Jag kan då välja mina stunder. Det var i och för sig Bingo som valde den kom jag på nu fast jag höll med så jag får ta på mig skulden tycker jag nog. Det var dags för mig att prova att springa. Inte alls så att jag tänkte kuta runt Djurgårn (7 km) utan jag tänkte värma upp med en lätt jogg på 30 min. Fy faaaaan alltså. Regnet piskade i ansiktet på mig, värst var nog på hjässan där det verkligen gjorde ont, det blåste och var svinkallt. Jag kände mig som Nasse i den där Puhfilmen ni vet när han håller på att flyga iväg?! Hemskt. Så jag klarade 15 minuter och sen smet jag in i fältan för att köpa handtag till Ringo och Novas garderober. Sen sprang jag hem i och för sig så man kan säga att jag joggade i 20 min totalt.
Det känns som att någon har fyllt min underkropp med cement. Jag har inte tränat/joggat på fyra månader och jisses om det räcker för att man ska känna sig totalt oduglig. Så jävla svinjobbigt som det är för mig att springa nu kan jag inte minnas att det någonsin har varit. Jag vill ge upp hela tiden. Varje minut vill jag stanna och trycka en semla och skita i allt och bara gilla läget och fortsätta livet som en ”mullis”. Mmmmmm skulle inte tro det. Det räcker med att jag ser på mig själv i en spegel eller skyltfönster för att jag ska klara en minut till. Och sen en till och en till och så plötsligt är jag på min målvikt igen!
Åren går och livet förändras men en sak slutar aldrig att förändras. Den bästa springlåten. Bongo song – Safri duo. Lyssna och känn hur blodet börjar pumpa i era kroppar. Fan kom igen era jävla fetton, på med jogginskorna och ut och spring 30 minuter. Varenda jävla partner i världen ställer upp på en sån sak.
Erikan
15 februari, 2014 at 16:45Fick du obegripliga sms från killen igår? Du är inte ensam. http://www.vadmenarhan.se
Mu
15 februari, 2014 at 16:50”Kom igen era jävla fetton ut och spring 30 min…”
Inga problem för min egen del, fast errr….du lyckades bara åstadkomma 20 min själv så: ???
Camilla
15 februari, 2014 at 17:43Jo men visst… 30 minuter är ju inga problem om man är fet? Eller? Knän, ryggar, höfter.., kommer nog må finfint efter en 30 min löptur om man är fet. Bra tips!
ellen
15 februari, 2014 at 18:02Tröttnat du aldrig att skriva om dessa jävla fetton. Börjar bli tjatigt. Själv är jag överviktig. och har sprungit 45 minuter i dag. Inga problem.
Bettan
15 februari, 2014 at 18:08Finns inget dåligt väder. Bara dåliga kläder. Varför hade du inget på huvudet. Så dumt!!
Jenny
15 februari, 2014 at 18:43Haha du är så härlig Katrin!
Du peppar tjockisarna 😉 och alla andra 🙂
Erika
15 februari, 2014 at 19:07Det är så skönt att du är mänsklig Katrin!!! Tack för att du peppar!
Lisa
15 februari, 2014 at 19:42Ååååhhh:) Jag tränar alltid till den låten och har gjort det sen den kom, typ 10-15 år sen va? Jag blir sjukt taggad av den!
Hella
15 februari, 2014 at 19:57Vad du var bitter då!. Läste lite på din blogg och jag hoppas du mår bättre snart!.Sickar en kyra på dig hälsning och hoppas du blir lite gladare 🙂
Camilla
15 februari, 2014 at 21:08Min blinkande gubbe försvann ju! 🙂 eftersom jag är helt humorbefriad, mesig och snäll så vågar jag inte säga något elakt om någon så jag läser katrins blogg och njuter lite ( i smyg) av att någon vågar vara provocerande!
Linda
15 februari, 2014 at 22:58Ahahahaha håller med! Så klokt sagt! 😉
Sofie
15 februari, 2014 at 23:03passiv agressiv
Laila
15 februari, 2014 at 23:04Joggat på 4 månader?…. måste ju vara fler???…
Emma
15 februari, 2014 at 23:24Du är bäst på att peppa!!!! Dags att bli smal nu!
Ingela
15 februari, 2014 at 23:50Foka på babyn o få ihop familjelivet. Det är det som får dig att må bra på riktigt. Herregud hålla på o tjata om LCHF o bantning. Ingenting av det betyder nåt om inte grunden finns. Lovar.
...
16 februari, 2014 at 00:17Säger Ingela bara för att hon är tjock och bitter.
Terese Larsson
16 februari, 2014 at 01:06Alltså jag älskar dig så mycket Katrin. Skulle jag få bli man för en dag skulle jag vara Bingo för att spendera en dag med dig. Du.är.så.jävla.rolig.
Fettot!
16 februari, 2014 at 06:51Asså jag e sjukt överviktigt fet asså plus har ett. Häng bokstavskombinationer o jag ska utbildning fuckking springa fast jag kommer o få bryta ihop asså fattar du inte plåt
???!!
Denise
16 februari, 2014 at 09:03Love
Denise
16 februari, 2014 at 09:06Love you
kerstin
16 februari, 2014 at 09:06I ett tidigare inlägg skrev du:Det finns ingen människa på jorden som har bättre självförtroende och självkänsla än jag och det är helt sant. Jag tycker det rimmar illa till:Jag vill ge upp hela tiden. Varje minut vill jag stanna och trycka en semla och skita i allt och bara gilla läget och fortsätta livet som en ”mullis”. Mmmmmm skulle inte tro det. Det räcker med att jag ser på mig själv i en spegel eller skyltfönster för att jag ska klara en minut till. Och sen en till och en till och så plötsligt är jag på min målvikt igen!
Jag ser en människa som avskyr sin kropp en människa med både dåligt självförtroende och självkänsla. Som hysterisk började banta när människan precis fått sitt barn. Allt fokuseras till vad man äter och hur man ser ut. Hela livet går ut på att bli smal så fort som möjligt. Snälla du låt det ta tid, njut även av det goda men inte för ofta. Träna genom att promenera, vänta med att börja springa. Jäkta inte fram din kropp till något som varken du eller det är redo för. Du är manisk vid hur du ser ut och att alla som är fetto osv är fula och äckliga personer. Skärp dig och sluta titta på utsidan hos alla, kryp istället innanför skalet på människor lär känna dem och döm dem inte efter utseendet.
Mu
16 februari, 2014 at 10:52Men varför föredrar du att hon inte blir smal? Hur skadar det hennes familj om hon joggar eller äter på ett visst sätt? Jag tror inte din kommentar handlar om Katrin så mycket som den handlar om dig. Du tycker att hon ska ”skärpa sig” och istället titta till insidan hos folk. Alltså vad KONSTIGT att säga å en människa som joggar att de ska ”skärpa sig!” Något osar fisk…
Mr. Ia
16 februari, 2014 at 12:01Jag bantar också nu (inte med lchf sorry, modifast is the shit) och vill ibland skita i allt. Jag som älskar semlor exempelvis.
Men den här ungen jag klämde ut för snart sex månader ska fan inte få bestämma över min kropp som han bestämde att jag skulle bli fet när jag blev gravid.
Jag bara SKA ha tillbaka min kropp. Men semlorna lockar. Absolut, och chokladen, lösgodiset, fikapauserna med andra morsor, chipsen, pizza, hamburgare, pommes oh My god lite pommes!
Första veckan, ser redan resultat. Jag är så jävla bra!
Bea
16 februari, 2014 at 12:51Kunde inte sagt det bättre själv! Jag fick barn veckan före Katrin och jag har redan varit ute i joggingspåret en gång. Har inte direkt nån vikt att gå ner (ammat bort det lilla jag hade) men jogging gör mig starkare, ger frihetskänsla eftersom jag annars har bebisen i famnen nästan hela tiden, ger pappan tid med bebisen, ger mig bättre kondis och en massa andra fördelar för hälsan, bra för rygg och axlar också att komma ut och skaka loss som omväxling till att bära bebis och sova med bebis. Förstår inte varför det ska reta någon att jag vill vara smal och stark ovanpå mitt härliga mammaliv.
Och Katrins ord om att vilja ge upp osv handlar ju om att hon vill skapa igenkänning hos de hon ska peppa. Katrin bloggade om att bantning och träning är hennes fritidsintressen redan flera år innan hon fick barn och började med LCHF. Inför deras bröllop hånade Alex henne för att hon kämpade på på löpbandet och skulle gå ner x antal kilo. Och det bjöd hon på, i äkta Katrin-anda.
kerstin
16 februari, 2014 at 15:12Vart står det att jag föredrar att hon inte blir smal? Hon ska skärpa sig med att döma folk för deras utseendes skull och titta på insidan istället. Sluta kalla folk fetto osv. Kan du läsa eller? Läs om det jag skrivit för som du nu skriver märks det att du inte läst vad jag skrivit alls.
Carro
16 februari, 2014 at 16:42Hej Katrin.
Efter ha tränat stenhårt i sex månader så ha det hänt något nu den senaste veckan. Brist på motivation, vinterdepp, bortförklaringarna är många.
Men så läste jag detta inlägg tidigt söndagmorgon och tänkte. ”Ja va fan, jag vill inte va ett fetto som sitter inne i hela jävla söndagen och glotta på tv.” Dina ord ”fetto, ut och rör på dig” snurrade i huvudet. Laddade ner värsta grymma låtarna, på med skorna och ut på den där förbannande 7 kilometers rundan. Efter 2 km kände jag mig fortfarande väldigt pigg i benen och tänkte ”nä nu jävlar bara kör jag tills jag stupar” och höjde volymen lite till på spotify. Väl hemma så rusade jag in och pep ”äääälskling, ääääälskling!!!!” Han tror givetvis att jag brytit benen och undra om han ska ringa ambulans. Nä, så är inte fallet utan jag kunde trött säga att jag slagit personligt rekord med hela 5 min!! 7 km på underbara 34 min! Jag håller ett tacktal (ja det känns som jag vunnit OS-guld) och tackar min sambo, familj och DIG katrin! Utan detta inlägg från dig så tro jag faktiskt att jag hade stannat inne idag. Men nu är motivationen på topp och fy fan vad gött det ska bli att vara snygg på beachen i sommar. Så taaaack som fan för denna peppen!
Pj
17 februari, 2014 at 12:12Hej! Roligt att du kommit så långt efter förlossningen. Undrar lite om hur det funkar med ditt snitt. Blev själv akutsnittat och undrar lite mer över hur livet efter känns eller ser ut. Vore så himla roligt och intressant att läsa och ta del av hur du upplever det hela.
Toppen blogg toppen kvinna, fortsätt vara precis som du är!