Städat pappas lägenhet idag. Hittade något som såg ut som en leksak så utan att tänka tryckte jag på knappen. Det är extremt typiskt mig att göra först och tänka sen. Jag är inte skitnöjd med den egenskapen alltid för ibland, idag, är det inte så lyckat att göra först eftersom det var ett skyddsvapen så jag sprutade ut gas rakt i min feja och nu sitter jag här och snörvlar och hostar och nyser och harklar mig och… ungefär som när jag möter en katt faktiskt känns det. Öppnat alla fönster så hoppas att det går över snart för sjukhuset tänker jag inte resa till. Det räcker nu.
Appropå katt så har jag nu testat med Sibirisk, Birma och Ragdoll och det är helt kört för min del. Jag mår urdåligt efter fem minuter så det blir aldrig en katt för mig så är det bara. Satsar på hund om några år istället.
Ni vet hur man brukar säga att synden straffar sig själv? Jag lever alltid efter den devisen och tror att det är så. Idag när jag var ute och sprang så sprang jag förbi ett vidrigt as till gubbfan som spöade på sin stooooora hund. En sån där St Bernardshund var det. Jag sprang så nära honom och jag var så nära på att boxa honom i röven då han stod lutad över hunden och sen ångrade jag mig hela resten av min löptur att jag inte hade haft modet att göra det. Fatta, det hade varit det coolaste jag gjort i mitt liv?! Daskat en gubbe i röven som spöade på sin hund?! I Frankrike dessutom där man får slåss så jag hade inte ens blivit straffad om gubbfan valt att anmäla mig!
Så sprang jag till hamnen och sen vände jag och plötsligt har jag en liten ettrig urgullig spattig, den såg ut som en Jack Russel men den var helt brun. ”En sån där liten söt kan jag tänka mig…”, minns jag att jag tänkte när den plötsligt kastade sig på en stoooor St Bernard snett bakom mig och hunden drog iväg och gubbfan flög alltså ni vet en sån där leksak som en femårig pojke leker med där man drar hårt i ett snöre och så flyger en rund sak rakt upp i luften? Så flög gubben när den stora hunden började leka och jaga den lilla ettriga. Kan ni fatta hur arg gubben blev? Kan ni fatta hur lycklig jag blev? Så var det med den saken. Om han kommer att sluta slå sin hund för det? Tyvärr inte.
Sen såg jag en mamma som slog sin lilla dotter idag också. Ringo var inte med mig då. Undrar hur han skulle reagera om han såg en mamma slå sitt barn mitt på gatan. Det är liksom inte så vanligt förekommande i Sverige och ganska så mot vår moral och lag…
Okej, jag ska bädda rent och lägga mig. Har bara det sista avsnittet kvar på Blå ögon och det är spännande som bara fan. Hej så länge.
Anna
5 april, 2015 at 22:23Cornish Rex har jag. Är visserligen allergisk men känner bara av han ibland. De tappar inte så mkt hår, vilket är väldigt skönt. Väldigt fina tycker jag med
mlf
5 april, 2015 at 22:37Är du inte läskunnig Anna?
Simba
6 april, 2015 at 09:11I föra inlägget var allting humoristiskt där- Du skrattade väldigt mycket och hela tiden.Nu en gubbfan som spöar sin hund och en mamma som slår sitt barn. Bara hitta på det är du bra på!!
malin
6 april, 2015 at 09:52Nej man får inte slå sina barn. Barnkonventionen gäller även där. De enda som inte skrivit under är Somalia och USA.
Filippa
6 april, 2015 at 10:06I Frankrike är barnaga tillåtet i uppfostrande syfte!!
Jessica
6 april, 2015 at 10:18Hej Katrin, var tittar du på blå ögon?hade två avsnitt kvar att se när den försvann från SVT play.
Boo
6 april, 2015 at 16:09Hoppas din far är på bättringsvägen kära du.
Katrin, you are a queen!!!
pernilla
6 april, 2015 at 19:02Provnosa på en sphynx istället.
lina
6 april, 2015 at 22:04I Frankrike får man daska till sitt barn på rumpan i uppfostrande syfte och det gör de flesta. Hemskt när det är småungar i ettårsåldern som får en dask för de stoppat något i munnen i parken-ser det varje dag tyvärr. Däremot är barnaga förbjudet- kan verka paradoxalt men du får Sociala på dit här om du slår ditt barn med knuten näve eller i ansiktet och någon anmäler- det är oftast skolan som signalerar sånt för alla misstror polisen och socialen här.
I Sverige är det dock för långt åt andra hållet- barnen är kungar och beter sig därefter- föräldrarna är lallande mesar som sinte vågar sätta gränser av rädsla för att inte bli omtyckta av sina barn- är det bättre? Är inte det också en form av barnmisshandel att inte ge barn de gränser de behöver för att känna sig trygga?
Felicia
7 april, 2015 at 07:25Aaa usch visst är det hemskt.. Bott i Frankrike i snart 7månader och sett både barn bli agade och hundar, många hundar, som fått spö.. Riktigt hjärtskärande är det och önskar oxå att jag haft modet att säga till.. Men här där jag är är det oftast pundare som är flera stycken så känns som att det oxå är lönlöst, när man dessutom inte ens kan samma språk. Men det är så hemskt!!