Den här graviditeten

Ja men jag har mått skiiiiiitdåligt sen mitten på juli då jag kissade på stickan. Skiiiiitdåligt fy fan jag har gråtit vissa kvällar för jag haft panik över illamåendet men nu är det i alla fall över så nu blickar vi framåt. Ja, jag mådde exakt likadant med Ringo och Rambo så var inte så förvånad precis, mer att jag räknade ner dagarna till 12 veckor då jag visste att det skulle sluta. Somnat vid 21 senast varje kväll också. Inte så kul liv där i början men så är det ju.

Japp fick börja med levaxin igen. Så nu tar jag 100 mg om dagen. Tar även järn och andra vitaminer varje dag. Jag gjorde NIPT för några veckor sen och har fått resultat från det så till 99,7 procent ät det ett friskt barn. NIPT är ett blodprov man kan ta som man bekostar själv. Det kostar 6000 kr. Det är inte sannolikt som KUB:en utan säkert. Eftersom jag är 39 år tyckte jag att det var värt att göra det. På NIPT ser man även vad det är för kön på bebisen men min kille vill inte att vi ska veta, han menar att det är mer spännande att inte veta och för mig känns det inte så viktigt så jag orkar kriga för det.

På tal om min ålder så trodde jag aldrig att jag skulle bli gravid så lätt. Jag hade blivit informerad från många att det är väldigt svårt att bli gravid över 35 och jag hade sagt till Alex att det inte alls var säkert att vi skulle kunna få ett barn tillsammans. Han var nöjd som det var, sa han. Kunde mycket väl tänka sig ett liv med Ringo och Rambo och mig. Så jävla fin kille det är kärlek det. Han vet ju såklart inte hur det är att ha ett biologiskt barn och det vet jag så för mig kändes det som det viktigaste i världen att göra allt i min makt för att ge honom ett barn. Han är en fantastisk människa och jag älskar honom så mycket. Det finns inget större jag kan ge honom än ett barn det vet ju jag och det vet ju ni som har barn. Men har man inte barn är det omöjligt att förstå. För mig var det i alla fall något viktigt. Så vi slutade skydda oss och på en gång blev jag gravid.

Vi var på Santorini när jag plötsligt fick så ont i mina tuttar. Det var fler saker som blev annorlunda och det var kul för ingen av oss hade ens i tankarna att jag skulle kunna blivit gravid så Alex påpekade glatt att jag plötsligt blivit besatt av honung. ”Du äter honung tre gånger om dagen älskling, du har aldrig ätit honung förut!”, sa han och jag svarade glatt ”Ja! Jag har verkligen blivit galen i honung. Förmodligen för att jag förbjudit mig att äta det så länge…”. Så var det inget mer med det. En dag när vi åt lunch började jag gråta. För att inte tala om när jag läste slutet på Sofi Sarenbrants bok herregud jag skrek i en gråtattack. Hulkade och skakade av sorg. Det är så kul att tänka på det så här i efterhand. Jag gråter aldrig i vanliga fall. Vi reagerade inte på det heller. Eller jo jag gjorde det lite grann faktiskt. Alex var mest road över mina plötsliga infall men de är ju så många och ter sig så olika så han la ingen vikt vid att jag plötsligt fått för mig att grina. Sen kom ju aldrig mensen och då började jag fatta. Och så var jag väldigt trött också. Ovanligt trött så till slut köpte vi en grekisk sticka och sen var chocken total. Stackars Alex var chockad i många veckor sen. Han är fortfarande lite chockad. Det har lagt sig och han är glad och så men lite tagen känns han fortfarande. Kommer nog hålla i sig de närmaste åren kom jag på. Så är det ju. Första barnet är en enorm känsla. Varje barn är en enorm känsla men första är första.

I mitten på mars får vi veta vad det är. Jag och Ringo hoppas på en lillasyster men blir glada för en lillebror också. Rambo är mest glad över att HAN ska bli storebror.

Ja men så livet tuffar på hörrni. Jag har inte ont någonstans. Ska jag säga än? Jag bävar lite för foglossning men min barnmorska sa att så länge jag tränar bör jag inte få några åkommor alls. Jag kör ashtanga yoga några dagar i veckan typ tre och jag tränar styrketräning med Philip två dagar i veckan. Så fort jag får chansen går jag ut och promenerar det är en otrolig skillnad på att röra på sig och att inte göra det när man är gravid. När jag rör på mig känner jag mig lätt, andas lätt, har ett gladare humör, bajsar bra och inte hårt som man lätt annars gör när man är gravid (ni som vet vet) och så har man inte ont.

Vissa dagar är tunga. Igår tex hade jag sovit tio timmar på natten men kände mig ändå som om om jag vägde 100 kilo hela dagen. Mejlade med min barnmorska för jag var säker på att jag hade någon brist på något som gjorde att jag kände mig så tung och trött och slö. Inte nere psykiskt alls utan fysiskt mådde jag dåligt.

Idag mår jag prima. Skuttade upp med ett glatt humör. Ringo cyklade till skolan och jag körde en rask promenad med Rambo i vagnen (igår fick vi ta buss för jag var så trött). Sen promenerade jag vidare till studion och yogade (igår satt jag på fik och beklagade mig för Carro). Nyss öppnade jag Sturegallerian och jag mår bra. Så där är det och så kommer det att vara nu. Det kommer att bli värre och värre men jag märker enorm skillnad på hur jag mår beroende av vad jag äter och hur jag tränar och inte överanstränger mig. I söndags stressade jag med att rodda en lunch för 16 pers, jag tror faktiskt att det var därför som jag mådde dåligt på kvällen. Man får inte stressa och anstränga sig på fel sätt när man är gravid. Inte ens tidigt gravid.

Okej nu ska jag göra mig själv en kokoslatte och äta den med den nya quest havrekaka. Mysig start på den här dagen.

Hej så länge!