Katrins Snapshots

Katrins Snapshots

När jag har barnvaktshjälp med Falke så får jag alltid välja. Hon och Falke kan hämta killarna så får jag jobba lite mer och rodda middag eller så roddar hon middag så hämtar jag killarna. Hon skickar alltid ett sms till mig på eftermiddagen och frågar vad jag vill det är så fint. Jag väljer oftast att hämta killarna så dundrar vi alla in till en då överlycklig och varm Falke. Jag lämnar alltid saker att göra i lägenheten, har aldrig tiden att få ihop allt så jag lämnar som jag vill komma hem till det funkar liksom inte med tre små och mitt jobb. Idag kände jag mig trött så tog en taxi hem, killarna älskar det. I bilen kan vi då ha mysigt istället för kämpigt på buss med varma kläder och trötta barn. Då lämnar vi alla överdragskläder på hyllan och hoppar in i en bil och pratar hela resan hem. Och jag tänker på allt som ska göras såklart. Livet som mamma. Alla grejor som konstant snurrar i huvudet. ”Tvätta Ringos fotbollskläder, göra polskaläxan, just det mamma kommer för att traggla glosor, sortera ut Falkes urväxta kläder så de nya får någon plats, kasta kastrullerna i grovsoprummet, lära mig den förbannade nya kaffemaskinen, tömma diskmaskinen, laga middag, ska jag panera torsken eller bara steka den… Så kommer man in till det här och allt är så värt allt. En överlycklig Falke med världens bästa barnflicka från myNanny. Hon visar bilder på Falke på Kulturhuset, Falke med marakass på sångstunden. Jag kliver in i köket sliter upp diskmaskinen för att göra köket redo för matlagning och den är tom. ”Va?! Vem fan i helvete har tömt diskmaskinen?!”, jag tänker genast att vi haft inbrott. ”Jag gjorde det när Falke sov”, säger hon. Jag känner hur chocken lägger sig och min kropp fylls av en varm känsla. Kan jag fria till henne? Alex reser ju ändå jorden runt på jobb så då kan väl jag lika gärna gifta mig med barnflickan. Så när han är hemma (lördag redan) håller jag henne gömd i Falkes garderob. Hon kanske inte vill det? Ä vi kanske bara fortsätter som vi har det. Hon kommer och hjälper då och då. Det vara bara min spontana tanke förlåt. Men jag tycker otroligt mycket om handlingskraftiga människor. Och jag möter dem tyvärr allt för sällan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *