat det där med beröm. Man ska ge beröm som berättar hur bra barnet ÄR och inte säga hur bra han GJORT något. Det är skillnad. Alltså inte: ”Va fint teckning du gjort! utan: ”Du ÄR bra på att rita”. Då stärker man självkänslan och inte självförtroendet som mer hänger ihop med prestationer. Sen är det ju viktigt att prata känslor så klart, barnen känner många saker men kan behöva lära sig sätta ord på hur de känner sig. Tex ”Jag ser att du tycker om att rita och är glad” om nu barnet ser sån ut. Eller ”Jag ser att du är lite bekymrad, blev det inte som du tänkt dig?”
S
5 februari, 2015 at 08:58Ja vad gör man för att klara av det? Jag lider så in i helvete och kämpar på. För att man inte har något val. Under en väldigt lång tid. Den vanligaste barncancern har en behandlingstid med cellgifter i 2,5 år.
J
5 februari, 2015 at 10:56Att man rekommenderar vätska med salt och socker till sjuka barn är för att de ska kunna ta upp vätskan i kroppen. Ger man bara vanligt vatten rinner mestadels bara igenom. Har med osmolalitet att göra 🙂
Alex
5 februari, 2015 at 13:17Läs den här boken Katrin, jag tror det är något för dig… jag fick tipset från kostdoktorn faktiskt. En del av den handlar om det här med beröm och barn och om du läser den så kommer du att få, preis som med LCHF en paradigmskyfte 🙂 Det fick jag…
http://www.adlibris.com/se/bok/mindset-9781780332000
Den är på engelska men du har inget problem med det. Lycka till!
Karin
5 februari, 2015 at 15:28Jag brukar faktiskt inte berömma saker som teckningar, att klättra i träd, ge fart på gungan själv etc. Tror på att barn som ropar att man ska kolla när de åker rutschkana bara vill just att man kollar (bekräftar som proffsen säger). Inte att man säger att han eller hon är DUKTIG som åker rutschkana. Däremot berömmer jag dem när de är snälla mot någon, när de hjälper mig med något eller annat som de faktiskt har utfört. Mer beteende än prestation. Men så älskar jag ju också Petra Krantz Lindgrens blogg.
Esmeralda
5 februari, 2015 at 16:04Zytomierska förstår inte vad osmolalitet är och det kan man inte begära av henne heller. Zytomierska är en sån som skulle fråga efter kolhydratinnehållet i Adrenalin innan akutvården gav det till hennes barn med svullna luftvägar. På den nivån. Med detta inte sagt att man inte ska undvika socker. Och att man definitivt kan överväga och råda till andra alternativ i sjukvården. Dock, som representant för den, vill jag påminna om en ständigt utsatt och nedbantad apparat, som är tänkt att fungera under de mest pressade förhållanden . Det kanske kommer i framtiden. Vem vet. Att alla blir nöjda. Att man telefonledes kan skissa upp en liten LCHF- lämplig behandling för febriga små barn. Men tills dess- för Guds skull- hoppas jag att sjukvårdens resurser styrs till viktigare saker!
Tö
5 februari, 2015 at 19:42Att leva med ett cancersjukt barn är faktiskt inte så illa som folk tror. För det första är stödet från sjukvården enorm, du får hjälp med allt.
Sen beror det ju naturligtvis på vad för slags person man är och framförallt vilken diagnos barnet har. Leukemi är ju den vanligaste sorten och där överlever ca 80 %, de där 80 % är en väldigt bra och viktig siffra. Den ger hopp och hopp är något som aldrig överger oss. Visst, det kan svikta, men du kan inte ge upp, det går bara inte.
Ibland går jag iväg och gråter, ibland skriker jag, ibland kastar jag sönder saker. Jag kommer aldrig riktigt till ro, jag är i ett tillstånd som jag aldrig förut befunnit mig i.
Jag känner mig stark, men ändå svag. Jag får hela tiden höra hur stark jag är, hur bra jag organiserar allt. Men för mig är det bara naturligt, det här är inte jag, naturen har gjort mig till denna ”supermamma”. Jag kan inte förklara det, men jag är fascinerad över det.
Det som gör det hela lätt är att min son bara är 2 år, han vet inte att han är sjuk. Han bryr sig inte, så länge han slipper ha ont vill han leka och busa, han äter och äter (tack kortison!) och när vi ska till sjukhuset för cellgifter blir han överlycklig (där finns ju lekterapin). Härom dagen fick vi dessutom se på ambulanserna, med blåljus och allt. Man blir lite av en kändis på sjukhuset, alla känner en, hämtar allt man ber om, vi får gratis p-tillstånd och får alltid komma in direkt (oftast genom akutingången för att minimera kontakt med ”vanligt” folk).
Jag får 100 % vab, försäkringskassan krånglar aldrig, ifrågasätter aldrig. Barnförsäkringen krånglar aldrig, ifrågasätter aldrig.
Vi har det jävligt bra faktiskt och jag är väldigt tacksam för det. Men om man själv inte upplevt det kan man nog aldrig förstå. Uttrycket ”du vet inte hur stark du är förrän stark är det enda val du har” stämmer verkligen in på oss.
camilla
6 februari, 2015 at 15:56Tö..håller med dig i mycket
Jag har en 9 årig svårt hjärtsjuk kille.Han har något så ovanlig sjukdom som drabbar 1 på 4 milj.Han är lung och hjärtsjuk.går inte att operera.Prognosen är dålig…medellivslängden på sjukdomen är ca 2,7 år…han har fyllt 9 år och är en överlevare.Men som redan sagt..hur orkar man? Vad har man för val? Jag vet ju att han inte kommer att överleva.Ilskan och sorgen man bär med sig varje dag går inte att förklara, och jag önskar ingen heller att behöver uppleva det.
Maria
8 februari, 2015 at 19:52Alltså det är klart dom föreslår Isglass när en bebbe inte kan få i sig. För det första är det troligt att det är de enda de accepterar sen är det jätteviktigt att barnet får i sig vätska vid feber och sockret, glukos. Detsamma som man ger i dropp till människor som inte får i sig något, vilket kan få allvarliga följder, på sjukhus. Hur kan man i det läget med ett sjukt litet barn ifrågasätta att ge barnet det lilla det kan få i sig. Rent socker föreslog hon nog för att om barnet ej fått i sig något annat så behöver det snabba kolhydrater. För lågt blodsocker är ett livshotande tillstånd. Sen kanske inte läget var så allvarligt i det här fallet men vätska måste barnet ha i sig vid feber och då är väl isglass jättebra!!!!