Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Här har ni mitt löparschema men det är utformat för mig så tänk på det. Vill ni höra hela min löparberättelse om förberedelserna och dagens lopp så har jag skrivit en lång text på katrinz.se. Precis exakt det som mina vänner får i örat får ni där. In i minsta detalj, ha ha. #klarademilenpåunder50 #lchf #katrinz

Vinnarskalle

Nu ska jag ta det från början. För att det är en härlig historia som kan motivera er. Jag är 37 år gammal, 160 cm lång och väger oftast mellan 56-58 kilo. Jag har fött två barn med kejsarsnitt och jag lever på LCHF. Strikt LCHF har jag levt de senaste 4,5 åren. Jag har perfekta värden och mår väldigt bra. Jag har sprungit tjejmilen två gånger i mitt liv och då båda gångerna på 59 minuter. Det ska tilläggas att båda gångerna var innan jag fick barn så alltså för ungefär tio år sen.

För en månad sen frågade min vän Clara mig om jag ville springa tunnelrun med henne. Jag ansåg då att en mil är för långt för mig att klara men började ändå att fundera kring utmaningen. Min vän Markus frågade mig om han skulle lägga upp ett löparschema åt mig som skulle göra att jag klarade milen på under femtio men jag trodde honom inte. Precis som alla andra. Hur skulle jag, en person som aldrig sprungit i mitt liv, klara milen på under femtio efter att ha löptränat i en månad? Omöjligt ju.

Jag bestämde mig för att testa. Jag fick ett schema av Macke som jag lägger ut åt er sen. Jag har följt det här schemat till pricken. Inte fuskat eller ändrat på en sekund eller en meter. Jag har ätit strikt LCHF och jag har inte ätit mjölkprodukter. Jag har ätit chiapudding, druckit gröna smoothies, ätit mycket ägg såklart, avokado, fisk, lite kyckling, druckit vatten med citron varje morgon. Tagit mitt första mål vid tolv på dagen. Och då även kaffe. Jag har inte sovit en hel natt på fyra och ett halvt år ha ha men jag lägger mig alltid tidigt så jag får sova många (minst åtta) timmar trots att de är avbrutna av en napp som ska pillas in eller ett lakan som ska bytas.

Igår kom smällen. Jag fick mens. Jag ville inte berätta det för er för jag hatar folk som sjåpar sig och skyller på diverse smärtor och annat skit. Jag vet ju att man försvagas av mens och dag två (idag) är det värsta tänkbara att klara en prestation på. Jag kunde inte göra så mycket åt saken. Tog in på hotell. Somnade 23 vaknade 07.13 av mig själv. Det är då Rambo väcker oss så jag är väl programmerad jag med. Vaknade med fruktansvärd mensvärk. Åt frukost. Ägg, keso, ost, lite havregrynsgröt åt jag faktiskt. Det var gott.

Gick upp på rummet och låg raklång och stirrade upp i taket. Magen värkte och mensen var inte diskret om jag säger så. Gick ner till 7-eleven köpte Ipren och Alvedon. Tog en av varje. Glömde bort mensen.

Första kilometern var kul, andra med. Jag pratade med Clara kollade min Runkeeper. Livet var glatt! Så kom den stora 3:an och jag garvade. Lätt som en plätt detta. Bra bana, mycket plats, inget uppför bara nedför. Det var ju inte så men det var så det kändes för mig. Jag missade uppförsbackarna helt och hållet. Förmodligen för att jag var så sjukt fokuserad. Sen var det plötsligt vattenstopp. Men va fan!? Var tog fyran vägen. Vattenstoppet skulle ju vara på 4,7 nu fattade jag ingenting. Råkade dessutom ta en saft så höll på att dö av sockerchock. Kanske bra i och för sig. Jaha…Så kom femman. Min Runkeeper hade lagt av för det var ju ingen mottagning i tunneln såklart så jag sprang endast på känsla. När jag såg femman såg jag att min klocka visade 12.45 så jag hade alltså klarat fem på 25. Aha okej… Då kom sms från Macke min coach. ”Riktigt bra efter första 5 – inte vika ner!!”, skrev han. Han följde mig på Runkeeper, ha ha! Väldigt bra med pepp-sms. Några sekunder senare kom nästa ”Ge allt du har nu!”. Va?! Skämtade han? Jag har ju hälften kvar jag kan inte ge allt nu…?? Jag gav lite till. Det blev nedför jag släppte allt. Lät kroppen rusa fritt. Jag höll vänster hela tiden. Sprang om blev inte omsprungen. Jag började fantisera att jag var ett proffs. Att det var viktigt att jag klarade mitt mål. Vid sju tog det stopp. Kroppen pallade inte. Hjärnan ville men inte kroppen. Började maniskt tänka på allt som Macke lärt mig. Fram med höften, låt benen jobba, öppna upp halsen andas, se långt fram, in med armarna. Det gick bra. Man gör på samma sätt som när man är sugen på en cigg. Man tänker tankar i några minuter och sen släpper det. Så kom jag inte tempo igen. Kolla klockan shit två kilometer kvar och jag har prick 10 minuter kvar om jag ska klara mig på under 50. Åtta till nio gick. Sen gick det inte. Jag trodde att jag skulle börja gråta för jag kände mig så besviken över att jag inte klarade det. En jävla kukkilometer kvar och jag ska inte klara av att spurta. Fan jag har fem minuter kvar och jag kommer inte att klara det en uppförsbacke? Skämtar dom? Sätter dom en jävla uppförsbacke den sista kilometern efter att millopp? Vem är så grym? Vem är så jävla dum i huvudet? Kommer aldrig att klara av att spurta den sista om det är uppför det går bara inte. Jag ser plötsligt mina barn framför mig. Jag måste göra mina barn stolta. Idag är det bara Nova som fattar men om några år kommer de att fatta att mamma klarade milen på under 50 efter två snitt och i hög ålder fan kom igen spring, Katten för fan spring för barnen!

Stopp. Macke sa när jag pratade med honom direkt efter ”Något hände med din Runkeeper för 300 meter innan mål slutade den att fungera”. Jag stannade. Min kropp sa ifrån. Det var slut. Då kom en kille bakifrån och klappade mig på axeln ”Där har du målet kom igen nu”, sa han. ”Var ska jag få kraft ifrån?”, ropade jag efter honom. Sen gav jag ifrån mig ett märkligt ljud och spurtade. Jag kutade in i mål. Jag kom in på 49.39.

Jag är så stol över mig själv. Jag ska ut och fira ikväll. En sista sak. Kan jag så kan ni. Sätt upp ett mål bara. Ni kan inte ana hur kul det här var. Hur mycket det har gett mig förutom det att jag klarade milen på under femtio.

Och Cecilia, då? Som jobbar på LCHFklubben.se och tar hand om alla våra återförsäljare. Hon sprang på 35,52 och kom tvåa på hela loppet. Fan va vi ska fira på årets julbord Cecilia!

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Asså ursäkta mig men FY FAN VA JAG ÄR COOL

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Grinar. @mkaplun tack bästa coachen.

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Nu köööööör vi! #tunnelrun

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Okej allt är på plats. Anmält Bingo som anhörig om jag får hjärtstopp. Vad är odsen att de pratar om hjärtstopp på Nyhetsmorgon idag? Önskar att Carola kunde gå på snart så jag blir på bättre humör. Måste dra om typ 15 minuter. Okej heja heja heja Katrin! #tunnelrun #milenpåunder50 #skinssverige #saucony

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

E väldigt förtjust i mitt nya nattlinne som @bingorimer köpte till mig i USA. Det stämmer, det är skönt, perfekt längd, bra med halvärm, men framför allt känns det bara såååå rätt med Victoria Secret. Önskar så mycket att jag plockat med mig mitt Amber bodybutter för jag kan knappt röra fingrarna för jag är så torr. Men jag är cool i min tisha. Ingen som ser mig så då får ni göra det. Cool tisha, va? #godnatt #victoriasecret #coffeefirst

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Det här är alltså sidorna efter varandra i det tävlings-pm som jag ligger med nu. På ena sidan är jag gul sommar och på den andra gul vår. Mer om det och om världens omodernaste hotell på Katrinz.se #tunnelrun #milenpåunder50

Medeltiden ringde och ville ha tillbaka Scandic

Medeltiden ringde och undrade varför 2000-talet snott Scandic hotell från dom. Det här är det omodernaste jag varit med om. I en storstad? Som tur är har de väääääärldens gulligaste pojkar i repan så jag kan ju inte tycka illa om hotellet i sin helhet men alltså herregud vad händer? Jag surfar nu med min Iphone ikopplad efter att jag kämpat med deras jävla easy-vad-det-nu-hette i en timme. Jag har inget i mitt rum. Rummet är tomt. Som en fängelsecell ungefär. Med en pytteliten teve som jag måste kisa för att se Laila Bagge på. Det finns inte ens en matta här. Plast laminatgolv utan matta. Jag ringde ner för att be om kroppslotion. Den söta sa att han skulle leta i alla skåp i hela hotellet. Ringde aldrig tillbaka. Jag ringde ner för att fråga om nätet och frågade då i samma veva om krämen. Finns ingen kroppskräm på hela hotellet. I centrala Stockholm på Östermalm på fucking Karalvägen. Finns ingen kräm bara glöm det. Torka ihjäl din jävel eller ha med dig din egen jävla Nivea-flarra.

Jag fick hasa mig ner i nattsärken för att hämta en tepåse. Hade de någon påse utan koffein i mån tro? Det visste han inte. Jag hittade en skrynklig Lipton Rooibos vid maskinen i repan. Jag ryckte den. Kunde jag få ett glas för att göra mig en kopp på rummet? Jag fick ett ölglas. Det står S på glaset. S som i Spendrups. Jag undrade varför min minibar är tom? Jag hade nämligen gärna gottat på en Cola light om det funnits. Svaret jag fick var att alla ”kylskåp” är tomma. Det är för att gästerna ska kunna förvara sina egna saker i dom. Jag höll på att spotta ner honom. Alltså inte av elakhet utan av ett hysteriskt skrattanfall. Man förväntas alltså ha med sig egen picknick när man bor på Scanic Park på Östermalm i Stockholm?! Jag skrattar ihjäl mig. Är inte det förbjudet på 2000-talet? Hände inte sånt bara på Vikingarnas tid? Folk som har med sig egna vattenflaskor till privatstranden i Nice? Typ så.

Jag tackar i alla fall för distraktionen. Jag fick tänka på något annat än loppet. Min mage lugnade sig. Jag fattar inte infon på tunnelsidan. På en länk står det att jag är startgrupp sommar på en annan att den gula grupp tre är vår. På kartan ser man att starten är vid Silja Tallink OCH vid Länsförsäkringar. Var ska jag gå imorgon? Får jag hålla i min mobil? Jag får inte ha lurar. Jag kommer att bli kroppsvisiterad men vad gör jag med min telefon om det visar sig att jag inte får ha den i min hand? Det är två grader i tunneln, så vad har jag på mig? Kör jag vanliga SKINS eller de fodrade? Waaaaaaa jag måste chilla. Skit i det här nu det kommer att gå bra. Jag går dit i god tid och så löser sig allt på plats. Så nu släppte jag min nervositet. Nu får det gå som det går. Funderar på att äta lite gröt imorgon. Cecilia ska äta gröt och ägg mer än tre timmar innan loppet och hon kommer förmodligen att vinna så jag tänker att det är läge för lite fusk. Fast kommer de att servera gröt här imorgon? Nääääää det blir congacsmedwurst, hyvlad gurka med osthyvel, gröna äggulor och juice från koncentrat. Hoppas att de överraskar!

Jo! En sista sak. Betta på om jag klarar milen på under 50. Gör det här! Betta på inte är mitt råd. Jag tror att jag kommer att springa på 53. Och det är asbra i så fall. Hur skulle jag kunna klara milen på under 50 det är ju helt sinnessjukt om jag skulle göra det. Jag kommer att ge allt men jag blir typ oroad över att jag kommer att stupa. Typiskt mig att kollapsa för att jag tar i för mycket. FAN VA JAG UNDRAR VAD JAG KOMMER ATT SPRINGA PÅ IMORGON. Jag måste sova snart. Jag är så torr, jag har ingen picknick med mig förutom en quest, jag ser att det rör sig på den lilla rutan framför mig och jag hör Darin-låtar. Äh jag måste ringa Sippan.

Och en sista sak. Tack till Superlenny.com som gjorde att man kan betta på mig det känns väldigt smickrande. Kolla in deras coola erbjudanden också!

Katrins Snapshots



Katrins Snapshots

Mmmmmm om jag är nervös? Väldigt. Jag har checkat in på hotell och ska nu ta ett bad. Jag tar det här på stort allvar som ni kanske märker. Man kan fortfarande betta på om jag kommer att klara milen på under 50 minuter och det gör man i så fall på superlenny.com. Jag återkommer efter mitt bad. Jag är i alla fall startgrupp tre och kör 12.20. Då vet ni var ni har mig. Okej. Det var det. #milenpåunder50 #superlenny