Okategoriserade

Är Ringo ett bokstavsbarn?

Jag var med om den mest bizarra situationen idag. Jag vet inte om jag någonsin varit med om något så obehagligt och frustrerande jag ska berätta för er. Så får ni säga vad ni tycker. Det är väldigt intressant tycker jag. Och jag väljer att dela med mig. Som vanligt. En och annan tycker säkert att jag ska mörka och tysta ner. Jag skiter i att du tycker det.

Efter dagis gick vi till Fältöversten. Vi var ett gäng med vuxna och barn. Vi bestämde oss för att äta middag på McDonalds (barnen åt middag) så där satt vi. Det var smurfar och nuggets och stämningen var på topp. När Ringo plötsligt får för sig att han vill ta tre äppelbitar från Laura. ”Jag vill ha tre äppelbitar”, säger han och sliter påsen ur handen på Laura. ”Så gör man inte utan man ber om en äppelbit”, säger jag och ger tillbaka påsen till Laura. Som endast har tre bitar kvar i sin påse. Det är alltså inte aktuellt att Ringo skulle få ta dem allihop.

Då får han ett utbrott. Han skriker och kastar sig på golvet. ”Jag vill ha treeeeeeee”, skriker han. Enligt mig får han ett klassiskt utbrott som ALLA treåringar får. Jag har själv sett alla mina vänners barn få dessa utbrott och hans skiljer sin inte. Enligt mig. Jag försöker först med allvarlig ton att säga till honom att man inte får skrika, att då måste vi gå, att farbrorn kommer att be honom att gå om han skriker, ja det som alla föräldrar hade försökt med. Antar jag. Sen sätter jag mig på stolen och stirrar uppgivet in i väggen. Ringo skriker fortfarande på golvet. ”Han kan inte skrika så här det är otrevligt mot alla andra”, säger min syster. Eftersom hon har rätt så reser jag mig upp, tar Ringo i armen och leder honom ut från lokalen. Han skriker nu högre och högre och sparkar och slåss – han har ett raseriutbrott och DET FINNS INGET SOM JAG KAN GÖRA FÖR ATT FÅ TYST PÅ HONOM. Det vet jag för jag är hans mamma.

Vi kommer ut och han ligger och sparkar och kastar sig på golvet i gallerian. Jag står bredvid och väntar på att han ska lugna ner sig. Det blir inte bättre. Jag går ut med honom på gatan där han fortsätter att skrika. ”När du slutar att skrika går vi tillbaka in”, säger jag till Ringo. Då kastar sig Ringo upp och springer till skjutdörren. Han springer rakt in i en man som kommer ut. Jag tar honom och sätter honom på marken. Mannen kommer fram till mig och säger ”Du kan inte hantera ditt barn”. Jag ser upp på den stora mannen med vitt hår, blå kavaj med en röd näsduk i. ”Ville du något?”, undrar jag i chock. ”Du kan inte hantera ditt barn och då vill jag säga det till dig”, säger han. ”Jag anser inte att du ska lägga dig i hur jag hanterar mitt barn så om du kan gå härifrån så vore det bra”, säger jag. ”Jag lägger mig i för att jag tycker att du ska föra en dialog med ditt barn och inte låta honom skrika på det här sättet. Hela gallerian har bevittnat hur han skriker och hur du inte klarar av att hantera honom”. Nu blir jag väldigt provocerad av den här mannen. ”Ska du ta hand om dina barn så tar jag hand om mitt. Kan du lämna oss ifred nu?”, säger jag. ”Ja ja jag jobbar med barn och såna här bokstavsbarn hamnar på mitt bord till slut så förr eller senare lär vi ses ändå”, säger han och går. Det var som att jag höll på att svimma. Allt blev snurrigt och jag önskar i efterhand att jag… jag vet inte vad. Hur är det möjligt att en person kan bete sig på det här sättet är det inte så sjukt? Och säger han inte emot sig själv när han först anser att jag ska föra en dialog och sen ger Ringo en diagnos som bokstavsbarn. Kan man föra en dialog med ett bokstavsbarn?

Är han en galen människa? Är han en anställd från socialen? Vilket är mer skrämmande i så fall? Han är förmodligen en vanlig gubbe bara som blev störd av att Ringo skrek och det kan jag förstå. Jag blir också störd. Och arg. Och ledsen. Och uppgiven. Men jag kan inte göra något åt det här. Det är som det är och jag vet inte om han är ett bokstavsbarn, han kanske är det men då är det så i så fall. Han får inte såna här utbrott ofta, det händer nån gång i månaden och som sagt så har jag sett samtliga av mina vänners treåringar få dessa så jag anser inte det är något konstigt. Men att de skulle gå att hantera med en dialog anser jag vara konstigt att tycka. Av en man som säger sig jobba med barn? Han sa det. Han var bara galen, va? Eller? Jag är fortfarande i chock känner jag. Och arg på Ringo. Får jag vara arg på honom? Han är inte alls arg eller deppig längre han är på topp humör. Badar och sjunger och har glömt bort sitt utbrott för länge sen. Jag bråkar inte med honom såklart men jag känner mig väldigt låg. Och ledsen. ”Finns det verkligen inget man kan göra för att få honom att sluta?”, sa min syster som inte har kommit till treårsåldern med sitt barn än. Enligt mig finns det inte det. Finns det det? Vet ni?

You Might Also Like

  • Gabriella
    18 september, 2013 at 19:42

    Jobbigt! Låter som tre- års trots. Men vi har fått tips om boken ”Explosiva barn”, för hjälp med att hantera en bångstyrig 4 åring. Har beställt men inte läst så jag får återkomma med om den hjälper.

  • Mia
    18 september, 2013 at 19:42

    Asså, en sån idiot! Gubben menar jag. Ringo hade ett helt vanligt treåringsutbrott. Såna har min son också.

  • Johanna
    18 september, 2013 at 19:44

    Hahaha..vilken gubbe. Nä Ringo är nog bara en helt vanlig treåring..Kram

  • Sarah
    18 september, 2013 at 19:45

    Nej det finns inget man kan göra. Kanske försöka hålla om, hålla fast och tala lugnande fast man vet att de inte lyssnar. Bara att vänta ut. Min 6-åring har alltid fått såna här utbrott och får det fortfarande. Man vet tillslut inte hur man ska hantera det, själv vill jag ge honom en smäll så att han vaknar upp, för min son är helt i sin egen värld under dessa utbrott, men så kan man ju inte göra. Så vi har lärt oss att bara försöka vara konsekventa och vänta, vänta, vänta så lugnar han sig men det kan ta ett bra tag och man är helt j*#la slut efteråt. Han med.

  • Jenny
    18 september, 2013 at 19:45

    Skulle nog säga att det är rätt så normalt, han testar dig för att se vilka gränser du sätter. Trots har inga åldersgränser utan det kan komma när som helst. Du ska inte börja fundera på om Ringo har någon bokstavskombination som den där mannen påstod, han verkar ju ha en helt annan agenda när han kom fram för att säga detta till dig. Du gjorde helt rätt som bad honom gå därifrån, han hade inget där att göra!

  • Emma
    18 september, 2013 at 19:45

    Ja mannen är galen och/eller dum i huvudet, och nej det finns inget man kan göra när utbrottet är ett faktum. Har två småskitar och har burit dem vrålandes och viftandes över stock och sten för att undfly folk i liknande situationer som den du beskrivit. Visst kan han vara ett bokstansbarn, men likaväl inte. Ovan beskrivet är väl urtypiskt för ett normalt barn i småbarnsålder med lite riv i. Det finns lugna, sävliga ungar som aldrig beter sig dylikt, men majoriteten gör det. Skaka av dig händelsen och samla kraft för nästa ;-).

  • frida
    18 september, 2013 at 19:47

    Helt normal treåring! Bry dig inte om gubbstrutten!

    🙂

  • fia
    18 september, 2013 at 19:47

    oroa dig inte.. många barn gör så här..testar gränserna. Det är lugnt slappna av. min dotter betedde sig liknande hon är nu 11 år och väldens finaste tjej.. bäst i klassen. DONT WORRY

  • Sara
    18 september, 2013 at 19:50

    Det jobbigt när barn beter sig så. Mitt råd är att när han åter är lugn så sätt dig ner han och prata igenom det hela om hur vidrigt det var, då kanske han kan ta in det lite och förstå, inte bara låta det passera. Hoppas han snart blir en lugnare Ringo.

  • Ninnibeth
    18 september, 2013 at 19:50

    Det känns litegrann som om den där gubben var ett spöke från ditt förflutna; kommer ihåg hur du brukade sitta på dina höga hästar & berätta för alla hur föräldrar ska se till att barnen inte stör på offentlig plats, och ”hur svårt kan det vara”?
    Ringo är en helt normal kille tycker jag det låter som; men tycker gott att du kan kosta på dig lyxen att bli förbannad på honom när han uppför sig illa; att jamsa med och lilla-gubben-prata har nog aldrig fått tyst på en trotsig unge..

  • Carro
    18 september, 2013 at 19:52

    Super normal unge skulle jag vilja säga. Har två killar en som är 4,5 år och en som snart fyller 3. Och jadå vi ser sånna här freakouts alltsom ofta. Kastar sig , skriker ,bär sig allmänt illa åt ,Ibland skulle man kunna tro att det aldrig slutar men det gör det ju. Och rörande gubben på gallerian så hade jag personligen bett honom fara åt h*#<% vem e han att blanda sig . Bokstavbarn eller ej så säger man INTE till någon mamma. Med vänlig hälsning, carro

  • pippi
    18 september, 2013 at 19:52

    Helt normal 3-åring!
    Och om det i framtiden skulle visa sig att ditt barn skulle ha någon form av diagnos, så är det bara kreativt. Alltså en helt normal människa.

  • Mathilda
    18 september, 2013 at 19:53

    Eh skit i den sur gubben , antagligen så har han aldrig haft en treåring ! Så som ringo beter sig så beter sig min 3 åring med , plus mina vänners barn i den åldern , han testar dig för att se hur långt du kan gå innan du ger vika ! Barn är smartare än vad du tror , och vänta bara tills nästa Barn kommer , då kommer antagligen ringo testa dig ännu mera ! Lycka till med allt och skit fullständigt i gubben ( som antagligen inte fått till det med frugan på ett tag ) kram

  • C
    18 september, 2013 at 19:56

    Gubbjäkel! Låter precis som ett vanligt 3-års utbrott jo. Vi har också en 3-åring här hemma och det som funkar bäst är avledning..att börja prata om något helt annat, kompromissa osv. Men helst före det blir sådär illa, för då är det nog bara att låta stormen passera jo. Ofta funkar ”hot” också 😉 Hota med något du kan hålla och som du vet att han bryr sig om, tex. ”slutar du inte skrika nu far vi hem tvärt/får du inte efterrätt!” eller liknande. Och slutar han inte tar du under armen och far hem. Då fattar dom att det inte bara är tomma hot 🙂

  • Sara
    18 september, 2013 at 19:57

    Jag har inga barn, så jag kan inte spekulera i vad som är normalt eller inte. MEN jag kan säga att den där gubben var definitivt inte normal, och jag tror (hoppas) verkligen inte att han jobbar med ”bokstavsbarn” som ”hamnar på hans bord”, för jag tror verkligen inte att en person som jobbar med barn med diagnoser skulle tala om dem på det sättet! Och inte till dig heller. Så, andas, ta det lugnt och se det för vad det var. Jag (som somsagt inte har barn) kan bli sjukt irriterad på skrikiga ungar, men så länge föräldern säger allt det du sa till Ringo och sen dessutom går ut ur lokalen för att lära ungen att man inte får bete sig så, så tycker jag bara synd om mamman/pappan. Det man hatar är ju föräldrar som gormar och skriker lika högt som ungen, eller ännu värre som ignorerar det totalt. Så, jag tycker du gjorde allt rätt! Själv skulle jag nog (om det var möjligt) åka hem med barnet just för att visa att sådär får man inte bete sig..

  • Stina
    18 september, 2013 at 19:59

    Professionella vuxna som jobbar med barn med särskilda behov uttrycker sig garanterat inte på det sättet som denna man gjorde.

  • Mari
    18 september, 2013 at 20:02

    Prata med Ringo om det som hände nu när han är på bra humör. Prata i form av ”jag-budskap” (googla) och säg till honom typ ”nästa gång du blir så arg skulle jag vilja att du istället…” Upprepa samtalet vid/efter varje utbrott. Och vid utbrotten frågar du om han kommer ihåg att ni pratat om detta. Funkar rätt bra, inte alltid men ibland så.

  • Lisa
    18 september, 2013 at 20:04

    Det är fullt normalt att barn i just treårs åldern får raseriutbrott. Jag arbetar med barn. Gubben hade en dålig dag och orkade inte höra mer. Punkt med det! Du gjorde allt du kunde och ingen ska lägga sig i när man försöker lugna sitt barn i en sådan situation och det borde denna gubbe veta om han arbetar med barn.

    Kram på dig!

  • Marie
    18 september, 2013 at 20:16

    Nä, helt normalt för en 3-åring som utvecklas. Tyckte du skötte det väldigt bra. Dessutom är det kul att se att alla som svarat har gjort det trevligt och inte en massa annat strunt:)

  • Anna
    18 september, 2013 at 20:18

    Tycker du hanterar ditt barn bäst som du anser fungerar, du verkar vara en toppenmamma.
    Mannen däremot verkar vara en skitstövel!

  • Carrie
    18 september, 2013 at 20:21

    Kan tipsa dig om en bok som hjälpte mig när mina barn var yngre. Vredesutbrott- 99 tips som får dig i balans igen av Michelle Kennedy. Jag kände mig väldigt upplyft efter att ha läst den 🙂

  • Linda
    18 september, 2013 at 20:23

    Oj, här var ni eniga. Jag har två barn som båda har passerat tre år utan sån här normala utbrott. Hade jag suttit på restaurangen samtidigt som er så hade jag antagligen tänkt att Ringo har nån bokstav, men jag tycker att du gjorde det bästa av situationen genom att ta ut honom. Sen tycker jag inte mannen gjorde nån nytta i att säga som han gjorde, det hjälper inte i situationen.

  • Victoria
    18 september, 2013 at 20:23

    Jag tycker att mannen gjorde rätt som sade till dig. Sen kan du ha tolkat in saker som han inte sa och han kan ha uttryckt sig klumpigt. Han kan knappast diagnostisera Ringo som bokstavsbarn efter att ha sett er ha EN konflikt vid ETT tillfälle. Så lättvindigt sätter man inte den typen av diagnoser på barn.
    Jag tycker i allmänhet att man är för dålig på att säga till andra idag så jag välkomnar den här typen av människor som faktiskt säger något.
    Han sa inte ”se till att få tyst på din jävla unge” vilket jag själv fått höra när min son var helt övertrött och fick ett utbrott på 4:ans buss. Din gubbe sa det ändå det på ett bra sätt. Tycker jag. Utan att ha varit där. Men som sagt, det där sista han sa kunde han kanske hållt för sig själv.

  • greta
    18 september, 2013 at 20:24

    Fullt normalt. Går över…

  • Cattis
    18 september, 2013 at 20:24

    Han jobbar säkert med barn eftersom han sa så men detta har ju inget med hans uttalande att göra egentligen.

  • Erica
    18 september, 2013 at 20:25

    Helt normal tre-åring skulle jag tro. Har en egen här hemma som exploderar emellanåt. Matvägran också, till och från. Provat det mesta, ignorera, bli tokarg, diskutera. Ibland funkar något, ibland funkar inget!
    Skit i gubben. Kram från en läsare sedan många år tillbaka.

  • Cattis
    18 september, 2013 at 20:26

    Ja alla minns vi ju Katrins kommentar om alla mongobarn som betedde sig som idioter i lekparken. 😉

  • Matilda
    18 september, 2013 at 20:27

    Om Ringo bara har nåt utbrott i månaden ska du vara nöjd, Då är han ett riktigt A barn. Min treåriga dotter har väl minst ett utbrott per dag! =) Vet inte om man kan göra nåt speciellt, det är ju ändå nåt alla ska gå igenom. Mer eller mindre!

  • Sofia
    18 september, 2013 at 20:27

    Av erfarenhet slänger tyvärr många som arbetar med barn ur sig diverse diagnoser på barnen då de upplevs som stökiga eller avvikande.

    Att föra en dialog med barnet under tiden det har sina raseriutbrott är bara lönlöst, det leder ingen vart då barnet inte kan ta till sig det du säger under utbrottet. Det man däremot kan göra är att samtala om utbrottet efter att barnet har lugnat ner sig.

    Ingen idé att börja fundera om diverse diagnoser.

  • jessica
    18 september, 2013 at 20:28

    har en 7åring som är ett ”bokstavsbarn” och en tråring som jag märker verkligen INTE är ett bokstavsbarn (helt säker kan jag ju iof inte vara) men han får också utbrott. Jag känner att jag kan hantera min treåring lättare än vad jag någonsin kunde med min 7åring. Han fick sådana vidriga utbrott och slogs och sparkade och skrek och jag fick hålla fast honom för att han itne skulle skada mig eller sig själv. Min treåring kan jag avleda och muta (alltså säga tex nej du får inte lauras äpplen men du kan få ett äpple när vi kommer hem istället och så nöjer han sig)
    guuuud vilket långt inlägg det blev. Men bara för att ett barn får ett vidrigt utbrott och att man inte kan få honom att sluta så betyder inte det att han har adhd, utan det är mycket fler parametrar som måste stämma in isf….

    bra du hanterade gubben, fattar inte att han har mage att säga så. Bra att man lägger sig i om en morsa hade varit elak mot barn men att ignorera ett utbrott är så som vi fått lära sig man skall göra…. Förstärk det positiva och ignorera det dåliga! (alltså till en viss gräns)

  • Elin
    18 september, 2013 at 20:28

    Om mannen hade jobbat med ”bokstavsbarn” så hade han aldrig gjort ett sådant uttalande. Han hade vetat att man inte kan sätta en diagnos baserat på ett utbrott över några äppelbitar. Det tar längre än så att göra en utredning på eventuell NEP-diagnos. Du behöver inte vara orolig. Din son testade nog bara lite gränser…

  • Maya
    18 september, 2013 at 20:28

    Du skulle säkert kunna vara en sådan gubbe själv, du som är så snabb att dömma andra föräldrar.

  • Teresia
    18 september, 2013 at 20:31

    En treåring som får utbrott är i sin egen värld – vissa barn agerar med kroppen, vissa med orden. Hur som kör det runt hormoner i kroppen och knoppen på de, och vi som föräldrar kan inte styra att de endast ska få dessa utbrott hemma – det är löjligt!

    Jag skulle gjort snarlikt dig – sagt att man får fråga snällt och att en bit räcker, skulle jag märkt att humöret varit på väg ned skulle jag försökt att distrahera, sören vad jag kommit långt med det (börja prata om en händelse som han tycker riktigt mycket om), och skulle utbrottet sedan kommit skulle jag gått ut därifrån precis som du, sedan låtit honom ha sitt utbrott. I vissa lägen görs det nästan bara mer skada av att göra mer än det.

    Och att ställa en diagnos av att ha sett Ringo i x antal minuter när han får ett utbrott är arrogant gjort. Bry dig inte om gubben!

  • Maria
    18 september, 2013 at 20:35

    Skit i gubben. Hans uttalande säger möjligtvis mer om honom än om Ringo!

  • Linda
    18 september, 2013 at 20:35

    Vill korrigera mig själv lite, Ringo har säkert ingen diagnos. Jag hade bara antagit det eftersom jag är rätt fördomsfull av mig.. Sen undrade du hur man hanterar det? Tja, med förvåning skulle jag nog reagera om mina barn fick ett utbrott. I våran umgängeskrets tillhör det inte det vanliga, men det verkar ju rätt vanligt med tanke på responsen här. Kämpa på!

  • M
    18 september, 2013 at 20:36

    Hej Katrin,
    Jag råkade se allt. Jag satt på bänken precis nära utgången. Jag ville bara säga ”been there done that”. Man blir frustrerad som förälder när man känner sig heelt maktlös. Att den där mannen kommer fram från ingenstans och diagnostiserar din son är ju helt jävla sjukt! Bara för att din son får ett utbrott (vilket alla barn får) betyder inte det att han har adhd. Nu råkar ju det vara extra jobbigt när sånt händer mitt i ett centrum. Det är lättare att ”föra en dialog” med ens barn när det inte är 50 personer runt omkring en som stirrar och dömer en.
    Kram

  • Rebecca
    18 september, 2013 at 20:37

    Alla barn är olika så när som vuxna är olika. 3 års åldern är en ålder där det händer jätte mycket i barn och dom vill testa gränser och ”bestämma” själva. Alla barn har inte 3 års trots eller som man kan kalla det olika sätt att utrycka sig på. Men de som har det behöver INTE alls ha ngt bokstav. Jag jobbar på förskola och kan säga att då skulle varannan av våra barn ha något slags bokstavskombination..

    Nej usch för gubben som ens kan utrycka sig så jävla idiotiskt. Och försök släpp de för det har Ringo gjort att han vart så där och han känner på sig om sin mamma är ledsen!! Hade gubben aldrig sagt ngt så hade du aldrig känt så.

  • Sofia
    18 september, 2013 at 20:40

    Det är lätt att initiala reaktionen blir ”taggarna utåt” men hade det inte varit intressant om du hade stannat upp, frågat gubben om hur han kunde avgöra att Ringa var ett bokstavsbarn och vad han hade för tips och råd för att hantera det?

  • Maria
    18 september, 2013 at 20:42

    Jag vill också tillägga att jag ser det lite som ett sundhetstecken att ”när mamma eller en annan person barnet är tryggt med” då kan barnet freaka ut totalt. Vilken grundtrygghet egentligen, för Ringo har ju uppenbarligen fattat att mamma älskar mig oavsett! En sådan trygghet borde alla barn känna! Den villkorslösa kärleken! Jag hade blivit mer ”orolig” om Ringo hade fått dessa utbrott på fsk eller med en person som han inte ar ”lika trygg med”.
    Och ja jag jobbar också med barn, på riktigt 😉 vissa med npf och vissa bara lite härligt annorlunda.

  • DeMarkey - LiveYourDreams!
    18 september, 2013 at 20:42

    Men fyyyyy fan !! Vilken vidrig liten gubbjävel att komma fram och säga så, att lägga sig i, att ens kommentera och tro att han har rätten att ens säga något. Vilken vidrig jävla gubbfan som dessutom säger sig jobba med bokstavsbarn och ändå inte ha mer förståelse för att man som förälder inte vet hur man ska resonera med sitt utbrottsbarn. Att han då inte förstår att ett sånt barn kan man inte resonera med, kommunicera med eller föra en jävla dialog med. Det enda man kan göra är att låta det va, låta dom få skrika ut det dom behöver få ut. Vissa säger att man kan sänka sig till deras nivå och bete sig likadant, PÅ RIKTIGT och att det chockar dom så hårt att dom slutar upp med skriker på en gång och vissa säger att dom aldrig mer gör om det.. he he Detta kommer från en far som hade en dotter med såna utbrott och tillslut betedde han sig likadant inne på sin ica och flickan chockades och skämdes så mycket över sin fars beteende att hon slutade och gjorde heller aldrig om det. =)

    JA självklart kan du fortfarande vara ARG och ledsen på han. Du är människa, man blir besviken som mor, som människa, som förälder.. över att man tappar kontrollen och ens barn vägrar att lyssna. Självklart får man känna sig nedstämd och besviken även om dom släppt det. Speciellt du, som har hormoner som gör dig känsligare än vanligt.

    Massa styrke kramar till dig
    /Diana

  • kjk
    18 september, 2013 at 20:42

    Skulle han vara bokstavsbarn så kan det ju vara positivt tex aspergers då är han antagligen smartare än genomsnittsbarnet. Skulle han ha ADHD så är han antagligen mer kreativ än genomsnittsbarnet. Så skulle han vara ett bokstavsbarn så tycker jag ni även ska försöka se det positiva mitt i det enormt svåra. Men jag tror han är en normal treåring med en jäkla vilja:)

  • Utbrott | Mammas skrytblogg
    18 september, 2013 at 20:44

    […] Z tar upp ett ämne idag som jag bara kan känna sån jävla empati […]

  • Ebba
    18 september, 2013 at 20:45

    Arbetar man med barn med NEP använder man definitivt inte uttryck som ”bokstavsbarn” och man skulle heller aldrig ställa diagnos i ett köpcentrum. Karln ljuger.

  • Marie
    18 september, 2013 at 20:47

    Har varit med om en liknande situation med min treåring. Han fick ett utbrott i en affär och jag blev helt utskälld av en främmande kvinna. Efteråt kommer man på tusen saker man skulle sagt. Tyvärr vågar jag numera nästan inte ta med mina barn till affärer. Vad är det med folk som tror dom vet allt.

  • Sara
    18 september, 2013 at 20:48

    Hej,
    Jag har 2 barn 5 och 9. De har haft ett utbrott var, båda i butikerna. Och jag tycker inte det är normalt att det håller på och händer fler ggr. Markera klart första gången att det är oacceptabelt . Jag lämnade vagnen i butiken drog ut honom och tog honom hem, satte honom på pallen i hörnan dör han fick sitta tills han fattade. Och tro mig det gör de. De har aldrig gjort om det. Barn är enkla vad man än gör så är det konsekvens. Skriker han får han uppmärksamhet, det är vad du har lärt honom. Så utbrott är inte normalt. ( socionom med barn)

  • Louise
    18 september, 2013 at 20:50

    Låter som du behöver lära dig hantera ditt barn med mer fasthet. En treåring bestämmer INTE!

  • Ida
    18 september, 2013 at 20:51

    Usch det är inte okej att vräka ur sig sånt om ditt barn!

    Barn får utbrott, dom är som vuxna människor. Dom kan vara trötta, hungriga osv men skillnaden är att vuxna förväntar sig att barn ska göra det vi säger, när vi säger det. Vidare har dom många gånger svårt att förklara med ord vad dom känner för att dom inte har hunnit lära och uppleva hur man hanterar alla känslor.

    Om du någon gång skulle undra om Ringo har en diagnos eller inte så prata med personalen förskolan! Personalen inom förskolan har kunskaper om barns utveckling och vet vad som brukar kunna indikera att ett barn är i behov av en utredning samt vilka insatser som behövs för att kunna möta olika barns olika behov!

    Barn med ex ADHD brukar reagera kraftigare än gemene man (har själv ADHD, så jag vet!) eftersom dom har svårare att kontrollera impulser och känslor, men det betyder inte att ett barn som får ett utbrott har ADHD!

    Lyssna inte på ett pucko som vräker ur sig en massa gojja på gatan!

  • jannice lindell
    18 september, 2013 at 20:52

    Klart man måste få vara arg och less på sina barn om dom får utbrott. dom ska ju faktiskt lära sig av vad vi säger och inte få göra som dom vill! du gjorde helt rätt och vilken idiot att komma fram och säga så till dig! alla barn får trotts och vissa får mer eller mindre… så är de med alla barn! hoppas du skiter i gubbstrutten och uppfostrar ditt barn hur du vill!=)

  • Kerstin
    18 september, 2013 at 20:54

    Oroa dig inte! Lille Ringo visar bara att han har en stark vilja, något som är positivt. Det är skitdrygt som förälder, speciellt när man är ute bland folk. Du behöver inte oroa dig för någon diagnos, mannen snackar goja. Man diagnostiserar inte så små barn så han vet inte vad han pratar om. Behåll lugnet och prata med Ringo när han lugnat ner sig istället. Låt honom veta att du förstår att han är arg, men att man inte alltid får som man vill. Lite tips bara, lycka till!! Kramar// Kerstin (förskollärare/småbarnsmamma)

  • Eva
    18 september, 2013 at 20:57

    Ha ha! Kan inte låta bli att tycka att det var lite rätt åt dig. Missförstå mig inte för jag gillar dig men så många gånger som du beklagat dig över andra som stört dig så måste det kännas lite jobbigt att ”smaka på din egen medicin”. Att Ringo skulle ha en diagnos tror jag däremot inte att du behöver bekymra dig över. Se det hellre som ett bevis på att McDonalds mat inte är bra för barn;-).

  • Jessica
    18 september, 2013 at 21:01

    Så jäkla störande med människor som ska lägga sig i!
    Från början kanske det är tänkt att dem lägger sig i, i all välmening, men det blir så fel när dem öppnar munnen!

    Jag har råkat ut för det, på ett jäkla museum här i stockholm. Vågar mig inte tillbaka med mina barn, för då kanske jag råkar ut för trångsynta människor igen.
    Min mellersta son har autism, och får ofta sina raseriutbrott.
    Dem är inte roliga, och sättet jag får honom att lugna ner sig på (hålla fast och kramas, tills han slutar skrika och slåss) provocerar tydligen folk..

    Jag tror inte att Ringo har någon kombination, diagnos eller annat.
    Tre års trots, thats it!
    Vissa utbrott är värre än andra.. det här var hans första, kanske till och med hans enda utbrott.
    Förstår att du känner dig låg och ledsen, det är helt ok!
    Försök skaka av dig surgubbens kommentarer.
    Jag tycker att du hanterade situationen väldigt bra!
    Många föräldrar hade tappat det helt redan inne på Mcdonalds och börjat skrika på sitt barn, medan du skötte det galant och tog med honom ut.
    Starkt av dig!

    (Om du vill läsa dig till hjälp eller tips, så kan jag rekommendera boken Explosiva barn. Har läst den, mest för att kunna hantera konflikter och annat med barnen på jobbet, men den har hjälpt mig mycket här hemma också, med mina tre egna barn!)

  • Caroline
    18 september, 2013 at 21:02

    Har en grabb (idag 12) som av många i de yngre åren antogs vara ett bokstavsbarn.. Vid utbrott som du beskrev är det inte alltid lätt att vara lugn o vänta ut, speciellt inte i en galleria då man vill vara ”lite smidig o diskret” men det är helt klart det rätta sättet.
    Dumhuven som tror man ska ”hantera” barn.
    Ringo kommer lära sig att skrik o panik inte leder till något kul och lära sig andra sätt att få sin vilja igenom,, det har bara börjat- men till slut så klickar det och man kan resonera med barnen..
    Lycka till!

  • V.
    18 september, 2013 at 21:06

    Har fyra barn men har inte haft detta problem med dom när dom var i samma ålder som Ringo är i nu… men jag har en fjortis hemma (dotter) som har kommit in i trotsåldern och där är jag helt lost!!! vill lämna tillbaka ungen dit hon en gång kom ifrån 😉

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:07

    Snälla Katrin försök med lite medkänsla.Min 12 åriga son gick bort i cancer för 2 månader sedan.Och tack vare Kristians blogg har jag överlevt.
    Kristian jag älskar dig.

  • Gurkhyvel
    18 september, 2013 at 21:18

    Uppenbarligen den här mannen som är dum i huvudet och Ringo som är helt normal! Att folk kan med! Kram

  • UlrikaZ
    18 september, 2013 at 21:20

    1. Jag hävdar att runt treårsåldern kan man eventuellt börja fundera på att resonera med ett barn. Samtala gör man ju, men resonera med en runt och under tre är orättvist mot båda, det går inte, de hanterar inte det. Tydliga samtal är vad som behövs.

    2. Fram till runt tre år sätter man prägeln på hur ens barn blir uppfostrat, sen kan man bara finslipa. Du är vuxen, han är ett barn, och jag tycker du verkar göra så.

    Jag har två barn och har hela tiden haft siktet på att de ska funka fint när de är 30, inte den närmaste kvarten. Rätt strängt när de var små, och jag har hela tiden pratat jättejätteartigt med dem, så nu är de artiga. (men var såklart arg också) Det var en toppenstrategi och båda barnen har tackat mig. De är 21 och 23 nu. Min dotter är f ö inte helt olik dig i en massa saker.

  • Marianne
    18 september, 2013 at 21:25

    Jag håller med.

  • Hoho
    18 september, 2013 at 21:32

    SÅ Stora utbrott får inte ett barn som från liten fått lära sig gränser. För slapp uppfostran är säkert problemet. Jag hatar att se på sånt, jag skulle aldrig acceptera att mina barn skulle bete sig så. Samma med ungar som vägrar låta sig undersökas av läkare. Bara man från liten förklara och diskuterar så blir det aldrig så.

  • Bea
    18 september, 2013 at 21:33

    Hmm ja min treåring får utbrott om man är konsekvent och bara säger nej (vilket jag gör hemma för det tycker jag att en förälder har rätt till) men är jag ute bland folk brukar jag undvika utbrott genom att distrahera typ nej du kan inte få lauras äpplen men du kan få leka med min mobil…eller liknande. Mest för min skull förstås 🙂

  • Anna
    18 september, 2013 at 21:35

    Treårstrotset brukar utspela sig så som med din son.
    Det är bara att ta barnet med sig ut och vänta ut honom. Det går ju över efter en stund. Man får strunta i icke förstående människor som ger dumma kommentarer och helt koncentrera sig på sitt barn.
    Var han kanske väldigt trött efter förskoledagen?

    Går det att prata igenom situationen hemma sedan, även fast ban oftast lever i nuet. Att vara konsekvent är superviktigt. Ringo verkar vara en högst normal treåring som testar gränser.

  • Andrea
    18 september, 2013 at 21:36

    KARMA kallas det ! som du kastat skit på föräldrar vars barn stört Katrin Zytomierska från Öfre Östermalm Hahahahaaa !! som sagt hut går hem till slut och som du skämt bort denna unge…minns hur du utan att fråga om lov gav din bortklemade unge en cykel från cykelrummet , bara för att han ville och krävde detta trots att det inte var hans !!!!!! ?????

  • Ylva
    18 september, 2013 at 21:37

    Men herregud! Jag är ”bokstavsbarn” eller vuxen snarare och jag uppförde mig inte så. Min lillebror fick sådana utbrott och han är inte bokstavsbarn. Det kan man inte säga när han är 3 år. Och speciellt inte i en sådan situation. Nej, han är inte ett bokstavsbarn. Inte än iallafall. Och det är oerhört provocerande att kalla någon bokstavsbarn och överhuvudtaget använda det uttrycket.

  • Åsa Carlsson
    18 september, 2013 at 21:38

    Gubben vet uppenbarligen inte vad han talar om! Vi har en son som har adhd, och all forskning och böcker vi läst säger att man absolut inte ska gå in i dialog eller försöka förhandla när utbrotten kommer utan, precis som du gjorde, avvakta och vänta, inte försöka ”reda ut” eller ”samtala”. Barnet är i affekt och kan inte tänka klart. När utbrottet har lagt sig kan man samtala om vad som hände. Detta borde gubben veta om han nu jobbar med bokstavsbarn.

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:41

    Man ska INTE diskutera med barn som har ett utbrott , bara bär ut dom därifrån utan ett ord…du skulle satt honom i bilen och kört hem omedelbart ..men låt Bingo ta tag i detta för han är realistisk och inte så korkad som du är !

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:44

    Så sant så , men det bevisar ju bara att Katrin inte alls är påläst vad det gäller så kallade ”bokstavsbarn” Sjukt !

  • M
    18 september, 2013 at 21:44

    Nej. och du kan skita i att prata med honom han kommer knappt ihåg. Stockholmare diagnostiserar alla som inte vill sitta och pyssla och lägga pärlor som bokstavsbarn. Ringo är toppen.

  • Tina
    18 september, 2013 at 21:45

    Alltså, Ringos utbrott idag behöver inte alls betyda att han är ett bokstavsbarn.
    Gubben verkade ju inte riktigt klok enligt min mening, fast det tycker jag å andra sidan inte att du verkar vara mellan varven heller 😉
    Fast likväl så gillar jag dig Katrin. Du är hård i tonen och pang på rödbetan, skriver det du tycker och tänker utan eftertanke. Ibland blir det bra och ibland inte bra alls.
    MEN, med dagens upplevelse i färskt minne så kanske du kan ha förståelse för barnen i parken, du vet de barnen som du ondgjorde dig över tidigare.
    Förhoppningsvis så har denna dag gett dig andra ögon att se med. Barn är barn och ibland beter dom sig hemskt. Vilket inte alls beror på dålig uppfostran eller liknande.
    Jag är alldeles övertygad om att ni försöker uppfostra er son med sunda värderingar, men det spelar ibland ingen roll. Ringo kommer att få fler såna här spel, han är ett helt normalt barn.
    Hoppas du kan glömma gubbstrutten nu. Jag tror för övrigt att han ljög. Han jobbar nog inte alls med ADHD-barn. Jag tror att han jobbar på en fabrik. Där gör han luckor till mikrovågsugnar. Eller nåt.

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:45

    Det gäller NATURLIGTVIS barn som inte har någon diagnos också .

  • J
    18 september, 2013 at 21:46

    Hur kan du tycka att det var rätt att att han sa till? Fanns det något i det han sa som kunde hjälpa Katrin i det här läget? Snarare tvärtom. En redan irriterad och frustrerad situation blev ännu mer irriterad och frustrerad. Fullständigt meningslöst att gå fram och säga till.

  • Amy
    18 september, 2013 at 21:47

    Är man elak nu om man skriver att sitt eget barn aldrig har fått ett sådant utbrott? jag skriver det iaf. Försöker komma på, minnas och har funderat en bra stund, men nej inte en enda gång… men mannen är ju överjävlig som ställer en diagnos hipp som happ

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:51

    Hon har gett efter för hans vilja ända sen han föddes ..gjort honom odräglig och nu får både hon och Ringo betala priset . stackars stackars Bingo som försökt att sätta gränser tidigt men bara blivit ignorerad och överkörd av den högfärdiga och dryga människan som tror att hon är Gud 🙁

  • sabina
    18 september, 2013 at 21:54

    Måste tipsa om något som min mamma berättat att hon gjorde när jag och min bror fick sånadär utbrott när vi var små. När vi sparkade och grät och skrek i en affär så lade hon sig på golvet och gjorde likadant: skrek och hade sig. Tydligen blev vi barn alldeles chockade av mammas beteende att vi slutade direkt och sen hände det inte igen (åtminstone inte på offentlig plats). Kanske lite pinsamt, kanske funkar det inte..men kanske värt att prova? Obs att både jag och min bror är fullt normala och harmoniska människor idag.. 😉

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:55

    Verkligen INTE alla barn är olika….de är sannerligen inte stöpta i samma form ! och jaaa gubben är knäpp eller okunnig om han tror att man kan ställa en diagnos efter att ha sett ett uppträdande 🙁

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:57

    Tacka din Gode Gud för det. Själv miste jag min 16 åriga son i cancer efter att ha kämpat nästan lika länge som Kristian vilken var hans idol..

  • anonym
    18 september, 2013 at 21:57

    Den skrönan har väl varenda människa i den äldre generationen hört och läst om i varenda veckotidning 🙂

  • Victoria
    18 september, 2013 at 21:58

    Det är väl inte konstigt att han säger till, enligt vad Katrin skriver så sprang ju Ringo rakt in i mannen? I det läget tycker jag att det är helt ok av honom att göra det. Han kunde ha vänt sig och gått åt andra hållet. Men nu valde han att ta en dialog med Katrin. Och han var inte otrevlig och svor utan han höll ändå en hövlig ton.

  • nejly
    18 september, 2013 at 21:59

    jag tror gubben var en bokstavsgubbe.

  • Nina
    18 september, 2013 at 22:01

    Ja jösses, han är precis som dom vidriga, tjocka, äckliga, skrikiga barn du tidigare klagat på. Kharma!

  • Anna Lopez
    18 september, 2013 at 22:03

    Det var det dummaste jag hört på länge! Ibland är barn så. Då går det inte att resonera eller föra dialog för tillfället när de är så uppgivna.Bara att vänta ut tills det lagt sig.

  • Sandra
    18 september, 2013 at 22:06

    Jävla gubbjävel och ni som drar alla bokstavsbarn över en kam också!!
    Min dotter är ett bokstavsbarn och hon har aldrig betett sig på det sättet och gör det inte nu heller, när hon är tonåring. Skyll inte allt på diagnoser utan tänk att vissa beteenden beror på uppfostran. Men det är normalt med trotsiga treåringar Katrin! Lugn…
    Kram på dig…

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:08

    Men Katrin….du har ju tidigare klagat och gnällt på vad du kallar dåliga föräldrar både i lekparken ..på flyg…och matställen ! de har ju stört dej till vansinne. så varför ska nu Ringo få störa andra människor ? han får ju dessutom springa runt med röven bar på restaurang när ni är utomlands , och sprida koliebakterier till andra människor .

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:10

    Ja det är ju så hon har uttalat sej om andras barn tidigare .

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:12

    Såå okunnigt så man blir rädd . att tro att ”bokstavsbarn” beter sej så .

  • Anna
    18 september, 2013 at 22:13

    Det finns inget som heter ”bokstavsbarn” det är något fult man slänger sig med. Jag hoppas för allt i världen att ingen som jobbar med barn eller vuxna med diagnoser av funktionshinder använder sådana uttryck. Fy!

  • Linda
    18 september, 2013 at 22:14

    Haha, att det finns människor som dig.

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:15

    Se för tusan till att läsa på och lära dej nåt om barn med diagnos ADHD ! du är så okunnig så man tror inte att det kan vara sant !

  • Madylyn
    18 september, 2013 at 22:18

    Man skall ej ta med barn som är så trotsiga i offentliga miljöer, visa hänsyn till dina medmänniskor Katrin. Barn som skriker gråter slåss sparkar osv kan ej vistas offentligt mer än på dagis om mamman ej kan hantera barnet. För ett lite tag sedan var jag ute och åt med en väninna på restaurant och en barnfamilj en bit ifrån hade en unge som skrek o gapade konstant, flera sällskap lämnade stället inklusive oss, fy vad hemskt att behöva lyssna på obstinata småungar dessutom på restaurant !

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:18

    Det är människor som inte följer med i utvecklingen alls , som uttrycker sej så okunnigt ! undrar om de kallar barn med Downs Syndrom för mongolier också ?

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:22

    Jaa hon dömer ju ständigt andra människor utan att veta ett skit om dom .

  • Alexandra
    18 september, 2013 at 22:24

    Oj vilket obehagligt kontrollfreak man skulle behöva vara då för att ens få vistas ute. Jösses! Som om ”skrikiga barn” vore en homogen grupp. Kom igen! Barn kan få utbrott precis som vi vuxna kan tappa humöret ibland. Det är kanske sköra personer som inte klarar av att det inte blir så perfekt och tyst som man hade tänkt sig, som inte ska vistas ute? Vad är ditt förslag? Att man ska låsa in barn som man inte till 100% kan vara säker på uppför sig som små fina damer/ herrar?

  • Lila
    18 september, 2013 at 22:24

    Katrin!

    Istället för att prata med myndig stämma, försök att själv ”ställa till en scen”.

    Alltså, dra in luft och utbrist något typ, ÅH! OJOJOJ! Vad är det jag SER (speja med rörelse och allt)?! Herregud Ringo, SER DU?! Och sen hittar du på något. Tanken är att du ska göra honom så förvånad att han tappar fokus. Prova! Fungerar det inte så är det du som måste spela ut mer 🙂

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:38

    Såååå går det när man vräker leksaker och annat de pekar på….omedelbar tillfredställelse utan att behöva VÄNTA på att få det man vill ..minns när din mamma rusade ut och köpte honom en ny cykel för att det var ju så synd om honom som inte fick ta grannens cykel ur förrådet utan lov ! som grannen dessutom sparade åt sitt barnbarn , men då kallade du honom för en grinig gubbjävel som inte förstod att det inte gick att få ut Ringo ur förrådet innan han fick med sej cykeln..var ungen högst två år då ??

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:42

    Du skrev att han vrålade och var så hysterisk så det var omöjligt att få ut honom därifrån om han inte fick med sej cykeln..så därför lyfte du ner den från hyllan och gav Ringo…när ägaren protesterade så fick han skit från dej på bloggen ! minns du det eller ?

  • anonym
    18 september, 2013 at 22:47

    Katrin som ständigt gnällde över dessa ouppfostrade barn och deras slappa föräldrar….hon tyckte att de skulle stanna hemma med sina odrägliga ungar som störde henne när hon satt på offentliga platser med sina bortskämda bratsvänner 🙁

  • Anki
    18 september, 2013 at 22:47

    Lägg dig ner på golvet o skrik på samma sätt. En treåring fattar o skäms. Jag lovar!! Han gör aldrig om det igen 🙂

  • Jenny
    18 september, 2013 at 22:53

    Och vilken sort är det? Den som har barn som inte får utbrott? Såna barn finns faktiskt, men det känns som om dagens curlingföräldrar är alldeles för slappa mot sina barn och då blir det nog rätt lätt såna här utbrott i tid och otid.

  • Jenny
    18 september, 2013 at 22:55

    Men är det normalt att få såna där utbrott hela tiden? Oavsett med vem man får dom?

  • Jenny
    18 september, 2013 at 22:59

    Kommer så väl ihåg en situation som uppstod för nåt år sedan. Jag och min man klev på t-banan och där sitter två fäder med fyra barn i olika åldrar. Dessa barn skriker och stökar på i vagnen, person efter person flyttar på sig då det är olidligt att sitta i närheten.

    Vi valde att inte säga något, vilket jag ångrar. Jag skulle aldrig döma barnen, i det här fallet var det föräldrarna som velade och hotade men aldrig fullföl. För det måste finnas gränser både för barn och deras föräldrar. Eller är allt tillåtet bara för att det handlar om barn? Är det resultatet av curlande som gör att barn får göra som dom vill?

  • Jenny
    18 september, 2013 at 22:59

    Äntligen någon som tänker som mig 😉

  • Sandra
    18 september, 2013 at 23:07

    Förstår inte ditt inlägg om att Katrin inte är påläst.. Ser ingenstans att hon tycker att hon är det. Och vad är det som är ”Sjukt”!?

  • Paola
    18 september, 2013 at 23:07

    Skönt att höra att man inte e ensam. Fick dra hem min dotter skrikande och sparkandes från förskolan idag pga utbrott.

  • Amanda
    18 september, 2013 at 23:07

    Skitsvårt. Men om det går så försök FÅNGA UPP HANS PROBLEM innan han får ett utbrott. ”Du är sugen på mer äppelbitar eller hur? Men vi ger tillbaka Lauras äppelbitar till henne för det är ju hennes så kan du få en peng och så går vi och köper några till dig. Blir det bra?” Närma dig honom och sätt ord på vad han vill. Hans utbrott kan lika gärna tryggas av att du tog påsen och gav tillbaka den istället för att han inte fick äta dem. Om du inte vill bemöta honom på hans önskan så låt honomändå tro det fast du avleder honom. Typ. ”Jaha du är sugen på mer glass, vet du vad vi kan göra när vi kommer hem? Egen glass som bara du får äta av?” Eller typ nåt sånt, ja du fattar. Sätt ord på hans önskan och ge honomsedan alternativ eller förslag på lösning. Kanske att han snart är mogen för att välja. Typ. Jaha du vill inte gå och borsta tänderna men du får välja på att borsta själv och jag ställer en klocka som ringer när du ska sluta eller att jag borstar till klockan ringer, vilket väljer du? Han får options men slutresultatet blir detsamma dvs hans tänder blir borstade. Good luck!

  • anonym
    18 september, 2013 at 23:10

    Går inte 🙂 de som är inflyttade från förorten till Östermalm är inte vanliga människor som vi andra som bott där i generationer och blivit ”normaliserade” . jaja många av oss i alla fall , nee för dem är det viktigt att uppföra sej och visa ”klass” till vilket pris som helst tyvärr 😀

  • ben
    18 september, 2013 at 23:37

    Det där är ett normalt utbrott. Ett tips som jag alltid har nått framgång med har varit att säga till barnet i en sådan här situation, ”nu Ringo har du två alternativ att välja på, det ena är att antingen slutar du omedelbart att skrika eller så går vi direkt hem och härifrån, vilket väljer du? I sådana här situationer har barnet blivit lugn omedelbart för att slippa gå hem. Ett superbra alternativ att visa barnet att det blir en konsekvens vid dåligt uppförande o d

  • ben
    18 september, 2013 at 23:41

    Forts…. Man kan aldrig ställa en adhd diagnos på en liten 3-åring. Oftast är det lärare i lågstadiet som slår larm till förälder om barnet avviker o misstänks ha adhd det går inte att märka innan skolåldern. Skit i gubben! Han var säkert en kvinnohatare. Du är en jättebra mamma!

  • Elina
    18 september, 2013 at 23:58

    Hej! Min mamma gav oss alltid en varning innan vi skulle någonstans att tjatar,skriker osv ni så får ni inte följa med nästa gång eller typ godisförbud en lördag osv. Och gjorde vi något så stog hon på sig och höll det och för mig funkade det, det va ju en annan sak med min bror. Han fick utbrott som Ringo verkar få… Men det kanske kan vara något att prova? 🙂

    Mvh
    Elina

  • anonym
    19 september, 2013 at 00:03

    ”Man skall ej ta med barn som är så trotsiga i offentliga miljöer, visa hänsyn till dina medmänniskor”

    Jag skulle inte vilja va din unge!

  • TrueStory
    19 september, 2013 at 00:05

    SÅ HÄR GÖR MAN MED DESSA BARN:

    Istället för att få dem att känna sig dumma ibland folk, genom att rätta dem inför andra när de oftast bara har följt någon instinkt, så skoja lite med dem istället.

    Itället för att irriterat säga ifrån och visa missnöje så lättar man upp ”misstaget” och kittlar ungen under hakan och säger något som en tre-årig pojke kan tycka är jättekul, och avslutar med tex ”Är det gott med äpplen älskling?” Lättsamt och avvärjande.

    Det kan vara den sura blicken som visar barnet att man är missnöjd som kickar igång ett utbrott.
    Om man tränar på att alltid se situationen som ett misstag som kan rättas så slipper man få ungen att skämmas.
    Är det så svårt att kontrollera en tre-åring? När man är över 30 själv?
    Då bör man söka hjälp.
    Det går självklart att förebygga utbrott om man är en stabil förälder, det var nog det mannen menade.
    Ta tag i det här nu, det borde vara viktigare än allt annat därför de här beteendet kan hänga kvar långt in i livet och utvecklas till något väldigt otrevligt i vuxen ålder.

    Skoja med honom och behandla honom som den lilla tre-åring han är, alltså ta kommandot och höj på ögonbrynen när han gör fel saker men LE, och avdramatisera 🙂

  • anonym
    19 september, 2013 at 00:08

    Precis! Särskilt när det krävs så mkt utredningar för en diagnos överhuvud taget!

  • Alice
    19 september, 2013 at 02:41

    Snälla nån, har du aldrig stört dig på någon annans barn? Det har i alla fall jag, otaliga gånger. Det beror nog på att har man inte barn själv har man inte fått den förståelse än. Dock är det låååångt ifrån okej att få fram till en främmande människa som dessutom försöker lugna sitt barn, att kläcka ur sig sådana saker.
    Nej, det är verkligen inte acceptabelt!

  • Mius
    19 september, 2013 at 02:57

    Jag har 3 söner och ingen av dom har heller fått såna normala utbrott som alla skriver om. Har ju dock sätt andra barn men sluppit dom själv tackålov 🙂

  • Paula
    19 september, 2013 at 04:16

    Min bror var exakt likadan (fast värre skulle jag tro) mina föräldrar brukade ofta ordna barnvakt när de skulle göra simpla saker som att åka och stor handla eftersom han helt enkelt inte kunde bete sig. Skrek, gormade, kastade sig på golvet osv. Det var inte bara pinsamt för våra föräldrar utan för oss syskon med. (jag och min storebror var väldigt lugna barn för övrigt) Fick han ett utbrott var det inget som hjälpte. Tills en dag när han låg och skrek vid blandgodiset på Ica (han fick inte köpa godis då) min pappa blev så trött så han la sig brevid och började skrika likadant (extremt pinsamt för övriga i familjen) men ungen blev tyst och tittade på honom som att han var en idiot. Pinsamt tyckte man som sagt då, men det var det ju när ungen hade utbrott med. Idag hade jg inte brytt mig och hade säkert kunnat göra likadant själv för att få tyst på honom. Kan tillägga att han idag är världens lugnaste och trevligaste kille.

  • Carrie
    19 september, 2013 at 04:44

    Ja, det gamla trixet sägs ju vara effektivt. Har dock aldrig testat 😛

  • Bella
    19 september, 2013 at 06:24

    Vem har inte önskat att få flippa ur sådär ibland? Barn gör det om de vill, vuxna inte. Bokstäver har nog inte med saken att göra.

  • Maria
    19 september, 2013 at 06:42

    Nja. Hela tiden, dvs du kan inte leva ett normalt liv. Det är mer utbrott än icke utbrott, nja normalt hade jag nog inte sagt.

  • Lotta
    19 september, 2013 at 06:48

    Jag tycker att det låter precis som mågot du själv hade kunnat göra mot en annan mamma.
    Krama och håll om honom. Hjälper inte att bli arg.

  • M
    19 september, 2013 at 06:59

    Jahaha nu har Katrin fått kritik igen och slår tillbaks med näbbar och klor..Denna historia låter som när Katrin själv har många gånger klagat på vidriga ungar och deras vidriga morsor som inte kan få ungarna att sluta skrika…ALLTID FEL PÅ ALLA ANDRA

  • Annika
    19 september, 2013 at 07:06

    Hej! Jag har ett barn som är ett så kallat bokstavsbarn. Han är tio och fick ALDRIG utbrott. Men min treåring som troligen är vanlig, får sådana utbrott. Det är ” normali”

  • AW
    19 september, 2013 at 07:15

    Du har varit för slapphänt från början och nu straffar det sig! Tänk på att du snart får en till och då kan han vara elak mot sin konkurrent.
    Sluta mjäka med ungen nu på en gång hur mycket du än tycker om ditt barn.
    Älska barnen massor för då får du vara hård vid de ögonblick som behövs!

  • Uggla
    19 september, 2013 at 07:27

    För det första undrar jag vad gör ni på mc Donalds? Skulle aldrig ge sån skit till mitt barn och du Katrin som påstår dig leva ett liv utan tillsatser och skräpmat. Varför ge det till Ringo?

    För det andra. Barn får utbrott det är normalt. Men du har varit slapp och gett med dig för många ggr därav onaturligt stort utbrott. Ett par äppelbitar borde inte orsaka en så kraftig reaktion men pojken är van vid att få som han vill i alla lägen. Han får slå hundar och när Ringo vill ha något så får han det! Gå till en expert och få lite hjälp med barnuppfostran. Verkar onekligen som ni behöver det!

    För det tredje. Karma is a bitch…. Så många gånger du ondgjort dig över föräldrar med gapande ungar och tjockisar. Nu är du både överviktig och har en son du inte kan kontrollera.

  • Li
    19 september, 2013 at 07:38

    Usch vilken hemsk gubbe! Du har ett helt normalt barn, det kallas trots och är ett sundhetstecken. Mina barn, framförallt det ena har haft fruktansvärda raderiutbrott och då går det inte nå henne, att gå till en dialog under sådana omständigheter är omöjligt. Var inte orolig! Ringo är en helt normalt liten kille!

  • Ann.B
    19 september, 2013 at 07:59

    Hej!
    Fy faaan vilken osympatisk gubb jävel!!!!!
    Jag har tre barn.
    Och med mitt första barn så kunde det ibland urarta så som du beskriver. När det hade hänt 2 gånger ute så bestämde vi oss att vi måste bli sten hårda för barnet och för våran skull. Så vi började direkt säga till barnet på skarpen om vi såg att det gick för lång. Om det inte hjälpte så blev det konsekvenser te ingen tv,lägga sig direkt vi kom hem, sitta kvar i bilen med en förälder istället för att följa med in.mm
    Och det hjälpte-faktiskt.
    Så med dom andra har vi gjort så redan innan värsta utbrotten kommit och allt funkar bra.
    Vi tror sten hårt på att om man är ganska hård,snäll,rättvis och pratar o förklarar varför så har man igen det när dom blir större.
    Lycka till med eran fina son 🙂
    Kram!

  • elin
    19 september, 2013 at 08:25

    När jag var liten och fick ett sådant utbrott… Vi var inne i leksaksaffären och jag ville ha ett slajm. Mamma sa nej.. och jag började skrika. Till slut så skrek jag ”om du inte köper ett slajm till mig, så kommer jag skrika att du slår mig” då la sig mamma ner bredvid mig. Skrek jättehögt och sparkade ”hjälp mitt barn slår.mig” jag har ALDRIG blivit så paff. Jag tror att jag fick en sån kraftig chock. För jag kommer faktiskt ihåg dethär. Jag blev iallafall knäpptyst

  • jimmy
    19 september, 2013 at 08:33

    Hej kan inte svara på om ringo är bokstavsbarm men min grabb har lättare diagnos. det som är viktigt då är dialog att dom är förberedda på allt som ska ske. det är extra viktigt om det är något du vet att dom inte gillar då får man börja snacka in det tidigt i den mån det går för annars kan helvetet bryta loss och det kan du inte stoppa för då är dom blockerade. tycker nog ringo är lite för ung för att sätta diagnos på våran grabb fick diagnos runt 7 års ålder.samma om han bestämt att han ska ha något då måste man tydligt och lugnt förklara varför han inte kan få detta. samt undvika stress i den mån man kan göra det. Ha en bra dag // Jimmy

  • Nettan
    19 september, 2013 at 08:34

    Moahahaha, undrar hur du hade tänkt om du bevittnat en liknande scen INNAN du själv hade barn. Du hade dissat föräldern som en människa som inte hade pli på sitt barn och idiotförklarat henne!
    Det finns bara ett sätt att hantera barn som beter sig på det sättet: KONSEKVENSER!! Han måste lära sig att det inte är ok att bete sig på det sättet och han skall få en direkt konsekvens av sitt handlande.

  • jimmy
    19 september, 2013 at 08:37

    Hej igen sen ska du veta att diagnosbarn ofta är väldigt intelligenta barn som har lite för mycke i skallen // Jimmy

  • Sienna
    19 september, 2013 at 08:42

    Oj – du har inte fattat NÅGOT!!!

  • Sienna
    19 september, 2013 at 08:44

    Du, anonym, är inte helt frisk. Fast du signerar ’anonym’ känner man igen dig påhur du skriver. Något är fel hos dig.

  • Kristina
    19 september, 2013 at 09:00

    Klockrent…

  • Joanna
    19 september, 2013 at 09:02

    Knäppskalle. Ge dig nu.

  • Marianne
    19 september, 2013 at 09:03

    Så sant. Har 3 barn. Dom har aldrig fått såna utbrott.

  • Joanna
    19 september, 2013 at 09:04

    Jamen, ta det lugnt nu.

  • Joanna
    19 september, 2013 at 09:05

    Idiot!!!!

  • majsi
    19 september, 2013 at 09:07

    Medans står vagnen kvar i affären och kostar dem flera hundra kronor i förstörda färskvaror. BRA JOBBAT!

  • Joanna
    19 september, 2013 at 09:07

    Sträcker du ut tungan också?

  • Kristina
    19 september, 2013 at 09:07

    Skulle inte våga göra så – kan dock tänka att det är effektivt:)

  • majsi
    19 september, 2013 at 09:10

    Men det är ju det han inte fick göra. Har du läst vad Katrin skrev? Han fick inte Lauras äpplen…. hela upptakten till händelsen. Han fick inte ligga kvar och gapa på golvet inne i centrumet osv. Är du så överväldigad av din egen förträfflighet att du inte förstår vad andra skriver eller kan sätta dig in i någon annans situation? Vidare så tar jag hellre en 3årstrots än tonåringar som ska slå sig lösa från kontrolerande föräldrar med upproriskt uppförande.

  • Joanna
    19 september, 2013 at 09:10

    Oj vad du kan.

  • majsi
    19 september, 2013 at 09:15

    Om du känner Katrin och umgås med henne och hennes familj så är det nog trevligare att du pratar privat med henne öga mot öga istället för att skriva en kommentar på hennes blogg. För jag antar att du har en närmare relation med dem för du vet hur de uppfostrar sina barn

  • Vill bara påpeka
    19 september, 2013 at 09:21

    Jag blir helt paff av kommentarerna här, för mina ungar har inte haft dessa sk ”normala” utbrott. Det finns inte på världskartan att jag skulle acceptera ett sånt beteende. Aldrig.

    Och då är jag van att få följdfrågan ”vad gör du om det ändå händer då?” eftersom föräldrar till dessa skrikungar verkar ta för givet att jag klappar till mina söner om de beter sig illa, som att det skulle vara det enda sättet.

    Men jag har aldrig lagt en hand på mina barn(kändes bäst att förtydliga). Det handlar om kärlek och respekt. I andra ordalag: uppfostran.

    Väluppfostrade barn ligger inte och skriker hysteriskt på golvet. Det är rakt av ett misslyckande från föräldrarna.

  • Vill bara påpeka
    19 september, 2013 at 09:24

    Det var fan det dummaste jag har läst. Det är verkligen inget alla går igenom. Bara slapptaskar som curlar sönder sina ungar.

  • Vill bara påpeka
    19 september, 2013 at 09:29

    Jag håller med. Och det är så jävla självklart att man inte ens ska behöva diskutera det.

  • Louise
    19 september, 2013 at 09:29

    Man undrar ju hur ni alla här ska klara av en tonåring när ni inte klarar av en treåring. Herrejisses! Det är väl bara att ta treåringen under armen och sätta ungen på plats! Vilket daltande.

  • anna
    19 september, 2013 at 09:35

    Ringo är ett barn. Barn skriker. Alla barn skriker. Det tjänar absolut ingenting till att som vuxen slänga in en syrlig kommentar i det läget. Det tycker jag är värre än att en liten pojke skriker.

  • Ullis Whitey
    19 september, 2013 at 09:42

    Jag blir så imponerad av dig, Katrin. Att du har såna balls att kunna säga ifrån i så pressade situationer! Jag var höggravid och tog emot skit av en förbannad kund. Jag bet ihop, fick kramper och började lipa. Här snackar vi skillnad på inåtgående och utåtgående aggression! Nu är Valentin bara 5 mån (du hade rätt på Riche – det skulle inte dröja länge alls innan jag och Niklas skulle få ett eget barn!) så jag vet inte hur 3 årstrots är, men det är solklart att du gjorde allt du kunde. Skit i gubbfan. Av hårfärgen att dömma var det länge sedan han tog hand om ett eget litet trotsigt barn.

  • Mia
    19 september, 2013 at 09:52

    Arg på honom? Gubben ja. Ringo nej, istället kärlek och möjligen arg på dig själv som inte såg/förstod när det blev för mycket. Jag blir verkligen jätteledsen om allt det ansvaret läggs på ett barn. Det händer min treåring ibland också. Det finns sällan nåt att göra precis i den stunden, man får bara vänta ut. Därefter frågar jag alltid om jag får krama henne och då sträcker hon ut armarna och börjar gråta jättemycket för det är ju exakt det som hon längtat efter men inte förmått för övertröttheten tagit över. Sen kramas vi och pratar och allt avslutas med en bra känsla för bägge.
    Fundera på när det händer.
    I mitt fall är det när det är för mycket för henne och det ansvaret måste vi ändå ta själva som vuxna, de kraven kan vi inte ha på barnen vad de ska orka och inte. Du ska inte bli arg på Ringo, du ska krama honom efter utbrottet för då når ni varandra. Usch, för att lämna honom så på kvällen. tror du han somnade med en bra och lycklig känsla? jag önskar du kan säga förlåt till honom. Och inte acceptera utbrott bland andra men ta undan, vänta ut och ge kärlek till ett barn som inte orkade allt denna dag!

  • haha
    19 september, 2013 at 09:56

    dom flesta barn beter sig såhär. så det är ju bra att du är medveten om att det är ett ganska normalt beteende för en 3 åring. men det du kan göra för att förhindra sånt här är att du sätter gränser.. börja säga nej. det skadar inte. när ringo så gärna vill ha en sak. visst är det svårt. men säg nej ibland. låt han få sina raseriutbrott. efter han fått nej några gånger inser han att nej är nej och det är ingen ide att bråka. men om han får allt igenom hela tiden kommer han aldrig sluta kriga med dig.

  • Marie
    19 september, 2013 at 09:59

    Heja föräldrar som vågar sätta gränser! Håller med er helt! så jävla trött på alla mesiga föräldrar som inte sätter tydliga gränser och låter ungarna härja fritt!

  • sofie
    19 september, 2013 at 10:15

    Som om man inte har nog med problem i en sådan situation än att få en vuxen människa på halsen, som inte heller kan bete sig. Du kan inte göra annat än att stå på dig och markera att Ringo gör fel precis som du gjorde, sen tycker jag du ska prata med honom när han väl lugnat sig och förklara vad han gjorde fel och varför du säger ifrån. Stå på dig. Och lycka till. Tips. Knattetimmen i SR har extremt bra tips och råd till föräldrar och samlat alla tips på webben, kolla där. Pantertanterna regerar. Grymt!

  • Filippa
    19 september, 2013 at 10:15

    Fy faen! Skitungar ska hållas hemma om de inte kan behärska sig. Jag avskyr att se föräldrar som inte blir arga på sina barn utan mjäkar som om de vore porslinsdockor. Tacka fan för att det är normalt och kanske går över men säg till dem, inte bara Katrin. Över hela stan kryllar det av självförvekligande föräldrar som räknar med att andra människor ska uppfostra barnen, typ på förskolan. Jag har jobbat på en själv så nej det är inte påhitt.
    Angående mannen som kom fram, han var väl trött på oväsendet och på föräldrar som inte klarar av sina barn (när de får anfall). Jobbigt, det förstår jag, men inte bara för föräldrarna…

  • sofie
    19 september, 2013 at 10:21

    ps! glöm inte att man måste få utbrott i den åldern för att utvecklas. omöjligt att hålla allt det där inne som han känner. han gör rätt din son, även om ingen hajar det! trots och kärlek hör ihop.

  • Anneli
    19 september, 2013 at 10:27

    Då är alla barn bokstavsbarn… 🙂 Min 4,5 åriga tjej har haft såna ”anfall” sen hon var i tvåårsåldern. Det avtar med åren och nu är det mycket sällan, så sällan att jag blir lika chockad som vid första ”anfallet”. När detta hände offentligt tog jag mitt barn och gick ifrån aktiviteten när inte resonemang bet. Hon har missat en och annan kul aktivitet och så får det vara! Om några år har ni glömt dessa tuffa stunder!

  • Karin
    19 september, 2013 at 10:37

    Detta handlar inte om uppfostran. Vissa barn är utåtagerande och vissa är inåtagerande. Båda sorter känner samma ilska och frustration men de utåtagerande visar det vilket är positivt för då vet man hur de känner och jan hjälpa dem. Det kan vara lite farligtmed inåtagerande barn som kam må riktigt dåligt utan att föräldrarna ser. Dessutom är de utåtagerande barnen oftast de som lyckas bättre i livet. De blir sociala. De blir våra chefer och makthavare i samhället. De inåtagerande risker att bli ensamma och deprimerade. Enkel barnpsykolgi från klassisk a-kurs.

  • Jenny
    19 september, 2013 at 10:59

    Mycket bra inlägg Mia!
    Kärlek till barnet måste få sätta grundtonen, sen menar jag självklart inte att man inte ska säga ifrån men jag blir lite frågande till vissa av inläggen här inne… Det ska vara så himla hårt och auktoritärt när faktum är att i en sån här situation kan det få precis motsatt effekt. Troligtvis kommer du att få ett glatt barn igen snabbare och du istället utgår ifrån medkänsla och inser att den här situationen är inget som ett barn i den här åldern väljer utan det är en del av den naturliga utvecklingen, och det är jättejobbigt att känna så starkt att man får ett sånt här utbrott. Men det är ett led i att lära sig hantera sina känslor och därmed helt naturligt.

    För egen del har jag ett barn i samma ålder som i det stora hela är extremt ”lätt” och sällan har utbrott, men detta är ju för att han är född sån (och givetvis för att han har fått sund uppfostran). Jag förstår inte hur vissa kan kommentera att deras barn ALDRIG skulle få såna utbrott för att de inte skulle tolerera det och har uppfostrat dem därefter. Det har nog mer med att göra att era barn faktiskt är födda med de dragen och den personlighetstypen så var tacksamma och lite ödmjuka inför det istället. Man vet aldrig vilken personlighet nästa barn får (och då kan det bli smärtsamt uppenbart att det kanske inte var ens egna fantastiska barnuppfostran det hängde på).

    Ett utbrott då och då är bara helt normalt och inget att hänga upp sig på, sura gubbar till trots. Så länge föräldern bemöter utbrottet på ett bra sätt tycker jag inte att man som utomstående behöver blanda sig i utan snarare uppmuntra föräldern som tar tag i problemet. Föräldrar som inte bemöter problemet alls däremot kanske man kan ha lite synpunkter på…

  • Yohannas.se - Livet är här och nu!
    19 september, 2013 at 11:09

    Normalt eller inte normalt, men många småbarn gör så – det handlar om att testa dina gränser, testa omgivningens gränser, och en massa uppbyggd frustration. Vår dotter har aldrig lagt sig på marken och skrikit, men det kvittar ju hur dem tar ut det, hon har sprattlat och skrikit en kort period när hon var typ 2½ eller kanske 3.. Men jag tror det var när jag var gravid – precis som du är. Det är en massa känslor, tankar, och uppbyggd fundersamhet även om man inte tror det. Ta ett snack bara han & du… ”Du, hörru, det kändes jättejobbigt för mamma när du skrek sådär häromdagen. Hur kändes det inne i dig när du skrek så? Vad ska mamma göra för dig när du skriker så, så att det ska kännas bättre?” (denna diskussion tar man när allt är lugnt) Av respekt skulle jag dock aldrig kvarstanna på ett offentligt ställe där ljudet får resonans typ.. fruktansvärt för all i omgivningen, för de har noll aning om varför han skriker så och dömer dig direkt som förälder av ren okänsla och okunskap. Gå ifrån direkt nästa gång – säg att du inte accepterar skriket men att du finns där och väntar tills han är lugn. Att man får känna allt man känner är viktigt, tycker jag. Det pratar vi om, men att man gärna får berätta vad det är man känner istället för att skrika.. men det tar ett par år innan de väljer prat istället för skrik ju…. :/ Bokstavsbarn är han knappast, och det är ju bara att skak på huvuddet om den mannen arbetar med barn och ger en diagnos på gatan? Den personen skulle man ju inte ge mycket för.

  • Sandra
    19 september, 2013 at 11:36

    Kan inget annat än att hålla med dig! Okunnighet är skrämmande hos vissa, skapar bara fördomar och utanförskap!

  • Vill bara påpeka
    19 september, 2013 at 13:31

    Hahahaha, vilket dravel!

  • Emma
    19 september, 2013 at 13:41

    Tråkig händelse. Men alla barn är olika, och det är definitivt inte alla barn som får sådana utbrott.
    Jag har tvillingkillar och de fick aldrig utbrott på et viset.
    Jag tror det har med temperament att göra snarare än bokstavsbarn. Din lilla kille verkar ju ha mycket energi och temperament, och då blir det så här.
    Med tiden lär han sig att hantera sina känslor och förstår vad dom är rätt och fel socialt sett.

  • Karin
    19 september, 2013 at 14:15

    Kanske lite träffande för dig och dina barn….

  • Elin
    19 september, 2013 at 14:22

    Hej Katrin!

    Sådär gjorde min lillasyster när hon var 3 i matbutiken, la sig ner och skrek och inget hennes mamma sa hjälpte. Så mamman la sig ner brevid henne och började skrika och flaxa med ben och armar, då blev syster helt paff och ställde sig upp tyst och bara kollade på henne. Sen gick hon lugnt i affären.

    Så det är mitt tips! Haha kanske inte så kul om de är massa folk runtomkring men kan va värt å se om de funkar.

    Lycka till!

  • Karin
    19 september, 2013 at 14:34

    Fyyyyyyy vilken iskall mamma… Läs lite Jesper juul eller lyssna på P4s knattetimmen så kan du lära dig hur du får snälla ödmjuka och skötsamma barn utan att trycka ner dem helt.

  • Marianne
    19 september, 2013 at 14:46

    Amen!!

  • Ina
    19 september, 2013 at 14:53

    Du! Barn har olika viljor och kan faktiskt visa det på olika sätt! Behöver inte alls ha med uppfostran att göra! Behöver inte vara en ”slapptask” till förälder! Blir fan förbannad på er! Introverta mammor som bara ser sina egna barn som änglar! Lägg ner! Hoppas ni får igen när ungen sitter och mår skitdåligt psykist utan att våga säga nåt!

  • Jenny
    19 september, 2013 at 14:59

    Gräslig gubbe.

    Tycker du verkade hantera det väldigt bra. Enligt min erfarenhet finns inte mycket att göra när de får såna utbrott i den åldern annat än att ta dem bort så att de inte stör andra, precis som du gjorde. Sängdumpa om man är hemma.

    Min syster var med om liknande när hennes dotter var liten och blev arg för att hon blev insmord med solkräm i en park mitt i juli. Började sparka sin lillebror och då var min syster ju tvungen att hejda henne varpå en kvinna kom fram och beskyllde henne för barnmisshandel… Min systerdotter hade många liknande utbrott i den åldern men nu är hon 8 år och definitivt inget bokstavsbarn. Känslig, rolig och bäst i klassen däremot;-)

  • Emma
    19 september, 2013 at 15:06

    Mina barn får utbrott ibland.varför i helvete skulle jag bry mig så mycket om huruvida det störde andra människor att vi skulle stanna hemma. Skiter väl fullständigt i om andra tycker det är störande. Skit för dom! Ja bryr mig bara om att jag och mina barn har det bra. Skulle aldrig låta andras tyckande gå ut över vart jag tar mina iblad skrikiga barn.

  • Marielle
    19 september, 2013 at 17:21

    Min tre åring har aldrig fått en sånt utbrott som du beskrivit många gånger. Han kan gnälla, skrika eller vill ha nått. Men det går över snabbt och han går och prata med förståndigt. Ingen jag känner har ett barn som beter sig sådär.

  • Sara
    19 september, 2013 at 17:23

    Det var min man som tog det. Så dum är jag inte. Men tack för du påpeka det:-)

  • tillla
    19 september, 2013 at 17:30

    vadå bara kreativt?! den romantiserande bilden av charmigt galna konstnärssjälar är så jäkla destruktiv för oss som är drabbade och för dom som finns i vår närhet. många klarar sig fint men för de flesta är det ett helt helvete att ha en bokstavsdiagnos. våra hjärnor fungerar annorlunda, det är inte normalt och det faktat skall inte lindas in i myter om kreativa genier. att försöka fokusera på de positiva effekterna av att ha en annorlunda fungerande hjärna är viktigt men minst lika viktigt är att identifiera och acceptera svårigheterna.

    däremot, att en treåring som dessutom snart skall få ett syskon agerar med trots låter snarare sunt än sjukligt! barn behöver trotsa för att lära sig lita på sin omgivning.

  • Sara
    19 september, 2013 at 17:41

    Jag har helt och hållet normala barn som vet hur de ska uppföra sig. Behöver ingen som ska lära mig det. De är väldigt snälla och skötsamma. Och väldigt många som påpekar det. Har aldrig hört ngt respektlöst som tex dumma mamma. Så mina barn kan föregå med gott ex. Utan att jag har lyssnat på radion. Men fortsätt du lyssna

  • Anette
    19 september, 2013 at 18:07

    Man tar bort sin treåring från stället av respekt till alla andra som sitter där och äter- som du själv alltid har stört dig på dessa skrikande ungar och föräldrar som inte gör ngt¨, nu är du en själv. Man diskuterar inte med en skrikande treåring. Man – som sagt- tar bort barnet från restaurangen om han inte kan uppföra sig. Diskussionen tar man i hemmet eller på en lugn plats. Om man nu ska diskutera. det är begränsat hur mycket ett litet barn kan förstå och ta in. Han är i trotsåldern. Så klart ska han få en förklaring till varför han inte får vara kvar. Om han slutar sparka och skrika får han vara med. Men det förklarar man när han blivit lugn. Avbryt besöket och gå hem. Han är ingen bokstavsbarn- han är i trotsåldern Mannen som kommenterade det hela var nog bara som du var förr- innan du hade barn och klagade på alla respektlösa föräldrar som inte kunde klara av sina barn. En synpunkt från en förskollärare.

  • maria
    19 september, 2013 at 18:23

    haha! japp så sant så!!! barn måste lära sig att det finns gränser.

    Man ser så tydligt när föräldrar har gett barnet allting direkt för de ska bli tyst och alltid sagt att barnet har rätt och låter barnet styra. då blir barn odrägliga, barn har inte alltid rätt, det är föräldrarna som bestämmer inte ett barn. barn måste lära sig att vissa saker kan de bestämma, men vissa saker bestämmer de vuxna. då lyssnar barnen också när de behöver.. annars blir det ju så här att det blir utbrott för varför får barnet inte bestämma nu då? ungen fattar ju ingenting! och barnet är då ett odrägligt barn som alla tycker är jobbiga. det är inget snällt som förälder att låta ett barn styra, det blir fel då.

  • Linda
    19 september, 2013 at 18:41

    Klockren uppfostran!!Bra jobbat

  • Tess
    19 september, 2013 at 18:59

    Det var inte okej av gubben att säga som han gjorde till dig. Och jag hoppas samtidigt att du lär dig av vad han gjorde och kanske tänker en extra gång innan du säger något som kan göra någon annan ledsen. Det kan ju va en gubbe som visste vem du är och ville läxa upp dig för att han inte har gillat något du sagt eller gjort.
    Filma Ringo nästa gång han har ett utbrott och visa det sedan när han sansat ner sig, han kanske blir jätte paff

  • Maria
    19 september, 2013 at 19:18

    Haha hihi, jo men meningen med livet är ju att vi alla ska bli liite klokare… 😉

  • Sofia
    19 september, 2013 at 19:19

    Så bra skrivet om jättebra tips!

  • Sandra
    19 september, 2013 at 19:24

    Var finns det bevisat och vem har gjort det? Självklart handlar det om uppfostran, det handlar om uppfostran ända från början, är min åsikt. Säger med det inte att något är rätt eller fel, men ditt inlägg känns som nåt du bara tagit ur luften och hittat på?

  • Maria
    19 september, 2013 at 19:25

    Vad världen är full av besserwissrar! Jag har ett barn som är i överkant intelligent (jo, vi har genomgått psykologiska tester) och jag, = mamman, upptäckte tidigt att det var något speciellt med pojken. Omgivningen förnekade detta, men i skolan fick vi bekräftelse. Vi har aldrig varit slapphänta eller ”mesiga” i vår uppfostran, utan snarare väldigt hårda, men inte har det påverkat pojkens utåtagerande på något sätt!
    Om ni har lugna barn så var glada för det, men tro inte att ni har lugna barna för att ni kan uppfostra barn! 😛
    (P.S. Mitt barn är nu 8 år och blir lugnare och lugnare, han ”lär sig hantera sig själv” skulle man kunna säga.
    Det har inte på något sätt gått att nå honom tidigare. Han har f.ö. alltid fungerat fint med kompisar & dyl.)

  • Maria
    19 september, 2013 at 19:26

    Det kan vara så, men i allmänhet har du fel, så fel.

  • Tina
    19 september, 2013 at 19:43

    Surgubben som jobbar med ”bokstavsbarn” har ingen erfarenhet av treårstrots! Inga barn får ”bokstavsdiagnoser” som t ex adhd redan vid tre års ålder. Oprofessionellt av honom säger jag som jobbar med dessa ”bokstavsbarn” själv. De kan dessutom lära sig att hantera sina utbrott, ja barnen med diagnos alltså, treåringarna lär sig genom att trotsa, bara att vänta ut ju!

  • jenna
    19 september, 2013 at 19:53

    Finns gott om dessa galna psykopat gubbar över stan.. Blir lika chockad varje gång. Sist var det en gubbe som slog en tonåring som lämnade en coca cola burk på tunnelbanan.. Gubben slog killen med sin käpp. Moget. Hade velat ta hans käpp och slå han med, bara så han får veta hur det känns.. Det är något jag har svårt för.. Människor som slänger onödiga kommentarer..

    Jag har inga barn och AVSKYR när barn får sådana utbrott och skäms för familjens skull..Men vad mer kan man göra? Inget.

  • J
    19 september, 2013 at 20:59

    Såhär arg har jag inte blivit på länge… JÄVLA gubbe kan ta sig någonstans. En treåring kan skrika. Dom provar att vara arga, hur det fungerar. Vissa mer än andra. Det går över. Gubben kan inget om barn.

  • Sara
    19 september, 2013 at 21:32

    Tack Linda , tydligen är det inte många som tycker det. Det är mkt fri uppfostran här. Och att folk anser att det är normalt med utbrott.

  • Sara
    19 september, 2013 at 21:34

    Håller med!! Gränser från att de är bebisar.

  • Fia
    19 september, 2013 at 22:04

    Jätte märkligt om han uttalar sig för att jobba med såkallade bokstavsbarn, då bord han ju veta bättre. Att om detnu skulle vara så att ringo har någon mindre typ av (för att äta en etikett på det) diagnos så kan ju inte en förälder i hela övärlden inte göra ett jävla skit åt det, finns ju ingen typ v barnuppfostran manual man sk gå eller läsa efter. Gubben måste ju haft problem själv. En dålig dag. Har i mina barnomsår varit en riktig jobbig jäkel och deta med ringo var bara vardag för mig. minns och vet än idag att min föräldrar och släkt gjorde allt dom kunde och gjorde flera olika tappra försök på olika sätt att lugna ner mig vid sådanna tillfällen. och jag minns att ingenting verkligen ingenting kunde hjälpa. vilket sätt dom än försökte på. och idag mår jag inte sämre än nån annan och lever ett fullt normalt liv. så det ka du veta att du kan ngenting öra om förälder och i princip det mesta är ”normalt” du som förälder märker om det är något som inte riktigt går rätt väg, det gäller bara att kunna inse det isåfall, men märker gör du.
    Ringos troligtvis normala treårings utbrott för att säkerligen nå dig på något sätt vet ju Dessutom inte gubben om ringo och du nu haft en jobbig trött och lång dag dessutom du som mamma också, hur ska man orka lägga ner all energi på varenda litet bråk. Ungar beter sig som dom vill hurd u än gör. Ta inte åt dig släpp detta nu och du som mamma vet nästan alltid bäst glöm aldrig det, glöm inte tron på dig själv nu för att han snackar i nattmössan, han kände säkert igen dig också och ville sänka dig.

  • Kristina
    19 september, 2013 at 22:53

    Kan vara bokstäver, eller helt normalt. Oavsett är det din härliga underbara unge.
    Jag har två, en med och en utan bokstäver. Adhd killen fick exakt likadana utbrott och det gick inte att hejda. Samma typ av gubbar (och gummor) har läxat upp mig också. Som om man inte mådde illa nog av situationen utan deras fördömande kommentarer.

  • Linn Sjöberg
    19 september, 2013 at 22:58

    Hej Katrin!

    Jag tycker att det låter som om du har ett högst normalt barn. Hans beteende är helt normalt i den åldern!

    Hälsningar
    En sjuksköterska med specialistutbildning inom barn och ungdomar

  • C
    20 september, 2013 at 00:20

    Det är omöjligt att säga om din son har en diagnos eller inte baserat på din beskrivning 😉
    Barn med diagnoser får ju också raseriutbrott utan att det behöver vara kopplat till diagnosen. Hur som, googla på temper tantrums, vi fick ett litet häfte med information om det när vi upplevde att vår son fick liknande utbrott och det inte gick att nå fram till honom eller försöka resonera med honom.
    Lycka till!

  • Emma
    20 september, 2013 at 07:31

    Jag lyssnar inte på programmet. Jag jobbar med det. Kan vara nyttigt för dig att höra senaste forskningsrönen om hur det du påverkar dina barn för framtiden med din ”uppfostran”. Hade du gillat om någon större och starkare hade gett sig på dig fysiskt och tvingat dig sitta på en pall tills du fattade.

  • Emma
    20 september, 2013 at 07:34

    Barn gör inte som vi säger. Dom gör som vi gör. När dina barnslig större och starkare kommer dom också få andra som är mindre och svagare att ”fatta” genom att ge sig på den fysiskt och förnedra dem.

  • Vill bara påpeka
    20 september, 2013 at 09:09

    ”Vad världen är full av besserwissrar!” säger människan som sen försöker förklara hur jävla mycket smartare och bättre hennes unge är, i jämförelse med alla andras ungar.

    Jag förstår inte logiken i ditt inlägg alls. Det enda jag vet är att vrålapor inte respekterar sina föräldrar. Och respekt måste man förtjäna. Det gör man om man är en vettig förälder.

  • Linda
    20 september, 2013 at 10:09

    Hej Katrin!
    Här kommer mina tips till dig ang Ringos utbrott.
    Ge aldrig med dig när ditt barn beter sig illa. Prata alltid efteråt om vad som hänt. Lär ditt barn be om ursäkt och sluta alltid samtalet med att berätta hur mycket du älskar honom.
    Men kom också ihåg att ibland orkar man bara inte och sätt då ungen framför TVn med något gott så du kan få sinnes ro, även om det snart är dags att äta eller vad som..
    Du måste också få andas och ha ro för att orka!
    Fortsätt som du gör med Ringo!
    Och om det är vanligt trots kommer det försvinna men är det någon diagnos inblandad kommer du märka det.
    Det brukar oftast visa sig i skolåldern.
    Lycka till!
    Från en mamma till en annan
    OBS detta är mina tips och erfarenhet av barn med bokstavs diagnoser, autistism och en helt vanlig

  • Sofia
    20 september, 2013 at 10:20

    Vad är det för snack med förnedring och tvång? Klockren barnuppfostran som jag själv utövar. Mina flickor är mycket självsäkra, sociala och otroligt älskade. Barn utan regler blir osäkra och gränslösa. Fri uppfostran? Ser samhället ut så? Att man kan göra vad son helst när som helst utan respekt för sin omgivning? Nej tack!!!!

  • KK
    20 september, 2013 at 11:30

    Vilken fruktansvärt otrevlig och oförskämd gubbstrutt. Ungar i 3-årsåldern får ju utbrott hela tiden, herregud! Tycker att folk som börjar klaga på stackars stressade föräldrar borde dra åt helvete. Ta inte åt dig!! Det är gubben det är fel på.

  • kjk
    20 september, 2013 at 12:22

    http://www.youtube.com/watch?v=vXPdfYwwqbI

  • Maria
    20 september, 2013 at 14:27

    Jag glömde i början beskriva att vad jag som mamma hade upptäckt var inte att han var intelligent, utan att han är ovanligt utåtagerande. Intelligensen upptäckte psykologen. Och, vad har detta med besserwissrande att göra, min kära?

  • Maria
    20 september, 2013 at 14:33

    Men det här tror jag handlar om något annat än det Katrin (och flera av oss andra) beskriver. Att låta barnen få en fri uppfostran (eller vad det nu handlar om) är något för sig. Dessa familjer upplever jag som jobbiga. Mitt ena barn är och har sedan 2,5-årsåldern varit utåtagerande, skriker så fort han är missnöjd (detta är outhärdigt, går inte att jämföra med ngt annat jag har hört) och först nu i 8-årsåldern börjar han kunna kommunicera normalt med oss.

  • Maria
    20 september, 2013 at 14:34

    Haha, ja, ”bokstavsbarn” är väl ett förlegat uttryck?

  • Emma
    20 september, 2013 at 18:00

    Man måste även respektera sina barn. Det är inte respektfullt att tvinga någon att sitta på en pall tills dom fattar.

  • Fia
    20 september, 2013 at 20:50

    Haha, ja så måste de va 😀

  • E
    20 september, 2013 at 22:00

    Så när du var tre år hade du så mycket framförhållning att du kunde tänka ”om jag skriker nu så får jag inget godis om några dagar”. Väldigt väldigt ovanligt för så små barn att ha den sortens konsekvenstänk.

  • Sara
    21 september, 2013 at 00:46

    Emma jag kan tillägga att de är jävligt smarta och de tog de 5 min att fatta poängen. Och om den metoden inte funkar så varför har jag en självsäker , respektfull 9 åring som kan skillnad mellan rätt och fel. Väldigt stöttande kamratstödjare och duktig elev. Och nanny kör med metoden agera-konsekvens. Vill du ha utbrotts barn så kör ditt eget. Jag tycker bara synd om sådana föräldrar för att era barn bestämmer.

  • Sara
    21 september, 2013 at 00:53

    Bra sagt Sofia. Emma är det respektfullt att låta de ha utbrott.
    Jag tvingar ingen att sitta på pallen jag säger till och jag respekterar de, de får kärlek , allt de önskar sig , föräldrar som är där och normer i hur man uppför sig, det är inte ok att ligga på golvet och skrika. Skaffa en pall så får du kanske ordning på barnen!! ;-))

  • Helen
    21 september, 2013 at 01:30

    Helt normalt. Han är tre år. Har två pojkar. En på 18 och en på 19. När den äldsta var ungefär 3 så ville han ha sommarkläder mitt i vintern. Skrek som en galning.

  • F
    21 september, 2013 at 02:24

    Tycker inte att du ska hota eller liknande som vissa har skrivit. Man ska över huvud taget under inga omständigheter ”påminna” barn om dåliga saker som dem gjort för till
    Slut så kommer dem känna sig dåliga hela tiden. Du kan, när han väl lugnat ner sig och det är dags att prata, försöka lyfta fram de bra sakerna han gjorde innan och efter och bara lite kort säga om själva utbrottet tex ”du var så duktig idag när vi var inne på blabla och sen när vi beställde mat, jag förstår att du var sugen på äpplen men tänk om du hade äpplen och någon ville ta alla bitar?” Istället för ”det du gjorde igår var inte okej, du störde folk och blablabla” man anklagar barnet men det leder inte till ngt bra.. Tänk även på detta lite senare också, om ditt barn någon gång inte kommer vara så duktig som du vill i skolan och du hela tiden påpekar det kommer det bara gå neråt(egen erfarenhet) jag minns aldrig att någon sa ”ååååh va du är duktig” när jag väl var det utan de va mer ”jaha, du pluggade denna gång” förstår du skillnaden? Och då är det lärare jag pratar nu men föräldrarna var väl likadana..
    Så försök att ALLTID påpeka positiva saker istället för negativa 🙂

  • Josefine
    21 september, 2013 at 10:28

    Så vitt jag vet så har barn alltid fått dessa slags utbrott. Även på den tiden då bokstavskombinationer inte existerade. Idag skyller vi på att alla ”skrikiga” barn har någon slags bokstavskombination.. Herregud barn är barn.

  • Emma J
    21 september, 2013 at 10:59

    ”Bokstavsbarn” verkar vara alla föräldrars nya favorit att skylla på i stället för deras egna misslyckande som föräldrar.
    Att en unge är lite jobbig behöver väl inte betyda att denne har en bokstavskombination?

  • Natalie
    21 september, 2013 at 14:19

    Men fy så hemskt!!! stackars dig Katrin som behövde uppleva det där, i offentlig miljö – du som är en offentlig person också. Den där mannen kände säkert bara igen dig och ville reta upp dig. Förstår att det hela kändes mycket kränkande och pinsamt när Ringo gör så där.
    Usch jag led verkligen med dig när jag läste det! men han har nog bara en stark personlighet som sin mamma och det i kombo med att vara tre år… 🙂 oroa dig inte <3 du är nog mer närvarande än vad många andra föräldrar är gentemot sina barn. Du är en bra mamma! det tror jag det.

  • veronica noer
    21 september, 2013 at 22:40

    äntligen en vettig kommentar.

  • Din morsa
    22 september, 2013 at 07:10

    Det är klart att man kan föra en dialog med någon som har en neuropsykiatrisk diagnos.

  • mia
    22 september, 2013 at 07:46

    ’Gubben’ har rätt – beteendet är allt annat än normalt. Och vet ni vad? Det kommer bara att bli värre..

  • Via
    22 september, 2013 at 20:10

    För några år sedan då min första tös var 2 år och vi var på bussen så skrek hon vid det tillfället utan stopp. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hon ville inte sitta i vagnen, inte på sätet, inte ha nappen, ingenting, hon bara skrek. Min ork var på väg att ta helt slut. Då plötsligt kände jag någon positiv energi riktat emot mig. Jag lyfte upp blicken och mötte en varm blick och ett milt leende från en medelålders kvinna. Hon log länge emot mig, tog ett steg emot mig, lade sin hand på min axel. Hon sa att ”det kommer att bli bra” och klev sen av bussen. Jag stod där och tittade efter henne, blev alldeles varm och lugn i kroppen. Det kändes som en ängel passerat. Jag vände sedan mig om, fylld av energi, Lyfte upp min lilla flicka i knäet, och allt skrik var borta. Jag bara satt där och höll om henne och kände total lycka. Jag har själv flera gånger efter detta gjort lika emot andra ledsna och rådvilla mammor, skickat ett varmt leende, Det hjälper gott att mötas av värme och förståelse.

  • Nina sjöberg
    23 september, 2013 at 13:27

    Hallå Hallå! Jag har tre ungar och en av sönerna har diagnoserna Tourettes syndrom samt ADHD. Har genom åren träffat en del läkare både på barnmottagningen och Bup. Om någon utav dem skulle köra samma sjuka attityd som den man du träffade på hade jag fan anmält på direkten. Otroligt oproffsigt och en person med den kassa attityden gentemot BARN (som man enligt utsago dessutom gör en lön på) är fullständigt oacceptalbelt. Och NEJ, man kan inte föra en dialog med ett barn som uppenbarligen är i affekt. EFTERÅT kan man prata om det som hänt, men inte undertiden. Tycker att du gjorde helt rätt som tog bort Ringo från situationen, du gjorde vad du kunde och mer kan man inte begära! Oroa dig inte för eventuell bokstavsdiagnos, säkert ”bara” trots och även om det skulle visa sig i framtiden att det är annat så kommer han att vara en underbar unge!

  • Nina sjöberg
    23 september, 2013 at 13:37

    Fast jag måste säga att jag personligen inte ser en bokstavsdiagnos som ”onormalt”. Det är samhället som är onormalt som ska prega in alla i ett och samma fack, alla ska klara av att göra samma saker på samma sätt och yada yada. Jag ser på min son som har två diagnoser, att livet är allt annat än lätt, MEN han är en helt fantastisk människa, massor av kreativitet och oerhört många styrkor som många andra inte har. Kanske lätt för mig att säga som inte har adhd exempelvis, men jag ser min son som att han är en variant av människa, inte att han är ADHD och allt negativt det innebär även om det är sjukt jobbigt både för honom och oss när han mår skit. jag menar, om någon sagt att ”alla ska kunna spela fotboll och göra minst 5 mål per termin för att klassas som normal”…ja då hade ju majoriteten av beflkningen varit körda.

  • Nina sjöberg
    23 september, 2013 at 13:41

    Det här är komiskt.

  • paula
    25 september, 2013 at 08:41

    Enligt mig utan att ha doktorerat i någonting….så e det helt normalt att tre åringar gör sådär ibland…. mer onormalt om dom inte gör det, dom testar ju …. det e ju något dom ska gå igenom…så sunt beteende enligt mig… Och det behöver inte vara över större saker än just tre äpplebitar… o andra som inte e just inne i det eller inte har kommit dit än har alltid ”kloka råd”..

  • Marjo
    22 december, 2013 at 18:51

    Har en son som började så redan när han var 10månader började misstänka redan då att det var något fel! Både jag och hans far har adhd och tog upp det med BVC så att jag fick träffa en specialist när han var 2-år så och då ligger han på gränsen sa dom! Har en kamp och skrik med honom varje dag och har haft det sedan han fyllde 1-år! Fall han inte får som han vill så lägger han sig ner och blir vansinnig och slår på mig och kan även bitas ibland och spottar! Så jag vet precis vad du går igenom det händer ofta bland mycket människor och man skäms för folk tror man misshandlar sitt barn där! Ett förslag där är att börja med fiskleverolja det blev bättre när jag började med det faktiskt! Sedan prata med BVC om att få träffa en specialist så att dom får göra en bedömning! Lycka till!

  • Manny
    30 september, 2015 at 10:47

    Hur har det gått för lille Ringo?

    Hade den förorättade mannen som blev påsprungen och fick lyssna på barnskrik rätt i något?

  • Jenny
    1 oktober, 2016 at 19:35

    Tack för att du delade dig. Jag går igenom samma sak med min 4 åring. Skönt att veta att det inte bara händer mig. Händer mig mest i kollektivtrafiken. Med alla blickar och viskningar… Om de bara visste att för dem är det temporärt men som mamma händer det mig mycket mer.