Ameliakroppen

Så där då hade man fått Amelia-kroppen. Jag vet inte om jag går ner av att amma, det har aldrig hänt mig förut men jag går ner utan att göra något alls. Jag sitter och käkar glass, lussekatter, pepparkakor och går ner. Det måste vara amningen. På tal om amningen så var det ju en jävla tur att syrran sa till mig för på ett dygn har jag nu styrt om lillen så han käkar var tredje timme och inatt sov vi mellan 2-6 och sen 6-10 så ni hajar att jag är glad!

Nu ser jag i alla fall ut som en sån där ”normal” kvinna som ställer upp på nakenbild i Amelia och stolt berättar om sin favoritkroppsdel ni vet? Ni vet den där typen som…äsh jag ska inte ens gå in på det. Varför ställer man sig naken i en tidning för att prata om sin favoritkroppsdel om man inte ens är smal och har snygg kropp? Det är kanske individuellt. Jag har i alla fall nästan blivit av med magen, bara en liten kula kvar, värsta midjan har jag nu eftersom röven och pattarna inte dragit ihop sig alls eller asså pattarna är ju overkligt stora. ”Vi måste fota dig!”, tjoade Bingo. Det måste vi nog. Eller kanske göra en sån där grekisk skulptur av mig. Jag ser ut som en kvinna från romarriket i kroppen det gör jag.

Jag tänker mig att börja med perfekt kost igen i mitten på januari. Med perfekt menar jag LCHF all in. Inte NCHF eftersom jag kommer att amma men bra gammal hederlig LCHF utan fusk. Idag fuskar jag med finncrisp, glass och chokladtryfflar kan man säga… Jag funderade lite på det där med maten och jag kom fram till att jag nog bara ska ta min första bok ”Dags att bli smal” och följa den rätt av. Ja men det var så jag gick ner 30 kilo förra gången så jag VET ju att den funkar. Och maten är grymt god och lättlagad och jag har inte lagat de rätterna på många år så jag vore väl dum om jag inte gjorde det nu. Men jag måste äta mycket mindre än vad som står i boken för jag var ju en jätte när jag skrev den där boken. Vägde 18 kilo mer än vad jag gör idag. Jag återkommer med exakt plan när det börjar närma sig men ni som vill kan ju köpa boken under tiden.
Mitten på februari börjar jag träna. Om jag får. Måste kolla detta.

Igår förstörde jag alla våra Dux-kuddar. Jag kastade in dem i maskinen och sen tumlaren. När Bingo kom upp med tre små slappa tygbitar med dun ihopgeggat i ett av hörnen och undrade vad i helvete jag hade gjort skrattade jag så att jag höll på att kissa på mig. Vet ni att den här hormongrejen går åt båda håll? Grinar man så är det krokodiltårar all in, men det är samma när man skrattar. ”Du och ditt jävla tvättande!”, sa han och jag skrattade så tårarna sprutade. Idag får han köpa nya Dux-kuddar. Det var lika kul när Ringo igår kom till mig när jag ammade i soffan och ville klia sin rygg. Eftersom jag satt låst med lillen tog han min fot och ställde sig som en ko och böjde på benen upp och ner för att klia sig på hela ryggen. Plötsligt stannade han upp, vände sig om men den mest skeptiska minen. Sen såg han nära på min fot med den där minen och så pillade han på min förhårdnad under stortår, eller nere på tramdynan ni vet?! Han såg upp på mig med äckel i sitt uttryck och jag skrattade så jag höll på att dö. Det är inte så illa som det låter men visst jag ska fila fötterna för all del.

Nu ska jag göra vörtbröd. Och snart kommer barnmorskan för att se hur det går för lilleman.